torsdag 24 december 2009

Julgröt på gammalt vis

Varje år de senaste 25 (tror jag) åren har jag kokat gröt åt mina kompisar. Och jag kan lova att det är en gröt som skulle ge jackpot i viktväktarnas point-system.

Receptet är gammalt:


3 liter mjölk

3 kaffekoppar risgryn

en kanelstång

en smörklick

lite salt

Ovanstående ingridienser får koka upp under omrörning i en rejäl kastrull, och sedan koka tills gröten känns färdig. Under ständig omrörning. Behöver du gå ifrån - se till att få avlösning. Annars blir det svart i botten. Det bränner vid helt enkelt.

För att kontrollera om gröten är klar:
Det första tecknet är att sleven börjar "kunna stå för sig själv". Nej, det är inget skämt, det brukar ta någon timme från det att du satt på plattan.

Häll upp en klick gröt på ett tefat och smaka. Konsistensen ska vara mjuk och rund - inga hårda risgryn här inte.

Smaka av gröten med socker


Färdigt att servera! ... glöm det. Det är jul, och då ska det kostas på, jag sa ju att receptet är gammalt.

Vispa ihop några deciliter vispgrädde med två äggulor (obs - ingen vita - obs) och rör ner i gröten.

Gillra avslutningsvis gröten med en skalad bittermandel

Serveras med mjölk, och extra socker och kanel för den som så önskar


Detta recept är gammalt, jag har aldrig hört någon koktid på gröten. Mängden gryn, en kaffekopp till en liter mjök. Salt, ja, jag skulle uppskatta det till strax under en tesked; ett mått man får, om man "skrynklar" ihop handen (prova får ni se - det blir en fördjupning i mitten - ett bra saltmått...) Socker mäter man också med handen, fast mera öppen. Och man smakar av efterhand som man sockrar!!!

Det som gör gröten så god är att risgrynen kokas med mjölk, och under jämn värme och omrörning, så att inga gryn kan "smita undan".

Och det är lätt att utforma grötkoket så att ingen annan kan smita undan heller. Eftersom en person hela tiden är bunden tíll att röra i gröten måste man hjälpas åt!

Och det sistnämnda är ett bra tema för en julfest!

God Jul och Smaklig Måltid.

Svd DN1

tisdag 22 december 2009

Droppar som bowlingklot

"Vätan har helt enkelt gjort barken på småpinnarna dyngsur. Sedan öppnar sig himlen. Det vräker ner. Detta kan ej längre kallas för regn.

– Det är ju för fan droppar som bowlingklot, liknar Totte det vid. Han har nog rätt."

En ny fiskenovell lagom till helgläsning finns på länken: http://www.salvenius.se/#post2
 
God Jul och Gott Nytt År!
Bosse

lördag 19 december 2009

Littorin - de rödgrönas bästa valarbetare

När jag läser Sven-Ottos uttalanden blir jag mer och mer tveksam till karln. "Arbetsförmedlingen har tillräckligt med resurser för att klara krisen i Trollhättan, enligt arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, som ska träffa representanter från Trollhättan i nästa vecka."

Ursäkta, hade det inte varit lämpligt att först träffa folk från arbetsförmedlingen, och sedan, därefter, uttala sig om det finns tillräckligt med resurser? (Nej, det finns inget i referatet som tyder på att han haft några - definitivt inte djupare - kontakter.)

Beteendet verkar i mina ögon nonchalant. Det är runt 8000 personer som får gå till arbetsförmedlingen. Ingen ska inbilla mig att dessa 8000 får samma villkor, som om de varit 800 eller 80. Ödmjukhet!!!

En förnuftig arbetsmarknadsminister hade förmodligen sagt att det blir problem, men att vi ska göra vad vi kan.

En arbetsmarknadsminister ska inte springa runt och lova en massa nya pengar, då är han olämplig av den anledningen, men han ska definitivt inte lova sådant som andra ska hålla.

Och det är inte första gången.

Eller är arbetsförmedlingen så överdimensionerad i Trollhättan att det inte märks om det kommer 8000 nya arbetslösa? Har i så fall arbetsmarknadsministern skött sitt jobb?

Tror dessvärre att regeringen och Sven-Otto ägnar sig åt önsketänkande.

Svd1 DN DN2 Aftonbladet

fredag 18 december 2009

Manipulerade temperaturer är brandorsaken!

Prognosen för delar av Australien ser inte bra ut. Det brinner redan på något hundratal ställen, och människor i närhet till Sidney har fått besked om att de måste vara beredda att fly. Och då har knappt torrsäsongen börjat.

Därför är det intressant att kolla in vad "experterna" på klimatförändringar skriver om Australien. Ja, ganska snabbt hittade jag en blogg som beskriver hur man myglat med temperaturerna kring Darwin för att få fram en ökning åt IPCC.

Slutsatsen är given: Problemen i Australien beror på att termometrarna dopats. Hade forskarna låtit bli det, hade bönderna inte behövt bekymra sig om torkan. Den här bloggen har också en intressant förklaring: "Australien i stort har inte ens fått ökad torka, utan har tvärtom senaste seklet en kraftfull trend mot ökad nederbörd."  Jamen, va bra! Problemet existerar inte, och i den mån det existerar, så är det lokalt. Jasså, finns inte 2000-talet med i statistiken...

Hoppsan! Här blev det fel land för länken; men det gör inget, nu får vi en förklaring till varför Nordostpassagen öppnats upp de senaste åren: Forskarna har ju myglat, så att det blivit varmare! Men här hittade jag en länk med upgifter om Australien, men även från en del andra platser i världen. Publicerat på Newsmill, som blivit något av filial till Stockholmsinitiativet, som gjort en sanslös sammanfattning av climategate.

Jag vågar påstå, att det inte i något sammanhang hade tolererats, att någon hade kommit med så svepande anklagelser, och i den omfattningen, utan att uppgiftslämnaren hade ålagts att lägga korten på bordet. Klimatforskning är undantagen från den regeln. Ett politikst parti, även om förekomsten av "glidande sanningar" är stor inom politiken, hade knappast överlevt att författa en liknande anklagelseakt om sina motståndare. Jag ska återkomma till Stockholmsinitiativet.

Varifrån kommer då den här "klimatforskningen" som florerar på nätet? Nästan allt som dyker upp, som sägs bevisa att AGW inte existerar, kan du hitta här:

http://wattsupwiththat.com/2009/12/08/the-smoking-gun-at-darwin-zero/

Länken går direkt till inlägget som sägs bevisa att temperaturerna "Down Under" är dopade. Men det finns mer på bloggen, som ena dagen glatt kan meddela att temperaturökningen beror på förändringar i solaktiviteten, bara för att nästa dag (om inte samma) sorgset förklara att IPCC manipulerat data, och att det egentligen blivit kallare.

Någon som tror att Anthony Watts är en ideellt arbetande bloggare som oförväget, arbetar i sanningens tjänst när det gäller klimatvetenskap, utan några andra intressen? Lite mer om Heartland ...

Men hav tröst, det har redan blivit kallare. Ser man till att mordhota klimatforskarna vore det väl fan om de inte skriver ner temperaturerna. Japp, så långt har det gått. Men nu verkar forskarna ha tröttnat på krypskyttet.

Jag är rädd för att många forskare i USA, som Benjamin D. Santer, kommer från, med saknad ser tillbaka på Bushs presidentperiod. Visserligen fick de kämpa mot administrationen, men det faktum att "deniers" stod för den politiska dagordningen, gjorde att de riktiga galningarna höll sig lugna.

Hur kan det gå så långt? Hur kan man börja mordhota forskare därför att resultaten inte stämmer överens om vad man vill se?

Naturligtvis beror det på att ett gäng fullständiga idioter får sin näring från ett gäng med inte fullt så utvecklad idioti, men likväl idioter.

Om en organisation som Stockholmsinitiativet tillåter sig att sprida vilka anklagelser som helst utan att kunna formulera en formell anklagelseakt (se ovan) så finns det naturligtvis människor som är beredda att verka som både åklagare, domare och verkställande. Och vad gör SI, jo fortsätter att ta heder och ära av Mann, Briffa och Jones. Har någon hört SI säga: Sansa er, vi måste se vart anklagelserna leder. Nej, en ny länk till Anthony Watts bara.

Det här debattforat toppar bland bloggar, glöm inte att läsa tråden ... En blogg som drivs av en av medlemmarna i Stockholmsinitiativet ...

Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att det är ren hatpropaganda, som bedrivs av de här individerna. Och skulle någon klimatforskare råka illa ut på grund av sin forskning anser jag att Stockholmsinitiativet, inklusive Maggie, ska hållas moraliskt skyldiga.

Bara som en liten kommentar till upprördheten över ett tidigare inlägg.

Svd1 Svd2 DN1 DN2 Aftonbladet1 Aftonbladet2 Aftonbladet3

torsdag 17 december 2009

Vart tog den globala uppvärmningen vägen? Svar:

När vi nu äntligen har fått vinter i Sverige, är det naturligtvis oundvikligt att en del lustigkurrar ställer frågan om vart den globala uppvärmningen tog vägen. (Tex den här bloggen) Ja, här är ett svar:

http://ocean.dmi.dk/arctic/meant80n.uk.php

Den danska vädertjänsten redovisar temperaturerna norr om den 80:e breddgraden. Och som ni ser så har det under mer än tre månaders tid varit tre till fem grader varmare än perioden 1958-2002.

Som ett kuriosum även en länk till statistiken för Svalbard. Just nu drygt nio grader över normalen (17 december 2009):

http://www.yr.no/sted/Norge/Svalbard/Ny-Ålesund/statistikk.html

Totalt kommer 2009 att ge ett saftigt temperaturöverskott i området.

Länkar också till ett inlägg som jag tidigare skrivit om Arktis is.

DN

onsdag 16 december 2009

Hur falsk kan Stockholmsinitiativets Maggie bli?

"IPCC har för varje rapport reviderat ner sina uppskattningar av den förväntade havsnivåhöjningen."

Maggie Tauersköld-Crusell drar sig inte för att ljuga. Den här gången drar jag mig inte för ett saftigt personangrepp: Bakom hennes charm döljer sig en vidrig människa!

Maggie sprider en mycket försåtlig faktoid kring IPCC. Nämligen att FN:s klimatkommité överdrivit hoten, och nu måste ta tillbaka. Det klimathaverister, som Maggie, gör, är att först tillskriva IPCC överdrifter (hitta på helt enkelt), för att sedan likt kloka pudlar förklara för folket att vi inte behöver vara rädda - IPCC har överdrivit. Jag har bara ett ord för detta: Vidrigt!

Så här behandlade Stockholmsinitiativet (i vilket Maggie ingår) den arktiska isen. IPCC överdrev ... Så här ser verkligheten ut: http://nsidc.org/news/press/20070430_StroeveGRL.html

Nu gör Maggie samma sak med havsnivåhöjningen. Här har vi den senaste IPCC-rapporten översatt till svenska. IPCC:s värsta scenario redovisas som en havsnivåhöjning fram till nästa sekelskifte med 0,26-0,59 meter. Alltså en höjning på mellan 25 och 60 millimeter per decennium; i dag ligger ökningstakten på drygt 30 millimeter. Nu har IPCC insett att modellen kanske inte är så bra, att utfallet kommer att ligga i överkant, inte minst med tanke på att Grönland tappar ismassa.

Det står naturligtvis Maggie fritt att ifrågasätta detta. Det säger jag inget om. Men att kvinnan medvetet ljuger,  att hon är så ohederlig, att hon säger att IPCC reviderar ned uppskattningen när klimatpanelen gör tvärtom, är motbjudande.

Övergår vi till att sakligt granska vad hon skriver, verkar hon anse att Nils-Axel Mörner är en auktoritet på området havsnivå. Det är riktigt att Mörner kommit fram till att havsnivån är i stort oförändrad kring Maldiverna. Men frågan är hur han kommit fram till detta? Ett argument han använt är att "en fiskare inte kan segla genom ett sund, där han som barn seglade med sin far". Men jag har inte hittat något ställe i rapporten där Mörner diskuterar ett självklart problem med en sådan analys: Att koraller är levande varelser och att en koloni VÄXER. Är ni förvånade över att ingen seriös vetenskaplig tidskrift velat ta i Mörners rapport, ens med tång?

Nåväl Mörner påstår att havsnivån stiger med 1 mm per år medan "deniern" Steve McIntyre hävdar att havsnivån steg med 1,7 mm fram till -93, och därefter med 3,33 mm per år. Hur ska klimathaveristerna ha det? (McIntyre slog upp på sin blogg att NASA marginellt fick revidera ner sina siffror.)

Jag tycker det verkar som om klimathaveristerna är desperata just nu. De hade naturligtvis väntat sig att få diskutera climategate den här veckan, och inte den verklighet som bland annat aftonbladet förtjänstfullt skildrar.

Här kan jag inte heller bli att länka till ett annat blogginlägg:

http://klimathot-gameover.blogspot.com/2009/12/aftonbladets-formodade-logn-om-brander.html

En bloggare, som ondgör sig över att Aftonbladet skrivit en larmartikel om bränderna och torkan i Australien. Bloggaren visar "statistikbilder" på att nederbörden ökat det senaste seklet. Problemet är att statistiken inte ens når in i det 2000-tal som Aftonbladets artikel handlar om. Nej, jag är inte förvånad...

Eller ta den blogg som har det mest talande namn jag sett på en blogg: Moderna Myter. Det här exemplet visar hur bloggaren planterar en åsikt hos en forskare för att misskreditera honom.

Nej, jag borde inte bli upprörd. Bara konstatera att lögnhalsarna också har rätt att existera.

Aftonbladet DN

måndag 14 december 2009

Jag vill pimpelfiska

Smaka på den rubriken. Västerländsk självgodhet. Ändå är det min första, men fullt mänskliga, reaktion på den milda inledningen på vintern. Var och en är sig själv närmast, och använder sig naturligtvis också av de närmaste referenspunkterna. (Ja, jag vet om att de milda vintrarna kan bero på naturliga variationer, men det faktum att vi i det här området, i mitt svealand, har fått en temperaturhöjning på 1,2 grader celsius, i förhållande till 1961-90, så sannolikheten har ökat för en mycket sen vinter. Och det hjälper då inte att vi får en februari som är några grader kallare än normalt ...)

Men detta är en stor parentes, det finns människor som verkligen är drabbade av klimatförändringar. Som far illa av det. Och den rapport om is och snö, som presenterats av norges utrikesminister Jonas Gahr Störe och Al Gore ger ingen ljusare bild.

Nu ljuger jag nästan, och det gör i princip de ovan nämnda herrarna också. Det är ingen rapport, det är bara en sammanställning av vad vi tidigare fått reda på. Om man nu inte har inriktat sig på klimathaveristernas beskrivning av climategate förstås. För då kan man ha missat något väsentligt, verkligheten till exempel.

Att Al Gore presenterar en rapport kommer naturligtvis att sätta fart på haveristbloggarna. "Hur vågar han"! Kommer det att heta. "Han gör det för pengarna, och han åker privatjet." Var lugna, det hade han gjort ändå. Ingen amerikansk vicepresident har behövt att tigga precis ...

Det är bara det bästa argumentet skeptikerna (inklusive de rena klimathaveristerna) kan komma på.

DN Svd Expressen

söndag 13 december 2009

Alla katter är lika grå

Den gamle centerledaren Thorbjörn Fälldin, har yttrat många bevingade ord. Rubriken ovan har jag hämtat från ett uttalande av Fälldin, från förra valrörelsen när han kommenterade alliansens samstämmighet. Jag har det tyvärr inte ordagrant, men han sa något i stil med: det kanske inte är någon fördel att alla katter är lika grå.

Fälldins ord är, som jag ser det, kärnan i alliansens problem. Det regeringsalternativ som vinner de tveksamma mittenväljarna, vinner också valet. Traditionellt har det varit mittenpartierna som har dragit till sig dessa väljare. Nu, när alla katter är lika grå, eller rättare blå, blir det svårare.

De som inte vill ha en ren moderatpolitik, väljer naturligtvis inte heller ett mittenparti, som valt att profilera sig som mera höger än moderaterna. Det må vara många knutna nävar i byxfickorna över att trygghetssystem missbrukas. Men om det rena fusket inte kan stoppas, med mindre än att den lilla människan kommer i kläm, då står svensson upp för den traditionella välfärden. Och det är väl detta som visar sig i dagens SIFO-mätning.

Frågan är väl vad som händer med de så kallade mittenpartierna. De spelar ett mycket högt spel genom att "kannibalisera" på moderaterna (exempelvis ungdomslöner och anställningstrygghet) samtidigt som de stöter bort, inte bara vänster-, utan också mittenväljare.

Moderaterna, å sin sida, stöter bort högerväljarna, genom sin profilering som det nya arbetarpartiet, och väljarkåren blir minst sagt vilsen. Och att en vilsen mörkblå väljare skulle gå till exempelvis centern ser jag som osannolikt. Snarare till ett parti med bruna stänk.

Och när då moderaterna, genom bland annat turerna kring försäkringskassan, stöter sig med den väljargrupp som man, genom att kalla sig det nya arbetarpartiet, skulle attrahera, ja, då har man tänt ljuset i båda ändar.

Det ska bli spännande att följa de olika utspelen kommande nio månader. Regeringspartierna är naturligtvis inte omedvetna om det här, även om jag gjort en högst privat analys.


Som före detta aktiv centerpartist minns jag mycket väl kritiken mot Thorbjörn Fälldin, att han inte höll rågången mot moderaterna, som vi lite mer radikala ville. Men han hade i vart fall en rågång...

Svd1 Svd2 Svd3 Aftonbladet1 Aftonbladet2 Expressen1

Kärnan i Klimatgate

Jag har läst vad Steve McIntyre har skrivit om climatgate och "hiding the decline", vilket verkar vara det viktigaste man har fått fram efter tre veckors idogt letande bland materialet från 13 års klimatforskning. "The trick", från 1999,  divergensproblemet med övergången från proxiestudier till de instumentella värdena. Proportioner tack.

För den som är intresserad av divergensproblemet kan det vara bra att veta, att det inte är några nyheter som McIntyre kommer med. Trees tell of past climates: but are they speaking less clearly today? En artikel av Keith Briffa, klimatforskare som tillsammans med Michael Mann utsetts till särskilt hatobjekt bland klimathaveristerna.

Det climategate handlar om är ett område i nordvästra Ryssland. Ett av många områden där man rekonstruerat temperaturer genom trädproxies. Just på den platsen upphör överensstämmelsen mellan instrumentella värden och proxies någon gång på 60-talet. Detta tas till intäkt av bland andra Steve McIntyre, att vi inte kan lita på klimatforskningen.

Och att forskarna fuskat med resultaten för att få överensstämmelse. Jag är övertygad om att de flesta läsarna nu ser framför sig en obruten kurva, där man ändrat värdena för att skapa en hel bild, en vacker kurva helt enkelt.

Det är exakt det man inte gjort! Det är olika färg på kurvorna, Övergången är tydlig, alltså den punkt där man inte längre redovisar proxiestudierna utan övergår till enbart instrumentella värden. En övergång som diskuterats offentligt.

Det som McIntyre saknar, är den temperaturnedgång i proxiestudierna, från nordvästra Ryssland, på en av kurvorna, som inte existerar enligt instrumentella värden. Så frågan är vem som är den värsta fuskaren...

Den andra delen av climatgate, är att forskarna anklagas för att dopa de instrumentella värdena för att få upp dagens temperaturer, eller bygger slutsatserna på osäkra mätmetoder. Antony Watts stod i spetsen för en stor sådan undersökning, i hägn av Heartland Institute, där man kartlade USA:s väderstationer, och konstaterade, föga överraskande att de flesta inte var att lita på:

http://wattsupwiththat.files.wordpress.com/2009/05/surfacestationsreport_spring09.pdf

Den amerikanska vädertjänsten gjorde en jämförelse mellan de av Watts nådigt godkända stationerna, och de övriga:

http://www.ncdc.noaa.gov/oa/about/response-v2.pdf
 
Jag har skrivit det tidigare, och skriver det igen. Vilken seriös vetenskapman eller forskare som helst, och som falskt anklagat andra, som Watts gjorde, hade gjort sig omöjlig i forskarvärden. Men Antony Watts och Steve McIntyre befinner sig inte i forskarvärlden, om nu någon trodde det. Därför kan de oberoende av vilka tavlor de själva gör fortsätta.

Det enda man för övrigt kan visa, om man kommer fram till att temperaturhöjningen varit mindre än man antagit, är att naturen är känsligare än man trodde.

Slutsatsen är att climategate är mycket skrik och lite ull. Men det medför dessvärre att tonläget blir allt mera uppskruvat på en del haveristbloggar och i kommentarspalter. Frustration helt enkelt. Men det är otrevligt för de människor som seriöst vill diskutera klimatet i olika fora. Det är inte kul att bli sammankopplad med fascister och kriminella bara för att man bryr sig om klimatet.

Den som har varit med i debatten vet vad jag pratar om, annars kan jag lätt plocka fram ett antal debattrådar, som får det att vända sig i magen på vilken normal människa som helst. Det finns bloggar som påstår att de står för demokrati, men i yttrandefrihetens namn glatt släpper igenom vilka kränkningar som helst. Jag skulle för övrigt gärna vilja kolla Karin Bojs, vetenskapsreporter på DN, mailbox för att se vilka kärleksfulla tillmälen hon fått av ett antal idioter, som utåt hävdar att de står för öppenhet och demokrati.

Uppdatering: Läs gärna det här blogginlägget från en biologistuderande, om bland annat hur man måste behandla data för att man ska få ut något vettigt av undersökningarna.
DN

lördag 12 december 2009

Jag kan inte klandra inuiternas intresse för oljan

Dagens eko rapporterar om att inuiterna säger ja till en exploatering av landets naturresurser. Jag kan inte klandra dem. Men jag inser vilken enorm förändring, som gjort det möjligt för dem, att ens fundera över vilka tillgångar som än så länge ligger infrysta.

Inuiternas traditionella livsmönster hotas av den globala uppvärmningen. Inget snack. Förändringarna i den arktiska isen som är deras jaktmarker, och med det ändrade vanor hos bytesdjuren, är dramatiska. Kartritarna tvingas uppdatera med fler öar och mindre is.

Någon som undrar över varför inuiterna letar efter nya inkomstmöjligheter?

Ändå får jag en känsla av djup tragik. Inuiterna är naturligtvis väl medvetna om att de får mera land, och kuster som under längre perioder är fria från is. Öbefolkningar i oceanien är i motsvarande grad medvetna om att de får mindre land och mera hav.

Kan vi då klandra inuiterna som vill ta upp mera olja? Nej, det är inte deras fel att koldioxidhalten i atmosfären hoppat upp till snart 390 PPM mot 316 PPM 1959. Vi kan omöjligen lägga skulden på en ursprungsbefolkning för att vi har levt över våra tillgångar som vi gjort.

Däremot måste vi ta i beaktande Arktis känslighet för oljeutvinning (jmf Exxon Valdez utanför Alaska 1989). Något som definitivt inte bara gäller grönland. Det gäller samtliga länder i Arktis.

Frågan är: Finns det någon vilja att skydda Arktis från exploatering och samtidigt se till att inutierna på Grönland får sina intressen tillgodosedda.

Aftonbladet Expressen DN Svd1

fredag 11 december 2009

hur tycker skeptikerna att pengarna skulle använts?

I diskussionen om klimatpengar till fattiga länder kommer det naturligtvis en svärm mer eller mindre rasistiska inlägg, med näring från sverigedemokrater och annan ohyra, som hävdar att bistånd ska omfördelas till "våra egna". Dessa argument lämnar jag därhän i detta inlägg, i all synnerhet sedan det verkar som att det inte tillförs några nya pengar från Sverige, bara en omfördelning i biståndsbudgeten.

Men det finns även en annan debatt, argument som förs fram av personer som är skeptiska till klimatförändringen. Nämligen att pengarna skulle göra bättre nytta om de inte vore kopplade till klimatet.

Om jag har förstått det rätt kommer det att satsas mycket på tillgången till rent vatten. Det finns områden i Afrika som är hårt drabbade av torka, och som hotas av att glaciärer (jodå, de finns i Afrika också) krymper. Om glaciärer krymper, och inte ger samma mängd vatten under torrperioden, som tidigare, måste det lösas med färskvattendammar. Om inte, kommer människor under perioder att bli utan vatten. Detsamma gäller i Asien som är beroende av vatten från världens tak.

I Asen finns även ett annat vattenproblem. Ofta blir det översvämningar som medför att färskvattnet antingen blir salt eller förorenat eller bådadera.

Som jag ser det är säkra vattenförsörjningen det enskilt viktigaste biståndsprojektet. Och säkert det som kommer att kosta mest. Så frågan är vad folk som är skeptiska till klimatförändringen har emot detta? Anser de att det inte behövs några invallningar utefter kusterna i Bangladesh, eller några dammar i Himalaya eller Afrika. Eller skydd mot högvattnet i Vietnam. Eller är det att åtgärderna har fått namnet klimatåtgärder. I så fall finns det fler klimathaverister än vad jag trodde.

Eller kampen mot malaria. Jag har sett på en del bloggar att kampen mot malaria ställs mot klimatåtgärder!!!

Ett av de mest urbota korkade argument jag sett. Som sportfiskare vet jag mycket väl vad temperatur och nederbörd betyder för myggtillgången. Och i de här fattiga länderna betyder klimatkamp mot malariamygg inget annat än akuta åtgärder. Myggbekämpning helt enkelt. Är det namnet klimatåtgärder som är felet tro?

Och länder som Maldiverna och Tuvalu; ska vi inte ha beredskap för dessa, utan välja att tro på kvasivetenskapare som Nils-Axel Mörner, som hävdar att havsnivån inte stiger (som jag även skrivit om). Till och med SMHI i Sverige håller koll på hur havsytan stiger.

Dessvärre tror jag att klimathaveristerna har större anledning att känna lugn än människor i tredje världen. Jag vill tro att västvärlden kommer att satsa pengar, men jag tvivlar fram till dess att jag har sett motsatsen.

Svd DN Expressen Aftonbladet

onsdag 9 december 2009

Regeringen skuldbelägger

sina egna myndigheter. Någon annan slutsats kan jag inte dra efter de senaste turerna med försäkringskassan. Regeringen har helt enkelt inte genomfört någon vettig konsekvensbeskrivning av sina beslut, alternativt struntat i varningarna.

Och detta är inte första gången. Vi minns arbetsförmedlingens jobbcoacher. Man avsatte pengar, lite i panik verkade det som, för att visa handlingskraft när arbetslösheten skenade. Fort skulle det gå.

Resultatet lät inte vänta på sig, kritiken har bitvis varit svidande - och välförtjänt. Först drar regeringen ned på arbetsförmedlingens satsningar på de arbetssökande, kompletterar med att skära ner på komvux. För att sedan följa upp med en åtgärd i stil med:

Tänk Positivt:
- Foten i kläm?
- Jajemensan!

Jag kan inte göra mig kvitt tanken, att regeringen inte direkt misshagas av att myndigheter, som vi är i beroendeställoning till, misslyckas. Med en underliggande ideologi, att staten inte ska lägga sig i så mycket, är det steget inte så avlägset.

Men det kommer mera: Sven-Otto Littorins löfte om att arbetslöshetskassorna, genom en schablon, ska klara av, att se till att de arbetslösa inte blir utan pengar, är ord av samma skrot och korn. Naturligtvis vet Sven-Otto om att den ansvariga personalen inte kommer att klara av detta. Och att kritiken kommer att bli hård.

Frågan är om han begriper det själv, eller om han hoppas att arbetslöshetskassorna ska ta smällen, och den vägen minska förtroendet för facket? Helt enkelt, tack vare att regeringen inte fått ändan ur vagnen, och sett till att det i god tid finns ett regelverk.

Efter tre år i regeringsställning är man en ynkrygg om lägger skulden förra regeringen. Det är sådant man kan hålla på med i början av en mandatperiod.

Det är för mycket Stickan:
- Jag har en plan...

Aftonbladet Expressen Svd1 Svd2 DN

tisdag 8 december 2009

Världens klimat 2009 och 00-talet

Den norska vädertjänsten yr.no är en guldgruva för den som är intresserad av väder och klimat. Orsaken är naturligtvis att den norska vädertjänsten ses som en service till allmänheten, medan den svenska motsvarigheten mera ska vara självfinansierat när det gäller information. Det håller på att bli bättre, men mycket återstår.

I dag hittade jag den här länken:

http://met.no/?module=Articles;action=Article.publicShow;ID=1529

En sida som mycket kortfattat beskriver världen klimat under det gångna året. Så mycket är säkert, att året kommer att räknas till de varmaste åren, just nu det femte varmaste sedan mätningarna startade. Och det varmaste decenniet.

Det borde bli att allt svårare att bortförklara att världens klimat varmare. Men det görs tappra försök.

Precis som om termometern skulle vara den viktigaste indikatorn. Förändringar i flora och fauna, glaciärer, havsis, permafrost, havsnivå hör till sådant som inte står högst upp dagordningen när klimathaverister skriver sina bloggar. Och skulle det dyka upp så är det i form av någon enstaka glaciär i Tibet eller Alaska som växer (och konstigt vore det väl annars), eller att arktis is det här året nästan nådde upp till den negativa trenden. Däremot långt från IPCC:s scenario. Samlade bilder är det däremot ont om.

Därför är cimategate så viktigt; genom att fokusera på temperatur slipper man prata om andra tecken på klimatförändringar. Och temperatur är opersonligt, genom att hävda att temperturen går ner, kan man minska betydelsen av det övriga skeendet; "isen smälter inte - temperaturen sjunker". (Och smälter isen, så är det tillfälligt, det blir ju kallare och Tuvalu dränks inte.)

Och allt är ju tillfälligt, vi behöver inte bry oss, eller?

DN1 DN2 DN3 Svd1 Svd2 Expressen1 Expressen2 

måndag 7 december 2009

Snart tre veckor av climategate

Någon dag efter det att de första uppgifterna kom ut om "climatgate", skrev jag mitt första inlägg i frågan. Nu har det snart gått tre veckor sedan East Anglia University hackades, och en mängd forskarmail blev mer eller mindre offentliga. Men också en mängd data, och programkoder till klimatforskningen.

Under tre veckors tid har ett antal klimathaverister suttit framför databurkarna och mer eller mindre fått blåsor på pekfingertopparna. Och vilka sensationella uppgifter har kommit fram. Jodå, McIntyre - välkänd denier - har kallats idiot i något mail. Och man har tydligen hittat material som tyder på att data manipulerats. Tydligare kan det inte sägas:

Man har inte hittat ett förabannat dugg!

Lita på att man har haft ett helt koppel advokater färdiga att skrida till verket, om man hade hittat något som varit tillräckligt att gå vidare med. Det längsta man kommit i den vägen, är att någon kongressman i USA vill att fallet ska undersökas. Kanske nya massförstörelsevapen på gång ...

Så frågan är varför frågan inte redan har dött? Jag tror att svaret är motsägelsefullt; gruppen som driver detta är på samma gång som inflytelserik som perifer.

Inflytelserik politiskt och medialt. Jodå, den som backas upp av högern i USA, med fox news i spetsen och dess tankesmedjor, är inflytelserik. Och saknar heller inte resurser, om nu någon trodde att de stackars opponenterna till AGW (Antropogen Global Warming) var några ideella entusiaster som knappt hade mat för dagen. Ett gäng heltidsbloggare ser till att nätet ser ut som det gör (jodå, ofta händer det att det är svårt att ta fram fakta därför att ämnet dränks. Och med fakta menar jag inte en referens som länkar till en annan blogg som länkar ...)

Vetenskapligt är dock gruppen perifer. Även om de vill göra sken av motsatsen. Till exempel genom att publicera en lista på 450 peer reviewed-artiklar som publicerats i vetenskapliga tidskrifter (företrädesvis Energi and Environment). Nej, det har inte räckt för att skapa trovärdighet.

Och det här med trovärdigheten för gruppen, att de inte tas på allvar, tror jag är ett problem. En vetenskapsreporter exempelvis, bryr sig inte om att ställa en företrädare för "deniers" mot väggen och verkligen fråga vad som ligger till grund för de här mycket allvarliga anklagelserna som cirkulerar. En grävande reporter bryr sig inte om att undersöka hur en del klimathaverister hanterat det material de lade beslag på från universitetet.

Och därmed lever climategate sitt eget liv.

Svd DN Expressen Aftonbladet 1 Aftonbladet 2

Australien och klimatpolitiken

Ska det bli klimatförändringen i Australien som får världen att på allvar får upp ögonen för vad som håller på att hända. Naturligtvis finns det länder som är mera utsatta än Australien, länder med fattiga medborgare som kämpar för mat och vatten. Men dessvärre tror jag inte att det är tillräckligt för att få västvärlden att agera. Australien är däremot ett land med västerländska levnadsförhållanden, och med det en helt annan tyngd i opinionsbildningnen.

En regering har redan fallit på klimatpolitiken (bortröstad mycket på grund av att den inte ville ta i problemen), och denna regeringen med Kevin Rudd som premiärminister  har problem för att den verkligen vill göra något.

Paradoxen är att, om regeringen faller, så skulle ett nyval med stor sannolikhet leda till att just Kevin Rudd får ökat stöd. Förklaringen är att Australien kanske är det "västland" som hårdast drabbats av klimatförändringar.

Det finns klimathaverister som ylar om "hysteriska larmrapporter", när det kommer nyheter om klimatförändringar, och det finns skeptiska människor som är trötta på rapporteringen - här i Sverige alltså. Men jag vågar påstå att dom som är mest trötta på klimatlarmen, är människorna i Australien själva, då dessa faktiskt bor mitt i konsekvenserna. Människor som bor mitt i det som vi i nyheterna läser om som extrem torka, bränder eller helt enkelt att folk dör till följd av värmen. När jag sitter i dalarna och oroas över om pimpelpremiären nu till nyårsdagen ska tina bort, handlar det om liv eller död för de australiensiska jordbrukarna (i inslaget talas det om fem års torka - nu är det sju).

Naturligtvis finns det folk, även i Australien, som hävdar att detta beror på naturliga variationer, och det gör det säkert till stora delar också. Men det är variationer kombinerat med att jordens medeltemperatur är blygsamt högre i dag än vad den var för 50 år sedan. Jag skriver blygsamt, då bara några tiondelar ytterligare för Australiens del skulle innebära riktig katastrof. Hur jag kan påstå det? Rapporterna om människor som dog till följd av värmen, talade om en mycket ansträngd energiförsörjning till följd av värmen. Tänk er att värmen stiger ytterligare en aning, och att elförsörjningen slås ut i en större stad, och med den vattenförsörjning och luftkonditionering, samtidigt som en ny högsta uppmätta temperatur registreras ...

Som om inte detta vore nog hotas korallreven i området av stigande temperaturer. Samtidigt som det finns svenska bloggar som jublar över att Australien nu ser ut att bromsa förhandlingarna i Köpenhamn.

Expressen Aftonbladet 1 Aftonbladet 2 Svd DN

Visst finns det positiva nyheter

SVT berättar om ett program för att spara och använda energi bättre, i den tunga industrin, som startades 2004. Det har givit resultat; den energislukande industrin sparar in lika mycket energi som används i en stad av Uppsalas storlek*.

Men, även stärkt industrins konkurrenskraft. Och detta är viktigt, inte minst som symbol. Energisparande, inklusive bättre användning av energin, är inte säck och aska, eller tillbaka till grottorna, eller utflyttade jobb. Det är en förutsättning för att behålla de industrijobb vi har i Sverige i dag.

Ett säkert sätt att äventyra jobb långsiktigt, är att öka vinsten utan att öka produktiviteten; sänkta löner, generella skattesänkningar, subventionera energi etc (åtgärder som även kan kallas intern devalvering). Som att pissa ner ner sig för att man fryser, ungefär.

När vi pratar om så kallade gröna jobb, kanske vi ska vidga begreppet lite till att också ta med i beräkningen att säkra jobb, genom att göra de grönare.

Vägen till en ökad miljöanpassning har historiskt sett kantats av en massa gnäll. Det gnälldes innan bilarna fick avgasrening - så fort det var åtgärdat blev det i stället ett försäljningsargument. Det var mycket jämmer innan blyet kom bort från bensinen, men det blev inga havererade motorer utan bara avgassystem med längre livslängd.

När det gäller gröna jobb, så figurerar det en suspekt spansk utredning, som visar på att det försvinner 2,2  "riktiga" jobb för varje nytt grönt jobb. En rapport som sedan fått draghjälp av såväl finanskris som efterföljande massarbetslöshet. Enda anledningen till att man gör en sådan utredning torde vara att man vill ha argument för att slippa göra något. Föga förvånande frodas de här tankegångarna i kretsar som inte anser att vi ska bedriva någon klimatpolitik. Man utnyttjar det faktum att jobb har försvunnit i en omfattning som ingen av oss i arbetsför ålder har upplevt. Alldeles oavsett nya eller gamla gröna jobb.


*Den här sortens jämförelser avskyr jag. Jag vet inte hur mycket energi Uppsala förbrukar, och jag är heller inte intresserad av att ta reda på det, för att kunna göra en jämförelse. Samma sak när man talar om hur många villor ett vindkraftverk kan försörja - min första fråga blir då: med eller utan eluppvärmning? Viss skillnad.

Svd DN Aftonbladet

lördag 5 december 2009

Vad tusan handlar climategate om?

Uppenbarligen inte mycket, mera än ett desperat försök att misskreditera klimatforskningen. Det mest skandalösa jag lyckats leta upp är skarven mellan temperaturrekonstruktionerna och de instrumentella värdena. Oerhört upphetsande.

Och till på köpet koncentreras hela norra hemisfären till i stort enda plats. Alltså ett litet område i nordvästra Ryssland som ska bevisa att klimatforskningen är snudd på kriminell. Jag baxnar över proportionerna.

Bakgrunden är den här: (Nu uttalar jag mig naturligtvis som nyfiken naturvetare, en amatör, och inte som expert på trädproxies. Ungefär på samma nivå som Steve McIntyre alltså.) Trädproxies, man analyserar årsringarna - tillväxten - och med hjälp av dessa rekonstruerar man temperaturen under tillväxtperioderna (alltså inte vintrarna). Fler faktorer än bara temperatur spelar in, och en okänd faktor (eller flera) spelar en stor roll efter 60-talet. Fram till dess, och från de instrumentella värdenas intåg, stämmer avlästa temperaturer väl överens med analyser av trädringar. Sedan händer något. Temperaturen stiger enligt instrumenten, och enligt andra biologiska observationer, men träden visar inte den tillväxt som hade varit naturlig.

Detta kallas divergensproblemet. Ett problem som blir tydligt (i vart fall om man förstorar upp, som Antony Watts gjort i den första länken) i övergången mellan rekonstruktion och avlästa värden. McIntyre har en infallsvinkel på detta problem som jag har svårt att förstå; han anser att det valts för få träd, eller fel träd, till en trädproxieserie som slutar på 90-talet. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att McIntyre hänger upp sin argumentation på den del av serien som inte används vid redovisningen av de olika temperaturkurvorna (det redovisas sedan länge många temperaturkurvor när man åskådliggör klimatet bakåt i tiden, det är i stort bara klimathaverister som använder den här).

Lägger ni förresten märke till i länkarna att Antony Watts diskuterar övergången från proxies till instrumentella värden, medan Steve McIntyre diskuterar den del som inte finns med i diagrammet.

Watts och McIntyres syfte är tydligt; det gäller att i så stor utsträckning som möjligt misskreditera de uppgifter, som finns på att vi har ett varmare klimat i dag, än vad vi hade före den branta uppgången i koldioxidutsläpp. Watts har tidigare gjort försök, att visa på att mätstationerna i USA anger fel temperatur. Efter så mycket skrik och så lite ull som föregick detta, hade vilken seriös forskare som helst fått lägga ner på grund av havererad trovärdighet. I de kretsar som Watts och McIntyre verkar, så utgör dock inte sådana här misslyckanden något problem för karriären. Utan mera ett: nästa gång lyckas du nog! Och var så säkra, det kommer flera försök...

I omgivningen till climategate figurerar det även ett antal mail där klimathaverister som McIntyre får utstå mindre smickrande epitet. Inte alls konstigt. Klimatforskare som Tomas  Michael Mann och Keith Briffa med flera är vetenskapsmän, som först plockar ut råämnen (underlag till trädproxies, sedimentprov, isborrkärnor etc) och sedan gör prover och sammanställer data. Statistiker som McIntyre hittar en ett gäng trädringar, med värden som han tycker är bra. Närmare bestämt 36 träd mot Briffas 12, och tror ni att han tar ett genomsnitt av dessa och infogar? Nej, McIntyre är statistiker och vet naturligtvis, att om han tar med alla 36 värdena så kommer dessa att kraftigt dominera resultatet. Fiffigt va?

Tror ni att denna statistiker hade opponerat sig om dessa 36 träd inte hade visat på kalla somrar?

Sedan finns det i debatten mellan Briffa och McIntyre en underbar passus, på Climate Audit, där McIntyre tackar Briffa för att han trots ohälsa, av vad McIntyre förstått vara en njursjukdom , ändå tagit sig tid att svara på McIntyres invändningar.

I min världbild kan bara en äkta fähund uttrycka sig på detta sätt, och jag förstår varför han kallats för idiot i mailen.

Svd DN DN2 Expressen

fredag 4 december 2009

Tänk om vi är inne i en avkylning

Vi vet om att solfläcksaktiviteten har legat på ett absolut minimum under några år nu. Bland andra strålningsforskaren Henrik Svensmark har sagt, att den avkylning vi nu har sett början på (hm) kommer att fortsätta.

Herregud, tänk om han har rätt. Tänk om vi är inne i en avkylande fas, fast den inte syns. Att uppvärmningen fortsätter, men maskeras av effekten från kosmisk strålning. Vi vet inte. När det gäller den verkliga effekten av solen, alltså instrålningen, vet vi att den minskat marginellt (något watt per kvadratmeter) det senaste årtiondet.

Det som talar mot Svensmarks teori är, att om den verkligen är dominerande på klimatet, så borde avkylningen fortsatt efter förra året, som bara var det 10:e varmaste. Hur tusan man nu kan kalla ett så pass varmt år för avkylning begriper jag inte. Men om nu teorin är mera än marginellt viktig för klimatet, vad händer då när solens aktivitet ökar igen? Är jag ensam om att tänka i dom banorna?

För vi ska vara medvetna om att mycket har hänt med klimatet det senaste decenniet. Ett decennium som har päglats av en stabilt mycket hög temperatur. Tidigare år som varit varma har kompenserats av kalla dito. Men de senaste åren har ett varmt år följts av ett lika varmt igen. Och det är väl därför som vi ser den här utvecklingen i arktis: http://environmentalresearchweb.org/cws/article/yournews/41112.

Rapporter om avsmältningen från Grönland eller Antarktis är heller ingen munter läsning. Här länkar jag till en artikel som gärna används i skeptiska kretsar. Trots att texten tydligt beskriver att Antarktis förlorar ismassa, tas det fasta på att det kanske inte går lika fort som befarat - snacka om att gripa halmstrån. Antarktis har fram tills nu betecknats som helt förskonat från uppvärmningens effekter.

Och som sagt, tänk om vi egentligen är inne i en kall period nu.

DN Expressen Aftonbladet

onsdag 2 december 2009

Människans påverkan på klimatet - 3 promille

Ja, vi har väl alla hört att människan inte har någon större inverkan på klimatet, utan att det framför allt är solen som styr vilka temperaturer som ska råda på det här klotet.

Naturligtvis riktiga invändningar i sak, även om jag vill hålla människans påverkan som nog så betydelsefull.

Men ser vi rent krasst på det hela, så har människan hitintills bara påverkat ca tre promille av den temperatur vi har runt omkring oss i biosfären. Betydligt mindre, till och med, än resterna från big bang för många miljarder år sedan.

Den absoluta nollpunkten 0 K motsvarar - 273,16 grader celsius, men nu glömmer vi den skalan. Bakgrundstrålningen, alltså resterna från big bang, ger oss en temperatur på 2,7 K - temperaturen i det tomma universum. Det är alltså starten när solen börjar värma vårt solsystem.

Solen värmer jorden, det är alla överens om, precis som att alla är överens om att solen är den faktor som påverkar vårt klimat överlägset mest. Solen värmer vår planet till 255 K.

Återstår då 33 K till vår mera drägliga temperatur på cirka 288 K. Framför allt återstår 18 K för att komma upp i 273 K, som är celsiusskalans nollpunkt, och som möjliggör liv, och som ser till att hålla vatten flytande.

Tack och lov finns koldioxiden, som gjord för detta ändamål. Och här tycker jag det blir stor humor, när det i vissa kretsar, i ena andetaget talas om att koldioxidnivån inte får sjunka för lågt, då det kan leda till att vi går in i en ny istid. Bara för att i nästa andetag hävda att människans påverkan på koldioxidutsläppen saknar betydelse. Koldioxidutsläpp vid fel tidpunkt ...

Utan koldioxiden hade helt enkelt inte tillräckligt med vattenånga, från det frusna vattnet, kunnat värma vår planet tillräckligt för att möjliggöra liv.

Nu har vi en temperatur på omkring 288 K på jorden, tack vare våra växthusgaser. Att temperaturen har stigit 0,7 K de senaste hundra åren är naturligtivis inte mycket, men innebär att permafrost tinar (som kan lösgöra metan, som är en etter kraftigare växthusgas än koldioxid), som innebär att glaciärer och inlandsis smälter, att den termostat som kallas nordpolen rubbas, att värmekänsliga kontinenter som Afrika och Australien drabbas av värre torka än vad de annars skulle göra.

Listan kan göras hur lång som helst, vi kan gå in i detalj på vad detta betyder i balansen mellan rödräv och fjällräv i de arktiska områdena, om vi känner för det. Men spana in "climategate" på nätet: konspirationsteorier av klimathaverister, som vill hävda att uppvärmningen beror på manipulerad data!!!

Långt från den verklighet vi lever i - en verklighet där människans bidrag till klimatförändringarna uppgår till ungefär tre promille av det som kallas temperatur.

DN

tisdag 1 december 2009

Källkritik, Herr Nilson

Ulf Nilson, beskriver i sin krönika i Expressen hur viktigt han tycker att nätet är för yttrandefriheten, och för att uppväga, som jag uppfattar honom, likriktningen. Lite kryptiskt beskriver han medieverkligheten, som att Sverige talar med kluven tunga.

Självklart har han rätt. Det talas med kluven tunga - ett officiellt nyhetsflöde, och ett "underground" flöde.

Ulf Nilson ger ett exempel:

" En strid ström av mejl och länkar talar om "18-åringen som var 31 år i Grekland", om asylsökande barn med skägg (!), om pojkar som flytt våld men hotar personalen på mottagningshem med kniv. Etc. Man slår fast att barnen - eller "barnen" - är "ankare", alltså skickade till Sverige för att sedan kunna få hit anhöriga."


Jag tycker att detta är ett bra exempel; utan vidare är det uppgifter som i vart fall någotsånär kan kontrolleras. En enkel fråga är "var finns denna 18-åring nu?", en annan bra fråga är vem som berättat om detta "assylsökande barn med skägg". Blir svaren svävande eller "länkarna" börjar gå i cirkel - ja, då börjar det likna klintenbergare. Ett indirekt sätt att kontrollera fakta är att kontrollera uppgiftslämnarens trovärdighet; det är enkelt på nätet - uppenbara fel har den tråkiga benägenheten att hänga kvar ...

Viktigast är dock att hålla lite koll på lagar och praxis. Exempelvis, fungerar det med barn som ankare, som det påstås i citatet? Definitivt inte om "barnet" blivit myndigt, vilke torde innebära att föräldrarna måste ta sig till Sverige några år innan barnet fyller 18. För den som vill, kan det inte heller vara så svårt att ta fram statistik på anhöriginvandring, och hur den ser ut. (Kräver dock att man kan hålla reda på plus och minus ...)

Nätet är en guldgruva för den som vill ta reda på fakta, och som kan sovra. De flesta ungdomar, som vuxit upp med internet, är duktiga på att plocka fram fakta. Ett bra exempel på detta är klimatdebatten, där ju nätet blivit något av skeptikernas arena. Gruppen ungdomar verkar också vara den kategori som känner störst oro för klimatförändringarna. Varför? Enkelt, mängden information är mindre viktig än trovärdigheten hos informationen.

Men, det finns också en undergroundkultur, som frodas och som vinner anhängare. Ett exempel är konspirationsteorierna kring den 11 september, eller - som även Ulf Nilson verkar falla för - att media inte törs tala sanning om invandringen. (Vilket är förståeligt: tror man att sanningen är lögn, blir lögnen verklighet.)

Själv stötte jag på den här undergroundkulturen i samband med "domkraftsmålet". Ett speciellt fall där mainstream och pöbel kompletterade och hetsade varanda, i alla fall till en början. Efter hand blev dock sanningen allt viktigare, och nätupproret mot rättvisan mattades. Men det här domkraftsmålet kommer även i fortsättningen att leva sitt eget liv som myt: det kommer hävdas att man inte får ingripa vid brott, trots att domen i högsta grad sanktionerar det som kallas nödvärn.

Som sagt källkritik och faktagranskning, och att kunna tänka själv är viktigt - även på nätet.

Våld mot kvinnor bottnar i ett kulturarv

Tack, Anders R. Olsson, för din debattartikel i DN. Just den här typen av analys som är välgörande för den svenska självgodheten. Jag har tidigare skrivit om våldsbrott, som en produkt av våra alkoholvanor, där det visat sig, att vid närmare åtta av tio våldsbrott, inklusive våldtäkter, är gärningsmannen berusad.

Jag tror att intresset är svagt att lyfta upp detta på allvar till dagordningen. Det här handlar om ett kulturarv; den manliga rätten att supa sig full - och snart också den kvinnliga (och jag måste erkänna att jag inte är så mycket bättre själv heller...). Det får naturligtvis konsekvenser i brottsstatistiken, även om vi alla som dricker alkohol bedyrar att vi kan kontrollera våra handlingar. Verkligheten talar ett annat språk. Och det var knappast av ekonomiska skäl, som Finland på nytt höjde alkoholskatten. Snarare mängden misshandelsfall och mord.

(Och visst brukar väl Sverigedemokraterna (SD) referera till Finland när det gäller invandrare och brottslighet...)

Detta kulturarv diskuterar man inte ostraffat, utan att bli kallad förbudsivrare eller moralist. Detta utnyttjar naturligvis SD till att någotsånär ostörda driva tesen att det är invandrare, och främst då muslimer (!!!), som är orsaken till att vi inte kan gå säkra på gatorna. (Det skulle heller inte överraska mig, om sverigedemokrater är överrepresenterade när det gäller att blåsa försäkringsbolag, i samband med oroligheter i vissa förorter.)

När det gäller dödligt våld mot kvinnor har Aftonbladet förtjänstfullt lyft upp detta. Och detta är, om man tittar på kommentarerna under en sådan artikel, oerhört provocerande. En orsak är naturligtvis att det här våldet äger rum innanför hemmets väggar, och att det är omöjligt att sätta någon etnisk stämpel på våldet, hur gärna man än vill. Och då får man i stället lägga skulden på kvinnan som uppenbarligen valt en skum man ...

Vilket kvalificerat skitsnack, mycket våld äger rum i utåt normala familjer, som vi inte trodde detta skulle kunna hända i.

Jämställdhet är provocerande, det märks i kommentarerna. Nästan så att man får intrycket av att våldet mot kvinnor skulle bero på en ökad jämställdhet. Dessa kommentarer är naturligtvis en indikation på att jämställdhet är lika populärt bland vissa svenska män som bland talibanerna i Afganistan. Och det är tydligt åt vilket politiskt håll sympatierna går, även om dessa individer knappast skulle få för sig att vilja bromsa "kärleksinvandringen" från Thailand eller östeuropa.

Expressen

måndag 30 november 2009

Hans Rosling - en äkta folkbildare

Det finns människor som gör mig på gott humör, även i november med regn och rusk. Hans Roslings video på SVT:s Ställ Om är en höjdare. Genom att använda statistik som underlag - så som statistik ska användas - så klär han av alla oss som har, eller hade, förutfattade meningar om jordens överbefolkning.

Han ger svaret på hur många barn en genomsnittlig familj har i Indien eller Bangladesh. Svaret blir något överraskande 2,4-2,5 barn per familj. Alltså genomsnittet är två och ett halvt barn per kvinna i dessa länder, som ofta brukar pekas ut som orsaker till befolkningsökningen.

Verkligheten ändras, och gör det snabbt, i takt med att utbildningsnivå och levnadsstandard höjs. Säkert snabbare än vad den gjorde i vårt land, när vi gick från storfamiljs-samhället.

Interjuven med Rosling är tankeväckande. Han berör också den stora frågan vad gäller den påstådda överbefolkningen: Det är västvärldens sätt att hantera resurerna som är problemet. Inte de fattigaste länderna. Enligt mitt sätt att se problematiken, vilket jag tidigare har skrivit om, beror vissa debattörers fixering vid överbefolkning på att man helt enkelt inte vill ha någon konkurrens av fattiga länder, om än den är försummbar. Ett cyniskt sätt att tänka helt enkelt. Ett sätt att skylla iväg vårt överutnyttjande av resurser.

Rosling tar upp det känsliga ämnet med hur mycket västvärlden satsar på jordbrukssubventioner, och i stort intet på att utveckla jorbruket i tredje världen. Förr eller senare måste politikerna ta tag i det här, och det kommer att bli protester ...

Det kommer knappast att bli populärt hos alla bönder, den dag vi inte längre får dumpa jordbruksprodukter i fattiga länder (som vi gör i dag, för att sedan undra varför de fortfarande är fattiga).


Är det någon som protesterar om jag säger, att Hans Rosling är strålande kandidat att utses till Årets Folkbildare av Vetenskap och Folkbildning?

Jonas Pettersson - en produkt av bristfällig historieundervisning?

Mycket ska man behöva läsa innan öronen ramlar av ... "Miljöpartiet är livsstilsfascister" basunerarar Jonas Pettersson, centerpartist, ut på Newmill.

Till på köpet är han utbildad statsvetare!!!

Ursäkta, men jag bedömer inte denna debattör som tillräknelig. För mig som mycket historieintresserad, särskilt av andra världskrigets historia, är hans debattartikel genuint motbjudande.

Om vi börjar blanda ihop miljöpartiet med fascism, hur ska vi då benämna Mussolinis fascistdiktatur i Italien under andra världskriget, Hitlers bundsförvant?

Eller det kanske inte var så farligt med fascismen i Italien; det är ju vad man kan tro när den sammanblandas med ett politiskt parti, miljöpartiet, i Sverige. Min slutsats är att Jonas Pettersson inte har en aning om vad han pratar om - något som lämpligen hade resulterat i att han hållit käften.

Vi ska vara mycket försiktiga med valörer som fascism och nazism; att vattna ur betydelsen av dessa ord, är inte någonting annat än att smygvägen förneka förintelsen.

fredag 27 november 2009

Raffinerat av Mona Sahlin

Jag tror att Mona Sahlin är ärlig i sitt utspel om majoritetsregering om SD får en vågmästarroll. Däremot tror jag att det för socialdemokraterna vore naturligare med ett sammarbete med moderaterna. Dessvärre.

De båda mittenpartierna verkar mera profilera sig som ett alternativ till moderaterna, som inte verkar hålla måttet som högerparti. När det gäller frågorna om anställningstrygghet är Fredrik Reinfeldt och Anders Borg klart distanserade, och arbetsmarknadsminister Sven-Otto är det få som tar på allvar.

Men, det här utspelet är också tänkt att skära rakt in i centersjälen (personligen struntar jag i folkpartiet just nu). Det finns en opposition inom centern, som är måttligt roade av att partiet tävlar med moderaterna om att vara det mest borgerliga partiet. Och jag är övertygad om att det är till dessa Mona Sahlin riktar sitt utspel. Slå in en kil i ett sargat parti helt enkelt.

Och så tror jag att Mona Sahlin gärna skulle vilja slippa vänsterpartiet...

(Som en parentes har jag faktiskt debatterat mot Mona en gång, en paneldebatt i en gymnasieaula under min CUF-tid. En bra, duktig och reko debattör. Även om hon den gången sade nej till avgifter på miljöförstörande utsläpp, vilket har ändrat sig... Men politik handlar också om att anpassa sig till verkligheten.)

SD förresten, är det någon som konkret frågat dem vad som menas med massinvandring? Sverige har ju minskat sitt flyktingmottagande med en tredjedel sedan ett år tillbaka. Snart lika många svenskar i statistiken som flyktingar, och räknar man in kvinnor från Thailand och Ryssland blir det fler.

Svd1 Svd2 Aftonbladet Expressen

Den största vetenskapliga skandalen någonsin ...

Nu ska jag ta och göra reklam för en bok. Det passar bra så här på fredagen. Lite kultur blandat med vetenskap. För det här handlar om vetenskapshistoria, och skrivet av en författare, som i vart fall av mig, bedöms ha skönlitterära kvalitéer.

Boken är En kortfattad historia om nästan allting, skriven av vetenskapsreportern Bill Bryson. Den kom ut 2003, men för den som inte läst, så håller den än.

Hans version av "den största vetenskapliga skandalen någonsin" är en helt annan än några mail där opponenter bland annat kallas för idioter. (Vilket jag i det aktuella fallet kan hålla med om.) Det är ej heller första gången som det tas till hårda ord i forskarsammanhang. Boken ger en frisk insyn i den delen av det akademiska livet. Minst sagt läsvärt!

Men i de flesta kontroverserna finns det en kamp mellan olika teorier som faktiskt har trovärdiga forskningsresultat att falla tillbaka på. Det har inte kritikerna till AVG. Eller tänker man att NASA:s mätningar av havsnivån ska falsifieras av Nils-Axel Mörner, som hävdar att Maldiverna inte är hotat därför att Han, via två längre (och ungefär sju kortare resor) expeditioner till ögruppen slagit fast att havsnivån stiger ungefär en millimeter per år...

Varför tar jag upp det här? Jodå, N-A Mörner har flera rapporter om havsnivån med i den lista på 450 peer reviewed-rapporter som sägs motbevisa AGW-teorin.

Åter till Bill Brysons bok; historien om hur blyet kunde leva kvar som tillsatsmedel i bilbränslet är troligen den största vetenskapliga skandalen någonsin. Och den upptäcktes inte, som man kan tro, på grund av hälsoskäl. Nej, blyet från trafiken kontraminerade mineral som användes för geologisk tidsbestämning. (Man mäter halten bly i förhållande till det radioaktiva ämnet uran, och bestämmer ålder utifrån uranets halveringstid, då den slutliga sönderfallsprodukten är bly.)

Sedermera blev man medveten om blyets hälsoeffekter, men alla varnande rapporter stoppades. Det dröjde länge innan blyet försvann från bensinen. Bill Bryson skriver om detta; men hur kunde vetenskapen så åsidosättas?

Svar: Starka ekonomiska intressen.

Och till på köpet av samma intressen som i dag ifrågasätter den globala uppvärmningen, och att den skulle ha med människan att göra!

Second Opinon

torsdag 26 november 2009

Har IPCC hunnit ifatt verkligheten nu?

Jag har tidigare på den här bloggen varit kritisk mot att IPCC underskattat (i en del fall grovt) klimatförändringarna i de flesta av sina prognoser. Därför känns det bra att en ny rapport (sammanfattning) presenteras inför klimatmötet i Köpenhamn. Denna nya rapport verkar ha åtgärdat en del av de prognoser som sedan länge blivit inaktuella. Det jag främst saknar är en mera ingående bild av hur det står till med permafrosten, för den är viktig.

Det som inte känns bra är det skyttegravskrig som bedrivs mot alla dom som tar klimatförändringarna på allvar, i vilket det ingår, att tvärt emot verkligheten, hävda att IPCC överdriver det som håller på att hända. Senast i raden är det klimathaveristerna på Stockholmsinitiativet (SI) som kallar till presskonferens med ett upprop för att förmå regeringen att ...inte göra någonting.

Det finns en referenslista till stöd för SI:s upprop. Listan tar upp en lång rad rapporter om osäkerheter i mätningar, kosmisk strålning, att man skulle ha felbedömt koldioxidens halveringstid i atmosfären (vad nu det har med saken att göra när man ändå inte tror att det har någon påverkan) etc. Svensmarks teori om molnbildning tas, som jag nämnde, upp, och vid det här laget har man sagt ett par år nu att det ska bli kallt. Inte kallare, utan kallt om det ska stämma.

Däremot ingenting om alla de rapporter som handlar om konsekvenserna av att temperaturen stigit, konsekvenserna av den klimatförändring vi redan sett, med bara en blygsam ökning av temperaturen. Och det finns många vittnesmål (underbyggda sådana) om detta; så här skrev jag om Arktis för en tid sedan. Och mera har hänt, så här ser USA:s kustbevakning på det hela:

http://www.reuters.com/article/latestCrisis/idUSN24321129.

Tror ni det bara är "miljömuppar" som tar det här på allvar?

En referens har visst SI hittat som tar upp ovanstående problematik. En artikel ifrågasätter om en namngiven glaciär i Himalya smälter. Det finns några stycken i området... Det finns förresten glaciärer som växer i Alaska också, men de är sällsynta.

Jag hoppas att IPCC:s nya sammanställning inför Köpenhamn, flyttar focus från att diskutera enstaka tiondelar på en termometer, eller perifiera teorier, till den faktiska verkligheten på det här jordklotet. Eller måste verkligheten springa ifrån prognoserna igen, för att det ska hända något?

Så här noga är förresten SI med sanningen, om någon är intresserad.

DN Svd

onsdag 25 november 2009

Centerns ideologiska vånda

För något år sedan skrev jag en artikel om centern, och partiets ideologiska omsvängning. Texten blev liggande men har inte blivit inaktuell. Den känns lämplig att publicera i dag.


Centern är som vilket borgerligt parti som helst. Tidigare har det funnits en ideologisk spänning i partiets politik som breddat debatten. Självklarheten att människan ska ha lika förutsättning oavsett status och var hon bor (något som kräver central styrning), har fått brytas mot att besluten ska fattas så nära, och i samverkan med, dem det berör.

Detta är två till synes oförenliga ståndpunkter, båda likväl uttryck för den decentralisering som centern ibland har haft svårt att förklara. Och det finns väl ingen som vill ha en otydlig politik, eller?

Jo, om man med tydlighet menar ett ensidigt val. Centern har varit det folkrörelseparti som alltid, vid varje beslut, fått väga samman lika förutsättningar med närhetsprincipen. Frågeställningar som berör människors vardag.

Valfrihet är för många en ultimat närhetsprincip, man röstar med fötterna. Inom till exempel åldringsvården ska man kunna välja den vårdgivare som bäst passar. En vacker tanke i teorin men nonsens i praktiken. Vi kommer aldrig att ha råd att bygga upp den överkapacitet som krävs för att människor fritt ska kunna välja. I verkligheten tvingas man ta den vårdplats som blir ledig, och med tanke på att ett fåtal aktörer dominerar marknaden kanske det inte ens finns utrymme för en teoretisk valfrihet.

Med hänsyn till verkligheten kanske det hade varit bättre om ett folkrörelseparti som centern tagit diskussionen om nära beslut, kontra en omsorg lika för alla. Det bästa sättet att ge människor inflytande över omsorgen är kanske inte att erbjuda privata alternativ när man ändå inte kan välja...

Privata alternativ kan säkert vara bra för att utveckla nya verksamhetsformer, och för att andra kan sköta jobbet bättre med en effektivare organisation än kommunen. Men då ska politikerna också tala om det - inte lura i människor att de får ökad valfrihet. Här är det viktigt att hävda, just det, att alla människor ska ha rätt till omsorg på lika villkor.

Dessvärre verkar centern ensidigt bestämt sig för att det är närhetsprincipen som ska gälla. Det finns naturligtvis argument för ett sådant ställningstagande, men det finns också argument mot detsamma till förmån för lika villkor. Centern har tidigare alltid vägt dessa båda argument mot varandra, och ibland har det blivit otydligt. Men centern har inte duckat för den debatten.

Nu har centern blivit tydlig, och bytt namn till centerpartiet. Men något har gått förlorat i svensk politik.

Så skrev jag för något år sedan, men blev centern tydligare?

Aftonbladet

tisdag 24 november 2009

Av en händelse hackas CRU

Det var kanske inte så oväntat ändå, det här med hacker-intrånget på CRU, East Anglia University. De rapporter om klimatförändringar som droppar in nu är på intet sätt oväntade. För den som följt med i utvecklingen blir det allt tydligare att FN:s klimatpanel, IPCC (här deras senaste rapport från 2007 översatt till svenska), grovt har underskattat problematiken.

Naturligtvis är klimathaveristerna i "Right Wing-sfären" väl medvetna om detta, och att det inte hjälper med att Stockholmsinitiativet, SI (där bland andra Peter Stilbs ingår), blåljuger om fakta, och gör uttalanden i stil med "...att ökningen i havsnivån inte accelererar..." , och att därför IPCC:s klimatmodeller inte stämmer.

(IPCC:s värsta scenario redovisas som en havsnivåhöjning fram till nästa sekelskifte med 0,26-0,59 meter. Alltså en höjning på mellan 25 och 60 millimeter per decennium; i dag ligger ökningstakten på drygt 30 millimeter. Knappast något som underbygger SI:s argumentering ...)

Naturligtvis begriper de här tankesmedjorna att det inte räcker med vanliga överdrifter och tjuvknep för att dränka de rapporter om verkligheten som kommer med jämna mellanrum. (Här är några exempel på vad klimathaverister betecknar som ensidig rapportering.)

Och vad har man då att komma med; jo, 450 peer reviewed-granskade rapporter som förtjänstfullt samlats på ett ställe. Dessvärre har de flesta av dessa rapporter inte tagits på tillräckligt allvar för att ens ifrågasättas offentligt. De lever sitt eget liv som myter - som förtigna av etablissemanget.

Dessa rapporter har naturligtvis inte kommit med i IPCC:s behandling. Ett öde de delar med även andra rapporter; hur ska man annars kunna förklara IPCC:s prognoser om den arktiska isen: IPCC:s modell kontra verkligheten. SI har rätt i att prognoserna inte stämmer med verkligheten.

Naturligtvis finns det en gräns för hur mycket man tänja på sanningen när man attackerar klimatforskningen. Klimathaveristerna, i Sverige främst representerade av SI, känner naturligtvis att gränsen är nära, och av en händelse hackas, strax före köpenhamnsmötet, East Anglia University som bedriver klimatforskning. Och av en händelse hamnar de stulna filerna på en server i Ryssland, och börjar genast granskas av mer eller mindre rumsrena extrembloggar.

Klimatskandal ropar klimathaveristerna, det visar att forskningen är korrumperad, säger bland andra Peter Stilbs i en dabattartikel på Second Opinion. Framför allt visar filerna att klimatforskarna tyckte väldigt illa om vissa element som ifrågasatte forskningen för ifrågasättandets egen skull. Bland annat lyfts ett exempel fram där Steve McIntyre kallats för idiot. Ja, varför inte. (Hans blogg är lite ansträngd just nu så jag ids inte plocka fram lite trevliga citat från Climate Audit, men epitetet är inte oförtjänt.)

Däremot har man inte kunnat hitta någonting som visar att data manipulerats, vilket väl är en anledning till att seriösa media inte bryr sig så mycket (här skulle jag länkat till BBC, men de tycker tydligen att uppgifterna som kommit fram varit så ointressanta att de lagt ner). Jag förstår att Peter Stilbs i takt med att argumenten tryter höjer rösten.

Han borde, med anledning av de exempel jag givit om SI, i stället rensa upp i sitt eget stinkande träsk. Där kan man tala om att ljuga om verkligheten.

Second Opinion DN

Ägna er åt att avslöja mygel i stället!

Detta var väl ändå en typisk ickenyhet. Att Maud Olofssons son arbetar på ett företag som tillverkar vindkraftverk, en branch som är beroende av svensk lagstiftning. Det finns många företag som tillverkar vindkraftverk, och som likaledes är beroende av samma lagstiftning.

Hade sonen arbetat på ett företag som haft något som påminner om monopolställning, eller som varit leverantör till staten, hade jag förstått gnället. Nu blir det bara ...löjligt. (Ja, jag vet att det gäller ett område i Piteå, och bara ett företag i detta fall, men förfarandet är generellt. Och centern gick faktiskt till val på att öka uttaget från vindkraft.)

Varför detta blåses upp är lätt att förstå:

1. Det är en enkel nyhet, som kräver minimalt med journalistiskt arbete.

2. Det är alltid intressant att kunna utpeka makten som myglare, vare sig det ligger något i det eller inte.

3. Maud Olofsson är rejält stukad efter Vattenfall (där hon fått skoningslös kritik, och som jag ser det en berättigad sådan). En minister som fått drevet efter sig får mycket lätt samma drev efter sig igen.

Jag tycker illa om den här sortens drev. Det är ett alldeles utmärkt sätt att få duktiga människor att avstå från att satsa på politik, men det är kanske det som är meningen?

Frågan som man bör ställa sig i ett sådant här fall är: Hur hade centern och Maud Olofsson agerat om inte hennes son arbetat där? Annorlunda, tror ni? Eller kräver ni att ministern ska vara extra senfärdig bara för att sonen arbetar där?

söndag 22 november 2009

Klimathaverister som nyhetsbyrå

Aftonbladet har nu skrivit om hackningen av CRU. Det gjorde jag redan tidigt i går, så inlägget blev visst aldrig länkat, när jag fick chansen: Så jag får göra så här i stället:

 http://alpinechar.blogspot.com/2009/11/klimathaverist-som-nyhetsbyra.html

Intressant att man anklagar forskarna för att ha "höjt" temperaturen de senaste decennierna; de måste ha lyckats oerhört väl med detta i så fall ...

Skämt åsido, det här handlar om oerhört mycket mera än om några tiondelar på en termometer; och har heller inte upptäckts genom att avläsa instrument:

http://alpinechar.blogspot.com/2009/11/vad-ar-en-klimatforskare.html

Björklund har inte läst lagen

Nu har folkpartiet också diskuterat LAS. Jag måste säga att jag häpnar över okunnigheten. Jag hörde Jan Björklund interjuvas i Ekot:

"Som lagen nu är utformad kan den drabba små och medelstora företag när de måste göra neddragningar. Väldigt kompetenta och kvalificerade medarbetare kan då få sparken för att de är anställda sent. Då hotar ju det hela företagets existens och tryggheten för alla andra, så jag tycker att det här beslutet är bra, säger han." 

Vad är det karln står och säger? Har han inte läst på? Så här säger lagen om anställningsskydd:

"1 § Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

Från lagens tillämpning undantas dock
1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning, ..."

Exakt det Björklund står och svamlar om står skrivet i lagtexten. Och till på köpet finns ytterligare undantag tillagda vid senare datum. (Tycker också att det är lite svagt att journalisten inte kan ställa en följdfråga som rör den faktiska lagtexten.)

Redan när jag blev uppsagd på ett företag i början av 80-talet, på grund av arbetsbrist, tillämpades de här reglerna.

Jag menar att om man inte är insatt i en fråga (vilket är fullt förståeligt), då får man väl ta och prata med dom som begriper. För det kan väl inte vara så illa att folkpartiet menar sig samla poäng, genom att först måla upp ett problem som inte existerar, för att sedan visa att man tar tag i detta problem. Ett genomfalskt agerande i så fall.

Dessvärre är även centern ute och virrar i de här frågorna, och än värre att det finns en opposition i partierna som vill gå ännu längre.

Det är ju själva f-n att man ska behöva lita till moderaterna för att inte regeringen ska hitta på dumheter på arbetsmarknaden. För övrigt: Vill man verkligen göra något för de mindere företagen tar man tag i problemet med deras problem att få tag på riskkapital. Men förstås, det skulle ju lite innebära att man erkänner att marknaden kanske inte alltid fungerar...


DN Svd Svd2

lördag 21 november 2009

Klimathaverister som nyhetsbyrå

Det är en händelse som ser ut som en tanke: Nyheten om att Climatic Research Unit hackats, blev inte känd genom några nyhetsbyråer.

Jag läste nyheten första gången på bloggen Watts up whit that, och snart var stora delar av bloggvärden igång, inklusive spridandet av delar av e-post (?) korrspondans. Climate Audit, som drivs av klimathaveristen Stephen McIntyre var dock märkligt tyst till en början.

Den som har en snabbare dator än mig, och som är bättre på att använda sökvägar kan säkert göra en snabb kartläggning över hur nyheten har spridits, och även vilka vägar "scoopet" har tagit.

Detta görs naturligtvis redan, men det hör till avdelningen professionellt utredningsarbete... Intressant är ryktet om att en rysk server skulle varit inblandad; om det är sant, innebär det att det i bloggosfären fanns långtgående kunskaper om intrånget långt innan det blev officiellt.

Annars följer konsekvenserna av intrånget ungefär det mönster som man skulle kunna tro. Stephen McIntyre, som har haft ett antal hårda duster med CRU, där han hävdar att de fifflar med statistik, och att han inte får tillgång till "rådata", ska naturligtvis återupprättas med hjälp av de här hackade filerna. Förresten skrev Wall Street Journal redan i onsdags om McIntyre, och gav honom epitetet "den globala uppvärmningens farligaste avfälling".

Nåja, jag har även tidigare skrivit om McIntyre (en bit ned i inlägget), och att han inte fått tillgång till CRU:s material är kanske inte så märkligt; det är reserverat för forskare ...

Det som kanske får folk att höja lite på ögonbrynen är att ett antal bloggar, även de som inte hör till de värsta haveristerna, helt skamlöst applåderar rakt igenom kriminell verksamhet. Ofattbart, men dessvärre inte förvånande; publicerar man ständigt material, som glider på sanningen i det fall det inte rör sig om rena lögner, blir steget kortare och kortare.

Men Richard Millhouse Nixon var säkert också nöjd över att få tillgång till demokraternas material...

Tror Ni förresten att filerna på CRU ändrar på den verklighet vi lever i? Knappast.

Skrev förresten ett första inlägg om detta redan i går.

Uppdatering:
I går (21/11) fick även klimathaveristerna ut en video på Youtube om vad som hänt, ser ganska professionellt ut: http://www.youtube.com/watch?v=3SWAytBHG90

Jag hoppas verkligen att det här kriminella tilltaget får till följd att även haveristbloggar och tankesmedjor granskas. Hitintills har de klarat sig på att de inte tagits på tillräckligt allvar



Svd DN Aftonbladet DN igen

fredag 20 november 2009

Ungdomar och sanningen

I en arikel i Aftonbladet med rubriken "Ungdomar pressar Margot om klimatet" kommer en grupp ungdomar till tals om klimatpolitiken.

Genast dyker det upp kommentarer och bloggar om att ungdomar är lättledda och att kidsen är lurade. Ånej, så enkelt är det inte. Visserligen finns det en "undergroundkultur", med suspekta konspirationsteorier, hos en grupp ungdomar, hos dem såväl som hos andra. (Denna grupp tror jag dock tillhör "deniers".)

Annars tror jag att ungdomar som är uppväxta med internet, och som använder det i skolarbetet, är duktiga på använda den "fakta" som finns på nätet. Ungdomar som vill ta reda på fakta om klimatet, och gör en googlesökning, tror jag klickar bort sidan, om den leder till Antony Watts eller någon annan annan sida som leder till tvivelaktiga källor. Varför? I skolarbetet kan du inte använda referenser från någon tankesmedja. Finns det tveksamheter i materialet säger kompisarna ifrån. Om inte läraren gör det.

(I fallet ovan arbetar Watts med hypotesen att temperaturökningen uteblir; jag tror ungdomar ser det som mera betydelsefullt att temperaturen inte sjunker, och kollar de konsekvenser detta för med sig.)

Tänk om en naturvetare skulle påstå att glaciärerna växer, bara för att han eller hon räknat ut att det är fler bloggar som skriver att glaciärerna växer och färre bloggar som skriver att glaciärerna krymper. Tror inte det händer.

Jag tror snarare att de flesta ungdomar använder den här metoden, som jag skrev om tidigare i dag.

En osannolik historia

Det har kommit obekräftade uppgifter om att Hadley hackats, och att det kommit ut interna uppgifter. Jag har ingen aning om vad som är sant. Men genast gnuggar ett antal klimathaverister händerna och säger att att uppgifterna kan vara så sensationella att de lika gärna kan ställa i klimatmötet i Köpenhamn!!!

Jag tar mig för pannan; skulle de här uppgifterna få glaciärerna att växa till allmänt runt om i världen (inte bara någon enstaka)? Skulle tundrans permafrost återhämta sig tack vare dessa sensationella fakta. Skulle isen i Arktis med detta få en betydande övervikt av flerårig tjock is. Kanske till och med få vattnen vid Novoja Semja att frysa till för tre veckor sedan.

Dårar!

För den som är nyfiken på världens temperaturer är det för övrigt bara att kolla in exempelvis UAH:s satellitmätning. Dessa stämmer mycket väl överens; det enda man måste göra är att höja medianen med 0,24 grader eftersom UAH har en annan normalperiod. NASA kan också bistå...

Men eftersom vi vet hur de här "right-wing" tankesmedjorna arbetar , det finns flera exempel, som sagt, så kan vi räkna med att det kommer att dyka upp mängder med "autentiska" e-postmeddelanden som avslöjar hur klimatforskningen går till ... Någon som sätter emot?

DN Svd

Lite om att ta reda klimatfakta

Säkert har många undrat om vad som är sant eller inte i klimatdebatten, och om hur man tar reda på fakta - hur lär jag mig mer, helt enkelt.

Först tycker jag att det är viktigt att följa upp ett klimatpåstående. "Grönlands is smälter" eller "Himaylas glaciärer växer" - vad ska jag tro på. En som jag tycker det bra metod, på nätet, är att börja följa länkar bakåt. Finns där inga länkar får man söka på personen, eller googla på nyckelord i artikeln. Sedan blir det spännande att se var man hamnar.

Det händer när jag läste ett påstående i pressen och söker mig bakåt, att jag kommer till exempelvis Greenpeace eller WWF. Även om jag till stora delar sympatiserar med organisationerna, så räcker inte deras rapporter till för att jag ska vilja föra uppgifterna vidare i till exempelvis ett blogginlägg. Däremot om Greenpeace hänvisar till, eller jag själv hittar, en forskarrapport (och en interjuv) som kommer från ett universitet; ett papper som genomgått peer-reviewed-granskning - då blir rapporten intressant. Men det är heller inte Greepeace som är primärkälla.

Samma sak om jag läser ett påstående om att glaciärerna växer. (Den här länken tror jag är knutpunkt för de flesta påståenden om att glaciärerna växer; iceage now???) Finns det någon seriös forskarrapport då? Ett snabbt sök ger vid handen att det finns det. Rapporter som talar om att det finns glaciärer i Alaska som växer, men mest den här typen av rapporter.

Något som ofta dyker upp i debatten är "nya uppgifter som visar på ...". Då skall man bli mycket misstänksam. Forskare och vetenskapsmän har all rätt i världen, precis som vi andra, att spekulera och göra antaganden. Och låt dom få göra det. Jag anser inte att vi kan belägga forskare med munkavle; för det gör vi, om vi börjar jämställa antaganden med forskningsresultat. En forskare vill knappast stå till svars för något som han eller hon inte har funnit reella belägg för.

Att det står klimatforskare i rubriken för ett debattinlägg behöver inte betyda något i verkligheten; undertecknare kan vara en docent i svetsteknik som besökt Svalbard. Med en sådan definition är kronprisessan Viktoria också klimatforskare - hon har också besökt Svalbard. Slutsaten är att mina åsikter är lika mycket värda som svetstekniksdocenten - jag är heller ingen klimatforskare.

Att citera valda delar ur en rapport ligger minst sagt på gränsen. Det senaste exemplet i den vägen är rapporten om en ny koldioxidsänka i Antarktis; mikroorganismer tar upp koldioxid, förökar sig och dör och sjunker till botten. Dessa mikroorganismer frodas när det blir mindre is. En negativ återkoppling. Antony Watts tar upp detta på sin blogg, men inte ett ord om det stora problemet: att isen minskar samtidigt som koldioxidhalten ökar.

Karln är ett stort skämt! Han godkänner för det första inte koldioxidens inverkan på klimatet (ytterst marginellt i så fall). Därefter tar han upp ett fenomen som gör att koldioxiden absorberas. Och verkar tycka att det är betydelsefullt. Hade han varit konsekvent så hade han bara berört det faktum att isen minskar. (Tvärtom så griper han varje halmstrå han kan hitta för att hävda att isen vid polerna visar tillväxt.) En bra definition på en klimathaverist.

Jag visar bara en länk i det här inlägget, men det är en guldgruva: IPCC-rapporten översatt till svenska. Så fort som det dyker upp ett påstående om att IPCC har sagt något; till exempel att IPCC varnar för en accelererande havsnivåhöjning, är det bara att kolla. Exemplet visar att det förekommer mycket skitsnack på nätet och i debattartiklar ... IPCC:s värsta scenario redovisas som en havsnivåhöjning fram till nästa sekelskifte med 0,26-0,59 meter. Alltså en höjning på mellan 25 och 60 millimeter per decennium; i dag ligger ökningstakten på drygt 30 millimeter.

Trots detta går Stockholmsinitiativet ut och säger att "... att ökningen havsnivån inte accelererar (sic) ..." och att därför IPCC har fel i sina modeller. Klimathaverister är mycket konsekventa när det gäller att visa att man är i total avsaknad av heder.

Uppdatering: Från början hade jag bara tänkt att ta med IPCC-länken, men det blev betydligt fler; därför är texten lite kryptisk i anslutning till IPCC-rapporten.
DN Ställ Om