I delar av Europa, delar av det som en gång var det forna
Warszawablocket, hotas på nytt pressfrihet, akademisk frihet och därmed
demokratin. Lagstiftningen
i Ungern och Polen avser att ge regeringarna full kontroll över det som i
Sverige kallas Public Service. Inklusive stark kontroll av journalisterna.
Antisemitismen
har aldrig utrotats. Inte någonstans. Trots förintelsen. Men den polska
regeringens öppna antisemitiska agerande får ändå anses häpnadsväckande:
”Princeton University professor Jan Tomasz Gross faces losing Order of Merit over comments Polish villagers were complicit in massacre of Jews”. (The Guardian)
Jo, ni läste bildtexten rätt.
Polens regering anser att Jan Tomasz Gross är opatriotisk och därför ska
fråntas sin nationella utmärkelse. Europa 2016.
Den som följer
händelseutvecklingen i och kring de nationalistiska kretsarna, och då inte bara
i Polen, blir inte förvånad över någonting annat än den skamlösa öppenhet med
vilken den polska regeringen agerar. Svenska Dagbladet får representera
aningslösheten inför verkligheten via ett ledarstick från januari i år. Claes
Arvidsson använder i sin ledare formuleringen ” …
det judiska arvet har fått en rännesans i Polen”. Skitsnack, och det visste
nog ledarredaktionen på Svenskan.
Konservativa och andra mer eller mindre
nationalistiska debattörer svävar på målet om vad som hänt och händer i Polen
och Ungern. Och blundar för vad som händer i Sverige. Ett Sverige där det blir
allt mer legitimt att frottera sig i extremnationalistiska kretsar, inklusive
ren nazism, och i dessa kretsar är nästan alltid antisemitismen mer eller
mindre öppen. Sverigedemokraterna (SD) samarbetar flitigt med antisemitiska
grupper och enskilda, såväl inom som utom Sveriges gränser.
Trots det finns det
gott om borgerliga politiker som inte bara vill normalisera SD som parti, utan
även förespråkar ett aktivt samarbete, och till och med använder samma retorik
som SD. Utöver den mycket obehagliga antisemitiska kopplingen, har även SD
bevisligen ungefär samma syn på demokrati och öppenhet som regeringarna i Polen
och Ungern. Dessa länder ses av många SD:are som föredömen.
Seriösa politiska
partier måste ta detta på allvar och hålla rent gentemot åsikten att normalisera
ett parti med en totalitär demokratisyn.
Det förekommer även hos politiker
utanför SD att gränsdragningen gentemot extremnationalister, nazister och
antisemiter inte fungerar. Ett sådant exempel är den famösa ”Folkets
Demonstration” som planenligt gick av stapeln efter de nazistiska upploppen vid
Centralstation i Stockholm. (Av en händelse vajade även polska flaggor vid
demonstrationen. Och av ännu en händelse greps ett antal polska medborgare i
färd med att överfalla ett flyktingboende någon dag senare. Förhoppningsvis
kommer SÄPO att ta reda på vilka som var uppdragsgivare till denna mobb.)
Naturligtvis
tar nästan alla svenska politiker avstånd från det mesta som skedde före, under
och efter denna ”Folkets Demonstration”. Nästan alla och det mesta, alltså. Det
man inte tar avstånd från, är den mycket obehagliga acceptansen inför att
använda samma retorik mot muslimer som antisemiter använder mot judar.
Antisemitism går i korthet ut på konspirationsteorin, att judarna genom
kapitalet skulle styra världen och därmed vara ansvariga även för all världens
ondska. Den islamofoba konspirationsteorin på ”Eurabia”, att islam håller på
att ta över västvärlden.
Två konspirationsteorier som jag inte fördjupar mig om
i detta blogginlägg.
Däremot slår jag fast, och påtalar, att det förekommer en
så stark tro på den islamofoba konspirationsteorin, att denna till och med
legitimerar att gå i armkrok med grupper, som även sprider grov antisemitisk
propaganda. I fallet med ”Folkets Demonstration” var det uppenbart.
Centerpartisten
Annelie Sjöberg som talade vid demonstrationen är naturligtvis ingen bimbo. Hon
visste vilka grupper och talare som var där, men deltog i alla fall. Bimbos är
i stället dom ryggradslösa centerpartister, som accepterar att en
partifunktionär samarbetar med islamofober och antisemiter.
Mindre uppenbart
men ändå tydligt blir det när människor sprider propaganda från källor som
blandar friskt mellan antisemitism och islamofobi. Att konservativa och
nationalistiska opinionsbildare inte tycker att det gör något förstår jag.
Dom
bryr sig inte om den aktuella situationen i Polen heller. Eller reagerar mot
att borgerliga politiker anser att SD ska betraktas som ett normalt parti. Trots
frotterandet med antisemitiska krafter och en mycket grumlig syn på demokrati.