För tre månader sedan gjorde Uppdrag
Granskning en
granskning av flyktingmottagandet i Filipstad. Kommunen hade tagit emot
många flyktingar, samtidigt som de ”egna” ungdomarna lämnade orten. Hur
kommunen skulle klara åtagandena när det statliga stödet för
flyktingmottagandet sinade skapade stor oro.
Tyvärr nådde Uppdrag Granskning inte
ända fram i sin granskning. Det speciella med Filipstad var att man tagit emot
många flyktingar. Annars är inte kommunen det minsta unik. Filipstad har samma
bekymmer som väldigt många gamla bruksorter. Dom unga flyttar, främst
kvinnorna, och lämnar efter sig kvinnounderskott och en bedrövlig demografi.
Den interaktiva
och animerade sidan Kommunfakta, befolkningspyramider ger en klar bild av
ovanstående. Det är bara att skriva in vilken kommun eller region man vill
studera, så visas resultatet år från år, med start 1968 (ett halvt sekel). Så
här ser demografin ut 2018 för nämnda Filipstad:
Inte bra alls. Men heller inte sämre
än många andra landsortskommuner. Och jag kan lugna alla konspiratoriska
nationalister, att myndigheterna har ingen plan för att byta ut landsortsbefolkningen
med invandrare från mellanöstern. Det fungerar inte så. Flyktingarna är precis
som ungdomarna som växer upp i de här orterna. Dom flyttar vanligtvis när dom
får chansen.
Det är det som är det stora
problemet. Inte att kommunen får ett snabbt befolkningstillskott. Även om det
bevisligen fungerar i en del kommuner. I
Storuman har tre av fyra flyktingar valt att stanna i kommunen.
Annars är nog alternativet dessvärre,
att planera för tvångsförflyttning av de gamla, för de kommuner som inte har vare
sig ”egna” eller nyanlända tillräckligt för att möta efterfrågan inom vård och
omsorg.