Sanningen bakom Filipstad

För tre månader sedan gjorde Uppdrag Granskning en granskning av flyktingmottagandet i Filipstad. Kommunen hade tagit emot många flyktingar, samtidigt som de ”egna” ungdomarna lämnade orten. Hur kommunen skulle klara åtagandena när det statliga stödet för flyktingmottagandet sinade skapade stor oro.

Tyvärr nådde Uppdrag Granskning inte ända fram i sin granskning. Det speciella med Filipstad var att man tagit emot många flyktingar. Annars är inte kommunen det minsta unik. Filipstad har samma bekymmer som väldigt många gamla bruksorter. Dom unga flyttar, främst kvinnorna, och lämnar efter sig kvinnounderskott och en bedrövlig demografi.

Den interaktiva och animerade sidan Kommunfakta, befolkningspyramider ger en klar bild av ovanstående. Det är bara att skriva in vilken kommun eller region man vill studera, så visas resultatet år från år, med start 1968 (ett halvt sekel). Så här ser demografin ut 2018 för nämnda Filipstad:

Inte bra alls. Men heller inte sämre än många andra landsortskommuner. Och jag kan lugna alla konspiratoriska nationalister, att myndigheterna har ingen plan för att byta ut landsortsbefolkningen med invandrare från mellanöstern. Det fungerar inte så. Flyktingarna är precis som ungdomarna som växer upp i de här orterna. Dom flyttar vanligtvis när dom får chansen.

Det är det som är det stora problemet. Inte att kommunen får ett snabbt befolkningstillskott. Även om det bevisligen fungerar i en del kommuner. I Storuman har tre av fyra flyktingar valt att stanna i kommunen.

Annars är nog alternativet dessvärre, att planera för tvångsförflyttning av de gamla, för de kommuner som inte har vare sig ”egna” eller nyanlända tillräckligt för att möta efterfrågan inom vård och omsorg.