Sverige ett gemensamt ansvar

På Statistiska Centralbyråns interaktiva sida, med befolkningspyramider, kan man se befolkningsutvecklingen, kommun för kommun, ålder och kön, år för år, under det senaste halvseklet. Verkligheten är brutal.

Stora delar av Sverige är om några decennier avfolkat. Tvärt emot visionen ”Hela Sverige ska leva”.

Sett till försörjningskvot och medelinkomst kommer många kommuner framöver inte att klara en grundläggande servicenivå. Något som förstärks av flyttmönstren, där yngre, och främst då unga kvinnor, i hög grad lämnar landsorten.

Detta får inte spela någon roll. De som bor i orter med demografiska problem, inte minst äldre, måste garanteras service och omsorg. När inte kommunerna klarar åtagandet måste staten finansiera.

Hemtjänsten ska fungera, även när avstånd fördyrar. Medborgarkontor måste finnas, där människor kan få hjälp med myndighetskontakter, och ärenden som kräver internet. Grundläggande utbildning är ett samhällsåtagande, men fördyras i takt med att fler barn hänvisas till skolskjuts, när små skolor tappar nödvändigt elevunderlag, och därmed ekonomi. Det kommer krävas fler, inte färre, biblioteksbussar framöver. Samhället får inte stå vid sidan av, när små kommuner inte har råd att finansiera verksamhet som kultur och fritid. Regionerna måste utveckla mobila primärvårdsenheter (dyrt per capita) när avstånden blir långa mellan vårdcentraler.

Dock är framtiden vare sig mörk eller ljus. Verksamheter skapas och försvinner. Många små landsorts- och landsbygdskommuner kommer att hitta sina nischer för att utvecklas, överleva och även växa. Andra kommer sakta tyna bort.

Det finns lärdomar att hämta från Donald Trump och Brexit. Drömmen om det stora Brittiska imperiet och den amerikanska drömmen. Förhoppningar om återindustrialisering, kolgruvor och en värld där människan inte påverkar klimatsystemet. Inte sällan med tankar om en etniskt homogen nation i en globaliserad värld. Tron att framtid kan mötas med nostalgi.

Tankarna finns även i Sverige. I Ockelbo har det bildats ett brunblått oppositionsblock. SD, M och KD har kommit överens om ett antal för landsorten livsavgörande frågor.

Brunblått block i Ockelbo. SVT 12 december 2019

Minskad invandring, förbud mot tiggeri och övervakningskameror ska möta en verklighet med demografisk obalans, kvinnounderskott, minskad befolkning och urholkad skattebas. Det gäller att värna den egna särarten i en allt mera öppen och globaliserad värld. Inte i nivå med Donald Trumps mur, men i samma anda.

Knappast en lösning för någon kommun.

Ockelbo är en ganska ordinär landsortskommun. Ingen katastrofal demografi, men stora problem på sikt. Så som det ser ut i stora delar av Sverige. Ett gemensamt problem att lösa, som inte kommunerna kommer klara av, inte med dagens system.

Joakim Lamotte: Feg men utstuderad

Nu är Joakim Lamotte igång igen, mannen som givit offerkoftan ett ansikte. Denna gång är han upprörd över att Robert Aschberg, för TV-programmet Trolljägarnas del, ringt till bolaget Lamotte Sverige AB och sökt, just det, Joakim Lamotte.

Nu dundrar Joakim Lamotte mot att Robert Aschberg kontaktat fru Lamotte:

Klipp från Joakim Lamottes inlägg på Facebook.

Det är fullt rimligt att Robert Aschberg kontaktar fru Lamotte. Joakim Lamotte är inte ens ägare till sitt eget flitigt redovisade swishkonto.

Kontot tillhör ett företag som heter Lamotte Sverige AB, och som till lika delar ägs av herr och fru Lamotte. Företaget omsatte närmare tre miljoner kronor förra året. Om nu herr Lamotte inte vill att fru Lamotte ska blandas in i verksamheten, så vore det lämpligt om fru Lamotte avlägsnades, alternativt avlägsnade sig själv, från bolaget. Förslagsvis kan Joakim Lamotte i stället rekrytera en målvakt som andra hederliga fifflare.

Nog om detta, såväl Facebook som Aftonbladet finns tillgängligt för den som vill fördjupa sig i fejden Lamotte - Aschberg. 

Jag ska i stället ta upp fegheten hos Joakim Lamotte, men samtidigt belysa hur infernaliskt utstuderad han är, när det gäller att värna det egna swishkontot. ”Oberoende journalistik” kallas det visst.

Minns ni gängskjutningen i Värnamo, för ett och ett halvt år sedan? Det dröjde inte länge förrän Joakim Lamotte fanns på plats och spottade sina sanningar i kameran. Bilden av den utvalde som bryr sig, åker till, gör reportage i, lilla Värnamo, drabbat av gängkriminalitet.

Bilden av handfallna lokalpolitiker (polisen undvek Joakim Lamotte nogsamt), understruket och betonat av att Värnamo var Annie Lööfs hemkommun, och att hon ofta talade om kommunen som ett föredöme.

Effektfullt av Joakim Lamotte, och smart. Alternativmedia, från SD-tidningar till mera hardcore nationalistblaskor, gjorde gratisreklam för Lamotte Sverige AB. Bra för swishkontot.

Joakim Lamotte kan inte ha varit omedveten om vad som hände i Värnamo, att en före detta fullmäktigeledamot för SD i Gislaved, inte bara var inblandad i skjutningen, utan även ledande i Värnamos kriminella gängmiljö.

Det kan finnas två anledningar till att Joakim Lamotte undvek den enda klara politiska koppling som fanns i fallet.

Den första anledningen är att Joakim Lamotte helt enkelt var rädd för att stöta sig med Bandidos-gruppen i Värnamo, där SD-medlemmen tituleras sergeant. Jag tvivlar dock på den förklaringen. Kriminella gäng i Sverige skjuter inte journalister, det är över gränsen, även om dom är duktiga på att (mest försöka) ha ihjäl varandra.

Anledning nummer två är inte bara trolig, utan även sannolik: Man biter inte den hand som föder en. Det räcker med att läsa trådarna på Joakim Lamottes Facebooksida, för att förstå, att hans viktigaste supporters och finansiärer, inte skulle uppskatta en journalistik som undersöker kopplingarna mellan SD och den organiserade kriminaliteten. Dessutom finns risk att gratisreklamen i SD-tidningarna skulle sina. Jämförelsen mellan prostitution och reportage ligger nära tillhands i fallet Joakim Lamotte. Han vet vilka torskar som är beredda att betala.

Så mycket för den ”Oberoende Journalistiken”.

Ulf Kristersson gav upp som oppositionsledare

När inte SD blev inbjudna till partiöverläggningar om gängkriminalitet uttryckte moderatledaren Ulf Kristersson i en intervju att ”topplocket gick” för honom. I bästa fall är det alltså en packning som läcker, men mera troligt att motorn kräver totalrenovering, alternativt byte.

Ulf Kristerssons utfall handlade inte, vilket senare skulle visa sig, om någon princip, att alla partier ska bjudas in till överläggningar i riksdagen. I stället handlade det om normaliseringen av SD. ”SD är ett parti som andra” sa Ulf Kristersson i en intervju med Dagens Industri.

Möjligen hade SD platsat i de informella möten, som polisen arrangerar med kriminella grupper, i syfte att mana till besinning i konflikter mellan gängen. Alternativt att SD, i partiernas samtal kring gängkriminaliteten, kunnat bistå med inside-information (Bandidos Värnamo). Diskussioner kring verkliga åtgärder för att minska kriminaliteten ska nog SD hållas borta från, tvåvägskommunikation är inget att eftersträva i det här fallet. 

[Den kvinna, läkaren, mamman med ett barn på armen, som så brutalt mördades i Malmö, hade som enda brott ett förhållande med en gängkriminell. Och tjänstgjort som AT-läkare i Värnamo.]

Nåväl, Ulf Kristersson surnade till, och lämnade partiöverläggningarna kring gängkriminaliteten. Något som varken gjorde till eller från. Moderaterna hade överhuvudtaget inga förslag, som rör den enda riktigt verkningsfulla metoden mot organiserad kriminalitet: Bekämpa penningtvätt och ekonomisk brottslighet. Det är bara att leta, pengar från kriminell verksamhet tvättas någonstans. Men, det är som om moderaterna är rädda för att hitta pengar på fel ställe.

Intrycket är att moderaterna, i syfte att vinna lätta poänger, inte drar sig för att skada polisen. (Bild från Aftonbladet, länk nedan.)

Ulf Kristerssons statsmannaskap inskränker sig till att sprida samma evangelium, om ett Sverige i fritt fall, som SD gör. Oväsentligt om polis och andra myndigheter gör ett bra jobb eller inte.

Likt en femtekolonnare sprider Ulf Kristersson budskapet, inte minst i Malmö, att polisen tappat kontrollen. Trots att polisens arbete snarare visar på motsatsen. Det är omöjligt frigöra sig tanken, att moderaterna i sin retorik medvetet misstänkliggör en myndighet de säger sig vilja värna. I syfte att vinna billiga poänger i debatten.

Ungefär som Jimmie Åkesson, som nu tagit över oppositionsledarrollen, efter Ulf Kristerssons kapitulation.

Moderaternas förfall såväl väntat som planerat

Minns ni när Alice Teodorescu, på ledarplats i Göteborgsposten (ska vi enas om beteckningen före detta liberal?), propagerade för borgerlig samverkan med Sverigedemokraterna (SD)? Det viktiga var en borgerlig regering, även om den blev beroende av bruna element. Teodorescu upprördes över att SD:s framgångar jämfördes med 30-talets stämningar. Några av förintelsens sista överlevande hade nämligen haft ofoget att göra den jämförelsen.

Detta föll inte i god jord hos Alice Teodorescu, något som hon elegant löste genom att avfärda dessa sista vittnen som bulvaner, verktyg för att smutskasta politiska motståndare inom borgerligheten. Försöken till smutskastning var vedervärdiga, skrev Teodorescu. Begrepp som brunsmetning användes i ledaren.

Frågan är vad som ändrats sedan 1991, då Svenska Dagbladet skrev om ett kamouflerat nazistparti. I mitten av 90-talet sprang en viss Jimmie Åkesson omkring tillsammans med i dag tongivande partifunktionärer på 30-novemberdemonstrationer. Vad har förändrats? Förutom att dom slutat heila?

Inget väsentligt alls har ändrats. Att Alice Teodorescu på ledarplats betecknar SD som ett normalt parti, och samtidigt närmast hånar överlevande från förintelsen, beror enbart på normalisering, inget annat. Sådant som bland andra Hédi Fried varnar för. En som varit med förr.

I april i år bytte Alice Teodorescu arbete. Till moderaternas inre krets. Som sekreterare i programgruppen. Åsikterna, normaliseringen, kunde hon ta med sig.

Tydligast visar SD sitt rätta jag på sociala medier. Det har dom gjort hela tiden. Men allt oftare ser vi samma anda i borgerlighetens utkant. Gränserna suddas ut. Normaliseringen.

När Ulf Kristersson träffar Jimmie Åkesson, ivrigt applåderad av Ebba Busch Thor, kan vi slå fast att det i Sverige bildats ett konservativt, illiberalt block med nazistiska kopplingar.

Men det tycker väl bara den nye programsekreteraren för moderaterna, Alice Teodorescu, är elakt förtal.

Utspritt av några vilsna överlevande från förintelsen.

Sanningen bakom Filipstad

För tre månader sedan gjorde Uppdrag Granskning en granskning av flyktingmottagandet i Filipstad. Kommunen hade tagit emot många flyktingar, samtidigt som de ”egna” ungdomarna lämnade orten. Hur kommunen skulle klara åtagandena när det statliga stödet för flyktingmottagandet sinade skapade stor oro.

Tyvärr nådde Uppdrag Granskning inte ända fram i sin granskning. Det speciella med Filipstad var att man tagit emot många flyktingar. Annars är inte kommunen det minsta unik. Filipstad har samma bekymmer som väldigt många gamla bruksorter. Dom unga flyttar, främst kvinnorna, och lämnar efter sig kvinnounderskott och en bedrövlig demografi.

Den interaktiva och animerade sidan Kommunfakta, befolkningspyramider ger en klar bild av ovanstående. Det är bara att skriva in vilken kommun eller region man vill studera, så visas resultatet år från år, med start 1968 (ett halvt sekel). Så här ser demografin ut 2018 för nämnda Filipstad:

Inte bra alls. Men heller inte sämre än många andra landsortskommuner. Och jag kan lugna alla konspiratoriska nationalister, att myndigheterna har ingen plan för att byta ut landsortsbefolkningen med invandrare från mellanöstern. Det fungerar inte så. Flyktingarna är precis som ungdomarna som växer upp i de här orterna. Dom flyttar vanligtvis när dom får chansen.

Det är det som är det stora problemet. Inte att kommunen får ett snabbt befolkningstillskott. Även om det bevisligen fungerar i en del kommuner. I Storuman har tre av fyra flyktingar valt att stanna i kommunen.

Annars är nog alternativet dessvärre, att planera för tvångsförflyttning av de gamla, för de kommuner som inte har vare sig ”egna” eller nyanlända tillräckligt för att möta efterfrågan inom vård och omsorg.

Kvinnor ska känna sig trygga …

… även när dom är hemma, låser upp mobiltelefonen eller övernattar på en soffa hos en bekant. Dit har vi inte kommit. Inte än, men tiderna ändras, något som syns i brottsstatistiken. Stora mörkertal flyttas långsamt över till anmälningar och lagföringar.

Populister av den mindre nogräknade arten (typ Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater) pratar mycket och gärna om (o)tryggheten utomhus, precis som om den verkligheten skulle förändrats ens nämnvärt.

Två rättsfall, ett pågående och ett avslutat, kan illustrera allvaret. Ett moderat kommunalråd häktas för flera våldtäkter och grov kvinnofridskränkning[1]. Partitillhörigheten ser jag som slump, brotten förekommer i alla grupper, klasser, kulturer och yrken. Överallt. Detta önskar jag att även konservativa politiker tar till sig, att kvinnans farligaste plats är hemmet, eller hemma hos någon. Den som fortfarande inte förstått rekommenderar jag samtal med någon verksam inom kvinnojouren.

Det andra rättsfallet är Sverigedemokraten, som dömdes för sexuellt ofredande via brev. Också här är partitillhörigheten en slump. Dock borde SD lära sig att det här med sexbrott sannerligen inte är något importerat problem. Och att sexualbrott inte behöver vara fysiska. Framförallt sluta argumentera som om det vore så. Sexbrott ökar även med internetanvändandet, inte minst via mobiler. Lagstiftningen har också skärpts.

Att fler av dessa brott anmäls, och att därmed trygghets- och sexualbrott ökar i statistiken, ser jag som positivt. Den urgamla svenska mentaliteten, att det man inte vet, har man heller inte ont av, ger jag inte mycket för.

Det är inte överfallsvåldtäkter utomhus som ökar. Ökningen av anmälda våldtäkter är brott begångna inomhus. Ofta av en bekant. Då hjälper det inte med pepparspray i handväskan. Det är inte tafsandet på musikfestivaler som ökar, däremot risken att hitta en dickpic på mobilskärmen. Sådant är brottsligt, om nu någon missat det.

Visst måste vi arbeta för att skapa trygga miljöer utomhus, och på offentliga platser. Men samtidigt komma ihåg, att det inte är där vi hittar mörkertalen, även om mycket går åt rätt håll.

---

[1] Kvinnofrid är ett begrepp som blev lag under Birger Jarl redan under medeltiden. Lagen handlade inte om kvinnofrid. Mera att lagstifta en hederskultur. Tolkningen är glasklar: Om en kvinna, med hjälp av en man, flydde från ett stundande äktenskapsarrangemang, blev mannen dömd för våldtäkt, alldeles oavsett kvinnans vilja. Glöm att Sverige haft urgamla lagar i fråga om kvinnans rätt till sin kropp.

Politisk klyvning mellan stad och land

Ofta är tonläget högt, och lösningarna enkla, när landsorten diskuteras. Moderaterna har i debattartiklar framfört sina krav för en levande landsbygd, ”vi måste lyssna på landsbygdens folk”. Föga förvånande ses vargar och bensinskatt som livsavgörande frågor. Sverigedemokraterna ser det som viktigast att strypa invandringen, vare sig där finns några eller inte.

SVT har i ”Sverige Möts” lyft åsiktsskillnader mellan socialgrupper (klasskillnader), mellan män och kvinnor, unga och gamla, och mellan stad och landsort[1].

Vargar, bensinskatt och invandring tycks viktigt i landsort, men hur är det med feminism, jämställdhet, miljö, naturvård, klimat och solidaritet? Frågor som är viktiga för främst unga kvinnor? Den grupp som först av alla flyttar från landsorten, och som är överrepresenterad bland vänsterns och miljöpartiets väljare.

Sverigedemokraterna bland män i landsort.

Ungefär så ser den politiska klyvningen av landet ut. En klyvning som är fullständigt förödande för orter som kämpar mot kvinnounderskott, och med en bedrövlig demografi.

Det är hög tid att lyssna på dom som funderar på att lämna landsorten. Dom andra hörs ändå.

---

[1] De olika definitionerna på glesbygd, landsbygd, tätort, stadsnära landsbygd, stad och storstad är en snårskog, som ofta resulterar i begreppsförvirring. Jag vill använda begreppet landsort, som en definition av den del av Sverige, som ligger bortom allfarvägarna, och som plågas av utflyttning och demografisk obalans.

När Åkesson fiser får ingen säga att det luktar illa

Moderaterna i Gävleborg tog illa vid sig när Sverigedemokraterna (SD) kallades rasister under en debatt (30 oktober) i Regionfullmäktige. Moderaterna kallar indignerat anförandet vuxenmobbning, och tycker att politiker ska hålla god ton och avstå från den typen av angrepp. Hört talas om Lars Beckman eller Hanif Bali? Av utrymmesskäl avstår jag från att fördjupa mig i herrarnas CV, vad gäller mobbing av såväl vuxna som barn, men kacka i eget bo är en bra liknelse. Eller för att anspela till rubriken, ”den som nämnde det, klämde det”.

Tidigare under en partiledardebatt blev Jimmie Åkesson upprörd över att vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt beskrev SD som rasistiskt. Så upprörd att han lämnade podiet.

Samma beteende, som om någon släpper en fjärt, för att sedan bli upprörd när det påtalas att det luktar illa.

Jimmie Åkesson blev medlem i SD 1995. Sju år tidigare hade det nazistanstrukna SD bildats ur det klart nazistiska Bevara Sverige Svenskt. SS-veteranen Gösta Ekström, skildrad i boken Utan ånger (Johan Ulvenlöv med flera), fanns med bland grundarna.

Tidningen EXPO har pekat ut ett antal milstolpar i SD:s utveckling fram till 2010. Bestickande är artikeln ”avskyn för nazismen” år 2000. Sex år senare blir en kvinna med invandrarbakgrund vice ordförande, Anna Hagwall, som senare blir invald i riksdagen. Drygt ett decennium senare utesluts Hagwall på grund av grova antisemitiska konspirationsteorier. Eller var det för att Hagwall blivit besvärlig för partiledningen? SD:s ekonomipolitiska talesperson Oscar Sjöstedt som gjort sig känd genom grova judeskämt (föga förvånande med tanke på bakgrunden i skinnskallevärlden) är kvar i partiet. Dessutom en person som deltar i överläggningar med moderater och kristdemokrater.

Halleluja.

När upphörde vi i det offentliga samtalet, att kalla en spade för en spade? I vart fall efter 1991.

Då beskrev Svenska Dagbladet SD som ett rasistiskt kamouflerat nazistparti. Utan att den tidens moderater började prata om vuxenmobbning.

Klipp från Svenska Dagbladet 1991. Uppsnappat av folkbildaren Maria Robsahm. Från blogginlägget http://www.robsahm.se/2018/05/18/det-handlar-inte-om-nazistiska-rotter/

Kanske beroende det på att det var annat i virke i den tidens höger. För det är inte Sverigedemokraterna som ändrat sig, även om kängor bytts till skor, och bomberjackor till kostymer.

Fast det är ju vuxenmobbning att berätta.

Saboterar moderaterna medvetet för polisen?

Ni har väl läst nyheten från polisen i Malmö, om att antalet sprängningar i staden minskar kraftigt, och att polisen även fått tag på ett antal förövare?

Inte?

Fullt förståeligt, verkligheten har ibland svårt tränga igenom den propaganda, som följer, visserligen mycket allvarliga, men likväl ändå enskilda händelser.

Även SVT hade använt sig av felaktiga siffror, varför polismyndigheten såg sig tvingade att gå ut med ett förtydligande. 2017 var det 58 sprängningar i Malmö, 2019 var det 45, och hittills i år 28.

Ni har kanske även har missat nyheten från polisens trygghetsundersökning, att färre medborgare utsätts för brott? Lätt att göra när bilden av ett pågående inbördeskrig sprids.

Bedömningen kan bara bli att polisen gör ett bra jobb, även om den organiserade kriminaliteten kräver enormt mycket arbete.

Detta vet naturligtvis moderatledaren Ulf Kristersson om, även om han desperat, tillsammans med kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor, närmast leker von Papen[1], för att inte bara släppa in Sverigedemokraterna i värmen, utan även ge Åkesson rollen som oppositionsledare.

Att väcka misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson är pajaskonster, ovärdigt Sveriges Riksdag. Inte minst sett till grundlagen. Vad ska justitieministern göra utan att han lägger sig i polisens arbete? Det kallas ministerstyre om så sker. Polisen ska kunna göra sitt jobb utan att politiker är där och petar.

Mera allvarligt är dock att det konservativa blocket, under ledning av Sverigedemokraterna, ett parti med nazistiska kopplingar i närtid, med sitt utspel i praktiken underkänner polisens arbete. Trots de framgångar polisen bevisligen har. Är det nya konservativa blockets avsikt, i och med misstroendeförklaringen, att slå sönder det arbete som fungerar?

Kampen mot gängkriminalitet är en kamp mot ekonomisk brottslighet. När maffialedaren Al Capone knäcktes var det i första hand ett verk av skattemyndigheten. Samma verklighet som i dag. Så länge den organiserade brottsligheten är lönsam kommer den fortsätta, och så länge som där finns kryphål för att tvätta pengar, är det lönsamt. Jag tror inte jag har sett enda moderatförslag, som syftar till verksamma åtgärder mot pengatvätt. Snarare tvärtom. Moderaterna vill inte ens erkänna, att det är rika områden, som till stora delar finansierar gängkriminaliteten.

Så det är nog bäst att det konservativa blocket hålls så långt borta som möjligt från kampen mot den organiserade brottsligheten. Dom har inget att tillföra.

---

[1] Konservativ tysk politiker som blev känd för att ha erbjudit Adolf Hitler posten som rikskansler. Därefter osynlig i regeringen.

Det hastar med ny minerallag

Aldrig tidigare har vi haft en större moralisk skyldighet, att öppna gruvor och utvinna mineral. Samtidigt som vi blivit medvetna om att all verksamhet, som påverkar miljö och landskap, måste anpassas därefter.

Den ekvationen måste lösas.

Vi kan inte i den rika delen av världen överlåta skitjobbet till andra, att ta fram mineral till den nödvändiga omställningen, bort från fossilsamhället.

En nedlagd gruva är oftast ingen vacker syn. Särskilt inte om den övergivits enligt brända jordens taktik, där strukturen inte bara förstörts, utan även saboterats. Typ kapat vajern till hissen i schaktet. Hur det ser ut runt gruvan med lakdammar och miljöfarligt avfall ska vi helst inte tala om. Så får det inte gå till.

Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull mineralutvinning, om vi inte ser till att hålla oseriösa aktörer borta från verksamheten. Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull gruvverksamhet, om inte resurser avsätts för att återställa landskapet när verksamheten upphört.

Kravspecifikationen är egentligen ganska enkel, när det gäller utnyttjandet av nationella tillgångar i form av mineral: Öppna gruva, bryt mineral, skydda natur och miljö medan verksamheten pågår, återställ sedan. Finns inte ekonomi för detta är inte gruvan lönsam, och skall därför av marknadsekonomiska skäl inte öppnas! Lycksökare skall hållas borta från branschen.

Vi måste få en minerallag som slår fast detta ansvar, att medel skall avsättas för att återställa miljö och landskap. Att brytningen ovillkorligen måste ske med hänsyn även till miljön utanför själva gruvområdet.

Samtidigt måste vi vara medvetna att det blir stor påverkan där fyndigheten finns. Det är ofrånkomligt att människor kan tvingas flytta om där finns brytvärt mineral. De mineral som finns inom landets gränser är en nationell angelägenhet. Inte en kommunal eller enskild.

För att understryka det sistnämnda finns ingen annan väg än att staten har full insyn i gruvverksamheten, något som bara kan ske om staten också är delägare i det bolag som bryter mineral. Så bör en ny minerallag utformas.

Men vi kan alltså inte av moraliska skäl säga nej till brytning av mineral, som det råder brist på, och som är helt nödvändiga för omställning och teknisk utveckling.

Skratta inte åt Lars Beckman

Det är lätt att göra sig lustig över Lars Beckmans senaste alster i konspirationsträsket. Bakgrunden är att Beckman upprörs över att äldreboenden i Sätra blir beskjutna. När sedan Arbetarbladet gräver i ärendet hittar dom … ingenting!

Ingen polisanmälan, ingen har hört några skott, de märken som finns i fönstret är enligt personal och fastighetsägare fem år gamla (ingen större skada eftersom inget passerat genom fönstret). Följaktligen har heller ingen funnit vare sig kulhål inne i äldreboendet eller några kulor.

Det kunde stannat där. Lars Beckman kunde ha tagit det anglosaxiska ordspråket "if you find yourself in a hole, stop digging” på allvar.

Det gjorde han inte. I stället sätter cirkus Lars Beckman igång på Arbetarbladets Facebooksida. Och det är nu det riktigt obehagliga börjar. Som om det inte vore nog med att sprida synnerligen tveksamma uppgifter, ger sig nu även Beckman på äldreboendets personal. Definitivt inget att göra sig sig lustig över, eller skratta åt.

I klartext anklagas personalen på äldreboendet för att dom inte polisanmält den påstådda skjutningen. Trots att ingen noterat att något anmärkningsvärt ägt rum! Inga skott som hörts, inga hål i fönstret, inga kulor som letat sig in på boendet etc. Bara en uppgift från Beckman, som fått uppgiften från en vän som han litar på. Ungefär som det beskrivs i boken Råttan i Pizzan (1986) av Bengt af Klintberg.

Lars Beckman fortsätter:

Här talar Lars Beckman i termer av repressalier mot äldreboendets personal. På annat sätt kan inte hotet om att ta upp frågan i KF tolkas. Beckman utgår från att personalen vet vad som hänt men underlåtit att rapportera. En obehaglig anklagelse. Ingen, och då menar jag ingen, har någon aning om vad som hänt. Det vi med säkerhet kan fastslå är att inget föremål passerat genom fönstret.

Jag förstår varför verksamhetschefen måste ringa runt till anhöriga efter Beckmans olika utfall.

Simon Ridell slår huvudet på spiken i sin ledare i Arbetarbladet den 8 november: ”Ansvarslöse Beckman (M) slirar på sanningen för att sprida oro igen”. Om Lars Beckmans Facebookinlägg varit en engångsföreteelse, hade Ridell kunnat skriva, att det var ansvarslöst av Beckman. Så är inte fallet. Det finns ett tydligt mönster.

Som för att understryka det sistnämnda, gjorde Lars Beckman, samma dag, stor sak av att någon lustigkurre skrivit in namnet Musse Pigg i ett upprop, med över 11 000 forskares underskrifter, för kraftfulla åtgärder mot klimathotet. Föga förvånande fanns även ”källor” som Rebecca Weidmo Uvell med i Beckmans delade länk.

Ansvarsfullt? Nej, men så handlar det också om Lars Beckman.

Myter om Grönland av Olle Ljungbeck

Med jämna mellanrum, när det diskuteras klimat, dyker det upp närmast befängda påståenden om Grönland. Det är nästan så man kan tro att Grönland var en kornbod under vikingatid. Och man bortser noga från det faktum, att Erik Röde, som var först med att kolonisera Grönland, hade dömts fredlös på Island. Erik Röde hade med andra ord anledning att ge sig ut på upptäcktsfärd.

I Gävle Dagblad odlar Olle Ljungbeck, flitig insändarskribent, grönlandsmyterna:

Så här står det i Grönlandsresors katalog (dagens förhållanden), om byn där vikingarna först slog sig ner:

”Byn är vackert belägen på frodiga grässluttningar med mörkröda sandstensklippor uppstickande i landskapet.”

Under 1900-talet var medeltemperaturen för juli månad tio grader C. I dag, en bit in i 2000-talet, är medeltemperaturen ett par grader högre, och stadigt stigande. Det odlas potatis och grönsaker på friland inte långt från Erik Rödes gamla gård.

Enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist, som granskat olika källor, var Grönland lika varmt under vikingatiden, som under 1900-talet. Dagens uppvärmning däremot saknar medeltida motsvarighet.

Jag vet inte om man i dag kan odla säd på Grönland, och få den att mogna, men det kunde inte vikingarna heller. Säden som odlades användes som kreatursfoder, och man var beroende av import av brödsäd. Den grönländska kolonin var bräcklig och beroende av handel för att överleva. Det fanns fler faktorer än klimatet, som bidrog till nordbornas fall på Grönland.

De myter som med jämna mellanrum återkommer om Grönland under vikingatiden, har oftast ett enda syfte, och det är att så tvivel om allvaret i klimatförändringarna.

I fallet Grönland och vikingarna är det dubbelt tråkigt, eftersom det är en viktig del av historien, och bör i möjligaste mån hållas ren från lögner och överdrifter.

Klimatförnekare och Sion Vises Protokoll

För klimatförnekarna är konspirationsteorierna luften dom andas. FN, alternativt någon annan auktoritet, synlig eller inte, Bilderberggruppen nämns ofta, sägs styra forskningen kring klimatet. Vädertjänster beskylls för att redovisa högre temperaturer än vad det i själva verket är. Forskare som arbetar med att ta fram klimatmodeller förklaras som odugliga. Klimatkänsligheten, alltså effekten från en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, förklaras alltid som överdriven, om den överhuvudtaget ges betydelse. Den arktiska havsisen sägs återhämta sig varje vinter, lika säkert som att höjningen av havsnivån bara är marginell. Forskarna ljuger, förutom några få sanningssägare, som oftast har det gemensamt att dom aldrig ägnat sig åt forskning relaterat till ämnet.

Allt är en konspiration. Ibland förklarad med att politiker, i klimathotet, hittat ännu en metod att beskatta medborgarna, men allt oftare påstås, att det är krafter i eller bakom FN, som vill bilda en världsregering, med målet att införa en grön diktatur. Globalister och New World Order är lagom diffusa ord, som allt oftare dyker upp hos tongivande klimatförnekare.

Synsättet ligger snubblande nära falsariet Sion Vises Protokoll. En pamflett, som sägs visa en judisk konspiration, med målet att uppnå världsherravälde. En text som från början spreds i tsarryssland, men som drevs till sin spets i nazityskland.

I dag törs ytterst få tala öppet om en påstådd judisk konspiration. I stället används kodord som globalister och New World Order – samma som hos klimatförnekarna – ofta personifierade genom namn som Rothschild och Soros.

George Soros är ett namn som dyker upp allt oftare bland klimatförnekare. Vid sidan av de gamla termerna. Argumentationen blir allt mera extrem. Antisemitiskt tankegods allt mera accepterat.
I kölvattnet av Greta Thunbergs världsberömda klimatstrejk påstår delar av den svenska klimatförnekarsekten, helt öppet, att Thunberg i själva verket styrs av George Soros. Påståendet torgförs via bloggar, sociala medier och webb-TV.   

För en tid sedan undertecknade 500 forskare (sic!) ett brev till FN:s generalsekreterare med påståendet ”att inte förlita sig på klimatmodeller eftersom de bevisligen överdriver den globala uppvärmningen”. De svenska undertecknarna är ungefär de väntade, en krets där antisemitiska kopplingar inte väcker någon uppmärksamhet.

Svenska undertecknare av brevet till FN:s generalsekreterare. Kemiskt befriat från klimatforskare. 

Jacob Nordangård (som undertecknat brevet efter att skärmdumpen togs) skriver om George Soros och Ricken Patel (redan 2015):

När Patel synas så faller dock detta oberoende ihop som ett korthus. Han har tidigare varit involverad med FN, Rockefeller Foundation, Gates Foundation och svarar mot en ultrarik elit som driver en tydlig agenda. Denna handlar om mer makt åt FN och ett system för Global Governance. I bakgrunden hittar man också en av de mest skrupellösa globalisterna, George Soros. Patel och hans medgrundare till Avaaz, Tom Perriello, har sedan länge varit involverad i Soros olika projekt.

Citatet innehåller ett flertal antisemitiska markörer, något som inte väckte någon uppmärksamhet på bloggen ”Klimatupplysningen”, där konspirationsteorier uppenbarligen räknas som upplysning.
Lars Bern, en  av undertecknarna, är ännu mera öppen med sina sympatier. Utöver att låta sig intervjuas av nazistsympatisören Ingrid Carlqvist, skriver Bern även debattartiklar i Newsvoice, och är där långtifrån ensam om antisemitiska konspirationsteorier.
Lars Bern skriver:

Förklaringen är den att han [Soros] tidigt blev den enormt mäktiga bankirdynastin Rothschilds vänstra hand med uppgift att manipulera finansmarknaden och politiken efter deras tycke. Hans mycket nära relationer med Rothschilds har i detalj dokumenterats av den världskände kolumnisten och historikern F. William Engdahl. 

[F. William Engdahl är möjligen berömd som konspirationsteoretiker]
Bland klimatförnekare är Lars Bern ett aktat namn.

Ordval och tonläge gör klimatdiskussionen allt mera extrem. Det som tidigare var extremhögerns tankegods anammats, inte bara av klimatförnekare, utan även av opinionsbildare i borgerlighetens utkant. Rebecca Weidmo Uvell, som tidigare bara varit allmänt skränig och osaklig i debatten, torgför nu även konspirationsteorier om Greta Thunberg och George Soros. Weidmo Uvell delas även flitigt bland borgerliga politiker, som tycks sväva på målet i fråga om den liberala demokratin.
Det måste även tilläggas, att det antisemitiska tankegods, som utgjorde kärnan i den nazistiska propagandan aldrig någonsin försvann. Det har bara legat och vilat, illa dolt, för att undan för undan komma upp till ytan mera öppet. Vi ser det inom Trumps USA, Orbáns Ungern och Kaczynskis Polen, vi ser det inom alt-right och högernationalistiska tankesmedjor – och bland klimatförnekare.
Och av en händelse, som ser ut som en tanke, kopplas nästan alltid de hårda orden om stängda gränser i kombination med invandrarhat, samman med ett högljutt förnekande av klimatförändringarna.

Står moderaterna bakom Stig Mörtmans stolligheter?

Återigen är Stig Mörtman ute och slirar i konspirationsträsket. Förra gången jag reagerade var när han förfalskade citat från en sedan tio år avliden klimatforskare. Jag begärde en replik hos Arbetarbladet, men fick nöja mig med att publicera på bloggen. Olyckligt anser jag, då den argumentation Mörtman ägnar sig åt, allvarligt förgiftar det offentliga samtalet.

Denna gång handlar det om försiktighetsprincip och kannibalism. Bland annat. Stig Mörtmans inlägg innehåller oftast så mycket smörja, att det krävs dubbla (lågt räknat) omfånget på en replik, bara för att korrigera falska uppgifter.

Skärmklipp från Arbetarbladet.

Det är svårt följa Stig Mörtmans tankebanor, än påstås det ena, än ”citeras” den andre. Nästan alltid förvanskat, alltför ofta förfalskat. Jag blev nyfiken på varifrån Mörtmans påstående kommer, i fråga om FN:s syn på vetenskap.

Så här skriver Stig Mörtman (ordagrant), i en replik till Sveriges Byggindustrier den 7 oktober:

”FN:s syn på vetenskap, definierad på miljökonferens i Rio 1992, är att FN:s medlemsstater att i kontroversiella miljöfrågor ska fästa större vikt vid tro och politisk övertygelse än vid vetande.”

Det tog tid att härleda påståendet. Det handlar om Riodeklarationen som antogs 1992, däribland försiktighetsprincipen:

"För att skydda miljön, skall försiktighetsprincipen tillämpas allmänt av stater i enlighet med deras förmåga. Om hot om allvarlig eller oåterkallelig skada uppstår, skall brist på fullständig vetenskaplig säkerhet inte användas som ett skäl att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförsämring.”

Nej, det står inte samma sak i Riodeklarationen, som det Stig Mörtman torgför. Återigen ser vi en grov förvanskning från Mörtmans sida. Ovärdigt en öppen debatt. Mörtman antyder även att kannibalism skulle diskuterats! Ett vettlöst påstående (Patrik Oksanen, Mittmedia, har förtjänstfullt analyserat myten).

Frågan måste ställas: Står moderaterna i Ockelbo och Gävleborg bakom Stig Mörtman?

Om inte, bör dom berätta det.

Fotnot: Texten nedanför skärmklippet är skickad till Arbetarbladets insändarsida.

När orden mister sin valör och sidor kapas

Sveriges Televisions satsning ”Sverige möts” är vällovlig, men innebär det att vi ska tvingas diskutera utifrån vanvettiga påståenden och groteska överdrifter?

Det finns säkra uttryck att ta till för den som vill döda en diskussion. Ord, som en gång betydde något, men som nu mist sitt värde.

Ni känner säkert igen ”systemkollaps”, ”inbördeskrig”, ”No-Go-Zoner”, Stasi-Television etc. Ord som används, inte för att föra en dialog, utan för att trycka ner, härska över, den som vill föra en öppen och sansad diskussion.

Dessutom en välriktad spottloska rakt i ansiktet på alla dom som i verkligheten upplevt systemkollaps, inbördeskrig, levt i No-Go-Zoner eller blivit fängslade och torterade för sina åsikter.

Den som inte håller med, att Sverige blivit ett land i fritt fall blir godhetsknarkare. Vetenskap och beprövad erfarenhet avfärdas som politiskt korrekt, PK (som om det korrekta har med politik att göra).

Visst kan producenterna på SVT tycka att alla ska prata med varandra, men måste även se konsekvenserna, som i fallet med Sverigedemokraten Jan Roostal, som jag skrev om för någon vecka sedan. Ser verkligen SVT det lämpliga i att en politisk diskussion utgår från namnförvanskningar med prefixet ”röv”? I syfte att gagna det offentliga samtalet?

Skall vi, inom ramen för Sverige Möts, när vi diskuterar migration, behöva stå ut med den giftiga konspirationsteorin Eurabia, ibland även kombinerad med den antisemitiska konspirationsteorin, att judarna använder islam för att destabilisera Europa? Jodå, inte ovanligt i trådar som tillåts domineras av SD-anhängare.

Klimatfrågan, måste vi då ta med konspirationsteorin, att klimathotet är konstruerat, för att bana vägen för en världsregering med grön diktatur på agendan? Jodå, George Soros, med judisk bakgrund, pekas ofta ut som spindel i nätet. Måste vi släppa in Rebecca Weidmo Uvell, opinionsbildare, som använder myten, i sin anti-Greta-kampanj?

Rebecca Weidmo Uvell gör sitt bästa för att hålla sig väl med antisemitiska konspirationsteoretiker.

När vi diskuterar våld och kriminalitet, måste vi då ta med, att Sverige befinner sig i inbördeskrig? Debattörer som hävdar att tusentals otrygga svenskar flyr till England och USA? Hur ska vi förhålla till politiker, som förre riksdagsmannen, centerpartisten, Staffan Danielsson, som hjälpt Katerina Janouch att sprida lögnen? Som via sina kanaler legitimerar högerextrem propaganda. Bara dom uppvisar hövlighet mot deltagarna i debattforumet, är det OK att förtala och håna andra. Greta Thunberg är bara en i raden av utsatta.

Bild från den av Staffan Danielsson startade debattgruppen Allmänpolitisk Debatt. En tendentiös video som sägs skildra Greta Thunberg som lydigt redskap för New World Order. Och av en händelse som ser ut som en tanke dyker Rebecca Weidmo Uvell upp som referens i tråden.

Marcus Oscarsson, i motsats till Staffan Danielsson, gör sitt bästa för att hålla rent, så det är inte omöjligt.

Lotta Gröning, ett annat exempel, försöker inte ens. Snarare slänger ut olika ”köttben”, som uppmuntrar invektiv och konspirationsteorier, alternativt själv torgför. 

Gröning klagade efteråt på att hennes följare gick till personangrepp på Greta Thunberg. Alltså först peka ut Thunberg som viljelöst barn, sedan uppröras över att folk går i spinn. Naivt med dragning åt det infantila.

Måste pissrännor, signerade Rebecca Weidmo Uvell, Staffan Danielsson, Lotta Gröning, Katerina Janouch med flera, infogas i det offentliga samtalet?  Måste vi, i mötet mellan människor, lyssna till, samtala kring, ta på allvar, teorier om Eurabia, Soros och New World Order?

Fotnot: Bildexemplen är samtliga tagna från ”alternativmedias” pågående kampanj mot klimatfrågan som de låter personifieras av Greta Thunberg. 

Hård eller mjuk omställning?

Det fossila samhället är på väg bort, sedan står valet, precis som för britterna och brexit, mellan om det ska ske den mjuka eller den hårda vägen. Planerat eller bara av nödtvång. Om det ska bli en omställning, eller bara en anpassning.

Att flygbolaget Thomas Cook gick i konkurs för några dagar sedan kan ses som ett omen, även om orsaken i första hand berodde på en överetablerad marknad, men det går inte bortse från att flygandet minskar, till en del beroende på samhällsdebatten. Det är inte lika häftigt att flyga längre. Det går inte att blunda för flygets klimatpåverkan.

Sakta men säkert börjar insikten komma, att vi måste lämna fossilsamhället bakom oss. Även om oljebolag och lobbyorganisationer spjärnar emot allt vad tygen håller. Det är därifrån motståndet mot en verksam klimatpolitik kommit hela tiden. Väl klarlagt av Martin Hultman, Chalmers. Även sir David Attenborough ger bakgrunden i BBC-dokumentären ”Klimatkrisen” (tillgänglig SVT Play fram till november).

Verkligheten slår mot städer som Detroit, just nu storstrejk på General Motors. Bland annat handlar strejken om nedläggning av fabriker. Men också om att facket kräver att GM ska satsa på elbilar. En svår omställning i ett land där presidenten förkastar kunskap och beprövad erfarenhet, och ser värnandet av kolindustrin som en huvuduppgift. Donald Trump behöver inte vara orolig för biltillverkningen. USA har alltid varit världsledande på att tillverka stora bensinslukande bilar, och kommer alltid att vara det, även när efterfrågan försvinner.

Kolkraft allt mindre lönsam. Reuters februari 2019.

Däremot ska han känna oro för kolindustrin. Efterfrågan och lönsamhet minskar, vilket förmodligen kommer leda till att Donald Trump blir den president som lagt ner mest kolbrytning och -användning i USA.

Hur vi i Sverige hanterar omställningen är i första hand upp till oss. Vi kan naturligtvis välja att sänka skatten på fossila drivmedel, och därmed gynna i första hand stadsborna, för att det ska bli lite billigare att köra på landsorten, men vad blir resultatet i slutändan när fordonsflottan blir allt mera fossilfri? Lite som att pinka i byxorna när det är kallt åt benen.

Byggandet av nya flygplatser, och investeringar i gamla, är inte bara en klimatfråga. Det blir bortkastade pengar när, inte om, flygandet minskar. Omställning är framförhållning.

Den svenska kött- och mjölkproduktionen börjar öka sitt miljömedvetande, och snart kanske även branschen inser, att dagens konsumtion inte är hållbar. LRF:s kampanj för att äta svenskt kött, kan närmast ses som ett hån mot lantbrukare, som värnar biologisk mångfald. Det är vare sig miljövänligt eller klimatsmart att importera kreatursfoder från Brasilien till växtätare.

Många exempel visar att omställningen redan är full gång, vare sig vi vill eller inte, och vare sig vi är med på banan eller inte.

Men vi i Sverige kan bestämma en sak helt själva: Om det ska bli en omställning eller en anpassning. En omställning är något vi kan styra.

Sverige Möts enligt SVT

Sveriges Television tar upp ett angeläget ämne, polariseringen i Sverige, eller kanske klyvningen, om ni så vill.

Ämnet är svårt, med såväl fallgropar som sidospår. Redan i ett av de första reportagen landade redaktionen i en fallgrop: ”Släkting sa upp bekantskapen efter diskussion om invandring”

Jan Roostal, aktiv Sverigedemokrat, som intervjuas i reportaget, uttrycker en oro över, vad han kallar brunsmetningen, och ser i förlängningen detta som ett hot mot demokratin.

Jag blev nyfiken, ville veta mer, sökte på Jan Roostal på Facebook, och fann personen i fråga. Och läste hans olika inlägg. Detta är ett av dom:

Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Hur var det med det där, att skilja på sak och person? Hitlery Clinton? Fredrik Svinfeldt? Röfven? Och journalistpacket, även om dom denna gång såg till, att Jan Roostal fick dra på sig offerkoftan på bästa sändningstid. Utöver rent svammel.

Jag kanske inte har någon lust att överhuvudtaget diskutera med en person, som förr eller senare landar i att Sverige är förstört genom invandringen. Det är för övrigt heller ingen politisk diskussion, det är värderingar som prackas på mig utan att jag bett om det. Och när den ofta antisemitiska konspirationsteorin om New World Order (även om Jan Roostal hävdar att han inte ser konspirationen överallt) ligger och lurar blir det liksom bara obehagligt.

SVT avstod, medvetet eller omedvetet, från att ta upp den här problematiken, i vart fall ställdes den inte på sin spets:

Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Jag kommer även att skriva en uppföljare till detta inlägg, som beskriver hur grupper på Facebook fullständigt kan urarta, bara genom ordval och tonläge.

Fotnot: Nazistkopplingen till Sverigedemokraterna kan uppfattas som problematisk, men är ett faktum, som inte kan tvättas bort. SD bildades med hjälp av svenska SS-veteraner, och ännu vid tiden då Jimmy Åkesson blev medlem, sprang medlemmarna omkring och heilade. Det är vare sig förtal, lögn eller brunsmetning.

Visst var det tryggare förr …

… när kriminella ägnade sig åt att råna banker, butiker och värdetransporter (fotanglar på köpet) i stället för, att som i dag, skjuta på varandra. Inklusive sprängämnen som penisförlängare (även om det ofta rör sig om så kallade bangers).

Förr visste vi att en explosion vid fel tillfälle oftast betydde en sprängd bankomat. Att veta varför det smäller är en lugnande faktor.

Och även om man mera frekvent hade ihjäl folk, eller kunde reparera dom, så small det i alla fall mindre. Och det är ju huvudsaken i dag, när skottlossningar fräser runt, likt en skogsbrand i Västmanland, på sociala medier.

Grafik från Maria Robsahms blogginlägg "Fem myter om det dödliga våldet". 

Det låg det ett idylliskt skimmer över de dagar när det inte fanns några sexuella övergrepp på barn, eftersom ingen pratade om det. Så som det ska vara i folkhemmet.

Det var på något sätt mera hederligt när alla våldtäkter skedde genom överfall, och det var helt otänkbart, att bekanta tvingade till sig sex, exempelvis genom att supa tjejen under bordet. I vart fall inget som anmäldes.

Det fanns ingen riksfåne, som åkte mellan nyss rånade banker, ställde sig utanför och spottade saliv i mobilkameran, under tiden han beskrev traumat hos en skakad personal, inklusive kunder. I värsta fall en artikel i media, och lite snack på lunchrasten – om rånet skett i grannskapet. Rikslarm var något som sköttes av polisen.

Blev du av med plånboken, så var det en ficktjuv som varit framme. Du behövde inte hela tiden gå och oroa dig för att korten blivit skimmade, eller att någon hackare kopierat dina personuppgifter.

Och blev du rånad, så var det plånboken som var målet. Inte din smartphone, även om många nog gärna skulle bli av med denna tingest, som mera än något annat fått anmälningarna om sexuella övergrepp att öka.

Tror moderaterna att kriminaliteten organiseras på gatan?

Det är närmast något rörande med de moderata förslagen, att komma åt gängbrottsligheten. Kanske en planerad naivitet, ett sätt att visa handlingskraft, trots att dom själva måste vara medvetna om att föreslagna åtgärder bara skrapar på ytan.

Det är som om högern är rädd för det översta trappsteget. Enklare då att prata utanförskapsområden, ett lagom luddigt begrepp, en symbol, att det här inte egentligen gäller oss.

Har ni sett filmen ”De omutbara” från 1987? Om hur en grupp poliser försöker rensa upp i förbudstidens maffiastyrda Chicago. Mycket, kanske det mesta, är fiktion, men slutet för Al Capone är sanningsenligt.

Det var inte morden, det var inte den olagliga spritförsäljningen, det var överhuvudtaget inte det vi vardagligt bruka kalla kriminell verksamhet, som fällde Al Capone. Det var skattebrott.

Även om våldsnivån i vare sig dåtidens eller nutidens USA går att jämföra med Sverige finns lärdomar att hämta.

Pengar från kriminell verksamhet måste på något sätt tvättas för att komma in i cirkulationen. Småsummor är inga problem, men stora summor från organiserad brottslighet måste in i någon form av affärsverksamhet, som ger sken av att vara laglig.

Ekobrottsmyndigheten måste få utökade resurser, och förmodligen även vidgat ansvar. Jag tror dessutom att det behövs en helt ny typ av poliser, även en speciell polisutbildning.

 

Bild från Ekots rapportering. Länk nedan.

”Kan du hacka polisen” var texten på en rollup, som polisen hade i sin monter på dataspelsmässan Dreamhack i Jönköping. Syftet var att få datakunniga ungdomar att intressera sig för polisyrket.

Det behövs en ny typ av poliser. Poliser som inte behöver lära sig skjuta eller ens klara ett fystest. Med kanske en specialbegåvning, men som inte fått godkänt i alla ämnen. För att tala klartext, dom som är bäst skickade att bedriva avancerad spaning på nätet, och som har kompetens, inte bara att begära att en åklagare beslutar om husrannsakan, utan även klarar av att genomföra den.

Det där med husrannsakan är lite känsligt. Det krävs nämligen för att inom lagens råmärken hacka sig in i ett privat nätverk eller en privat dator. Och måste utföras av någon med polismans befogenhet.

Nej, jag är inte heller nöjd med övriga partiers förslag för att komma tillrätta med gängkriminaliteten, inte heller med mitt parti, socialdemokraternas förslag. Det är för mycket triangulering, alltså anpassning till vad andra tycker i förhållande till opinionen, de riktigt kraftfulla åtgärderna uteblir därför.

Därutöver är det av yttersta vikt att myndighetssverige agerar på ett sådant sätt att människor känner att dom är lika inför lagen.

Så är det inte i dag, dessvärre. Statsminister Stefan Löfven har rätt när han påtalar, att rika områden finansierar gängkriminaliteten.

Undrar förresten om det är i områden med mest knark, som moderaterna tänker sig införa visitationszoner?