söndag 19 augusti 2018

Stadspark Tisken, Falun


Sjön Tisken i Falun är ett naturligt sedimentlager med tusen år av gruvhistoria. Förutom en djupfåra är vattnet bara någon decimeter djupt, beväxt med löktåg.

Så var det inte under gruvans storhetstid på 1600-talet. Då var Tisken segelbar, och Falun hade Sveriges största insjöhamn. Via Runn, Torsåker och Dalälven hade Falun sjövägen kontakt med vida världen. Den tiden är förbi, och farleden stängd.

Tiskens botten består som sagt av gruvsediment bestående av järn och diverse tungmetaller, som där lagt sig till ro.

Fantasifulla projekt om att ”rena” Tisken, avlägsna sedimentet, och på nytt göra Tisken segelbar lanseras med jämna mellanrum.

Låt i stället Tiskens sediment vila i frid.

Att muddra Tisken är ett närmast orealistiskt projekt, som kräver minst två förhandlingar i Mark- och miljööverdomstolen.

Uppdatering: Enligt tidigare uppgift är det mellan fyra och femhundratusen kubikmeter sediment det handlar om. Radio Dalarna i ett inslag 2003.

Först måste domstolen ge tillstånd till muddringen, vilket är tveksamt om dom gör. En muddring skulle släppa lös bra mycket sediment till vattenflödet från Faluån, och vidare ut i Runn, därefter Dalälven.

Utöver det måste domstolen ge tillstånd att helt enkelt deponera sedimentet någonstans. Gruvan vore den enda naturliga platsen, men är som bekant världsarv …

Det känns inte realistiskt att Mark- och miljööverdomstolen skulle godkänna någotdera.

Däremot vore det bra om vi kunde ”låsa in” sedimentet, inte minst med tanke på kommande översvämningar. Falun är ett högriskområde för översvämningar.

En relativt stor del av Falun är byggt på gammal åbotten. Exempelvis är Ölandsgatan med kvarteret Belysningen uppfört på ”Ö-landet” i Faluån. Delar av Faluån fylldes helt enkelt igen med varp, och sedan byggde man på detta underlag. Något liknande går att göra med Tisken.

Mitt förslag är att fylla ut de grunda delarna av Tisken med schaktmassor, och sedan sponta en huvudfåra, precis som delar av Faluån i dag. Då låser vi sedimentet, samtidigt som vattnet kan strömma fritt genom staden.

Tisken kan på så sätt bli ett rekreationsområde eller stadspark. En öppen grön yta för Faluborna. Däremot inga byggnader eller hus, därtill är översvämningsrisken för hög.

Även om kostnaderna säkert kommer bli höga så tror jag det är en god investering för framtiden. Inte minst minskar det risken för läckage av tungmetaller vid höga vattenflöden.

onsdag 1 augusti 2018

Cirkus Hälla, Arbetscenter Falun (Del 2)




När jag i april 2016 skickade min skrivelse angående Arbetscenter Hälla hade jag en förhoppning om att brevet skulle vara starten för en diskussion i syfte till förbättringar inom organisation och arbetssätt. Sändlistan var omfattande, och skrivelsen även direkt ställd till ansvariga inom Falu Kommun.


Någon dialog kring Arbetscenter blev det inte. Jag fick, trots att skrivelsen även var direkt ställd till ansvariga politiker, utöver förvaltning, vare sig officiellt svar eller bekräftelse på att berörda tagit del av skrivelsen. Det enda som dök upp i min mejlkorg var ett intetsägande svar från enhetschefen på Arbetscenter, Niklas Wolff. Ett resonemang kring såväl brev som Wolffs svar skrev jag om i ”Cirkus Hälla, Arbetscenter Falun (Del 1)”. Hela Wolffs svar finns återgivet i en kommentar.

Att inte ge svar på en skrivelse enligt ovan är knappast lagligt. ”Svaret” från enhetschef Niklas Wolff, var knappast på uppdrag från ansvariga inom förvaltningen, inklusive politiker, och jag har inga som helst indikationer på att mitt brev behandlades eller diariefördes på någon annan nivå än Arbetscenter.

Rent objektivt måste min skrivelse anses som saklig och konstruktiv. En frisk organisation hade med stor säkerhet tagit emot synpunkterna på ett positivt sätt. Svaret från enhetschef Niklas Wolff förde närmast tankarna till en strykrädd hund. Och sådana kan som bekant bli bitska.

Naturligtvis skulle jag kunna sätta igång en skriftväxling gentemot kommunen, och eventuellt JO-anmäla densamma, för såväl ovanstående, som de händelser som sedan följde, men jag är inte den typen av rättshaverist.

I stället väljer jag att offentligt beskriva det som hänt, genom att helt enkelt offentliggöra min konversation med berörda enheter och personer. Arbetsmarknadsenhetens egen korrespondens talar sitt egna tydliga språk. Och tack vare rättegången fick jag via förundersökningsprotokoll reda på sådant som Niklas Wolff och andra på enheten med stor sannolikhet skull velat behålla för sig själva.

Beteendet från Arbetsmarknadsenheten, att vägra kontakt, gick igen i mina kontakter med vården. Vårdcentralen i Grycksbo kallade till ett så kallat SIP-möte (Samordnad Individuell Handlingsplan) för att försöka finna en lösning på min situation. Ett sådant möte får inte nekas av de parter som är kallade. Även i detta fall nekar Arbetsmarknadsenhet och nu även Arbetsförmedling att delta. Motiveringen är att Arbetscenter anser att dom ”är färdiga med mig”. Ett synnerligen märkligt besked då jag står utanför arbetsmarknaden, och som falubo faller under kommunens ansvar i detta fall. Även här ett solklart ämne för en JO-anmälan. En myndighet som ägnar sig åt kvalificerat myndighetstrots.

Arbetscenter, och främst då Niklas Wolff ger luft åt en synnerligen märklig syn på min problematik. Påstående att jag är ”färdig hos Hälla” måste ses mot bakgrunden, att jag tiden före anställningen på Arbetscenter, under lång tid var utanför arbetsmarknaden. När jag sedan väl blev anställd, dessutom i en ansvarsroll, blev jag långtidssjukskriven på grund av något som diagnosticerades som virus på balansnerven. Sanningen är att jag, sett mot den bakgrunden, inte är anställningsbar på den öppna arbetsmarknaden.

En chef, med ansvar för arbetsmarknadsåtgärder, som tror, att en person med min bakgrund är gångbar på öppna arbetsmarknaden, kan knappast sägas ha nödig kunskap om arbetslivet. Inser inte chefen själv detta, borde kanske andra se till, att verklighetsanpassa organisationen. Frågan måste ställas om bemanningsbranschen är rätt rekryteringsbas för en arbetsmarknadsenhet. Verksamheten rör trots allt människor i beroendeställning, inte att ställa sig in hos olika uppdragsgivare. 

Det handlar nog inte så mycket om att Arbetsmarknadsenhetens åsikt att dom ”är färdiga med mig”. Snarare att Niklas Wolff och övriga på förvaltningen inte är bekväma med mina synpunkter. Wolff & Co är säkerligen inte vana vid att någon anställd lyfter en saklig diskussion om ”sin” verksamhet. Att någon ändå gör så, och dessutom vidgar kretsen till ansvariga inom kommunen, upplevs naturligtvis som oerhört skrämmande. I synnerhet då den intellektuella förmågan saknas för en sådan dialog. Liksom den mentala förmågan att föra detta samtal. Enklare då att neka när en annan myndighet kallar.

Agerandet från enhetschef Niklas Wolff, uppenbarligen sanktionerat från Arbetsmarknadsenheten, att växla från lismande inställsamhet till ett illa dolt agerande för att stänga ute mig från kommunalt arbete, och säkert även annan extern verksamhet, är inte helt unikt bland personer i chefsposition. Det finns undersökningar som visar att ett sådant beteende är vanligare bland chefspersoner än hos befolkningen i övrigt. Något som ansvariga inom förvaltningen borde varit medvetna om vid rekryteringen. Att insikten trots allt finns, är ett tänkbart skäl till att förvaltningen inte vill ha med mig att göra. Och till och med nekar ett SIP-möte.

Därmed för tillfället punkt om Arbetscenter Hälla och Niklas Wolff. Med förhoppningen om att min text aktivt bidrar till att inte ytterligare individer skadas av Arbetsmarknadsenhetens nycker och godtycke.