fredag 31 januari 2020

Varför hata efter en rimlig dom?


Hatet mot Girjas sameby efter rättegången i Girjas-målet är obegripligt. Samtidigt som det vittnar om en storsvensk historielöshet som är både beklämmande och skrämmande.

Domen i Girjas-målet är rimlig och välmotiverad. Det enda som hänt är att samebyn fått lagstadgad besittningsrätt till marker som av hävd brukats för bland annat renbete. Dessa marker tillhör fortfarande nationen Sverige – precis som alla andra privatägda marker.
Girjas sameby. Bild från Wikipedia.

För egen del vill jag, precis som alla andra sportfiskare, ha möjligheten, att, via ett fiskekort, kunna blöta en krok i våra fjällvatten. Alltså samma förmån som bereds mig när det gäller andra vatten, privat- eller bolagsägda, i vårt avlånga land.

Det vatten jag fiskar mest i heter Vallbyåns Fiskevårdsområdesförening (Fvof). Fisketillståndet köper jag av föreningen. Rimligt, eller hur?

Kan någon vettig människa förklara för mig varför det ska fungera annorlunda med fiskevatten som ligger inom en sameby? Att när jag vill fiska i ett fjällvatten, inte köper mitt tillstånd från samebyn, utan från staten, via länsstyrelsen. Avsaknaden av logik är total.

Fram till år 1889 var samerna skatteskyldiga, ungefär som andra hemmansägare, för de marker som nyttjades för bostäder, renskötsel, jakt och fiske. Med skatteplikt följer äganderätt. I det fallet ingen större skillnad mellan en bondby och en sameby. Ägandet i bondbyarna var personligt, men man hade även gemensamma ägor, som gick under beteckningen allmänningar. I samebyn var regeln, att ägandet var kollektivt, alltså att hela byn var att beteckna som en allmänning.

Detta ägande upphörde 1889. Inte genom något beslut, att staten exproprierade markerna, inte via något formellt beslut överhuvudtaget. Staten bara upphörde med skattelängderna, slutade ta upp skatt. Och därmed avskaffade staten den äganderätt samerna hade till sina marker. Utan formellt beslut, utan debatt, utan konsekvensanalys.

Rättens utslag är i själva verket inte mera revolutionerande, än att domen rättar till ett vanvettigt icke-beslut från 1889.

Gustav Vasa och Birkarlarna hör inte hemma i diskussionen. Knappt ens urminnes hävd. Det är 1889 som gäller. Samerna hade fram tills dess, via skattelängder, en betydligt starkare rätt än vad som ryms inom begreppet urminnes hävd.

Och som sagt. Jag ser inget problem i att i fortsättningen köpa mina fisketillstånd direkt från samebyarna.

tisdag 28 januari 2020

Världens farligaste pamflett: Sion vises protokoll














Bedrövelse är vad jag känner, när jag läser delar av det som skrivs i samband med förintelsens minnesdag.


Sion vises protokoll, ett falsarium som skapades av Tsarrysslands hemliga polis, lever vidare. Tanken att världen i hemlighet styrs av en judisk grupp. En konspirationsteori som inte försvann, ens efter det att förintelsens ohyggliga brott uppdagats.

Utvecklingen är farlig. Samtidigt som vårt kollektiva minne, i form av att de sista vittnena, de sista överlevande, de som undgick nazisternas (främst, men inte ensamma) utrotning, nu håller på att lämna oss, blir behovet av renhållning akut.

Fortfarande dyker samma konspirationsteorier upp, som finns att läsa i Sion vises protokoll. Fortfarande dyker argumenten från Mein Kampf upp i debatten, i trådar på sociala medier, inklusive Facebook.

Tanken att judarna var ansvariga för den ryska revolutionen (den judebolsjevikiska konspirationen) kombinerat med motsatsen, att judiska bankirer styr över kapitalismen, handeln med varor och tjänster. Till och med var ansvariga för andra världskriget.

Det är inte bara extremister som hävdar kopplingar mellan judendom och skeenden, som påverkar världsutvecklingen. Även en sådan välrenommerad journalist som Kjell Albin Abrahamson var i slutet av sin gärning ute och tassade i det antisemitiska träsket. I sin bok Stor var Lenin talade Abrahamsson öppet om den ryska revolutionens koppling till judarna [sic!]. Tydligt influerad av den grovt antisemitiske Jüri Lina.

Den judiska konspirationen dyker upp bland klimatförnekare. Judar som sägs bana vägen för en grön diktatur, som ska beskatta oss till lydnad. Judar sägs stå bakom globaliseringen och den ökade rörligheten, något oerhört negativt enligt vissa. Det dyker även upp anklagelser, att sionister medvetet destabiliserar västvärlden via flyktingar – invandring – från muslimska länder (nej, jag skämtar inte). 

Att tankegångarna, som jag ger exempel på, även dyker upp hos människor som borde ha/haft förstånd att hålla rent, ser jag som bokstavligt livsfarligt.

Alltså samma tankegångar, som i olika tappningar, ändå har sin förlaga i Sion vises protokoll och Mein Kampf. 

Jag känner oro för vad som kommer hända när de sista vittnena lämnar oss. När vårt kollektiva minne blir mindre och fattigare.





torsdag 23 januari 2020

Satsar Sandvik på rätt häst?


Factfulness är en fantastisk bok. Hans Rosling skrev den tillsammans med son och svärdotter. Enligt Rosling själv, hans sista bidrag i striden mot global okunskap. Världen förändras, snabbt, samtidigt som vi lever med en föråldrad världsbild. Världen blir stadigt bättre, även om där finns otäcka orosmoln, inte minst klimatförändringarna.

"Denna bok är min sista strid i min livslånga kamp mot den förödande globala okunskapen. Den är mitt sista försök att förändra människors sätt att tänka." - Hans Rosling 1948-2017

Sättet på vilket världen förändras har enorm betydelse för en liten exporterande nation som Sverige. I dag räknar FN in ungefär en miljard människor, i den grupp som tjänar mer än 32 dollar/dag, den rikaste delen. Två tredjedelar av dessa bor i vad vi kallar för västvärlden, alltså Europa och Nordamerika.

Eller för att byta språk: En tredjedel av de köpstarka konsumenterna bor inte i det gamla väst. Om tio år har andelen ökat till drygt hälften. Därutöver är gruppen snabbt växande. Och det är inte i USA och Europa den tillväxten sker.

Många länder på den Afrikanska kontinenten (tre gånger större än Europa) är på väg att lämna den nivå vi hade under andra världskriget, flera har redan gjort det. Och dom kommer knappast att nöja sig med spetsteknik från 40-talet.

Den västerländska dominansen i världsekonomin är snart passé.

Sandvik har på kort tid förvärvat ett antal USA-baserade företag. Det är säkert företag som bedöms tillföra kompetens och marknadsandelar. Men samtidigt bolag som ligger långt ifrån de kontinenter där de nya marknaderna finns. Den verkligheten går inte att ändra.

Utmaningen för Sandvik är att fortsätta vara ett världsledande företag även när marknade förändras och flyttas.

Den tekniska utvecklingen i USA har även hamnat under press. President Donald Trump kritiserar de regleringar som driver utvecklingen framåt. Trump dundrar mot energi- och resurssnåla diskmaskiner, snålspolande toaletter och LED-lampor (ett tal i Battle Creek i Michigan den 19 december). Fossila bränslen ses som guds gåva till mänskligheten, som det ska satsas på, trots att kolkraftverk i USA lägger ner på löpande band. Administrationen tycks medvetet välja en annan väg än vetenskap och beprövad erfarenhet.

Med den utvecklingen är USA knappast något att luta sig mot, för den som vill vara med i budgivningen, när livet stadigt förbättras för miljarder människor på det här klotet.

Givetvis gäller detta generellt, och inte bara Sandvik, men i den här regionen är exemplet lätt att identifiera sig med.

söndag 12 januari 2020

Norrland växer


Bilden av Norrlands inland, med minskande befolkningsunderlag, bedrövlig demografi och kvinnounderskott, stämmer väl överens med verkligheten. Men visar inte hela sanningen. Samtliga Norrlandsregioner visar de senaste tio åren på en positiv befolkningsutveckling. Demografin är heller inte dålig, även om kvinnounderskottet indikerar stundande problem. Statistiken är lättillgänglig via den på SCB interaktiva sidan Kommunfakta, befolkningspyramider.

Så här har regionernas invånarantal förändrats från 2008 fram till 2018:

Region
Invånare 2018
Ökning
Gävleborg
286 547
10 639
Västernorrland
245 453
2 081
Jämtland
130 280
3 383
Västerbotten
270 154
12 342
Norrbotten
250 497
820

Närmare två tredjedelar av norrlänningarna bor i kommuner som växer.

Ser vi specifikt på städerna längs Norrlandskusten, är dessa, med några undantag, växande (Luleå, Sundsvall, Gävle visar stark tillväxt, Umeå urstark). Samma gäller centralorten Östersund i Jämtland. Kiruna i Norrbotten visar en svag minskning.

Sådan är verkligheten, den vi har att anpassa oss till, när vi diskuterar klyvningen mellan stad och land. Norrland är i sammanhanget oanvändbart som begrepp.

Påståendet att arbetskraft och råvaror försvinner söderut till storstadsregionerna är till stora delar en myt. Det verkliga flödet följer i första hand de gamla flottlederna, ut mot kusten, till förädlingsindustrierna. Och naturligtvis högskolor och universitet.

Skillnaden gentemot Norge, som ibland ses som regionalpolitiskt föredöme, är inte så stor. Samma omfördelning sker i vårt västra grannland, men inte lika snabbt. Trenden är dock obevekligt densamma.

Inlandskommunerna i Norrland kommer, med få undantag, inte att växa av egen kraft. Med stor sannolikhet inte av någon annan kraft heller.

Tanken att exempelvis vinster från vattenkraften (där sådan finns) ska bidra till kommuners finansiering ser jag som ohållbar. Resultatet skulle bli ett antal väldigt rika kommuner, och ett antal väldigt fattiga. Den totala klyvningen av nationen.

Samtidigt måste även invånarna i krympande kommuner garanteras samhällsservice. Och eftersom skatteunderlaget inte räcker till måste staten ta ansvar för finansieringen. Inte via komplicerade utjämningssystem, utan genom ett direkt finansiellt ansvar för nödvändig verksamhet. Något annat alternativ ges inte.

Förutom då nedläggning och tvångsförflyttning.