torsdag 7 oktober 2010

Summering Arktis Isminima

Efter att ha låtit bloggen ligga nedbäddad en tid kom jag på att jag borde följa upp vad jag tidigare under året har skrivit om den arktiska isen. Och även plocka fram några lämpliga bilder från IARC-JAXA.

Sammanfattningsvis kan sägas att isutbredningen (sea ice extent) var mycket låg om än inte lika extremt som 2007. Isens sammanlagda area kan sägas vara extremt låg, marginell skillnad mot 2007 och 2008.

Isens volym har rasat, något som man också förstår av bilderna från IARC-JAXA. Årerhämtning? Nej, och jag anser att den som påstår att isen eller Arktis återhämtar sig, anser jag har nått långt i mänskligt förfall.

I dag skriver vi den 6 oktober. Vi backar två månader i tid, till den 6 augusti, och slår en blick på isutbredningen, sea ice extent:



Så här ser det ut den 6 oktober:

Det är alltså ett ekologiskt system som krachar under flera månader varje år. Och det handlar inte bara om isbjörnar. Det är sälar, valross och isbjörn. Arter som är beroende av att där finns is över så grunda områden att djuret kan nå botten och hämta föda. Inte isbjörnen, men den är beroende av isen för att kunna jaga dom djur som är beroende av att kunna nå botten från isen. Den som har synpunkter på detta kan väl ta en fastekur, på låt säga två månader, och sedan återkomma med sina erfarenheter.

Den här bilden är också intressant:



Bilden är från den 2 september i år och visar hur oerhört nära det var att vi fick öppet vatten i hjärtat av den Arktiska Bassängen. Ett av klimathaveristernas älsklingsargument är U-båtarna som gått upp vid Nordpolen. I år skulle de kunna tagit sig dit i ytläge.

Det var en kallare sommar än normalt norr om 80:e breddgraden i år enligt DMI. Jag tror dessvärre att nästa sommar kan bli ännu kallare. Is som smälter i solen håller en temperatur på 0 grader C ( i normala fall även vid Nordpolen). Öppet havsvatten betydligt lägre temperatur på dom breddgraderna, ner mot minus 1,8 grader C, om jag inte missminner mig.

Återhämtning?

Och den här kurvan är rent ut sagt bedrövlig:




Bilden kommer från Polar Science Center, University of Washington och visar avvikelserna i 1 000 km^3 från medelvärdet 1979 - 2009. För september är medelvärdet 13 400 km^3. Inte mycket kvar alltså. Vilket blir tydligt när man tittar på det fragmenterade istäcket på bilderna ovan. Sidan från Polar Science Center har bra länkar om hur isvolymen beräknas. Resultaten stämmer också väl överens med de mätningar som gjorts från U-båt. Något som SVT hade ett program om för några månader sedan. Ett program som till på köpet anmäldes till granskningsnämnden!!!

I och för sig inget konstigt. Det finns faktiskt människot som anser, att om SVT sänder ett program om att den arktiska isen krymper, så ska det per automatik komma fram synpunkter från sådana som hävdar motsatsen. Spelar ingen roll om dom vet vad dom pratar om eller inte. Så är det bara. Något som kan vara värt att komma ihåg när det gnälls över att "skeptikerna" får för lite utrymme. Och får dom utrymmer så gnälls det över att deras "forskning" avslöjas, att den inte håller.

Polar Science Center var inte ensamma om att redovisa isvolymen. En riktig haverist, Steve Goddard, hade en serie på bloggen Watts Up With That, där han lyckades få det till att isvolymen ökat. Det hedrar faktiskt Anthony Watts att han slutade publicera Goddards dravel, och faktiskt med hänsyn till "extent" och "area", i en kommentar säga, att man inte kunde säga att isen återhämtat sig. Goddard driver numera en egen blogg ...

Det var dock lätt att se att Goddard var ute och cyklade. Hans isbilder visade is tre meter tjock. IARC-JAXA visade fragmenterat istäcke. Men lärdomen, för den som vill dra en sådan, är att samma personer som säger att vi inte har någon global uppvärmning, i vart fall ingen mänskligt orsakad, varför skulle dom tala sanning om den delen, när dom uppenbarligen ljuger om läget i Arktis. Ska man inte ha krav på att personen i alla fall försöker tala sanning.