fredag 27 september 2019

Hård eller mjuk omställning?



Det fossila samhället är på väg bort, sedan står valet, precis som för britterna och brexit, mellan om det ska ske den mjuka eller den hårda vägen. Planerat eller bara av nödtvång. Om det ska bli en omställning, eller bara en anpassning.

Att flygbolaget Thomas Cook gick i konkurs för några dagar sedan kan ses som ett omen, även om orsaken i första hand berodde på en överetablerad marknad, men det går inte bortse från att flygandet minskar, till en del beroende på samhällsdebatten. Det är inte lika häftigt att flyga längre. Det går inte att blunda för flygets klimatpåverkan.

Sakta men säkert börjar insikten komma, att vi måste lämna fossilsamhället bakom oss. Även om oljebolag och lobbyorganisationer spjärnar emot allt vad tygen håller. Det är därifrån motståndet mot en verksam klimatpolitik kommit hela tiden. Väl klarlagt av Martin Hultman, Chalmers. Även sir David Attenborough ger bakgrunden i BBC-dokumentären ”Klimatkrisen” (tillgänglig SVT Play fram till november).

Verkligheten slår mot städer som Detroit, just nu storstrejk på General Motors. Bland annat handlar strejken om nedläggning av fabriker. Men också om att facket kräver att GM ska satsa på elbilar. En svår omställning i ett land där presidenten förkastar kunskap och beprövad erfarenhet, och ser värnandet av kolindustrin som en huvuduppgift. Donald Trump behöver inte vara orolig för biltillverkningen. USA har alltid varit världsledande på att tillverka stora bensinslukande bilar, och kommer alltid att vara det, även när efterfrågan försvinner.
Kolkraft allt mindre lönsam. Reuters februari 2019.

Däremot ska han känna oro för kolindustrin. Efterfrågan och lönsamhet minskar, vilket förmodligen kommer leda till att Donald Trump blir den president som lagt ner mest kolbrytning och -användning i USA.

Hur vi i Sverige hanterar omställningen är i första hand upp till oss. Vi kan naturligtvis välja att sänka skatten på fossila drivmedel, och därmed gynna i första hand stadsborna, för att det ska bli lite billigare att köra på landsorten, men vad blir resultatet i slutändan när fordonsflottan blir allt mera fossilfri? Lite som att pinka i byxorna när det är kallt åt benen.

Byggandet av nya flygplatser, och investeringar i gamla, är inte bara en klimatfråga. Det blir bortkastade pengar när, inte om, flygandet minskar. Omställning är framförhållning.

Den svenska kött- och mjölkproduktionen börjar öka sitt miljömedvetande, och snart kanske även branschen inser, att dagens konsumtion inte är hållbar. LRF:s kampanj för att äta svenskt kött, kan närmast ses som ett hån mot lantbrukare, som värnar biologisk mångfald. Det är vare sig miljövänligt eller klimatsmart att importera kreatursfoder från Brasilien till växtätare.

Många exempel visar att omställningen redan är full gång, vare sig vi vill eller inte, och vare sig vi är med på banan eller inte.

Men vi i Sverige kan bestämma en sak helt själva: Om det ska bli en omställning eller en anpassning. En omställning är något vi kan styra.

onsdag 18 september 2019

Sverige Möts enligt SVT


Sveriges Television tar upp ett angeläget ämne, polariseringen i Sverige, eller kanske klyvningen, om ni så vill.

Ämnet är svårt, med såväl fallgropar som sidospår. Redan i ett av de första reportagen landade redaktionen i en fallgrop: ”Släkting sa upp bekantskapen efter diskussion om invandring

Jan Roostal, aktiv Sverigedemokrat, som intervjuas i reportaget, uttrycker en oro över, vad han kallar brunsmetningen, och ser i förlängningen detta som ett hot mot demokratin.

Jag blev nyfiken, ville veta mer, sökte på Jan Roostal på Facebook, och fann personen i fråga. Och läste hans olika inlägg. Detta är ett av dom:



Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Hur var det med det där, att skilja på sak och person? Hitlery Clinton? Fredrik Svinfeldt? Röfven? Och journalistpacket, även om dom denna gång såg till, att Jan Roostal fick dra på sig offerkoftan på bästa sändningstid. Utöver rent svammel.

Jag kanske inte har någon lust att överhuvudtaget diskutera med en person, som förr eller senare landar i att Sverige är förstört genom invandringen. Det är för övrigt heller ingen politisk diskussion, det är värderingar som prackas på mig utan att jag bett om det. Och när den ofta antisemitiska konspirationsteorin om New World Order (även om Jan Roostal hävdar att han inte ser konspirationen överallt) ligger och lurar blir det liksom bara obehagligt.

SVT avstod, medvetet eller omedvetet, från att ta upp den här problematiken, i vart fall ställdes den inte på sin spets:

Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Jag kommer även att skriva en uppföljare till detta inlägg, som beskriver hur grupper på Facebook fullständigt kan urarta, bara genom ordval och tonläge.

Fotnot: Nazistkopplingen till Sverigedemokraterna kan uppfattas som problematisk, men är ett faktum, som inte kan tvättas bort. SD bildades med hjälp av svenska SS-veteraner, och ännu vid tiden då Jimmy Åkesson blev medlem, sprang medlemmarna omkring och heilade. Det är vare sig förtal, lögn eller brunsmetning.

tisdag 17 september 2019

Visst var det tryggare förr …


… när kriminella ägnade sig åt att råna banker, butiker och värdetransporter (fotanglar på köpet) i stället för, att som i dag, skjuta på varandra. Inklusive sprängämnen som penisförlängare (även om det ofta rör sig om så kallade bangers).

Förr visste vi att en explosion vid fel tillfälle oftast betydde en sprängd bankomat. Att veta varför det smäller är en lugnande faktor.

Och även om man mera frekvent hade ihjäl folk, eller kunde reparera dom, så small det i alla fall mindre. Och det är ju huvudsaken i dag, när skottlossningar fräser runt, likt en skogsbrand i Västmanland, på sociala medier.

Grafik från Maria Robsahms blogginlägg "Fem myter om det dödliga våldet". 

Det låg det ett idylliskt skimmer över de dagar när det inte fanns några sexuella övergrepp på barn, eftersom ingen pratade om det. Så som det ska vara i folkhemmet.

Det var på något sätt mera hederligt när alla våldtäkter skedde genom överfall, och det var helt otänkbart, att bekanta tvingade till sig sex, exempelvis genom att supa tjejen under bordet. I vart fall inget som anmäldes.

Det fanns ingen riksfåne, som åkte mellan nyss rånade banker, ställde sig utanför och spottade saliv i mobilkameran, under tiden han beskrev traumat hos en skakad personal, inklusive kunder. I värsta fall en artikel i media, och lite snack på lunchrasten – om rånet skett i grannskapet. Rikslarm var något som sköttes av polisen.

Blev du av med plånboken, så var det en ficktjuv som varit framme. Du behövde inte hela tiden gå och oroa dig för att korten blivit skimmade, eller att någon hackare kopierat dina personuppgifter.

Och blev du rånad, så var det plånboken som var målet. Inte din smartphone, även om många nog gärna skulle bli av med denna tingest, som mera än något annat fått anmälningarna om sexuella övergrepp att öka.

måndag 9 september 2019

Tror moderaterna att kriminaliteten organiseras på gatan?


Det är närmast något rörande med de moderata förslagen, att komma åt gängbrottsligheten. Kanske en planerad naivitet, ett sätt att visa handlingskraft, trots att dom själva måste vara medvetna om att föreslagna åtgärder bara skrapar på ytan.

Det är som om högern är rädd för det översta trappsteget. Enklare då att prata utanförskapsområden, ett lagom luddigt begrepp, en symbol, att det här inte egentligen gäller oss.

Har ni sett filmen ”De omutbara” från 1987? Om hur en grupp poliser försöker rensa upp i förbudstidens maffiastyrda Chicago. Mycket, kanske det mesta, är fiktion, men slutet för Al Capone är sanningsenligt.

Det var inte morden, det var inte den olagliga spritförsäljningen, det var överhuvudtaget inte det vi vardagligt bruka kalla kriminell verksamhet, som fällde Al Capone. Det var skattebrott.

Även om våldsnivån i vare sig dåtidens eller nutidens USA går att jämföra med Sverige finns lärdomar att hämta.

Pengar från kriminell verksamhet måste på något sätt tvättas för att komma in i cirkulationen. Småsummor är inga problem, men stora summor från organiserad brottslighet måste in i någon form av affärsverksamhet, som ger sken av att vara laglig.

Ekobrottsmyndigheten måste få utökade resurser, och förmodligen även vidgat ansvar. Jag tror dessutom att det behövs en helt ny typ av poliser, även en speciell polisutbildning.
 
Bild från Ekots rapportering. Länk nedan.

Det behövs en ny typ av poliser. Poliser som inte behöver lära sig skjuta eller ens klara ett fystest. Med kanske en specialbegåvning, men som inte fått godkänt i alla ämnen. För att tala klartext, dom som är bäst skickade att bedriva avancerad spaning på nätet, och som har kompetens, inte bara att begära att en åklagare beslutar om husrannsakan, utan även klarar av att genomföra den.

Det där med husrannsakan är lite känsligt. Det krävs nämligen för att inom lagens råmärken hacka sig in i ett privat nätverk eller en privat dator. Och måste utföras av någon med polismans befogenhet.

Nej, jag är inte heller nöjd med övriga partiers förslag för att komma tillrätta med gängkriminaliteten, inte heller med mitt parti, socialdemokraternas förslag. Det är för mycket triangulering, alltså anpassning till vad andra tycker i förhållande till opinionen, de riktigt kraftfulla åtgärderna uteblir därför.

Därutöver är det av yttersta vikt att myndighetssverige agerar på ett sådant sätt att människor känner att dom är lika inför lagen.


Undrar förresten om det är i områden med mest knark, som moderaterna tänker sig införa visitationszoner?

onsdag 4 september 2019

Striden om naturskogarna


Det är en ynnest att ströva i en naturskog. Träd av olika slag och ålder, från spensliga plantor till höga gammelträd. Flor av hänglav, som silar solljus över marker, där floran växlar efter markens bärighet. Svamp kan plockas, lingon och blåbär. Hallon i gläntorna. Marken är mjuk av mossa eller frasig av lav.

Stubbar i varierande storlek och ålder. Några som ännu inte nått nedbrytningsstadiet, medan andra börjar bli en del av förnan. Gamla tallstubbar där bara lite kådved återstår, granstubbar där bara den yttersta barken spjärnar mot förmultningen.
Bild hämtad från Naturskyddsföreningens dokument Rädda skogens alla värden!

På sina ställen syns även spår av kolbottnar och tjärdalar. Vissa träd har passerat åldern för när det anses lönsamt med slutavverkning. En del riktigt gamla träd kan bära brandlyror, ärr från gamla skogsbränder.

Skogen bär spår av människohand, ett kontinuerligt, men varsamt, uttag för virke, ved och kol. Men även för stängsel och hässjor. Lingon och blåbär, hjortron från myrar som inte ödelagts i vågen av skogsdikningar.

Skogar som aldrig kalavverkats, aldrig utsatts för trakthyggesbruk via skördare, skotare och markberedare. Skogar med höga naturvärden, vars näringsväv innefattar en flora och fauna, som ger plats åt såväl småkryp som lavskrikor.

Det är om sådana skogar striden står.

Skogar som brukats i strid mot jägmästares påbud. Skogsägare som stått emot stat, bolag och fackföreningar. Markägare som vägrat omvandla sina skogar till kliniska virkesåkrar. Skogar som vilade medan fåglarna häckade.

Nu vill deras arvtagare, eller köpare, allt oftare slutavverka. Kalhugga, markbereda och plantera nytt i täta, snörräta, rader.

Och om skogsstyrelsen, via naturvården – eller ett certifierat skogsbolag – inte godkänner avverkningsplanen, ja, då vill skogsägaren att staten ska ersätta. Borta är känslan för skogen och dess egenvärde.

Ibland påstår skogsägare, att dom vill fortsätta bruka skogen som sina fäder. Äganderätten ska vara oinskränkt, ivrigt påhejade av lobbyorganisationer som LRF, och understödda av politiker, som främst centerpartister. Detta om skogar som i generationer brukats hyggesfritt!

Möjligen lurar det människor som aldrig upplevt skogsbruk.

Viljan saknas att bruka skogen likt fäderna. Hyggesfritt skogsbruk avfärdas, trots möjligheten. Det är snabba pengar som ska in.

Kanske en fastighet som köpts på spekulation, och som måste betalas.

Låter vi det sistnämnda ske, är det riktigt illa för såväl skog som biologisk mångfald.

tisdag 3 september 2019

Det var på tiden, vänsterpartiet


Det finns tillfällen, vattendelare, som antingen ökar eller minskar förtroendet för en politiker. Om hen antingen visar sig värdig sitt uppdrag eller bara allmänt omdömeslös. Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh passerade en sådan vattendelare april 2016.


Jag tappade förtroendet för Amineh Kakabaveh när hon på sociala medier delade en video från den nazistiska organisationen Nordisk Ungdom. Kakabaveh bad sedan om ursäkt för att hon delat videon, men hävdade att innehållet var korrekt. Vilket inte heller var sant – översättningen var förfalskad. Daniel Pohl på tidningen EXPO gjorde en förtjänstfull kartläggning av Amineh Kakabavehs slingrande i samband med att en annan tidning, Focus, utsåg henne till ”årets svensk”, och därmed förlängde en synnerligen tvivelaktig lista på det temat.
Skärmklipp från EXPO. Inga länkar i bilden.


Personligen bryr jag mig inte så mycket om vänsterpartiets interna stridigheter.

Anledningen till att jag tar upp uteslutningsärendet Amineh Kakabaveh, är att hon blivit närmast en ikon hos dom, som i vart fall skriker högst om klanvälde och hederskultur (ofta utan att mena något med det). Kakabaveh skriker som bekant också högt, och är heller inte noga med sanningen.

Frågan är berättigad, dom som är mest högljudda, bryr dom sig verkligen om problematiken med hederskultur? Och jag förstår definitivt inte varför opinionsbildare med kurdisk bakgrund lägger så stor vikt vid islam som religion. Så ser inte den kurdiska problematiken ut med hederskultur, den grupp som har störst problem.

Det är svårt frigöra sig från tanken, att fixeringen vid islam är ett sätt, att slippa ta tag i problem inom den egna gruppen. Fullt förståeligt hos kurderna, med tanke på att dom är en såväl multietnisk som -religiös grupp, och föraktade på många håll, inte bara, i den muslimska världen. Även internt mellan olika grupperingar.

Har föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime någon gång lyft fram den religiösa inriktningen i Fadimes familj, efter det att hon föll offer för brutalt hedersvåld? Har GAPF tagit fasta på att Fadimes familj tillhör Aleviterna, en religion som är så sekulär till sin karaktär, att den inte ska lägga sig i vare sig samhälle, eller, som en konsekvens, klan. ”Glöm Aldrig” blev till minns inte.

Blundar vi medvetet för problemen hos Yazidierna, en kurdisk identitet och religion på samma gång? En grupp vi utsett till hjältar i kriget mot IS, men som troligen är den etniska och religiösa grupp, som är mest anfrätt av heder och klan. Vi minns hedersmordet på Maria, och vi läste nyligen om att gruppen inte vill veta av barnen till de kvinnor som kidnappats och våldtagits av IS.

Ett sätt att öka förståelsen av klanstrukturer och hederskulturer, vore att skapa en ny stereotyp, en ny symbol för den utsatta kvinnan. En bild av den tuffa tjejen i rökrutan i stället för det vanliga fotot av en kvinna i slöja. Så att folk begriper, att det utifrån yttre attribut, inte går att avgöra, om någon lever i hedersproblematik. Lika lite som att vi till det yttre kan se vilka som lever i en våldsamma relationer.  

Ibland är jag pessimist i fråga kampen mot klan- och hederskultur. Alltför många, främst de mest högljudda, har bestämt sig för att det är islam som är problemet. Ungefär, att om bara slöjorna försvinner från det offentliga, så behöver vi inte bry oss.


Som det var på den gamla goda tiden, när vi inte lade oss i grannens familjeliv.

Uppdaterad 4 september