torsdag 25 augusti 2016

Yttrandefrihet är inte detsamma som fribiljett

I samband med att tidskriften Nya Tider portats från Bokmässan har det blossat upp en synnerligen märklig debatt. Så blir det alltid när mörka krafter, som inte ens med god vilja går att klassa som demokratiska, är inblandade.


Yttrandefriheten i Sverige är grundlagsskyddad och mycket stark. Så stark att inte ens uppenbara kränkningar leder till fällande dom. Det är exempelvis inte brottsligt skriva ”Jämställdhet för mig är att man pullar en sexistisk feministhora i vaginan med en stor kniv”.

Det är ingen tvekan, yttrandefriheten skänker en enorm frihet, till och med en frihet utan ansvar.

Grundlagen om yttrandefrihet slår definitivt INTE fast att den som äger rätt yttra sig (som Nya Tider) ska få göra detta vid ett specifikt arrangemang (Bokmässan). Vildvuxna plantor i borgerlighetens utkanter (eller brunt ogräs som Johan Norberg uttryckte det för ett år sedan) drar sig heller inte för att prata om censur. I centerns bruna periferi frossas det i uttryck som diktatur, censur, åsiktskorridor och brott mot tryckfriheten.

Väx upp! Säger jag. Det är inte censur när någon städar sitt vardagsrum.

Kritiken mot SL, som sålde annonsplats till Sverigedemokraterna för deras kampanj mot det påstådda organiserade tiggeriet, var heller inte något rop på censur. Ingenstans i lagen om yttrandefrihet står det att en kommersiell aktör på reklammarknaden mot betalning måste upplåta plats för rasistisk uppvigling.

Det finns reella hot mot yttrandefriheten, och de värsta exemplen har jag tagit upp här. Hot och trakasserier mot journalister som dristar sig till att granska Sverigedemokraterna svans, som Johan Norberg beskriver i länken ovan, är ett sådant.

Riktigt löjligt blir det när Göteborgsposten, som en parallell till Bokmässans portande av Nya Tider, drar upp att Järfällamoskén, som deltar i mässan, för något år sedan hade en kontroversiell talare på besök.

Osökt kommer jag tänka på Sverigedemokraternas organiserade samarbete med förintelseförnekare och rena fascister. Även vissa centerpartisters umgänge med personer som organiserar företeelser som Folkets Demonstration med klara inslag av organiserad brottslighet och nazism.

Det börjar bli dragigt i glashuset.


tisdag 23 augusti 2016

Separatism stärker ingen landsbygd


Bakgrunden till utspelet är att Vattenfall av besparingsskäl vill dra in 40 tjänster i Jokkmokk, för att i stället koncentrera verksamheten till Stockholm. För Jokkmokk är detta oerhört smärtsamt, och för Vattenfall, som då sannerligen inte gjort sig känt som ett bolag med ansvarsfull ekonomi, en piss i havet. Och med tanke på att Jokkmokk är en kommun med enorm betydelse för Sveriges energiförsörjning även oerhört provocerande.

Jag blir dock inte klok på om Gröning menar allvar eller bara är ute för att mucka. Bakgrunden till Skottland krav på självständighet från Storbritannien är väl känd. Skottland vill inte vara underlydande till ett Storbritannien som är på väg att lämna EU. Skottarna har inget intresse av att tillhöra ett imperium som inte längre existerar. Skottland vill vara en del av ett öppet Europa. Lotta Grönings hänvisning till Skottland saknar alltså helt relevans i fallet Norrland.

Lotta Gröning lyfter fram Jokkmokk som exempel på utarmningen av Norrland, underförstått att verksamheten i kommunen styrs från Stockholm. Riktigt så enkelt är det inte. Vattenfall styrs av ledningen för Vattenfall på ägardirektiv från regeringen. Så kommer det att vara även om regeringen placeras i någon av Norrlands kustlands större städer.

Tar vi exemplet Jokkmokk, och det finns många sådana små inlandskommuner, så måste den näsvisa frågan ställas: På vilket sätt kommer tillvaron att ändras för dessa kommuner om regeringen placeras i exempelvis Luleå? Kommer förutsättningarna att ändras alls? Det är en himmelsvid skillnad på villkoren för inlandskommuner kontra expansiva kustkommuner.


Lotta Grönings utspel har inget med ”Hela Sverige ska leva” att göra. Inte ett dugg. Det finns många kommuner som kämpar för sin överlevnad, och som inte alls ligger i Norrland. Utspelet andas separatism.

Det kommer krävas mycket för att vända utvecklingen i avfolkningskommuner. Och det är knappast separatism som är ens en del av lösningen. Däremot mycket nytänkande och borttagande av ideologiska skygglappar.

Några förslag och tankar:

Viktigast för avfolkningskommunerna tror jag är att knyta till sig, som nya medborgare, de flyktingar som placerats. Det är en illusion tro att födelsetalen skall vara tillräckliga. De kommuner som kommer överleva är de som orkar knyta nya människor till sig.

Det är inte rimligt för en liten kommun med några tusental invånare att ensamt bära kostnaderna för tunga kommunala förvaltningar. Antingen måste kommunerna börja dela dessa förvaltningar, alternativt slå samman kommuner. (Sammanslagningar skulle kunna kombineras med nämnder för de gamla kommundelarna för att säkra den lokala förankringen.) Att fortsätta som i dag innebär i praktiken inte något annat än att dränera kassan på pengar som skulle kunna använts bättre.

Lagen om valfrihet (LOV) har potential att ställa till ett elände för glesbygdskommuner inom främst hemtjänst. Statsmakten måste tillse att kommunerna får självbestämmande värt namnet. En glesbygdskommun som organiserar hemtjänsten måste ha garantier att varje besök och varje kilometer samordnas på bästa sätt. Utgå från att det är billigare att organisera hemtjänsten i de tätbebyggda områdena, men att dessa extra resurser måste till för att säkra omsorgen i periferin. Annars blir det tvångsförflyttning.

Samma med friskolor. En kommun måste ha rätt att ta ställning till om en friskoleetablering negativt påverkar barnens tillgång till en kommunal skola inom rimligt avstånd.

Tillgång till kapital för investeringar och byggande är viktigt även på landsbygden. I dag är situationen erbarmlig. Hur det ska lösas har jag ingen aning om, men vare sig banker eller marknad kommer att lösa den frågan. I vart fall inte frivilligt.

Sedan kan ju den som vill i stället diskutera Norrlands självständighet.


fredag 19 augusti 2016

Svensk landsbygds självskadebeteende

Jag vet att rubriken är negativ. Jag har läst för många inlägg, varit med i grupper på Facebook och sett för många ”kapade trådar” av personer som valt att odla loserstämpeln, för att jag ska kunna ignorera denna den mörka delen av landsbygdsdebatten. Mer om det längre ned.

Den svenska landsbygden är inte döende. Det finns problem men mera möjligheter, inte minst människor med kreativitet och uppfinningsrikedom. Medborgare som förmår att väva samman det offentliga samhället med den ideella sektorn, en nödvändighet när befolkningsunderlag och ålderskurvor går åt fel håll.


Jag ser fram emot Po Tidholms dokumentär ”Resten av Sverige” som ska sändas i SVT inom kort. Påannonseringen är lovande:

Svenskarna vill ha en idyllisk landsbygd att åka till på semestern. Men få kan eller vill bo där året om. I dokumentärserien Resten av Sverige berättar journalisten och författaren Po Tidholm om en landsbygd i förändring och träffar människorna som envisas med att bo där. På gott och på ont.
Vi lever med två motstridiga bilder av landsbygden. Å ena sidan en idyll dit man kan dra sig tillbaka och leva enkelt, finna sig själv och ägna sig åt skapande. Å andra sidan rena undergången. Avfolkning, rasism, vargjakt och arbetslöshet.

Den landsbygd som fanns när jag växte upp, eller ens bokstavligt gårdagens, finns inte längre. Den kommer aldrig att komma tillbaka. Att hålla fast vid någon slags kollektivnationalistisk folkhemsnostalgisk syn på utvecklingen är enbart kontraproduktivt.

Landsbygd är heller inte något enhetligt begrepp. Det är exempelvis en enorm skillnad på storstadsnära landsbygd och resten. En levande landsbygd kräver också ett väl fungerande befolkningscentra för omsorg, service och handel.

Utmaningen för landsbygden, jag räknar även de flesta bruksorter hit, är att det dör fler än det föds, och att inflyttningen är låg. That’s it.

Det är en kärnfråga som Po Tidholm tar upp:

Många avfolkningskommuner har fått nytt hopp i och med den senaste flyktingvågen. Men kan de övertala de nya invånarna att stanna i sin bygd? Finns den politiska viljan att skapa möjligheterna för det?

Hur bisarrt det än kan låta finns högljudda invändningar mot detta resonemang.

Alltför många som stannar kvar i bygden eller bruksorten är unga män utan vare sig utbildning eller framtidstro. Som inte vill ha några främmande människor eller kulturer i sin närhet, och som också talar öppet om det. Dessvärre måste vi erkänna, att i det här fallet, så är en del av dom som stannar kvar i bygden, ett större hot mot landsbygden är dom som flyttar ifrån densamma.

Vid otaliga tillfällen när jag varit inne på olika debatter som rör landsbygden så är det första som slår mig bitterheten. Inget jävlar anamma, inga egna förslag, ingen vilja att lyfta fram möjligheter. Närmast tvärtom. Att lyfta fram möjligheter skulle ju innebära att själv tvingas till nytänkande.

I debatterna dyker det upp påståenden som att myndigheterna vill byta ut landsbygdens folk mot invandrare. Att det är landsbygden som får betala för massinvandringen. Att massvandringen kommer när hyllorna i Coop gapar tomma! Att det snart blir vardag med gruppvåldtäkter. Dessvärre även inom grupper med, om än suspekt, koppling till centerpartiet.

Som en våt filt över argumenteringen ligger konspirationsteorin ”Eurabia”, att islam är hotet, att Sverige ska tas över av ungefär fem procent medborgare som har ursprung i muslimska länder. Artiklar ofta upp till tio år gamla sprids, utan krav på relevans i sammanhanget, bara de kan påverka synen på islam negativt. Händelser, företeelser och kommentarer som framställer muslimer i dålig dager sprids utan att blinka, utan någon som helst källgranskning.

Det kanske inte är så många, som arbetar på det här sättet, men högljudda, och dom dyker upp i många sammanhang där framtiden för Svensk landsbygd diskuteras. Och oftast får stå oemotsagda. Ett kvitto på att åsikterna blivit accepterade som allmängods.


Ungefär som när en trasig människa sitter och gör sig själv illa med ett rakblad.


torsdag 18 augusti 2016

Söker jobb, personligt brev

Jag heter Bo Jonsson är 54 år och boende i Grycksbo. Jag söker arbete.

Jag börjar med det lite jobbiga.

Efter att ha varit utanför arbetsmarknaden en längre tid (ett år hade jag tillfällig anställning på Falu BS Bandy, där jag främst skötte hemsida och information) fick jag så arbete på ett arbetsmarknadsprojekt i Falu kommun. Anställningen bestod i skötsel och underhåll av yttre miljöer runt kommunala fastigheter.

Anställningen fördärvades av ett virus på balansnerven, sjukhusvistelse, lång sjukskrivning och ännu längre förbud mot bilkörning. Nu är jag återställd, men långvarig bortavaro från arbetsmarknaden, följd av lång sjukskrivning, gör att jag inte ses som anställningsbar. Trist men sant.

Jag har insett att arbetsmarknaden är sådan, att jag nu måste leta reda på en arbetsgivare, som behöver ha ett förhållandevis avancerat arbete utfört, men inte har råd med att betala allt i en marknadsmässig lön. Jag är berättigad till nystartsjobb i ytterligare drygt tre år.

Själv ser jag mig som en person som har mycket att bidra med, fortfarande.

I kommunen arbetade jag mycket tillsammans med ungdomar, och då jag har förmågan att se vad som behöver göras, fick jag ofta en arbetsledande roll.

Ibland kan jag dock bli så serviceinriktad att jag måste stressa för att hinna med det som måste göras.

Jag arbetade som sagt mycket med information under min tid i Falu BS Bandy. Jag skriver mycket fortfarande, har alltså lätt för att uttrycka mig i tal och skrift. Jag är bra på att beskriva och formulera instruktioner. Jag är väl förtrogen med lagstiftning, myndigheter och samhälle.

Organisations- och ideellt arbete har jag ägnat mig åt i olika former under i stort sett hela mitt vuxna liv.


Ett stort intresse är fiske och friluftsliv, det blir några veckor i fjällen varje år.

Om intresse finns, hör av er på e-post:
CV och referenser skickas på begäran.




onsdag 17 augusti 2016

Allmänpolitisk debatt för inbördes beundran

Med ett igenkännande läser jag dagens ledare av Csaba Bene Perlenberg i Dalarnas Tidningar. Ledaren ”Hans undergångsfantasier var ju skadliga för Sverige” ger en välförtjänt känga åt Stefan Löfven. En ledare måste vara försiktig med orden, om inte kan till synes harmlösa fraser bli självuppfyllande profetior.

Ekokammaren laddas av viskningar, rykten, förvanskningar, överdrifter. Tysta leken blir till en ostämd kör i moll.
De rädda, de som är ensamma om sitt inbillade katastrofläge, är dock måna om att vara ensamma tillsammans med likasinnande (sic), gärna i sociala medier. Så förverkligas undergångsfantasier.

Ungefär så uppfattar jag det här debattforumet, Allmänpolitisk Debatt på Facebook. Helst ska inte ”idyllen” av bilbränder, våldtäkter, sexuella övergrepp, utländska stöldligor etc. störas. Synen att media, forskare och myndigheter mörklägger och förtiger odlas. Länkar till sajter som NewsVoice reser inga frågetecken, även om det rör sig om artiklar med extremt grovt innehåll, hårdvinklade sidor från sverigedemokraternas mediesfär ges relevans som trovärdiga källor. Ekonomen Tino Sanandaji ges tyngd som vore han kriminolog. EXPO jämställs med Stasi.

Att påtala att en moderator, Staffan Danielsson, själv använder och legitimerar extremnationalistiska källor (klarvaken.se, som drivs av jur kand Richard Langéen, och som var upphovsman till nazistsidan nationell.nu) ses i den skyddade verkstaden som smutskastning.

Grafisk bild av polisens rapport om bilbränder i Malmö.

Att inte acceptera Sverigebilden av att brottsligheten ökar är det samma som bära foliehatt. Visar polisens rapportering att bilbränderna minskat i Malmö är det något fel på rapportering och statistik. Att ifrågasätta omfattningen av kriminella stöldligor detsamma som att tillverka halmgubbar. Att anse det rasistiskt att dela gamla artiklar, bara för att det gamla materialet bekräftar en stereotyp bild av islam, är detsamma som att inte vilja ha dialog.

Mycket kondenseras till en kampanj för att brottslingars ursprung ska vara en utgångspunkt i rapporteringen. Tydligen ska grupper som sverigeromer, sverigefinnar, etniska kristna svenskar, syriska kurdiska yazidier osv anges. Eller vad menar man?


Kanske fyller debattsidan ett syfte, men mycket som avhandlas anser jag vara osmakligt.


tisdag 16 augusti 2016

Om detta borde debatten handla

Sakta men säkert klyvs Sverige. Många mindre kommuner minskar stadigt sin befolkning, inte minst på grund av något som cyniskt kallas för ”naturlig avfolkning”. Det dör helt enkelt flera än som föds.

Detta är i sin tur ett symptom på ett jätteproblem, som är på väg att ödelägga stora delar av Sveriges landmassa: Andelen äldre blir större och antalet människor i arbetsför ålder minskar. Till slut nås en gräns där kommunen inte längre kan tillgodose invånarnas behov av service.


Sverige är också på väg mot alltmer påtagliga demografiska obalanser. Redan i dag finns tre kommuner i landet där antalet utanför arbetsför ålder är fler än de som är i. Enligt Framtidskommissionen kommer 40 procent (!) av landets kommuner att år 2050 befinna sig i denna bräckliga befolkningssituation. Samtliga Dalarnas kommuner, undantaget Borlänge som klarar sig tack vare den tidigare höga invandringen, räknas dit.

Gabriel Ehrling, Dalarnas Tidningar

Gabriel Ehrling lyfter i ledaren fram utmaningarna för de kommuner och regioner som tappar befolkning i arbetsför befolkning.

En verklighet som kommer få konsekvenser. Inom några decennier kommer vi tvingas tvångsförflytta gamla, därför att den kommun där de bor inte kommer klara vård och omsorg. Vill inte personer i arbetsför ålder stanna kvar, eller flytta dit, kommer som en konsekvens hemtjänst och omsorg upphöra att fungera.

Detta är ett problem som måste lösas.

Pseudodebatten, om mer eller mindre påhittade problem, att Sverige på ett par år fått ungefär 100 000 nya invånare (ungefär hälften av de asylsökande kommer få uppehållstillstånd), framstår i sammanhanget som ett dåligt skämt. 

Mer eller mindre seriösa debattörer och opinionsbildare, ofta knutna till mycket ensidiga och hårdvinklade, inte sällan tendentiösa, forum, har en period arbetat närmast patologiskt för att lyfta fram kopplingar mellan asylmottagande och en påstådd skenande brottslighet. Detta är ett bekvämt sätt slippa konfronteras med framtidens utmaningar.

Ett sätt klara personalbehovet för vård och omsorg är att införa ett system med gästarbetare. Jag tror inte på ett sådant system. Alls.

Jag tror att människor som knyts till Sverige, och som här känner trygghet, blir hemmastadda, är bättre skickade att ta hand om våra gamla.

Hur göra?

Börja redan nu rekrytera personer med erfarenhet av vård och omsorg, som ska slussas ut från flyktingförläggningar. Handplocka dom som behöver kompletterande utbildning. Bekosta körkortsutbildningen, med motprestationen att dom förbinder sig att arbeta en period åt den aktuella kommunen. Chansen är stor att de nya invånarna stannar kvar och ger kommunen ett värdefullt tillskott av kompetens. Det som nästan alltid glöms bort, är att barnen till de som i dag är nyanlända, när dessa uppnår arbetsför ålder, inte bara behärskar två språk utan snarare tre.


Det brådskar.


onsdag 10 augusti 2016

Smutskastningen av Sverige

Ekot har tidigare rapporterat att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap uppmärksammat en desinformationskampanj mot Sverige. Många trådar verkar leda till Ryssland. Men också helt vanlig svartmålning av Sverige:

Men de allra flesta fall av desinformation är mer subtila och riktar sig direkt mot Sverige. Då det snarare är nättroll som med frenesi pumpar ut felaktiga uppgifter i sociala medier, enligt Mikael Tofvesson.

Det handlar om en systematisk beskrivning av ett Sverige i förfall; ett våldsammare Sverige där snart ingen vågar gå ut, av rädsla för att bli våldtagen eller nedslagen, systemkollaps, myndighetsmissbruk där barn och djur omhändertas godtyckligt av ondsinta tjänstemän, att Sveriges cirka 5 % av befolkningen med rötter i muslimska länder håller på att ta över nationen, att det finns drygt 50 no-go-zoner i Sverige, att myndigheter och media mörkar och ljuger, att det finns en åsiktskorridor som förhindrar allmän debatt.

Det gamla Sverige framställs som en idyll.

Sverige håller inte på att förfalla, lika lite som att världen blivit en sämre plats att leva i. Historiskt få döda i krig, dagens terrorism (Europa) är inte i paritet med tiden när separatister som ETA och IRA härjade som värst, fattigdomen minskar (om än långsamt) och allt fler får det lite bättre (Hans Rosling).

Föga förvånande struntar väldigt många av de här svartmålarna av Sverige och världen i den riktigt stora utmaningen för det här klotet: Klimatförändringen, som obevekligt fortskrider. Vilket bevisar att det här handlar om förtal och inte omtanke.

Att vi ska vara försiktiga med att dra slutsatser från nyhetsrapportering och braskande rubriker visar exemplet USA: Det dödliga våldet tycks minska även där även om det är hisnande skillnad mellan olika områden (rubriken speglar inte riktigt innehållet).

Det dödliga våldet minskar även i vårt grannland Finland, som annars har den högsta frekvensen av dödligt våld i norden.

Kriminalstatistik är vanskligt; siffrorna påverkas starkt av faktorer som anmälningsbenägenhet och ändringar i lagstiftningen. Att samla fakta utifrån tidningsartiklar eller delningar på sociala medier rent vanvett.


BRÅ har därför på senare tid genomfört nationella trygghetsundersökningar, som bygger på att människor själva får ange om de utsatts för brott, oberoende om de anmält dessa eller inte. Likaså ställs frågor om förtroendet för rättsväsendet. Statistiskt sett är materialet enormt 20 000 personer med en svarsfrekvens på 63 %.

Ingenting i denna undersökning, inte ett förbannat dugg, ger stöd åt de uppfattningar som mer eller mindre professionella smutskastare sprider i olika medier.

Att personer som Tino Sanandaji sitter i en studio och tar heder och ära av seriösa kriminologer ser jag som fullständigt naturligt. Likaså att Sanandaji odlar en mycket obehaglig konspirationsteori om att myndigheter undanhåller för allmänheten viktig information. Det räcker med att läsa vad Sanandaji sagt, och samtidigt studera trygghetsundersökningen, för att kunna klassa honom som professionell desinformatör.

Det är inget som förvånar, alltså. Däremot att en centerpartistisk riksdagsman Staffan Danielsson utan att blinka sprider Tino Sanandajis konspirationsteorier vidare. Utan någon som helst kritisk granskning. En uppgift, gripen ur luften, blir inte sann bara för att den upprepas och sprids vidare.

För att knyta ihop säcken. Någonstans ifrån kommer de uppgifter som svartmålar Sverige. Uppgifter som sedan villigt sprids vidare. En sådan sida är den suspekta Newsvoice som ibland delas och gillas på en sida som Staffan Danielsson modererar. Bland annat den här artikeln som föraktar Sverige och hyllar Ryssland. (Newsvoice har även på agendan att förneka klimatförändringar och ange CIA som ansvariga för 11:e september.)


Den som tar sig tid att läsa sidan (jag anser den som riktigt vidrig, och ett klart bevis för att yttrandefriheten är mycket stark i det här landet) känner med lätthet igen olika argument som dyker upp i diskussionerna på sociala medier. Newsvoice är en källa som gör att viskleken redan startar med en lögn. Det finns fler, inte minst bloggar, som förmedlar liknande ”nyheter” som Newsvoice.

Men ingen ska inbilla mig att inte det här sker avsiktligt och i syfte att göra Sverige illa. Och den som struntar i den kritiska granskningen, struntar i faktakollen, blir inget annat än en simpel medlöpare.

tisdag 9 augusti 2016

Trots allt har vi värderingar att slå vakt om

I många stycken står talet om svenska värderingar mig upp i halsen. De värderingar som vi i dag åtnjuter lagstadgade och självklara har vi vunnit TROTS de krafter som i dag ylar högst om det svenska.

Vi har i dag en väl utbyggd barnomsorg som gör att arbetsmarknaden är öppen för kvinnor på ett sätt som inte är självklar i många andra länder. En svensk kvinna behöver inte en man för att kunna försörja sig.

Detta är en svensk självklarhet som genomförts trots det parti som Ebba Busch Thor representerade, framför en gigantisk svensk flagga, samtidigt som hon talade sig varm för svenska värderingar. Inte bara flaggan var gigantisk, även hyckleriet. Jag tror inte att något steg framåt för svenska kvinnors frigörelse har tagits utan att KD har försökt bromsa.

Bild från SR:reportage från Almedalen i år.

Samma med aborträtten som garanterade kvinnan rätten till sin egen kropp. Det var knappast tack vare Ebba Busch Thors kristdemokrater denna rätt lagstadgades.

Vi har en religionsfrihet att vara stolta över i dag. Rätten att bedriva religion enskilt eller tillsammans eller låta bli. Att bilda samfund och ha lokaler för gudstjänst. Det är knappast den ursvenska traditionen SD vill slå vakt om, även om Jimmie Åkesson gärna talar om svenskhet.

I Sverige har vi rätten att klä oss som vi vill och använda vilka religiösa symboler vi vill. Undantag i denna rätt finns exempelvis när hygienen så kräver, eller att ögonen måste synas i kontakten med andra människor. Politiker som kräver att kvinnan måste visa hår och panna tycker jag är riktigt obehagliga och bör hållas kort. Sådana propåer har inget med svenskhet att göra. Snarare personligt översitteri.

Rättigheterna för HBTQ-personer är ingen gammal svensk värdering, tvärtom. Men ses redan i dag som en omistlig del av det svenska. Var det KD eller än värre SD som drev dessa frågor? Politikerna som pratar mest om svenska värderingar i dag? Den enda värdering som stämmer i det här fallet är dubbelmoral.

Den svenska yttrandefriheten är en gammal värdering vi har gemensamt. Den ska inte förväxlas med att få stå oemotsagd. Den polska modellen där staten kopplat ett grepp om public service är något som SD ser som ett föredöme, men det är inget vi vill importera till Sverige, eller? För det är väl viktigt med svenska värderingar och traditioner?

Vi har frihet att välja produkter på en öppen marknad. Delar vi inte leverantörens värderingar, väljer vi bort leverantören. Yttrandefrihet kontra fritt val. Enkelt eller hur?

Det finns som sagt många värderingar värda att slå vakt om, men de viktigaste av dessa förknippar jag inte med någon av de politiker, som pratar mest om värderingar, svenskhet och traditioner.

Uppdatering: Sabina McDowell ger i en debattartikel i Expressen ett hälsosamt perspektiv på det här med värderingar.

Skickligt polisarbete i Göteborg

Jag tycker det är tråkigt med osaklig kritik mot polisen, som alltför ofta pikas fram på inte minst sociala medier. I det här fallet har polisen med stor skicklighet och fingertoppskänsla löst en besvärlig situation. Framförallt har polisen målmedvetet arbetat med att skapa goda relationer med medborgarna som berörts i de aktuella områdena.

Blogginlägget bygger på en artikel från SVT varifrån även bilden är hämtad.


Något som polisen också fått kritik för. Uttryck i stil med ”att nu ska polisen bjuda slöddret på kaffe, varför inte tårta också, så kanske dom slutar kasta sten” har skrivits mer än en gång på sociala medier. I olika varianter.

Jag tror inte att de personer som häcklar polisen på detta sätt vill Sverige väl. Att det är personer som helt skiter i dom som drabbas till vardags, i främst utanförskapsområden. Personer som hellre vill se vattenkanoner som fredagsunderhållning på TV än ett bättre samhälle.

Nu visar polisen att strategin varit framgångsrik. Den som vill skapa lugn i oroliga områden ser som prioritet att ta itu med den organiserade brottsligheten. Att polisen fått människor att våga vittna, att brottslingarna kunnat knytas till brotten. Att polisen har koll på vilka brottslingarna är saknar betydelse om dessa inte kan knytas till gärningarna. Simpel rättsprincip, som gärna glöms i populistisk debatt.

Jag ser fram emot att regeringen tar fram kraftfulla verktyg för att komma åt den ekonomiska brottsligheten. Pengarna som den organiserade brottsligheten omsätter tvättas för eller senare för att kunna användas öppet. Det är den tvätten myndigheterna måste komma åt för även klämma till den grova kriminaliteten. Jag är inte säker på att alla som i dag ser sig som laglydiga är positivt inställda till detta …

Polisen har gjort ett riktigt bra jobb! Och ska ha ordentligt med beröm för detta.

Men jag blir förbannad bara jag hör yttryck som no-go-zoner och vattenkanoner. Ord som kommer från människor som vill det här landet illa, och ibland till och med sitter i riksdagen.