fredag 28 januari 2011

Professor Nordin förnekar sig inte


Efter att ha läst Ingemar Nordins artikel på Newsmill står det klart att den mannen saknar förmåga till källkritik.

Det är i och för sig inget krav i samhället på att man ska besitta den förmågan, så Nordin har all rätt i världen att grunda sina ställningstaganden på i stort sett vad som helst.

Problemet är att Ingemar Nordin är professor i Vetenskapsteori på Linköpings Universitet, och då blir kraven en aning annorlunda. Professor Nordin undervisar studenter på universitetsnivå, och samhällets rättmätiga krav på dessa studenter är att de efter sin utbildning, i vart fall ska ha någorlunda hum om hur vetenskap och forskning fungerar. Ett sätt att underlätta för studenterna att skaffa sig denna kompetens vore att professor Nordin övergick till någon form av administrativ tjänst.

Det fungerar exempelvis inte med att säga, att Newtons mekanik falsifierar Einsteins relativitetsteori, och motivera ställningstagandet med att nyare forskning inte bevisar något, och att det visst finns rapporter, som av någon anledning inte publicerats i facktidskrifter, men som ändå visar att relativitetsteorin är ohållbar.

Det finns naturligtvis riktiga knäppgökar som hävdar ovanstående. Dom kan vi lämna därhän.

Vi borde också kunna lämna Nordin, Stockholmsinitiativet, och deras supporterskara på The Climate Scam därhän. I klimatforskningen är dom en periferier grupp, och skulle utan politisk och medial uppmärksamhet, uppbackade av tankesmedjor och lobbygrupper, och även en svärm bloggar, inte minst den här, också vara det. Alla de här ”källorna” är faktiskt hämtade från inlägg av Ingemar Nordin och The Climate Scam.

Professor Nordin har i sin kvasivetenskap sällskap av ett fåtal andra ”forskare”, som till exempel statistikprofessorn Edward Wegman, som gjorde ett politiskt (förvånad) beställningsjobb till Joe ”Smokey-Joe” Barton inför ett kongressförhör. Den mest slående likheten mellan Nordin & Wegman, är att ingen av dom någonsin ägnat sig åt klimatvetenskap.

Professor Nordin förnekar sig inte heller i artikeln som publicerats på Newsmill. Den här länken säger allt om Nordin och vad han står för. Länken visar dessvärre också att min analogi med Newtons mekanik och Einsteins relativitetsteori är relevant i fallet Nordin.

Listan innehåller, utöver en massa artiklar från E & E, en tidskrift som saknar vetenskapligt värde, även artiklar som är vederlagda. En dödssynd inom forskningen, dock inte i den politiska kampanj mot klimatforskningen som professor Nordin bedriver.

Det roliga är också att den supporterklubb som hänger i hasorna på Nordin & Co inte reagerar, när exempelvis Nordin, gång efter annan agerar på ett sätt som skulle vara dödsstöten för en seriös forskare. Att Nordin överlever som akademiker beror uteslutande på att han agerar utanför sitt ämne. Det finns helt enkelt ingen som förväntar sig att Nordin ska visa någon kompens inom det område han debatterar. Samma sak skulle hända om en nobelpristagare i ekonomi börjar diskuterar hjärtkirurgi. Ingen skulle dock ta den ekonomen på allvar.

Som klimatdebattör måste jag vara extra noga med vilka källor jag använder. Min specifika sakkunskap, även om jag har god allmänbildning i klimatfrågor, räcker inte för att ge auktoritet till min ståndpunkt. Jag kan exempelvis inte med trovärdighet ens referera till WWF, trots att jag sympatiserar med organisationen.

Professor Nordin däremot kan glatt fortsätta med att referera till fascisten (koncentrationsläger för HIV-smittade) lord Monkton, som auktoritet i klimatfrågor, eftersom han uppenbarligen ändå inte menar allvar med sitt tyckande.

Och ingen annan bör heller ta professor Nordin på allvar.



onsdag 26 januari 2011

Sverigedemokrater och jägare hotar den svenska landsbygden


Först vill jag slå fast att jag generaliserar till en del. Alla jägare är inte varghatare, och alla starkt invandrarfientliga är inte Sverigedemokrater. Det ligger dock alldeles för mycket sanning i min generalisering för att jag inte ska använda rubriken som symbol.

Svensk landsbygd blöder i dag, även mindre samhällen och tätorter i periferin. För någon dag sedan publicerade jag en bloggpost där jag kritiserar politikerna, och främst dom med koppling till regeringen, för utvecklingen.

I en diskussion om landsbygdens framtid är det dock svårt att undvika de attityder som lever sitt eget liv, och frodas, ute i alldeles för många byar och samhällen. Det är inte bara på grund av utbildning och arbete som ungdomar, främst unga kvinnor, flyr landsbygden.

Detta är en nidbild, jag erkänner det, men låt oss hoppas att det även i fortsättningen kommer att vara en nidbild:


Jag är dessvärre inte övertygad om den saken, det finns tendenser i den riktning Youtube- klippet gör en karikatyr av; inskränkthet, främlingsfientlighet, slutenhet. För ett halvt sekel sedan kanske det fungerade med att grannen, som bott där i en generation, fortfarande var den nye grannen. I dag håller inte den mentaliteten; resultatet blir obevekligen stagnation (i första skedet, därefter nedgång).

Ungdomar i dag studerar, reser, skaffar sig vänner från olika världsdelar, och med olika etnisk bakgrund. Dom här ungdomarna flyttar inte till en plats där dom riskerar att grannarna börjar prata om svartskallar bakom staketet, om någon av dessa, deras vänner, gör den långa resan till Sverige. Eller att någon mumlar om att det kommit terrorister till byn.

Så där kan vi inte ha det om vi vill att ”Hela Sverige ska leva”. Sverigedemokraterna ökade rejält i vissa glesbygdsområden förra valet. Det är naturligtvis väljarnas utslag, och skall respekteras, men gnäll då inte över att bygden förtvinar utan respektera ert eget valutslag! Inse att det skrämmer bort människor, främst då sådana som har kraften och utbildningen att kunna lyfta bygden.

Att de här sympatisörerna till SD importerar en och annan kvinna från Thailand, främst på grund av att dessa kvinnor lättare fogar sig i de här männens kvinnosyn, räcker inte för att vända utvecklingen. Som en ödets ironi sammanfaller också mycket av Sverigedemokraternas kvinnosyn med karikatyren av islam. Snacka om att inte sopa framför sin egen dörr.

Det är naturligtvis inte kvinnorna från andra länder som driver unga svenska kvinnor att söka sig bort från den miljö de växt upp i. Skulden ligger i samma attityd, den som fått männen att söka sig utomlands.

Dessa åsikter frodas naturligtvis i större samhällen och städer också. Men där gör åsikterna inte så stor skada, det blir mera koncentrerat till en grupp, som mera håller sina åsikter för sig själva, och som inte märks så mycket. I ett litet samhälle blir en sådan grupp förödande; dom tenderar att höras.

Synen på naturen från stora delar av jägarkåren gör heller inte glesbygden speciellt attraktiv. Ungdomar av i dag, och även många andra, ser gärna människa, natur och djur som delar i ett samspel. Den synen är tyvärr ovanlig hos den traditionellt jagande befolkningen; viltvården sträcker sig ungefär till den egna frysen. I ett sådant samhälle finns ingen plats för ungdomar och andra med en annan syn, undantaget om dom kniper käft, men det gör inte ungdomar. Alltså får dom höra att dom inte ska lägga sig i det dom inte begriper! Konstigt att dom väljer flyttalternativet …

Jägarförbundet begriper nog det här (eller i vart fall bör dom ha några som begriper), men denna lobbygrupp, bestående av till största delen av ynkryggar väljer att tiga.

Det krävs inte mycket kunskap om evolution och biologi, för att inse att varg och björn behövs för att trygga älgstammen även i framtiden.

Älsklingsargumentet från de här rovdjurshatarna är, att det är storstadsbor som är vargkramare, och att dom boende i glesbygden inte vill ha varg. Dom är på väg att få rätt. Desto högljuddare den här gruppen blir, och ju mer okonventionella (maffia-) metoder som används, desto mer dräneras landsbygden på liv.

Nu är vi tillbaka igen; forskning, kunskap, öppenhet – kontra inskränkthet och fördomar. Människor med utbildning och framtidstro aktar sig för miljöer där sympatisörer till SD och trångsynta jägare tar för stor plats.

Detta slår dubbelt. Människor flyttar inte ut på landsbygden, även om dom skulle vilja. Människor flyttar från landsbygden, även om dom helst skulle vilja stanna.

söndag 23 januari 2011

Existerar centern?


Ju mer jag följer centerns självplågeri, eller vad man nu ska kalla det, desto mer förundrad blir jag. Har partiet som målsättning att byta ut hela sin väljarkår?

En, enligt mig, något vansklig väg, då det kanske inte finns några nya väljare som är intresserade av att ersätta dom som försvinner. Sedan kan jag inte heller låta bli att undra över varför ett centerparti (i traditionell tappning) överhuvudtaget ska finnas om det inte är ett centerparti. I så fall är det faktiskt bättre att utplånas med hjälp av folkpartiet. En åtgärd som även skulle ha den fördelen att det tar udden av anklagelser om falsk marknadsföring.

”Hela Sverige ska leva” är en stolt paroll som i dag (i stort sett uteslutande) drivs av intresseorganisationer, inga politiska partier. Undantaget mantrat om att entreprenörskap skulle vara nyckeln till en levande landsbygd.

Det är det i och för sig också, men entreprenörskap kräver ett fungerande samhälle. Alltså en stark infrastruktur, och en god servicenivå. Sverige är ett avlångt land; drar man en båge med hjälp av en passare, med radien Sverige, och med spetsen i Ystad, hamnar man söder om Rom.

Kolla inte på hur samhällena runt om i Europa fungerar, mellan Ystad och Rom, det går inte att jämföra marknadsandelarna, eller hur jag nu ska uttrycka det. Vi måste ha en svensk modell anpassad till 23 invånare per kvadratkilometer.

För att ”Hela Sverige ska leva” krävs det en stark centralmakt (vilka fula ord va?), som ger detta uppdrag till myndigheter och statliga bolag. Privata bolag har som krav att leverera vinst till sina ägare, det ska dom fortsätta med. När det gäller att leverera service till medborgarna, ska huvudkravet vara service till medborgarna, blanda inte ihop detta med vinstkrav!

Kan inte centern göra denna distinktion, mellan vinstkrav och krav på service, är mitt råd att partiet går upp i folkpartiet, alternativt lägga ner så får väljarna i sann liberal anda avgöra var dom hör hemma.

Det är inte svårt att argumentera för en omfördelning av resurser i vårt avlånga land. Grunden för vår tillväxt kommer till stora delar från skogen, malmen och vattnet. Då ska också resurser satsas i de regioner varifrån resurserna hämtas. Till exempel att regeringen ger SJ i uppdrag att trafikera en järnvägssträcka trots att den inte är lönsam, inte tvärtom. Eller att Telia SKA se till att det finns telefontäckning i ett område med få abonnenter.

Jag tror att det finns centerpartister som inser detta men som, i Fredriks, moderaternas och den heliga borgerlighetens namn, helt enkelt håller käften. Alternativt inte får öppna käften.

Tror ni förresten att storstadsbor är negativt inställda till en politik för hela Sverige? Svårt att säga, men dom verkar vara väldigt avogt inställda till ett parti som kallar sig miljöparti (eller ledningen kanske tagit konsekvenserna av sin politik och slutat med dom dumheterna), men som ändå genomför enorma motorvägssatsningar i den sanna individualismens anda.

När centern lyssnar på landsbygden, går man den lättaste vägen. Partiet lyssnar på den grupp som låter mest: Jägarna. I stället för att slåss för en fungerande service i hela landet, slänger man ut ett köttben till en av Sveriges starkaste lobbygrupper, jägarkåren, och hoppas att det ska fungera.

Centerns valresultat i dalarna var riktigt uselt!

Även i Rättvik.

Det finns många, många som är riktigt trötta på jägarkårens syn på natur- och viltvård, och ibland även maffiametoder. Centerns politik vad gäller vargfrågan är inte något annat än ett slag i ansiktet på dessa människor, många gånger driftiga personer som skulle ha kunnat utveckla bygden, som tröttnat på varghatet.

Att bara storstadsbor skulle vara intresserade av biologisk mångfald, som även innefattar rovdjur, är en välutvecklad myt, som uppenbarligen tycks frodas inom centern. Det är inte konstigt att väljarna flyr partiet.

Frågan är om det finns någon räddning för partiet.

lördag 22 januari 2011

Korkat av SVT Vetenskap

Uppdatering: Bra att SVT tagit bort artikeln.

Och även en kraftfull dementi

SVT refererar till en studie, som av någon outgrundlig anledning kommit fram till att jorden skulle värmas med 2,4 grader fram till 2020!

Rapporten kommer från Universal Ecological Fund, och är heller ingen vetenskaplig rapport. Bara vanligt tyckande, från en organisation som inte ägnar sig åt forskning, och tyckande har vi alldeles för mycket av. Sådant måste hållas borta från en vetenskapsredaktion. Lär av Karin Bojs på DN, eller av Klotet på SR. På ett public serviceföretag måste vi kunna kräva källkritik.

En anledning till att jag sätter kaffet i halsen är, att om vi får en temperaturökning med närmare två och en halv grad på tio år, ja, då kan vi börja checka ut. Stora delar av det här klotet blir i så fall obeboeligt. Någon eller några tiondels grader, som vi väl dessvärre får räkna med fram till 2020, kommer att ställa till med tillräckligt mycket djävulskap. Det behöver inte överdrivas, och får inte överdrivas av SVT.

Det finns ett alldeles utmärkt förhållningssätt till nya rön som kommer: Gå tillbaka till primärkällan. Slutar spåren hos en ideell organisation, tankesmedja eller lobbyorganisation skall resultaten inte behandlas som vetenskapliga. Samma om det dyker upp sensationella uppgifter från professorer eller forskare, i all synnerhet om de uttalar sig utanför sitt ämnesområde. Såna uppgifter kan i vissa fall vara värda att kolla upp och undersöka vidare, men inte ta ad notam.

Det finns många intressanta forskningsrapporter om klimatet som kommit på senare tid. Rapporter som det borde ha varit hög prioritet att fördjupa sig i. Dessvärre tror jag att det är för sent nu.

Trovärdigheten har tagit så allvarlig skada att jag inte tror att det är lönt.

Spekulationer utan värde


Det är högkonjunktur för förståsigpåare, som ska tala om vilka personer som ska väljas eller inte väljas till partiledare för ett, förhållandevis stort, antal partier. Ett av de viktigaste kriterierna, för den som ska bli vald, verkar vara hur den aktuella kandidaten ska komma att fungera medialt.

Alltså att det viktigaste kriteriet, är just den egenskap som vi vet minst om. En framtida egenskap som vi bedömer utifrån en verklighet som upphör att existera i samma stund som personen blev vald.

Jag ska åskådliggöra detta med ett mycket konkret exempel, som nu börjat få ett antal år på nacken.

Lennart Daléus hette en duktig centerpolitiker som blev vald som partiledare. Daléus kan sägas petade bort Olof Johansson. Att Daléus blev vald berodde inte på en gedigen centerbakgrund, eller ens på sin skicklighet som politiker (han var tämligen oprövad i de sammanhangen), det som vägde över till hans fördel var att han ansågs fungera i media. En något knepig analys då Daléus främsta merit var att han förlorade kärnkraftsomröstningen mot Rune Molin 1979.

Lennart Daléus var medialt intressant, det kan inte förklaras bort, men varför var han det? En faktor, som heller inte kan förklaras bort, stavas Olof Johansson. Rätt eller fel, Daléus målades upp som utmanare till Johansson, och blev högintressant för massmedia. Och folkrörelsepartiet centern gick på det.

Problemet för Lennart Daléus, och även för centern, var att samtidigt som Daléus blev vald, så avgick Olof Johansson. Rivaliteten mellan Daléus och Johansson, i mångt och mycket en medieprodukt, försvann, och med det intresset. Jag kan heller inte minnas att Daléus drev några riktiga spetsfrågor, som människor kunde förknippa centern med. ”Den nya mitten”, nja …

Dit jag vill komma, är att det är livsfarligt för ett parti, att börja bedöma kandidater utifrån hur man tror att dessa kommer att uppfattas av massmedia, och framförallt hur dom gör sig i TV.

Finns det någon av mina läsare som kan ge ett exempel på en partiledare som uppfyllt förväntningarna vad gäller att vara medial?

Ett gott råd till de politiska partierna, i synnerhet folkrörelsepartierna, är att sparka ut partistrateger och mediekonsulter som bedömer kandidater utifrån hur dom kommer att tona fram i massmedia. Risken är att, om de här strategerna får hållas, att partierna missar viktiga egenskaper hos kandidaterna. Egenskaper som faktiskt kan innebära ett medialt genomslag.

Glöm inte bort att ett massmedialt genomslag mycket beror på hur vi som människor uppfattar den aktuella personen; är inte personen äkta kommer det snabbt att avslöjas. Vi kommer att bedöma en partiledare utifrån hur den personen hanterar sin roll som ledare, ensam och med ett enormt ansvar.

Om den verkligheten vet vi intet.

Aftonbladet 1  2  3  Expressen 1  2  3   DN 1  Svd 1

söndag 16 januari 2011

Nu går skam på torra land

Jag försöker i möjligaste mån hålla direkta personangrepp borta från den här bloggen. Ibland rinner jag över, och tvingas be om ursäkt.

Den här gången kommer jag inte att be om ursäkt. Docenten i organisk kemi, Göran Ahlgren, Stockholmsinitiativet, måste, objektivt sett, vara en av de mest motbjudande individerna som för närvarande figurerar i klimatdebatten. Ingemar Nordin och Peter Stilbs får ursäkta.

Den här individen, Göran Ahlgren, generalsekreterare i Stockholmsinitiativet (SI) hävdar på fullaste allvar, i en Newsmill-artikel, att DN ska be SI om ursäkt!!!

Så här skriver Ahlgren:

Det enda rätta för att försvara ledarredaktionens heder och tidningens varumärke som oberoende och liberal måste nu vara att på ledarplats leverera den ursäkt som ni är skyldiga alla de hederliga, ärliga och orädda vetenskapsmän och alla andra i frågan engagerade medborgare, för den ohöljda skymf som levererats.

Vilka vetenskapsmän? Inte Ahlgren i alla fall. Inte Gösta Walin heller vars brev Ahlgren länkar till.

Hörru pajas Ahlgren, massmedia har bättre saker att sköta än att ta order från skuggfigurer inom kvasivetenskapen.

Bakgrunden till mitt inlägg är den sanslösa anklagelse som Göran Ahlgren riktade mot klimatforskaren Phil Jones för ett knappt år sedan:

Ahlgren hävdade på fullaste allvar att universitetet, där Phil Jones är verksam, vägrade lämnade ut temperaturdata över Sverige, och därför inte kunde kontrolleras, förmodligen av sådana som "tänker själv". Problemet för mytoman Ahlgren är att SMHI bestämmer över sin data, inte Phil Jones eller CRU.


Max Andersson som är insatt i SMHI:s policy, och även som riksdagsledamot krävt en större öppenhet, har skrivit föredömligt om Ahlgrens utfall.

Och jag har inte sett att Ahlgren bett Phil Jones om ursäkt för denna tämligen grova anklagelse, som väl tangerar gränsen för förtal; det är visst lättare att kräva ursäkter än att själv uppträda med heder.

Intresserad som jag är av vetenskap, tycker jag det vore intressant om DN i stället gick till botten med det krypskytte mot klimatforskare som Ahlgren, SI & Co ägnar sig åt. Men jag kommer aldrig att skriva ”att ledaren visar att ni [DN] har ett omfattande internt städjobb framför er”.

”Internt städjobb”… Jo, jo, så kan man ju också uttrycka det, Ahlgren.

Jag förmodar att Stockholmsinitiativet är stolta över sin generalsekreterare.





onsdag 12 januari 2011

Väder, klimat och frusna gubbar

Läs uppdateringar gjorda 2011-01-13

Efter att ha matats med krigsrubriker om en rekordkall vinter och snökaos kan det vara dags att göra ett gästspel i verkligheten. En verklighet som överraskande nog är lite större än den knappa promille, som Sveriges area utgör av det här klotet.

”Det är rekordkallt på norra halvklotet” har vi hört och läst många gånger den här vintern. Vi har någon vecka nu haft tillgång till fakta om hur det ser ut så vi kan väl som hastigast granska uttalandena om kylan på norra hemisfären.

Så här ser bilden för december ut för det arktiska området:


Bilden kommer från National Snow and Ice Data Center. Det rör sig alltså inte bara om mycket stora områden med temperaturöverskott, i vissa fall handlar det om extrema överskott (Grönland är exempelvis närmare fem gånger större än Sverige, Canada tillsammans med Grönland är större än Europa).

Bilden ovan ger också en bra förklaring till varför isbildningen i Arktis går mycket trögt; väster om Grönland extremt trögt. Den verkligheten tillsammans med att volymen is i Arktis rasat de senaste åren gör att det ser illa ut inför sommarens smälta (det var mycket nära att vi per definition fick en isfri nordpol i somras).

Veckobilden från månadsskiftet dec/jan från Tokyo Climate Center bekräftar detta, och visar att det finns stora områden även söder om nordpolen med höga temperaturer …



Det blir en smula humoristiskt när världsreportern Ulf Nilson analyserar den globala uppvärmningen utifrån att han fryser på Värmdö. En text som för övrigt mera ser ut att ha producerats under inverkan av Saharas sol. Elaka tungor försöker ibland göra gällande att Ulf Nilson blivit senil. Det tror jag inte på; däremot att han är förbannat lat och inte ids kontrollera fakta, i kombination med inte så lite inskränkthet. Referensen till Lars Bern ger också en antydan om dåligt omdöme.

Nåväl, vi lämnar knäppgökarna för en stund (trodde jag). Roy Spencers satellitmätning för december visar ungefär vad jag trodde för december månad, även när siffrorna bryts ned i regioner.

OBS: Spencer har ändrat referensperiod: från 1979-1998 till 1981-2010. Praktiskt innebär detta att november månads temperaturanomali på +0,38 grader ändrats till +0,27 grader i den nya tabellen; alla tidigare värden skrivs naturligtvis ned med 0,11 grader.

Detta innebär alltså att 30-årsperioden 1981-2010 var 0,11 grader varmare än 20-årsperioden 1979-1998 (1998 är för övrigt fortfarande varmast enlig UAH). Så mycket var talet om en global avkylning de senaste åren värt. Jo, det finns faktiskt dom som hävdar att vi har haft en avkylning sedan 1998. Några av dom finns i Stockholmsinitiativet, som mycket förtjänstfullt tilldelades förra årets förvillarpris av Vetenskap och Folkbildning.

Åter till Roy Spencers nedbrutna siffror för temperaturer. Långtidstrenden globalt visar alltså en ökning med 0,14 grader per decennium för hela klotet.

Uppdatering: Ett tack till Nicklas som uppmärksammade mig på att jag läst fel i diagrammet. Siffrorna är inte riktigt så illa som i originalposten.

För norra halvklotet (det som var så kallt vet ni) är siffrorna 0,22 0,21 grader per decennium.

En ökning med närmare 0,7 grader för norra halvklotet under den period som satellitmätningarna pågått.

För landmassan på norra halvklotet blir siffran i stället 0,42 0,24 grader per decennium.

En ökning med närmare 1,3 ca 0,8 grader för norra halvklotets landmassa under den period som satellitmätningarna pågått.

Nu kanske det börjar klarna varför permafrosten tinar, glaciärer krymper och livsbetingelserna i Arktis förändras dramatiskt. Det är kallt på Värmdö.

[Det som gör att jag kan låta detta påstående stå kvar, trots min fadäs, är att ”Nordpolen” enligt Spencer definieras med området norr om breddgrad 65 (Härnösand). Och mig veterligt finns det ingen permafrost och inga glaciärer (av någondera betydelse) ens i närheten. Och för landområdet norr om 65 är faktiskt långtidstrenden 0,44 grader per decennium (i motsats till 0,42 grader som jag felaktigt skrev för hela norra halvklotets landmassa).]
(Det är denna verklighet jag har för ögonen när jag läser lustigheter om naturvårdsverkets film ”räven simmar över sjön” och meteorologen Pär Holmgrens farhågor om vasaloppets 100-årsjubileum 2022. År 2022 har dessa 1,3 0,8 grader för norra halvklotets landmassa blivit 1,7 1,0 grader.)

[Jag sätter parentestecken om föregående stycke. Jag ser dock inget skäl i att ta bort det. En grads temperaturökning på 45 år är mycket för ett helt halvklot, det dubbla för området norr om breddgrad 65 ännu mer. 1,7 grader 2022 (om vi håller oss till trakterna av Vasalopp och Svenska Skidspel) som jag skrev först, bör vara lite för mycket samtidigt som 1,0 som jag ändrade till blir för lite. Dock ingen ursäkt för att jag läste fel. Jag borde gjort rätt från början.]

Det finns ingen seriös klimatforskare som tror att den här utvecklingen stannar av, inte med nuvarande ökning av koldioxidhalt i atmosfären. Undantaget om vi drabbas av ett stort vulkanutbrott alternativt meteoritnedslag. Det kanske även finns någon som tror att det blir kallare när solfläckarna återvänder …

En underliggande temperaturstegring tillsammans med en naturligt mild vinter; ja då får såväl Vasalopp som Svenska Skidspelen problem, tillsammans med mitt vinterfiske. Minns hur det var förra vinter-OS i Canada. Inte så mycket att göra sig lustig över.

Nu börjar klimatförändringarna slå mot ekonomin i västvärlden, hårt. Försäkringsbolag som återförsäkrar mot väderhändelser (som påverkas av klimatet) kommer inte att ta onödiga risker. [Detta är en mycket cynisk formulering från min sida; invånare i fattiga länder drabbas mångdubbelt hårdare än vi, men det märks ju inte i våra plånböcker, och kommer därför inte att öka vår vilja att bromsa utsläppen av växthusgaser.]

Professor Peter Stilbs hade roligt i ett inlägg på skammen där han ondgjorde sig över att ett försäkringsbolag i USA tog ut för höga premier för stormskador som aldrig blev. Köp en lott säger jag. Av förra årets rekordsäsong när det gäller atlantstormar, rammade inte en enda USA på riktigt allvar. Detta handlar om tur, inte dålig riskbedömning, och visar med önskvärd tydlighet vad stockholmsinitiativets medlemmar grundar sitt vetande på.

Översvämningarna runt om i världen kommer inte att öka försäkringsbolagens vilja att sänka premierna. Varje extrem väderhändelse kan naturligtvis förklaras med naturliga variationer, där väderextremer är just naturliga inslag. Men den sammantagna bilden av väderextremer just denna extremt varma period, och i slutet av den, är en ny verklighet i en ny tid.

Nu går vi (förhoppningsvis) mot en lite kallare period (vi får se vilket genomslag La Nina får), men nästa naturliga topp, med underliggande AGW, ska vi nog ha extra beredskap för. Vi har trots snökaos och kyla klarat oss lindrigt undan i Sverige. Även Värmdö.

[Av väderprognoserna att döma undrar jag om inte Storbritannien börjar ligga pyrt till för att drabbas av översvämning. Vad säger Corbyn? Vet ni förresten om han varnade invånarna i Brisbane?]

söndag 9 januari 2011

Centerns liberala ökenvandring


Som utomstående betraktare måste jag säga att jag inte begriper den diskussionen. Jag vill nog räkna liberalismen till västvärldens kulturarv. Nästan alla partier i Sveriges Riksdag besitter ett stort mått av liberala värderingar, även vänsterpartiet. Sverigedemokraterna lämnar jag därhän.

Som väljare bryr jag mig inte så mycket i vad som räknas som mera liberalt eller mindre liberalt. Mitt krav är att samhället ska fungera så bra som möjligt. Om då någon tycker att nödvändiga lösningar står i strid med liberalismen, struntar jag i det. Det borde ett parti som kallar sig statsbärande också göra.

Det är möjligt att det finns dom som tycker att styckningen av det gamla SJ var liberalism (om jag inte har fel för mig så var sossarna också inblandade i det experimentet). Jag tycker att saker ska benämnas med sitt rätta namn: Idioti! Och jag begriper inte att Ulf Adehlson, som uppenbarligen begriper det här bättre än regeringen, stannar kvar och tar den skiten som hör regeringskansliet till.  

Ett parti som väl fortfarande kallar sig decentralistiskt borde slå näven i bordet och tala om att vi ska ha ETT fungerande järnvägsnät i det här landet. En liberalism som resulterar i ett antal småpåvar som vaktar sina respektive sträckningar betackar jag mig för.

Utförsäljningen av apoteken är ett annat, tydligen liberalt, påfund. Öka tillgängligheten; jovisst det kan en liberal säg med trovärdighet. När en decentralist säger samma sak blir det ett hån. Apoteket Kronan driver apoteket i Grycksbo. Om några år, när avtalet med staten går ut kommer marknaden att avgöra om det är lönsamt att ha Apoteket i Grycksbo kvar. Liberalt och bra.

Och visst var det väl en lysande idé att göra det möjligt för småtjejerna att köpa värktabletter utan att behöva ta en kölapp på apoteket?

Att sälja ut bilprovningen som ju är ren myndighetsutövning, anser jag alltför dumt för att överhuvudtaget kommentera. Men kanske liberalt.

Visst är det väl liberalt och bra att fritt kunna starta en friskola i kommunen, så att föräldrar och elever fritt ska kunna välja? Men var går gränsen för det rationella? En skola, även en kommunal, ska i mycket god tid veta hur många elever som kommer till skolstarten. Det må vara liberalt, men inte rationellt att lägga ner en skola eller slå ihop klasser, bara för att någon kommer på att det finns marknad för en friskola i kommunen.

Visst är det bra för den kommunala verksamheten att konkurrensutsättas, även i den mjuka verksamheten. Men vi måste se det för vad det är. Dom flesta har inte möjlighet att välja, snarare ta den plats som blir ledig. Vi kommer aldrig att ha råd att ha den överkapacitet som krävs för att gemene man ska kunna välja och vraka i omsorgen. Därför är dessvärre mycket av liberalismen inte något annat än tekniskt skitsnack.

Uppdatering: Inte blir jag gladare av att läsa detta ...



Grattis Maggie Thauersköld Crusell

Crusellskan har hittat en ny lekkamrat till bloggen The Climate Scam! Det är bara att gratulera till att ha funnit ännu ett exemplar som passar in i den mycket speciella miljö som råder på skammen. Rickard Berghorn, som den nya förmågan heter, kommer inte att göra någon besviken när det gäller att sprida myter, förtal och ogrundade anklagelser. Naturligtvis utan någon som helst vetenskaplig referens.


Tja, du förespråkade en restriktiv användning, och låter alltså DDTs (starkt överdrivna) miljöskadlighet uppväga mänskliga liv. Ändå ledde miljörörelsens skräckpropaganda och falska påståenden om skadlighet för människor till att DDT togs ur bruk vid malariabekämpning, trots att det hade räddat miljontals liv, och skulle ha räddat ännu fler miljoner liv.
Inse att detta är en skandal, och att också miljörörelsen har gjort sig skyldiga till gigantiska övertramp.

 Jag förstår att Maggie Thauersköld Crusell sätter värde på sådana här historiebeskrivningar. Årtal av fältstudier, forskning och erfarenheter slängs på soptippen till förmån för konspirations­teorier och obefintligt underbyggt tyckande, naturligtvis utan källanvisningar. Precis som det mesta annat som publiceras på skammen.

Och som Maggie Thauersköld Crusell själv skriver under bloggposten: ”Vi har koll!”

Betvivlar jag inte. Jag anser det vara en bedrift att skriva så mycket om klimat och forskning, och ändå klara av att undvika den digra vetenskapliga produktion som trots allt finns. Imponerande.

Nåväl, jag tror att Rickard Berghorn kommer att finna sig väl tillrätta med sina nya vänner. Inte minst Peter Stilbs. Hans mycket djupgående analys av ozonlagret är väl värd att nämna:
”Hålet” över Antarktis är inte skapat av människan, som många letts att tro. Det är ”naturligt”. Runt hålet finns en ”munk” av FÖRHÖJD ozonhalt – snacket om hudcancer/Australien/ozonhålet är därför nys.
(Sök Google på   ozone hole  under Images/Bilder)

 Sök Google … Jag imponeras av Stilbs vetenskapliga stringens.

Stefan Berhorn:

Då är det intressant att notera att kompetensen och den naturvetenskapliga utbildningsnivån i SI:s ledning är iögonenfallande mycket högre än hos UI

Aha, det är därför man refererar till Google, Inhofe, McIntyre, Lord Monkton etc. etc.

Finns det någon som helst naturvetenskaplig bildning hos SI så klarar man av att dölja den väl.

Uppdatering: Mytomanen Rickard Berghorn har även lite dålig koll på de personer han så omsorgsfullt presenterar; Mia doktorerade faktiskt 2008.


lördag 8 januari 2011

Skuggor från förr

Med jämna mellanrum dyker det upp olika skuggfigurer ur det förgångna. En sådan figur är Lars Bern, som med jämna mellanrum upplyser folk om sin egen förträfflighet inom områden han bevisligen inte behärskar, på Newsmill.

Den här gången gör han ett svep över skogsdöden och ozonlagret innan han ger sig på forskningen kring klimatförändringarna. På en punkt vill jag ge Lars Bern rätt och det är när han kritiserar biologen Paul Ehrlich för hans domedagsprofetior. Man bör ta forskare, som befinner sig långt utanför sitt kompetensområde, med en nypa salt när dom kommer med tvärsäkra påståenden.

Lars Bern är naturligtvis ingen forskare, eller har givit något som helst bidrag till klimatforskningen. Därför kan vi tryggt placera Lars Bern i samma fack som Paul Ehrlich: Inget att bry sig om.

Att jag ändå väljer att skriva om Lars Berns inlägg på Newsmill, beror på dom knäppgökar översteprästen mobiliserar i debatten, och varför dom sticker upp sina trynen just nu.

När det gäller skogsdöden finns det en intressant debatt om hur allvarlig den var, och orsakerna till skadorna. Detta diskuteras seriöst av forskare, alltså folk som begriper vad det handlar om. Det dessa forskare också tar upp, är den mycket allvarliga försurning av mark och vatten, som på sina håll var på väg att ödelägga viktiga ekologiska system. Det är möjligt att Lars Bern, som före detta VD för ångpanneföreningen, inte anser att sjöar och vattendrag är något att bry sig om. I detta fallet föredrar jag att lyssna på biologer.

Sedan 80-talet har främst svavelutsläppen mera än halverats. Naturen har, på en del håll tack vare kalkning, återhämtat sig. Eftersom skogsdöden, enligt Lars Bern, var en bluff, så måste han ju också i konsekvensens namn hävda att det var onödigt att minska svavelutsläppen.

Förmodligen inser Lars Bern att det för mark, sjöar och vattendrag var helt nödvändigt att reducera utsläppen kraftigt. Men eftersom vi inte fick någon skogsdöd, så skjuter han in sig på just detta faktum, och struntar i det arbete som lades ner för att restaurera vattendrag och sjöar. På vissa platser med låg buffertförmåga pågår fortfarande arbetet med att kalka.

Naturligtvis hade jag inte väntat mig att Lars Bern skulle nyansera sina utfall. Men, som sagt, Lars Bern är inte värd att ta på allvar.

Det är heller inte den fullblodsidiot (tillsammans med viss uppbackning), som på fullt allvar anklagade miljörörelsen för att ha tagit livet av miljontals människor genom att driva fram ett förbud mot DDT (finns inget förbud mot DDT vad gäller malariabekämpning).

Frågan jag ställer mig, är varför någon i dag sticker upp trynet och missionerar om förträffligheten hos DDT. Problemen vad gäller det bekämpningsmedlet torde vara välkända.

Jag tror svaret är så enkelt, att naturen har återhämtat sig från de mycket svåra skador som DDT ställde till med. Fåglarnas reproduktion är bra, bestånden har återhämtat sig; dom vattenlevande djuren förökar sig igen, resistiviteten hos insekterna är borta, och medför att den begränsade användningen mot malaria är effektiv. Då är det som om aldrig de storskaliga problemen existerat.

Sedan finns det ett annat, mycket smutsigare skäl till varför vissa grupper väljer att lyfta fram förträffligheten hos DDT: Det gäller att till varje pris misstänkliggöra miljörörelsen. Det är naturligtvis ingen slump att sådant här dyker upp under en artikel skriven av ett kräk, som tidigare inte dragit sig för att ge fascistoida drag åt oss som tar klimatförändringarna på allvar.

Kampen mot malaria är komplicerad, mycket handlar om utbildning, infrastruktur, sjukvård, medicin och vaccin, myggnät etc. Och sådant kostar pengar och resurser. Därför är inte malarian utrotad. Och vad är då bättre än att utpeka miljörörelsen som mördare?

De här krafterna som bland andra Lars Bern nu agerar nyttig idiot åt (jo, det stämmer; Bern saknar kompetens i sakfrågan och kan inte beskyllas för något avancerat fusk), ger sig nu, så gott det nu går, på klimatfrågan. I första hand genom politiska angrepp riktade mot klimatforskare. Någon forskning värd namnet, att backa upp sina påståenden med finns inte. Däremot en uppsjö av konspirationsteorier.

Precis som i fallet med Trippelvaccinet, som påstods orsaka autism. Jag undrar hur många människor Andrew Wakefield tagit livet av med ekonomisk vinning som motiv; troligen tillräckligt många för att han borde låsas in. Tolv år efter skandalen nystas det upp på allvar.

Jag hoppas att det inte tar lika lång tid att gå till botten med Edward Wegmans famösa rapport som sades visa att det inte existerade några klimatförändringar av betydelse. Mycket av rapporten från statistikprofessorn (!) var plagierat, men det finns mer att gräva i. Steve McIntyre är ingen forskare, och kan naturligtvis inte anklagas för forskningsfusk, men när Wegman refererar till McIntyre i en rapport beställd av en kongressledamot inför ett förhör, ja, då blir det kvalificerat fusk.

Det riktiga Climategate, i motsats till Lars Berns virriga konspirationsteorier.

Att Expressens Ulf Nilsson refererar till Lars Bern är knappast oväntat, om än beklagligt.