onsdag 16 maj 2012

Förvillarnas förvrängda verklighetsbild II


I mitt förra inlägg beskrev jag Steve McIntyres rättshaveristiska kampanj mot klimatforskning i allmänhet, och enskilda klimatforskare i synnerhet. McIntyre som är olje- och mineralprospektör, och som aldrig själv någonsin ägnat sig åt forskning inom ämnet, har nått helgonstatus hos klimatförvillarna.

Yamalrekonstruktionen, av främst Keith Briffa, användes som en pusselbit i Michael Manns banbrytande rekonstruktion 1999, den som populärt kallas för hockeyklubban.McIntyre gör allt för att visa att där inte finns någon uppvärmning på Yamal.

Att Steve McIntyre skjutit in sig på en temperaturrekonstruktion från Yamalhalvön i kanten på norra ishavet, och desperat försöker visa att den är fel, visar med önskvärd tydlighet att McIntyre saknar verklighetsförankring. Samtidigt som mineral- och oljeprospektören McIntyre gör sitt bästa för att dribbla bort uppvärmningen på Yamalhalvön, flockas McIntyres branschkollegor strax intill för att dra nytta av just den uppvärmning som sker allra starkast i den arktiska regionen (inklusive Yamalhalvön).

[Samtidigt som ni läser länken om Rysslands och Norges forskningsprojekt kring oljeutvinning i Arktis, 50 forskare kommer att arbeta enbart inom detta projekt, kan det vara värt att kasta ett getöga på bloggen The Climate Scams närmast paranoida syn på de forskningsresurser som satsas på det som populärt kallas för klimatdito. Hemska tanke för bloggarna. Räknar vi även forskning på konsekvenserna av den globala uppvärmningen, alltså även råvaruutvinning i Arktis, blir de summor som figurerar på scammen mångdubblade.]

Inte bara olje-, gas- och mineralprospektörer flockas i Arktis för att dra nytta av uppvärmningen. Ryssland ser också Nordostpassagen som den nya Suezkanalen, snart färdig att tas i bruk. Ryssland har påbörjat en investering av hamnen i Murmansk för detta ändamål. En investering på i dagsläget motsvarande 30 miljarder kronor.

Förändringarna i Arktis har inte bara betydelse när det gäller handel och råvaror. Hela det geopolitiska läget skakas i grunden, nu när det tillgängliga öppna havet blir allt större för varje år. Den militära upprustningen i Arktis är stark.

Länder som inte gränsar till Arktis, som exempelvis Kina, kan å sin sida sida köpa sig inflytande i de tillgångar som nu blir allt mer tillgängliga. Grönland blir allt mera intressant.

Den här bilden, 15 maj 2012, över den arktiska havsisen, där vi tydligt ser ett fragmenterat istäcke utefter den sibiriska kusten, torde mest glädja dom som är intresserade av oljeutvinning i området. (IARC-JAXA, Sea-Ice Monitor)

Den som vill läsa mera om förändringarna i Arktis kan med fördel ta sig an Climate Change in the Arctic – A Hot Topic från SWIPA.



En anledning som kraftfullt driver på utvecklingen i Arktis är naturligtvis jakten på nya resurser: 

måndag 14 maj 2012

Förvillarnas förvrängda verklighetsbild


Efter att ha sett Vetenskapens Värld på SVT Play undrar jag hur det egentligen är ställt med våra klimatförvillare. Hur illa är det? Frågan är berättigad.

Programmet kan ses här, men bara till och med detta dygn, 14 maj (förmodligen av upphovsrättsliga skäl), så det är snabba ryck.

Programmet är en dokumentär om dagens klimatforskning, och visar hur olika specialister inom biologin arbetar med att kartlägga, och förklara hur växter och djur anpassar sig till en allt varmare värld.

Inte om det blir varmare, eller varför. Den delen är en vetenskaplig ickefråga.



Det hela blir surrealistiskt, när man läser professor Ingemar Nordins alster på The Climate Scam, som handlar om en temperaturrekonstruktion från 1999. Nordin har satt rubriken: Yamalskandalen värre än vad vi trott.

Samtidigt som forskarna i dag arbetar med klimatförändringarnas konsekvenser, ältar Ingemar Nordin & Co fortfarande en av de första samlade temperaturrekonstruktioner som gjordes. Nordin vill visa att temperaturen inte alls stigit de senaste decennierna som den så kallade hockeyklubban visar. Beviset skulle vara att trädringsproxies inte visar denna temperaturökning. Nej, men det gör däremot klimatobservationer (som i SVT-programmet) och mätningar via instrument eller satellit.

Att Ingemar Nordin & Co som stöd för sin illa underbyggda tes refererar till Steve McIntyre gör det än löjligare. McIntyre har gjort stor sak av att han inte fått ut materialet, som låg till grund för de resultat som forskarna, i det här fallet Michael Mann och Keith Briffa. Om Steve McIntyre denna fullblodshaverist, hade varit det minsta intresserad av att studera materialet, hade han naturligt vänt sig till, i det här fallet, de ryska myndigheter, som hade upphovsrätten. Nu visste naturligtvis McIntyre om att Briffa och Mann inte fick lämna ut materialet, och då var det ju tacksamt att fortsätta kräva detta. Varför fördärva en bra konspirationsteori?

Det har även visat sig att när Steve McIntyre och Ross McKitrick undersökt den statistiska metoden som legat till grund för temperaturrekonstruktionen, att Mann och Briffa inte hade använt det bästa statistiska verktyget för detta ändamål. Ungefär samma slutsats som alla som granskat hockeyklubban också kommit fram till.

Ärliga statistiker konstaterar även att valet av metod inte påverkar slutsatserna. Det är därför Nordin & Co hänvisar till McIntyre & McKitrick.

McIntyre har även bedrivit en smutsig kampanj för att Climate Research Unit ska lämna ut just den rådata som tillhör respektive land som skickat in data. Underförstått att det skulle vara något mygel eftersom forskarna vägrar tillgodose McIntyres krav. Uppenbarligen fick McIntyres propåer gehör, eftersom professor Müller, i BEST-projektet granskade data från de olika vädertjänsterna. Med naturligtvis samma resultat som CRU och NASA redan redovisat.

Ingemar Nordin skulle kanske tipsa McIntyre om, att McIntyre kanske borde trakassera även Müller, för att få tillgång till samma data. Vore inte det en god idé?

Det är också stor humor i att en rekonstruktion från Torneträsk, utförd av Håkan Grudd, som det ofta talas varmt om på bloggen The Climate Scam, underförstått att arbetet visar att Mann hade fel, i själva verket stärker Manns banbrytande arbete:

H.Grudd skrev följande i ett mail ”Ni bör dock känna till att det finns ett fel i min rekonstruktion på grund av ett problem i analysprocessen: Densitetsvärdena för de senaste ca 200 åren blev för låga vilket medfört att rekonstruktionen visar för höga temperaturer i de tidigare delarna, t.ex visar kurvan för höga värden under medeltid. Jag var medveten om att det fanns ett problem redan när jag publicerade data men antog (på felaktiga grunder) att hela felet låg i ringvidds-data och ej i densitetsvärdena. Därför använde jag enbart densitetsdata i min slutliga rekonstruktion. En ny analys av samma data men med förfinade metoder har visat att det fanns fel i både ringvidd och densitet.Ta gärna en titt på min figur 9 i min artikel (bifogas). De nya resultaten visar att sommartemperaturen under medeltid var jämförbar med senaste halvan av 1900-talet – inte mycket högre som jag skrev i artikeln från 2008! Våra nya data kommer att publiceras under våren.”


Detta stämmer också väl med de övriga observationer som gjorts. Framförallt fynd från smältande glaciärer. Så våldsamt varm kan inte medeltiden ha varit.

SvdSvd2   

Att McIntyres branschkollegor utnyttjar den uppvärmning som McIntyre säger inte existerar tycker jag är intressant. Det blev en uppföljare till inlägget.

Uppdatering: En av många indikatorer på klimatförändringarna är att utbredningen av djurarter ändras.

lördag 12 maj 2012

En regionalpolitik värd namnet

Sätt en passare med spetsen i Trelleborg och med pennan i Treriksröset. Dra nu runt ett halvt varv och du hamnar i norra Italien. Åker du söderut, raka spåret, från Trelleborg till Italien, finner du en mångfald av människor, landskap, klimat, kultur, levnadsbetingelser, ja, allt som gör livet värt att leva; problem, glädje och möjligheter.

Samma sak upptäcker du om du åker norrut, i samma land. Detta land måste få fungera som en enhet. En helhet som genererar pengar och kostar pengar.

I dag dag klyvs Sverige, regionalt och socialt. Så behöver det inte vara. Det som i dag är utflyttningsbygder, och som dräneras på personliga myndighetskontakter, som försäkringskassa och arbetsförmedlingar; apotek och bilprovning, service som handel, primärsjukvård och kultur; transporter och infrastruktur, är samtidigt de områden som står för den största delen av Sveriges ekonomiska bas: Skogen, malmen, vattenkraften.

En bakgrund till att det blivit så här är naturligtvis att intäkterna från basnäringarna har använts för de investeringar, som dels gjort Sverige till en högeffektiv industrination, dels åderlåtit de bygder som mest bidragit till vårt välstånd. En tingens ordning, råvarubygderna har bara ”offrat” sig för vår levnadsstandard. Allt gott och väl?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att det finns mera att hämta från de här bygderna. Om de får resurser att utvecklas, vill säga. Detta kräver dock mera än föreslagna allmosor från ett av de minsta regeringspartierna.

Jag singlar slant om i vilken ände jag ska börja; krona för infrastruktur och klave för ett garanterat basutbud i fråga om samhällsservice. Det blev klave.

För att en bygd, vare sig det är tät- eller gles-, ska kunna leva och utvecklas krävs ett basutbud av samhällelig service. Primärsjukvård är ett sådant basutbud. Det handlar om vårdcentralen i Dorotea, som är på väg att läggas ner samtidigt som nya vårdcentraler öppnas i samma landsting i Umeå. Det handlar om den enda vårdcentralen i Smedjebacken, där personalen nu vill bli privata – i Ludvika (allt är inte klart).

Ursäkta hårda ord. Hur kan det ha förfallit så långt, att uppenbart genuint inkompetenta rikspolitiker, släppt loss ett marknadsmonster inom det som ska vara en grundläggande rättighet: närhet så långt det är möjligt till primärvård. Samma politiker som tidigare talat sig varma för lokalt självstyre spottar nu landstings- och kommunpolitiker i ansiktet när dessa vill styra utbudet dit behoven finns. För att inte tala om medborgarna, som har lika stor rätt till primärsjukvård som bodde de på Östermalm.

Detsamma gäller myndighetsutövning som Apotek och Bilprovning. Om jag personligen hade velat ha dyrare medicin, hade jag kunnat skriva på ett personligt avtal, där jag förband mig att betala en summa extra för varje tablett eller milliliter hostmedicin. Jag är inte intresserad av att betala extra bara för en privat kedja ska kunna lägga ner ett glesbygdsapotek för att öka vinsten, eller ens för att det ska gå ihop. Finns en ärlig vilja att hålla ihop nationen, då ser man till att överskott i en ända finansierar ett underskott i andra. Det kanske till och med går med vinst totalt ändå.

Det stora internationella privata bondekooperativa bolaget ARLA gör även dom vad de kan för att utarma glesbygden, genom att ta extra betalt för mjölken från butiker med låg omsättning. Det är naturligtvis upp till ARLA, det är ett privat bolag som inte behöver ta regionalpolitiska hänsyn. Men dom kanske klädsamt skulle hålla käften om öppna landskap och levande landsbygd i sin marknadsföring. Jag vet inte om ARLA deltar i kampanjen ”Hela Sverige ska leva”, men gör dom det är det rekord i hyckleri.

Skogen och malmen hör fortfarande till basnäringarna, och kräver arbetskraft. Inte minst i de områden som centern pekar ut i sin skatteingenjörskonst. Så långt stämmer naturligtvis centerns analys. Men att skattevägen locka höginkomsttagare till tillväxtorter i avfolkningsbygd? Men inte garantera service som primärsjukvård, apotek, handel, service med mera? Inte minst en bred arbetsmarknad är viktig för att locka specialkompetens. Det är sällan den speciella kompetensen flyttar ensam.

Jag kan inte frigöra mig från tanken att den låga skatten är tänkt att kompensera för annan utebliven service. Kanske till och med kunna finansiera den medinflytande kvinnan (jodå, det här handlar i första hand om gruvindustrin), så att hon slipper söka de jobb som inte finns.

Det blev alltså inte krona i min slantsingling. Om så, hade jag börjat med att ta upp hur viktig infrastrukturen är för nationen. Ett förfall som startade med socialdemokratiska tillsammans med borgerliga regeringar, har förvaltats väl av Alliansen.

Ett en gång i tiden fungerande SJ har förvandlats till ett lapptäcke i form av små endimensionella spårsnuttar, med sina småpåvar som naturligtvis har större intresse av sin lilla snutt än av helheten. Det funkar naturligtvis inte i ett system som ska fungera som hela nationens pulsåder. Och blir det stopp i pulsådern, förtvinar naturligtvis kapillärkärlen. Om detta har jag skrivit ett antal inlägg, kanske främst detta.

Infrastruktur handlar naturligtvis inte bara om järnväg, eller ens fysiska transporter. Informationsflödet och de mänskliga kontakter som heller inte är fysiska är oerhört viktiga. Det var enkelt när det räckte för staten tillsammans med LM Ericsson bygga ut telenätet. Men kanske än viktiga i dag när det verkligen går att såväl skicka information som att göra affärer digitalt.

Min åsikt är att staten har ett ansvar för att detta fungerar i hela landet. Marknaden kommer att fixa det här? Bara en mindre vetande tror att det är lönsamt för ett telekombolag eller bredbandsoperatör att ordna täckning i ett glest befolkat område där det bedrivs verksamhet, även om denna verksamhet omsätter stora summor.

Avslutningsvis länkar jag till en av nationens större historieförfalskare, Thomas Gür på Svenska dagbladet. Gür menar att centralismen är historisk parentes, och struntar i det faktum, att ett decentraliserat samhälle kräver en centralmakt som garanterar en god samhällsservice även där marknaden inte finner det lönsamt. Kanske är Gür en produkt av en bristfällig undervisning i ekonomisk historia, men det som byggde Sverige var en stark, centraliserad nationalstat som såg värdet i att samverka med ett starkt näringsliv, och tro på framtiden redan på 1800-talet, personifierat av finansministern Johan August Gripenstedt. Gripenstedt, hemska tanke, såg till att socialicera järnvägen, och ännu hemskare, låna pengar utomlands för att bygga ut det som Gürs ideologiska kamrater nu i sann nyliberal anda vill rasera.




onsdag 9 maj 2012

Staten och kapitalet och glesbygden



”Genom reformen vill Centerpartiet och Alliansregeringen att det ska bli fler apotek och att apoteken erbjuder bättre service, både vad avser öppettider och kringtjänster. För Centerpartiet är det särskilt viktigt att servicen på landsbygden och i förorter garanteras samt att det blir många småföretagare bland apoteksaktörerna. Vi vill också uppmuntra fler kvinnor att etablera apotek.”

Trots denna läpparnas bekännelse från centerpartiet, börjar nu regeringen titta på alternativ som att låta ombud i matvaruaffärer ta över verksamheten.

På centerpartiets hemsida försökte jag även ta reda på vad dagens centerparti anser om regionalpolitik. Det gick ju sådär ...

Det som nu händer med apoteket, även bilprovningen och annan samhällsservice, visar att regeringen med centerns antingen goda minne eller aktiva påverkan, nu drar åt tumskruvarna rejält på glesbygden. Det skulle inte förvåna mig om posthanteringen (som ju Annie Lööf vill byta mot några meters järnvägsräls, eller något vägbygge) står näst i tur.

Det är dock inte bara regeringen som ställer till djävulskap i avfolkningsbygderna. Även ARLA gör sitt bästa, för att just det levande landskap, som kooperationen säger sig vilja bevara inte ska bevaras. (Arla är visserligen ett kooperativt, privat bolag, som naturligtvis inte kan styras politiskt, men det låter mycket illa när dom pratar om en sak och gör en annan.)

Även Maciej Zarembas bitvis skakande artikelserie kastar ljus på myndigheters och kapitalägares syn på svensk glesbygd. Skogen som även kan räknas till vårt kulturarv, har reducerats till en ren råvara för industri och arbetsmarknad. Några människor att vårda detta kulturarv verkar inte behövas. Undantaget plantering, gallring och avverkning.

När ska våra politiker inse att nyliberala idéer aldrig kan fungera i ett avlångt och glest befolkat land som Sverige? I vart fall inte om man menar något med talet om decentralisering.

Aftonbladet skriver på ledarplats om apoteksreformen.

måndag 7 maj 2012

Centern svängt om skatteväxlingen?

Jag hade tyvärr inte möjlighet att själv se partiledardebatten i går, men har kollat lite bland referaten, och funnit vad som jag anser vara ett anmärkningsvärt citat från Annie Lööf. (Utöver Lööfs vanliga floskler om att sänka ingångslönerna.)

Annie Lööf  sa rent ut under debatten, att ”för mig är alla skattesänkningar prioriterade”.

Hoppsan, hur menade hon nu?

Har centern gjort en 360-graders-gir i skattefrågan, inklusive skatteväxlingen, eller är det som en kommentator så träffande beskrev, ännu en lövgroda?

Så här skriver nämligen centern om skatteväxling:

”genomföra grön skatteväxling genom att höja miljöskatten på koldioxid samtidigt som vi sänker skatten på arbete och företagande.”

[Här ser jag förresten att centern svängt rejält sedan min aktiva tid. Förut handlade skatteväxlingen främst om att beskatta ej förnyelsebara resurser, inte bara koldioxid, till förmån för en sänkning av skatten på arbete. Den delen är tydligen numera försvunnen.]

”Alla skatter” innefattar även klimat- och miljöskatter.

Antingen menar Annie Lööf  den gröna skatteväxlingen är av ondo eller också är det ännu en sk lövgroda. Båda alternativen är naturligtvis förödande, kanske inte så mycket för ett parti som få tar på allvar, och som balanserar på fyraprocentsspärren, men väl för ett parti som kallar sig för miljöparti, och som vill avlägsna sig från spärren.

Detta är den semantiska analysen, alltså ordagranna tolkningen, av vad Annie Lööf sa i partiledardebatten. När jag tolkar andemeningen i vad hon sa, tycker jag det blir än värre, rent ut sagt hårresande. Inte minst efter debattartikeln från den före detta sossen, Hans Dahlgren, som talar om att ransonera (?) välfärden.

[Som en parentes kan sägas att det är enkelt att sänka skattetrycket, rejält. Det är bara att lagstifta om att pensionerna ska avlägsnas från statsbudgeten, och göra alla avgifter respektive utbetalningar obligatoriska. Inte för att det spelar någon roll för den enskilda människans ekonomi, men det blir lättare att jämföra skattetryck med andra länder.]

Om vi vill ha välfärd i det här landet gäller det att finna ett skattesystem som har raka rör mellan tillväxt, inklusive vinster från produktivitetsökningar och rationaliseringar, och offentliga finanser. Frågan vi bör ställa oss är inte hur många arbetare som går på varje pensionär eller sjuk, utan hur mycket som totalt produceras per individ.

Vi ska också ställa oss frågan, varför vi ligger tämligen bra till när det gäller produktivitet i det här landet, och varför företag som outsourcar till utlandet ofta ångrar sig. Det blev inte de vinsterna i verkligheten som man räknat fram på pappret.

Den viktigaste förklaringen är att vi i Sverige, främst tack vare starka starka arbetsmarknadsparter, aldrig har fallit för frestelsen att rädda jobb genom att sänka löner. Dessvärre finns det numera politiker som vill slå in på den vägen, Annie Lööf är en av dom.

Centerns tal om sänkta ingångslöner, tillsammans med talet om att alla skattesänkningar är prioriterade, gör, tror jag, att vi kan räkna bort det partiet från den politiska arenan. Dom har helt enkelt inget nytt att tillföra.

lördag 5 maj 2012

Det blommar tidigare

Uppdatering 120508: Aftonbladet rapporterar att Sverige kan bli 2,5 grader varmare redan nästa årtionde. Det stämmer nog - jämfört med SMHI:s referensperiod 61-90 alltså. Inte med i dag. Jämfört med i dag kan alltså Sverige bli en knapp grad varmare än i dag, vilket är illa nog. Men behöver inte överdrivas. Här är förresten den djupare analysen för den senaste 20-årsperioden jämfört med 61-90 från SMHI. Läs den, det handlar om vetenskap till skillnad från rubriker.

SMHI rapporterar att Sverige blivit en grad varmare, och att nederbörden ökat med tio procent jämfört med perioden 1961-90.

Det SMHI rapporterar kan knappast komma som någon överraskning för någon. Det är vad vem som helst kan utläsa från temperaturserierna från vädertjänsten. Låt vara att SMHI gjort en djupare analys än det urval som finns allmänt tillgängligt.



Naturligtvis finns det dom som ägnar sig åt överkurs, och ifrågasätter även fakta som SMHI rapporterar. Att den långsiktiga trenden är stigande temperaturer såväl i Sverige som för klotet som helhet, borde knappast vara något att diskutera ens. Att Sverige utgör ungefär en promille av jorden, och dessutom ligger på breddgrader där variationerna blir mycket stora, förändrar inte den bilden, även om det kan växla enormt mellan olika år. Jämför vi enskilda månader med varandra, exempelvis mars mellan olika år, blir variationerna gigantiska. Dock inget som påverkar trenden.

Invändningen man kan ha mot mediarapporteringen av rapporten från SMHI är användandet av termen ”normal”. Det finns ingen normal temperatur, däremot jämförs alltid temperaturer mot en normal, som är ett matematiskt begrepp. Just nu använder SMHI perioden 1961-90 som normal. År 2021 kommer normalen att vara 1991-2020.

Att världen och även Sverige kommer att bli både varmare och blötare är inget märkligt alls. Det är bara en naturlig följd av att växthusgaserna i atmosfären ökar. 

Det finns ett annat sätt också att mäta klimatförändringar, en metod som Svenska Fenologinätverket (blommar.nu) använder sig av: Nätverket håller helt enkelt koll på när växterna slår ut eller börjar blomma.

Och det visar sig föga överraskande att våren kommer allt tidigare i detta avlånga land.

Klimatförändringarna är en realitet, något som det bara är korkat att försöka snacka bort.

Tyckte ni förresten att april var kall? Nejdå, bara att april stämde med normalen 61-90, och eftersom mars var rekordvarm, så fick naturen ett så stort försprång att vårens blomning blev rekordtidig, i alla fall i dalarna.

DN1  DN2  Aftonbladet  
 

torsdag 3 maj 2012

Pseudodebatt om innovationer

Centern och Socialdemokraterna är inne i en debatt om innovationer. En i mina ögon tämligen ointressant diskussion, om nålpengar, två miljarder, från centerns sida, riktade att stärka företagandet i inlandet. Fast kanske ärligare ett kamouflerat företagsstöd.

Sossarna å sin sida vill ha en mera allmän satsning på innovationer; utbildning, forskning, riskkapital etc.Men jag vet inte om jag kan skönja så mycket regionalpolitik i förslaget.


Jag imponeras inte. Inte av Segerfeldts sågning heller.

Så långt som till att man måste förbättra villkoren för företagandet i inlandet, så långt kan jag hålla med Fredrik Segerfeldt. Sedan är det stopp. Därför att ett förbättrat företagsklimat i inlandet per automatik kräver just den form av statligt kapital, som Segerfeldt föraktar.

För det första måste regeringen se till att det finns myndighetsservice även ute i periferin. Personliga kontakter med skattemyndigheter, försäkringskassa, arbetsförmedling måste bli en rättighet. Men även sådant som apotek och bilprovning. Detta handlar även sekundärt om att bredda arbetsmarknaden i det som i dag är avfolkningsbygder. Något som ofta är ett nålsöga när det gäller att rekrytera personal.

För det andra måste infrastrukturen fungera. Och till infrastruktur räknar jag även kapitalflödet. Det måste finnas en lokalt förankrad bank på orten. Detta måste en regering lösa tillsammans med bankväsendet. El- och telekommunikation måste säkras, vilket även innebär att en del tvistefrågor som rör äganderätt måste lösas. Järnväg och vägar måste rustas upp (därav min föraktfulla kommentar om nålpengar från regeringen, signerade centern, ovan).

För det tredje måste bostadsmarknaden fungera, om näringslivet ska fungera. Jag har för mig, rätta mig om jag har fel, att det är mycket svårt att låna pengar till ett nybygge i glesbygd. Denna diskriminering måste bort. Där måste även finnas en beredskap för snabbt kunna skaka fram billiga hyreslägenheter. Ett företag får inte stupa på, eller tvingas flytta, därför att det inte finns någonstans för de nya medarbetarna att bo.

Jag tror att det jag här ovan påtalat rör sig om en tämligen gedigen satsning. Varför inte göra detta som en femårsplan? Inte för att det har med kommunism att göra, utan för att det då krävs en uppgörelse över blockgränsen.

Fagerström och The Climate Scam gör bort sig

Johnny Fagerström, pansaröversten, och bloggen The Climate Scam, missar sällan ett tillfälle att håna etablerad kunskap när han får chansen. Denna gång i form av ett gästinlägg från ”Klimatgruppens Nyhetsredaktör” Ove Lilljequist.


Alltså ett lysande tillfälle att göra sig lustig över att det regnat ovanligt mycket under april månad, underförstått att Met Office, borde förutsett dessa skyfall, i stället för att prata om torka.

Herregud! Om Fagerström & Lilljequist hade talat med en hydrolog om situationen i England, så kanske även den här duon begripit problemet. Och kanske insett, även om det är mycket begärt, att aprilmånaden med mycket och häftiga regn har en minimal påverkan på grundvattnet.

En student som läser en termin naturgeografi, får tillräckliga, om än ytliga, kunskaper för att förstå, att en uttorkad jord inte klarar av att tillgodogöra sig stora regnmängder, som kommer häftigt. Precis som i BBC-artikeln ovan krävs det långvarigt lätt regn, med betoning på långvarigt, för att vända utvecklingen.

[Samma problem dyker för upp i områden som ofta drabbas av torka, exempelvis Afrika och Australien. Långvarig torka gör att det mesta regnet spolas bort utan att göra nytta. En förhöjd temperatur medför också att den del som marken kan tillgodogöra sig reduceras. Problemen kan alltså fortsätta förvärras, trots det genomsnittligt ser ganska bra ut.]

Problemen ser alltså ut att fortsätta i England, varför vi förmodligen kan vänta fler spottloskor från skribenterna på The Climate Scam riktade mot britterna.