Jag hade tyvärr inte möjlighet att själv se partiledardebatten i går, men har kollat lite bland referaten, och funnit vad som jag anser vara ett anmärkningsvärt citat från Annie Lööf. (Utöver Lööfs vanliga floskler om att sänka ingångslönerna.)
Annie Lööf sa rent ut under debatten, att ”för mig är alla skattesänkningar prioriterade”.
Hoppsan, hur menade hon nu?
Har centern gjort en 360-graders-gir i skattefrågan, inklusive skatteväxlingen, eller är det som en kommentator så träffande beskrev, ännu en lövgroda?
Så här skriver nämligen centern om skatteväxling:
”genomföra grön skatteväxling genom att höja miljöskatten på koldioxid samtidigt som vi sänker skatten på arbete och företagande.”
[Här ser jag förresten att centern svängt rejält sedan min aktiva tid. Förut handlade skatteväxlingen främst om att beskatta ej förnyelsebara resurser, inte bara koldioxid, till förmån för en sänkning av skatten på arbete. Den delen är tydligen numera försvunnen.]
”Alla skatter” innefattar även klimat- och miljöskatter.
Antingen menar Annie Lööf den gröna skatteväxlingen är av ondo eller också är det ännu en sk lövgroda. Båda alternativen är naturligtvis förödande, kanske inte så mycket för ett parti som få tar på allvar, och som balanserar på fyraprocentsspärren, men väl för ett parti som kallar sig för miljöparti, och som vill avlägsna sig från spärren.
Detta är den semantiska analysen, alltså ordagranna tolkningen, av vad Annie Lööf sa i partiledardebatten. När jag tolkar andemeningen i vad hon sa, tycker jag det blir än värre, rent ut sagt hårresande. Inte minst efter debattartikeln från den före detta sossen, Hans Dahlgren, som talar om att ransonera (?) välfärden.
[Som en parentes kan sägas att det är enkelt att sänka skattetrycket, rejält. Det är bara att lagstifta om att pensionerna ska avlägsnas från statsbudgeten, och göra alla avgifter respektive utbetalningar obligatoriska. Inte för att det spelar någon roll för den enskilda människans ekonomi, men det blir lättare att jämföra skattetryck med andra länder.]
Om vi vill ha välfärd i det här landet gäller det att finna ett skattesystem som har raka rör mellan tillväxt, inklusive vinster från produktivitetsökningar och rationaliseringar, och offentliga finanser. Frågan vi bör ställa oss är inte hur många arbetare som går på varje pensionär eller sjuk, utan hur mycket som totalt produceras per individ.
Vi ska också ställa oss frågan, varför vi ligger tämligen bra till när det gäller produktivitet i det här landet, och varför företag som outsourcar till utlandet ofta ångrar sig. Det blev inte de vinsterna i verkligheten som man räknat fram på pappret.
Den viktigaste förklaringen är att vi i Sverige, främst tack vare starka starka arbetsmarknadsparter, aldrig har fallit för frestelsen att rädda jobb genom att sänka löner. Dessvärre finns det numera politiker som vill slå in på den vägen, Annie Lööf är en av dom.
Centerns tal om sänkta ingångslöner, tillsammans med talet om att alla skattesänkningar är prioriterade, gör, tror jag, att vi kan räkna bort det partiet från den politiska arenan. Dom har helt enkelt inget nytt att tillföra.
Inlägg
Men det är ju bara en logisk konsekvens av regeringens arbetslinje att välfärden måste ransoneras. Den som väljer att inte arbeta (oavsett orsaken är utbildning, sjukdom eller pension) skall inte heller få tillgång till välfärdstjänster. Neddragningarna inom högskolestudier har redan börjat, det är den första välfärdstjänst som kommer att avgiftsbeläggas.
SvaraRadera