Sätt en passare med spetsen i Trelleborg och med pennan i Treriksröset. Dra nu runt ett halvt varv och du hamnar i norra Italien. Åker du söderut, raka spåret, från Trelleborg till Italien, finner du en mångfald av människor, landskap, klimat, kultur, levnadsbetingelser, ja, allt som gör livet värt att leva; problem, glädje och möjligheter.
Samma sak upptäcker du om du åker norrut, i samma land. Detta land måste få fungera som en enhet. En helhet som genererar pengar och kostar pengar.
I dag dag klyvs Sverige, regionalt och socialt. Så behöver det inte vara. Det som i dag är utflyttningsbygder, och som dräneras på personliga myndighetskontakter, som försäkringskassa och arbetsförmedlingar; apotek och bilprovning, service som handel, primärsjukvård och kultur; transporter och infrastruktur, är samtidigt de områden som står för den största delen av Sveriges ekonomiska bas: Skogen, malmen, vattenkraften.
En bakgrund till att det blivit så här är naturligtvis att intäkterna från basnäringarna har använts för de investeringar, som dels gjort Sverige till en högeffektiv industrination, dels åderlåtit de bygder som mest bidragit till vårt välstånd. En tingens ordning, råvarubygderna har bara ”offrat” sig för vår levnadsstandard. Allt gott och väl?
Nej, jag tror inte det. Jag tror att det finns mera att hämta från de här bygderna. Om de får resurser att utvecklas, vill säga. Detta kräver dock mera än föreslagna allmosor från ett av de minsta regeringspartierna.
Jag singlar slant om i vilken ände jag ska börja; krona för infrastruktur och klave för ett garanterat basutbud i fråga om samhällsservice. Det blev klave.
För att en bygd, vare sig det är tät- eller gles-, ska kunna leva och utvecklas krävs ett basutbud av samhällelig service. Primärsjukvård är ett sådant basutbud. Det handlar om vårdcentralen i Dorotea, som är på väg att läggas ner samtidigt som nya vårdcentraler öppnas i samma landsting i Umeå. Det handlar om den enda vårdcentralen i Smedjebacken, där personalen nu vill bli privata – i Ludvika (allt är inte klart).
Ursäkta hårda ord. Hur kan det ha förfallit så långt, att uppenbart genuint inkompetenta rikspolitiker, släppt loss ett marknadsmonster inom det som ska vara en grundläggande rättighet: närhet så långt det är möjligt till primärvård. Samma politiker som tidigare talat sig varma för lokalt självstyre spottar nu landstings- och kommunpolitiker i ansiktet när dessa vill styra utbudet dit behoven finns. För att inte tala om medborgarna, som har lika stor rätt till primärsjukvård som bodde de på Östermalm.
Detsamma gäller myndighetsutövning som Apotek och Bilprovning. Om jag personligen hade velat ha dyrare medicin, hade jag kunnat skriva på ett personligt avtal, där jag förband mig att betala en summa extra för varje tablett eller milliliter hostmedicin. Jag är inte intresserad av att betala extra bara för en privat kedja ska kunna lägga ner ett glesbygdsapotek för att öka vinsten, eller ens för att det ska gå ihop. Finns en ärlig vilja att hålla ihop nationen, då ser man till att överskott i en ända finansierar ett underskott i andra. Det kanske till och med går med vinst totalt ändå.
Det stora internationella privata bondekooperativa bolaget ARLA gör även dom vad de kan för att utarma glesbygden, genom att ta extra betalt för mjölken från butiker med låg omsättning. Det är naturligtvis upp till ARLA, det är ett privat bolag som inte behöver ta regionalpolitiska hänsyn. Men dom kanske klädsamt skulle hålla käften om öppna landskap och levande landsbygd i sin marknadsföring. Jag vet inte om ARLA deltar i kampanjen ”Hela Sverige ska leva”, men gör dom det är det rekord i hyckleri.
Skogen och malmen hör fortfarande till basnäringarna, och kräver arbetskraft. Inte minst i de områden som centern pekar ut i sin skatteingenjörskonst. Så långt stämmer naturligtvis centerns analys. Men att skattevägen locka höginkomsttagare till tillväxtorter i avfolkningsbygd? Men inte garantera service som primärsjukvård, apotek, handel, service med mera? Inte minst en bred arbetsmarknad är viktig för att locka specialkompetens. Det är sällan den speciella kompetensen flyttar ensam.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att den låga skatten är tänkt att kompensera för annan utebliven service. Kanske till och med kunna finansiera den medinflytande kvinnan (jodå, det här handlar i första hand om gruvindustrin), så att hon slipper söka de jobb som inte finns.
Det blev alltså inte krona i min slantsingling. Om så, hade jag börjat med att ta upp hur viktig infrastrukturen är för nationen. Ett förfall som startade med socialdemokratiska tillsammans med borgerliga regeringar, har förvaltats väl av Alliansen.
Ett en gång i tiden fungerande SJ har förvandlats till ett lapptäcke i form av små endimensionella spårsnuttar, med sina småpåvar som naturligtvis har större intresse av sin lilla snutt än av helheten. Det funkar naturligtvis inte i ett system som ska fungera som hela nationens pulsåder. Och blir det stopp i pulsådern, förtvinar naturligtvis kapillärkärlen. Om detta har jag skrivit ett antal inlägg, kanske främst detta.
Infrastruktur handlar naturligtvis inte bara om järnväg, eller ens fysiska transporter. Informationsflödet och de mänskliga kontakter som heller inte är fysiska är oerhört viktiga. Det var enkelt när det räckte för staten tillsammans med LM Ericsson bygga ut telenätet. Men kanske än viktiga i dag när det verkligen går att såväl skicka information som att göra affärer digitalt.
Min åsikt är att staten har ett ansvar för att detta fungerar i hela landet. Marknaden kommer att fixa det här? Bara en mindre vetande tror att det är lönsamt för ett telekombolag eller bredbandsoperatör att ordna täckning i ett glest befolkat område där det bedrivs verksamhet, även om denna verksamhet omsätter stora summor.
Avslutningsvis länkar jag till en av nationens större historieförfalskare, Thomas Gür på Svenska dagbladet. Gür menar att centralismen är historisk parentes, och struntar i det faktum, att ett decentraliserat samhälle kräver en centralmakt som garanterar en god samhällsservice även där marknaden inte finner det lönsamt. Kanske är Gür en produkt av en bristfällig undervisning i ekonomisk historia, men det som byggde Sverige var en stark, centraliserad nationalstat som såg värdet i att samverka med ett starkt näringsliv, och tro på framtiden redan på 1800-talet, personifierat av finansministern Johan August Gripenstedt. Gripenstedt, hemska tanke, såg till att socialicera järnvägen, och ännu hemskare, låna pengar utomlands för att bygga ut det som Gürs ideologiska kamrater nu i sann nyliberal anda vill rasera.
Inlägg
Problemet är den låga befolkningsdensiteten i Sverige. 9 miljoner ska fylla upp en yta lika stor som Tyskland, med 80 miljoner innevånare. Sverige har jäkligt lite gemensamt med Tyskland eller Italien. Dra istället cirkeln österut - genom Finland och in i Ryssland, länder som har samma förutsättningar som Sverige.
SvaraRaderaSedan röstar folk med fötterna. I generationer har unga kvinnor flyttat till storstäder i jakt på utbildning, arbetsmöjligheter, kultur, partners och minskad social kontroll. Homosexuella män har gjort samma sak av samma skäl. Dessa grupper kommer inte stanna i Dorothea oavsett vårdcentral, apotek eller andra bastjänster. Hur tänkte bloggägaren stoppa/kompensera denna utflyttning?
Dorotheas innevånarantal har minskat från 4000 år 1970 till 3000 år 2005 trots att man hade en normal vårdcentral. Basutbudet förhindrar alltså _inte_ utflyttning.
Sedan finns det en pricipiell fråga. Idag flyttar Lotta från Dorothea till Stockholm, medan hennes tvillingbor Lars bor kvar i Dorothea. Varför ska staten gynna Lars istället för Lotta?
Tack Oscar för en intressant kommentar. Glesbygdsproblematik är svårt, inte minst de skäl som du tar upp, och jag är mycket väl medveten om "lillebrorsamhället", som jag kallar fenomenet.
SvaraRaderaDet som talar för en satsning på glesbygden, är att där bedrivs verksamhet, helt nödvändig för Sveriges tillväxt: skogen, malmen, vattenkraften - nu kommer även turismen starkt.
Det är inga astronomiska summor som krävs för garantera en basservice i orter som Dorotea, jag tror att vi förlorar på att inte göra det. Jag tycker att mitt exempel med apoteket visar på detta. Det enda jag fått ut av att ett antal apotek hotas av nedläggning är dyrare medicin. Jag hade gärna behållit ett lägre pris mot att Lars även varit garanterad den servicen.
Menar du att glesbygder som inte har skog, där gruvan lades ner 1973, inte har några älvar eller något turistvärt borde fråntas dagens regionalstöd? Eller finns det fler skäl att "satsa på glesbygden" än du anger?
SvaraRaderaFör att upprätthålla skog, gruvdrift och vattenkraft krävs väldigt få människor. Att ge dessa infrastruktur är inte heller särskilt krävande. Oljeborrarna är vana vid att leva två veckor på camp och två veckor hemma - motsvarande skulle kunna tillämpas för näringsgrenarna ovan. Jag skulle gissa att en tiondel av dagens regionalstöd skulle räcka och bli över. Om nu omsorg om basnäringarna är enda skälet, vill säga.
När det gäller apotek vore det väl ännu enklare att Lars fick sina mediciner via posten än att han måste bege sig hela vägen till Apoteket?
Den riktigt intressanta frågan uppstår vad som händer när det inte finns tillräckligt med personer under 65 i Dorotea för att sköta basservicen. Givet demografin kommer det hända ganska snart. Hittills har man försöka lösa problemet med att tillföra pengar, men pengar kan inte utföra arbete.