torsdag 26 januari 2017

En ny kommunreform

Efter Kjell A Nordströms famösa uttalande om skräpytor, som dessutom innehöll en hel del sakfel, tror jag i stället fokus måste ligga på att på allvar ta sig an problemen i det som vi kallar avfolkningsbygder.

Jag tror att det hastar med att ta fram en ny kommunreform. Och kommer den inte underifrån, kommer centralmakten att tvingas tvinga (jo så menar jag) fram en sådan när små kommuner inte längre kan tillgodose en godtagbar servicenivå till medborgarna. För dit är vi på väg. Sådan ser demografin, åldersfördelningen, ut i många kommuner.

Bild från SO-rummet

Kjell A Nordströms bild av att det bara är storstäderna, främst Stockholm, som har tillväxt, och ökar sin befolkning stämmer inte. Folkomflyttningarna följer i stora drag de gamla flottningslederna. I Värmland växer Karlstad. I Norrland växer kuststäderna medan skogsbygderna tappar. Regionfakta har en intressant sida för den som vill kolla vidare.

Nog om detta. Problemet som måste åtgärdas är en långsiktig lösning av kommunernas service till sina medborgare. För en stor kommun är det inget större problem att ha egna förvaltningar som sköter åtaganden inom trafik, fritid, skola, omsorg och så vidare. Men för en liten kommun på kanske bara några tusen invånare blir ett sådant kontor oproportionerligt kostsamt i förhållande till verksamheten. Byråkratin blir dyrare i en liten kommun i förhållande till en stor, även om många tror tvärtom. Denna artikel från Västerbottens-Kuriren beskriver en del av dilemmat, även om texten har ett antal år på nacken.

I artikeln förespråkas kommunsammanslagningar som lösning. Och om det inte är där vi ska hamna måste en annan lösning tas fram. Helst i går, för det kommer ta tid genomföra också.

Alternativet till att slå samman kommuner tror jag är att slå samman kommunala nämnder och förvaltningar. Kommunfullmäktige och -styrelse skulle få en viktig uppgift i att se till att den lokala förankringen behålls tillsammans med ett tungt ansvar för samordningen.

Låter det orealistiskt?

OK, då har vi 150 kommuner i Sverige om något årtionde.


onsdag 25 januari 2017

Ömsint skildring av Hofors

Jag tycker helt enkelt att det känns bra att titta på SVT-dokumentären ”Samtidigt i Hofors”. Såväl program som upplägg tycker jag känns äkta. Vare sig konstlat eller tillgjort. Ett stycke nutidshistoria i bruksmiljö.



Att det sedan blir invändningar mot serien, att programmet överdriver konflikter eller skapar stereotyper, får vi ta med jämnmod. En grundbult i serien är relationer mellan människor, och sådana relationer uppfattas inte lika i verkliga livet heller.

I varje fall jag ser dokumentären som lite granna representativ för den miljö som skildras: En klassisk bruksort. Jag ser inget speciellt utmärkande med de personer som figurerar i serien. Serien skulle lika gärna kunnat utspela sig på en annan ort. Hofors är inte unikt i fråga om att inneha ett färgstarkt persongalleri.

Det som värmer lite extra med serien är att Hofors är att orten har ett tvivelaktigt rykte. Orten fanns för inte alls länge sedan med i sverigetoppen när det gäller kriminalitet. Och även om mycket har ändrats är sådana bilder svåra att göra sig av med. Kanske nu.

Det mest positiva med programmet är skildringen av den kraft som finns hos människor. Enskilt och tillsammans. Viljan att göra något positivt, även om olika människor spretar och drar varsitt håll. Den som sett de hittills sända programmen förstår vad jag menar.

Jag tror även att dokumentären ökar förståelsen av livet på en mindre ort. Något jag inte tycker är oviktigt när större delen av befolkningen lever i större städer. Perspektivet är inifrån samhället mera än en utomstående betraktare, vilket känns äkta och närvarande.

Varför inte följa upp med fler program på samma tema? En serie om livet i Husby eller Tjärna Ängar i Borlänge. Drömmar, problem och möjligheter. Jag är säker på att många som helst bara vill se droger och kriminalitet radikalt skulle ändra uppfattning.

Public Service och folkbildning på en och samma gång.