Ömsint skildring av Hofors

Jag tycker helt enkelt att det känns bra att titta på SVT-dokumentären ”Samtidigt i Hofors”. Såväl program som upplägg tycker jag känns äkta. Vare sig konstlat eller tillgjort. Ett stycke nutidshistoria i bruksmiljö.

Att det sedan blir invändningar mot serien, att programmet överdriver konflikter eller skapar stereotyper, får vi ta med jämnmod. En grundbult i serien är relationer mellan människor, och sådana relationer uppfattas inte lika i verkliga livet heller.

I varje fall jag ser dokumentären som lite granna representativ för den miljö som skildras: En klassisk bruksort. Jag ser inget speciellt utmärkande med de personer som figurerar i serien. Serien skulle lika gärna kunnat utspela sig på en annan ort. Hofors är inte unikt i fråga om att inneha ett färgstarkt persongalleri.

Det som värmer lite extra med serien är att Hofors är att orten har ett tvivelaktigt rykte. Orten fanns för inte alls länge sedan med i sverigetoppen när det gäller kriminalitet. Och även om mycket har ändrats är sådana bilder svåra att göra sig av med. Kanske nu.

Det mest positiva med programmet är skildringen av den kraft som finns hos människor. Enskilt och tillsammans. Viljan att göra något positivt, även om olika människor spretar och drar varsitt håll. Den som sett de hittills sända programmen förstår vad jag menar.

Jag tror även att dokumentären ökar förståelsen av livet på en mindre ort. Något jag inte tycker är oviktigt när större delen av befolkningen lever i större städer. Perspektivet är inifrån samhället mera än en utomstående betraktare, vilket känns äkta och närvarande.

Varför inte följa upp med fler program på samma tema? En serie om livet i Husby eller Tjärna Ängar i Borlänge. Drömmar, problem och möjligheter. Jag är säker på att många som helst bara vill se droger och kriminalitet radikalt skulle ändra uppfattning.

Public Service och folkbildning på en och samma gång.