tisdag 27 juli 2010

Kallt i världen, men mest varmt

Den här sidan är bra för den som vill kolla verkligheten i samband med tidningsartiklar om värme och kyla, och få lite egna perspektiv. Det säger inte så mycket när vi läser om värmebölja i Moskva och iskyla i Argentina (det är vinter på södra halvklotet).

Så här ser sidan ut, sedan jag ändrat gardinen till anomaly:

Den här sidan kommer från Tokyo Climate Center och visar temperaturavvikelserna 14 - 20 juli i år.

Anomaly innebär att det visas avvikelse från normaltemperaturen. Vilket inte har med normal i dagligt tal att göra, utan med normalen, som är ett medelvärde, i det här fallet, baserat på perioden 1971-2000.

När det gäller temperatur, kan man inte säga att det finns någon normal temperatur. För det mesta är det varmare eller kallare än den här kurvan. Medeltemperaturen, och det är viktigt, behöver inte avvika mycket för att det ska märkas. En par grader varmare än normalen i juli i Sverige exempelvis räcker för att vi ska börja prata om rekordsommar. Ett par grader varmare än normalen i december, och vi börjar tala om hur långt upp i landet vi måste åka för att få en vit jul.

Medeltemperaturen i världen baseras på uppgifter från så många platser man samlar in uppgifter från. Olika mätinstitut har även olika stationer, även om en del överlappar. Därför är det förvånande att de stämmer överens, eller? Inte alls. Och mark- och satellitmätningar stämmer också överens, oavsett vad en del klimathaverister vill framhålla.

Det finns även annan egenhet med det här med medeltemperatur som vi ser på bilden från förra veckan. Först: Den här julimånaden har hitintills varit den varmaste vi upplevt globalt, enligt UAH-mätningen som redovisas av Roy Spencer (kräver Java). Precis som den senaste 12-månadersperioden.

På bilden ovan ser vi att det är en ruggig köldknäpp i Sydamerika. Hur går det ihop med att klotet som helhet når rekordtemperaturer? Svaret är enkelt; det är förbannat varmt på en del andra håll, och det är mera varmt än kallt. I vintras frös vi medan man i Canada (OS) och inte minst i Afrika hade varmare än man brukar; i Canada hade man extremt höga vintertemperaturer. Något som gick illa åt den arktiska isens uppbyggnad.

Beror detta på den globala uppvärmningen? Ingen vet. Däremot att detta varit regel de senaste decennierna. Världen har blivit varmare. Och det är en global uppvärmning.

Mera allvarligt än köldknäppar och värmeböljor, är att det här klotet är i obalans. Det smälter mera glaciär- och inlandsis under året, än vad som fryser till. Detta kommer att påverka havsnivån uppåt; såväl genom att havet expanderar av värmen, som på tillskottet, från inte minst Grönland.

När det gäller den arktiska isen skiljer sig verkligheten så mycket från IPCC:s prognoser, att de så kallade fel som fräst runt i förnekosfären, är löjligt små i jämförelse. Klotet söker balans i ett varmare klimat, och fram tills den balansen är uppnådd kommer det att smälta mer under ett år än vad det fryser till. Inget konstigt alls, och inget förändras av att någon tvivelaktig "forskare" försöker visa att tempen inte ändrats. Isen bryr sig inte om såna finter. Inte permafrosten heller ...

Aftonbladet

måndag 26 juli 2010

Kommentargranskning

Dessvärre, det blev kommentargranskning på den här bloggen.


Den här pellejönsen har en egen blogg, och borde hålla sig där:

Bo: "Klimatförändringarna är här för att stanna, oavsett vad en liten minoritet skeptiker vill få oss att tro"

Uttalat av Connie Hedegaard, EU-kommissionär för klimatfrågor, i en debattartikel i DN.
Visar med all tydlighet vilken sida av debatten korkskallarna huserar...

Dumheter i den här stilen gör sig bäst på haveristbloggar.

söndag 25 juli 2010

Avtrubbning ... och lite isläge

Jag måste erkänna att jag blivit avtrubbad av internetdebatten. Att det händer att jag går över gränsen för vad som är lämpligt att skriva. Då är det bra att någon, som Lars Karlsson säger ifrån, som han gjorde för några dagar sedan.

Det är lätt att gå i fällan, att vara elakare än föregående talare, i stället för att konsekvent hålla den ursprungliga linjen. Och jag blir påverkad av vad jag läser i kommentarspalter och på andra bloggar, det är avtrubbande. Jag avstår från tydliga exempel, och jag tror att den som vill kan leta upp alldeles själv.

Samtidigt kanske någon tar till sig, i alla fall lite, av vad som skrivs i den här bloggen. Det kanske inte är så kul med grova personangrepp i kommentarspalterna ...

Som sagt, det här med upptrappning reser även tanken på i förväg modererade kommentarer. Något som jag egentligen helst vill undvika. Samtidigt som det inte är någon höjdare att starta en diskussion, utifrån oblyg sammanblandning med "... övriga aktivistgrupper, varav många med målet att störta globaliseringen och/eller de rådande ekonomiska systemen." Sådant borde jag klippa bort direkt, inte minst för att inte riskera upptrappning, men det får jag väl lära mig.


Lite om den Arktiska isen:




En bild från Cryosphere today. Fördelen med Cryosphere-bilderna (precis som med IARC-JAXA) är att man kan se iskoncentrationen. Den fragmentisering vi ser ger vid handen att stora områden kommer att smälta bort. Det ska bli intressant om eller när Nordvästpassagen öppnar helt. Nordostpassagen kommer snart att vara fri.

Däremot har det börjat driva in is i Nordvästpassagen mellan Banks- och Queen Elizabeth-öarna. Driver där in tillräckligt mycket is i sundet (något som minskar isen i den arktiska bassängen) kan det helt täppa igen passagen. Det hände förra året. Den arktiska isen har blivit mera lättrörlig. Farbarheten i passagen är ingen indikator på hur den arktiska isen mår.

Steve Goddard på haveristbloggen WUWT har med jämna mellanrum jämfört den arktiska isen 1990 med 2010, varför vet jag inte inte, men ska dessa år jämföras måste det sluta smälta mycket snart ...



Polar Science Center visar då sannerligen heller inga ljusa siffror:







I september vet, och det skulle inte förvåna mig om vi ser ett nytt bottenrekord i fråga om sammanlagd isarea, utspritt över en större vattenyta än 2007 och 2008. Alltså att den Arktiska Bassängen består av drivis i stället för permanent packis.

fredag 23 juli 2010

Uranet i Sverige

Jag är ingen vän av kärnkraft. Och det av två skäl. För det första, att den enda moraliskt riktiga förvaringen av avfallet är ovan jord, och under ständig bevakning. Vi får aldrig glömma var giftet finns någonstans. Det är en moralisk skyldighet mot efterkommande generationer. För det andra kan en aldrig så stor satsning på kärnkraft ersätta våra behov av fossila bränslen. En fördubbling av kärnkraften skulle i runda slängar ersätta en åttondel av den fossila energin. Kärnkraft är, skulle jag vilja säga, mer munväder än energi.

I Sverige utgör dock kärnkraften drygt hälften av vår elenergi, och det är exceptionellt. Så ser det inte ut i världen.

Kärnkraft kräver uran, även de toriumreaktorer som testas, och som många sätter så stort hopp till. Utan en klyvbar mängd uran 235 blir det inga neutroner för att hålla kärnreaktionen vid liv i torium.

En satsning på kärnkraft leder till brist på uran, och det letas uran runt om i världen. Även i Sverige. Att man ser en framtida brist på uran leder naturligtvis till att priserna stiger, och då KAN de fyndigheter vi har i landet bli intressanta.

Svensk Energi säger i en skrift 2005 att svensk uranbrytning är ekonomiskt ointressant. Jag har sett en siffra från SGU att världsmarknadspriset måste mer än fördubblas för att det ska vara värt att diskutera brytning. Jag hittar inte den länken, men väl en skrift (Sveriges Geologiska Undersökning) om uran och kärnkraft, som är mycket informativ.

I dagsläget är det naturligtvis inte aktuellt med att starta någon uranbrytning någonstans i Sverige. Därtill är fyndigheterna för dåliga.

Men ...

En fortsatt satsning på kärnkraft i världen kommer att driva upp priserna, och det kommer förr eller senare att bli lönsamt med uranbrytning i Sverige.

Detta är ett moraliskt dilemma. Kan Sverige som har sagt landet ska fortsätta satsa på kärnkraft, säga nej till brytning? Ungefär, miljöproblemen kan dom ha någon annanstans ...

Centern är här ute på ett moraliskt gungfly. Man säger att partiet är mot kärnkraft, men lägger tolkningen av detta i händerna på övriga alliansen. Har man ställt upp på att befintlig kärnkraft ska kunna ersättas med annan kärnkraft, så har man. Punkt.

Själv är mycket, mycket kluven till vad jag ska tycka. Jag vill inte ha någon satsning på kärnkraft i sverige. Mycket av nationellt egoistiska skäl. Den teknik som måste drivas fram för att ersätta kärnkraften kommer att bli lönsam för det här exportberoende landet. Det är mitt ställningstagande om kärnkraften.

Men har jag valt vänner som inte delar min uppfattning i den frågan så får jag fanimej stå mitt kast. Tvingas jag trots min övertygelse ställa upp på kärnkraften, så kan jag inte lasta över uranproblemet på andra, som inte haft förmånen att ta ställning till den svenska energipolitiken. Det blir hyckleri.

torsdag 22 juli 2010

Peter Stilbs imponerar ...

Jag har fått en del kommentarer på på en bloggpost, som jag publicerade den 29 juni; Vetenskapsteori och ad hominem. Det här måste jag bara lyfta upp i ljuset. Jag fascineras av bloggen "för dig som tänker själv", där det uppenbarligen är så där ställt med tankeverksamheten.

Det här inlägget av Peter Stilbs, reagerade jag inte så mycket på, till en början. Bara det vanliga förvillelsearbetet av professorn. Att han visar figurer som sträcker sig fram till 1984, säger att han bara hittat rådata fram till ungefär 1990, för att förklara att vi inte med temperaturmätningar (!) kan visa att vi har en global uppvärmning, höjer jag inte på ögonbrynen över. Att professor Stilbs sedan blandar enskilda mätstationer med mätdata från hela norra halvklotet (plus lite stöld från Science) är även det som sig bör. Jag reagerade ärligt talat inte.


Det var först när jag fick den här kommentaren på min bloggpost som jag började undra:

Bo, Peter Stilbs har idag en postat ett inlägg på theclimatescam som tydligt visar vad den fatala temperaturstegringen egentligen består i. Se: http://www.theclimatescam.se/2010/07/20/tillbaka-till-rotterna/


Jag vet att du rör dig nära de kretsar som ser som sitt främsta kall att smutskasta vetenskapsmän och forskare som ifrågasätter klimathotet. Men avfärda inte sakuppgifterna och betänk ett slag att de finns där för alla att läsa.

Jag läste och formulerade följande svar:

Professor Stilbs har "råkat" springa på en artikel av Lindzen, som han har plockat av:


http://www.ecoworld.com/global-warming/global-warming-facts.html

(Känns förlagan igen?)

En person som först är beredd att satsa en slant på att det blir kallare framöver, för att sedan ta tillbaka med hänsyn till att det inte finns någon bra metod för att mäta medelvärden, för att sedan skriva under ett debattinlägg (som av förståeliga skäl ingen ville publicera) som handlar om just medeltemperaturer, för att för någon dag sedan i princip kopiera ovanstående, litar jag inte ett förbannat dugg på.

Är det vanligt bland klimathaverister som Stilbs, att i princip korpa artiklar, och interlektuellt göra dom till sina egna? Fy fan vad jag skulle skämmas!

Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle få något svar på den sågningen, men det fick jag ...


Nja, jag har läst tusentals artiklar som återanvänder grafer och faktauppgifter från båda sidor. Artikeln är inte direkt kopierad och texten i Linzens artikel tar upp en del annat också.

Men jag törs, min uppmaning till trots, anklaga dig för att fokusera på personen Stilbs i stället för sakfrågan.

Skämmas får väl många anledning att göra om inte artikeln kan dementeras på sakliga och vetenskapliga grunder.

Jaha, även jag hämtar mycket material från nätet, och från andra bloggar, men jag gör i alla fall ett ärligt försök att referera till den källa varifrån jag hämtar uppgifterna. Jag tycker även att det är kul att jag blir beskylld för att focusera på person i stället för sak, särskilt när det gäller professor Peter Stilbs. Det har nämnde professor aldrig gjort ...

Man skulle kunna tycka att B Hahn, som står för kommentarerna ovan, och som brukar häcka på Klimatskammen, borde ha lite koll på vad Stockholmsinitiativets medlemmar håller på med.

Nåväl, jag går över till det B Hahn, som jag hade replikskiftet med, skriver om det här med "vetenskapliga och sakliga grunder":




Det här ett års väderstatistik från Ny Ålesund på Svalbard från norska vädertjänsten yr.no (rekommenderas, inte minst för att de brukar ha bra klimatartiklar). Den som vill ha lite perspektiv på vår kalla vinter, kan gärna studera vintertemperaturerna uppe vid norra ishavet för att få lite perspektiv.

Vi tänker oss nu att vi förvandlar den här temperaturkurvan till avvikelser från normalen (bara göra om den svarta kurvan till en rät linje), och så tar vi alla avvikelser från de här 365 dagarna och trycker ihop dem till 0,42 mm.

 Sedan gör vi likadant med ytterligare 133 år. Vi pressar alltså ihop alla avvikelserna i temperatur, för 134 år och trycker ihop i ett diagram av bredden 56 mm; det börja närma sig 50 000 värden. Ingen vettig människa skulle komma på tanken ens ...

Använder man ändå den metoden torde resultatet bli något liknande det här:


Den här bilden har jag hämtat från The Climate Scam, som i sin tur har plockat den från ett blogginlägg (artikel) av professor Richard Lindzen, som i sin tur anger en källa, men där upphör spåren till det aktuella diagrammet.


Skämtar professor Peter Stilbs med oss? Och hur ska jag bära mig åt när jag påtalar den kvasivetenskap, pseudovetenskap, kalla det för vad ni vill, som professor Peter Stilbs presenterar? Och hur ska jag beskriva, att inte läsarna på den blogg som har givit sig epitetet "för dig som tänker själv", inklusive signaturen B Hahn, reagerar, utan tvärtom ser det här som vetenskaplig kritik?

Jag tar mig för pannan. Kalla det personangrepp, eller med ett finare namn ad hominem, presenterar professor Peter Stilbs idiotiska inlägg kommer jag också att kalla honom för idiot. För det här var nog det knäppaste jag sett från Stockholmsinitiativet.

DN1 2 3 4 Expressen

onsdag 21 juli 2010

Det är inte centern heller ...

Pär Ankersjö skriver i Aftonbladet att miljöpartiet inte är något mittenparti. Dessvärre måste jag konstatera att det är inte centern heller. Än värre blir det när Ankersjö exemplifierar sådant som han anser diskvalificerar miljöpartiet från att kallas mittenparti. Där finns helt klart inslag i hans debattartikel, som ett centerparti med ryggrad hade diskuterat.

Ankersjö borde själv göra någon slags konsekvensanalys av sitt eget förslag om skyskrapor i kombination med miljöministerns motorvägsbygge. Vad händer med en innerstad som ökar sin befolkning, genom att stapla människor på höjden, samtidigt som biltrafiken förutsätts öka? I vart fall tänker man sig inga aktiva åtgärder för att minska densamma. Ska man ta upp den miljövänliga elbilen i lägenheten, eller ska det byggas fler parkeringsplatser? Stockholm betecknas med rätta som (kanske) världens vackraste huvudstad. Och det har den blivit trots att där inte byggts några skyskrapor. Och trots att staden (eller kanske tack vare) ALDRIG varit byggd för biltrafik. Ankersjös tankegångar betecknar jag som nyliberala så det skriker om det! Och jag tror även, tack och lov, att värdekonservativa moderater gör detsamma ... Det kostar på att fördärva en stad.

Ett annat exempel på sådant som ett mittenparti inte ska ägna sig åt är att stycka och sälja ut statlig verksamhet, som är av formen infrastruktur. Jag som medborgare, och i ännu högre grad näringslivet, har rätt att kräva att exempelvis järnvägen ska fungera. Och detta är en så omfattande och viktig verksamhet att inte staten kan tillåtas att frånhända sig det ansvaret. Skulle ett transportföretag gå omkull blir det ändå staten som tvingas ta över, så viktig är verksamheten.

Och är verkligen miljöpartiets tankegångar om köpcentra så verklighetsfrämmande för en centerpartist? Är det inte en bister verklighet att köpcentran utarmar innerstäderna? Och är det en önskad utveckling?

Tydligen för Stockholmscentern. Det viktiga är väl krogverksamheten kring Stureplan.

tisdag 20 juli 2010

Tillbaka till framtiden

höll jag på att skriva som apokalyptisk rubrik. Så blev det visst också. Nåja, så illa är det naturligtvis inte (hoppas jag), men ändå lite grann av kärnan i klimatfrågan. Folk som säger att "människan inte kan påverka klimatet" skulle jag vilja säga är i total avsaknad av ödmjukhet.

De fossila bränslen som motorn i världsekonomin bildades till största delen för 50 - 500 miljoner år sedan. Det som är tillgängligt av dessa bränslen skulle vi alltså kunna bränna iväg på ett par århundranden. Utan att det skulle påverka. Hybris säger jag. Kol, olja och naturgas är inte guds gåva till mänskligheten, utan något som vi med allt större möda tar fram för att använda som energi.

Det är tankeväckande att blicka tillbaka till de förhållanden som då rådde, det vi kan få reda på vill säga. Det var ingen miljö för människor. Bara den 30%-iga syrehalten skulle varit förödande för oss (inte bara för dom som inte gillar "småkryp"; tusenfotingar på metern och spindlar som dasslock känns minst sagt otrevligt). En så hög syrehalt ger en helt annan flora och fauna. Därför är upplysningar om att jorden för länge sedan hade mycket höga koldioxidhalter helt ointressanta. I all synnerhet eftersom solen då avgav mindre energi; den energi som trots allt är grunden till det vi kallar växthuseffekten.

Att vi lånar energi i form av kol från kolets långa kretslopp har naturligtvis betydelse för jordens klimat. Koldioxid är en växthusgas, och ökar halten av denna så stiger temperaturen. Inte så mycket, och definitivt inte mycket om vi utgår från Kelvin-skalan. Ändock tillräckligt för att livsbetingelserna på den här planeten skall ändras.

Ett ökat värmeinnehåll i atmosfären innebär en ökad mängd energi. Ett kul argument i klimatdebatten är att "meterologerna knappt kan säga hur vädret ska bli de närmaste dagarna - hur ska de då kunna säga hur klimatet ska vara om 50 år". När det gäller vädret, kan vi nog vara överens om att prognoserna inte underlättas av att det finns mera energi i atmosfären ...

Jag tror även att de flesta människor är överens om att vi har snabba klimatförändringar nu. Det stora problemet är att det är de fossila bränslena som bär skulden. Och det vill inte alla människor höra. Därför hittar man på skandaler som climatgate, hockeyklubban och en hel radda andra gates och ältar politik till förbannelse. Den här sidan är intressant för dom som vill veta mera om vad som händer med klimatet:

http://climate.nasa.gov/keyIndicators/

Bara att klicka sig fram på sidan. Minns ni förresten Himalaya-gate? Hur en felskrivning från 2350 till 2035 skulle undergräva förtroendet för IPCC?

Dessvärre verkar det som om 2035 är mera riktigt än 2350 i alla fall:

http://www.bbc.co.uk/news/world-south-asia-10691316

Detta är en bra illustration av klimatdebatten. En felsskrivning blir viktigare än det faktum att det faktiskt smälter på Världens Tak. Och de krafter som vill negligera klimatförändringarna saknar då sannerligen inte makt. Sedan finns det små medlöpare som sprider myterna vidare, trots att de borde varit utagerade för länge sedan. Som den här ledarskribenten som jag får intrycket av, att han kryper fram från gömslet under stenen, skriver en ledare, och sedan kryper tillbaka under stenen igen ...

För övrigt har jag hämtat en del stoff till det inlägget från Nationalencyklopedin. Ett uppslagsverk jag litar på trots att jag till varje band fått en sida med rättelser, till de felaktiga uppgifter som trots allt dyker upp i varje större faktaverk.

DN Expressen

onsdag 14 juli 2010

Bra rutet Adelsohn

Jag förstår att passagerarna på det tågset som stannade i obygen är förbannade, och jag förstår att styrelseordföranden för SJ, Ulf Adelsohn, å sin sida är förbannad å passagerarnas vägnar.

Om inte departementet för infrastruktur får till uppgift att se till att infrastrukturen fungerar kan vi lägga ner eländet. Att hålla på med styckningar (läs slakt) av våra gemensamma tillgångar är en verklighetsfrämmande verksamhet (sossarna är förbannemej inte heller oskyldiga till den här utförsäljningen). Sverige är inte så stort, att vi kan dela upp järnvägsnätet i marknadsandelar.

Hallå, det bor nio miljoner människor i det här landet, inte nittio.

I samband med vinterns tågkaos skrev jag att det behövs en stins. Samma sak gäller fortfarande. Fungerande infrastruktur är ett krav, ingen auktionsverksamhet. (Förresten, vilket stolpskott är det som har kommit på att vi ska sälja ut myndighetsutövningen AB Svensk Bilprovning? Att sossarna var så dumma att de bolagiserade verksamheten, är ingen ursäkt för idiotin att göra sig av med bolaget ... Regeringen borde ha bättre för sig än att fördärva det som fungerar.)

Jag anser att vi inte kan ha en regering bestående av pellejönsar, som tror att utförsäljningar av infrastrukturen löser de grundläggande problemen, när det kanske största problemet är samordningen, att våga prioritera vad som måste göras. Och faktiskt ta vinsten från godbitarna och lägga på de mindre lönsamma delarna.

Vågar vi hoppas på en debatt i valrörelsen om vad som är statens skyldighet?

Aftonbladet 1 2 3 Svd DN DN2

Vad tusan händer i Arktis?

Först: Ända sedan 2007 har vi fått läsa påståenden om att Arktis återhämtar sig. Det finns människor som har livlig fantasi.

När jag tittar på bilderna från IARC-JAXA, undrar jag vad det är som händer med termostaten däruppe. Att vi har en långtidstrend mot allt mindre is är klarlagt, trots protester från en del håll. Men det här, som syns tydligt på IARC-JAXA:s bilder:



Detta är den senaste bilden, vad gäller isens utbredning är läget snarlikt vad som gällde samma dag år 2007, som gäller som bottenrekord för "sea ice extent":





Lite mer is här, lite mindre is där ... Men det finns en avgörande skillnad, och det är istäcket över den arktiska bassängen, inklusive det vi kallar för nordpolen: Isen spricker upp i de centrala delarna. Frågan är om isen smälter i centrum, eller om isen pressas utåt mot kanterna och smälter där? Resultatet blir det samma. Att fenomenet är nytt blir tydligt med den här bilden:



Augusti 2007, samma dag. "Angreppet" mot isen kommer fortfarande utifrån, in mot centrum. De insprängda områden som vi ser i år, med kraftigt försvagad is existerade inte under 2007. Jämför särskilt området norr om Svalbard/Frans Josefs Land/Tajmyrhalvön på de olika bilderna.

Hur isminimat kommer att se ut i september vet vi ännu inte, däremot kan vi slå fast att talet om Arktis återhämtning är nonsens, precis som påståendet att avsmältningen avstannat.

Och, skulle vi de närmaste veckorna, få ett stort område med öppet vatten i den arktiska bassängen, slås inte bottenrekordet från 2007. Det ryker all världens väg.