Ny IPCC-rapport 2014

Det dröjer fyra år tills nästa IPCC-rapport kommer. Frågan många ställer sig är naturligtvis vad den kommer att innehålla, om larmrapporterna kommer att tonas ner, eller ...

Dessvärre inte. Redan syntesrapporten 2007 var till delar föråldrad innan den ens trycktes. IPCC:s projektioner angående den arktiska isen var grova underskattningar. Något som National Snow and Ice Data Center uppmärksammade innan dippen i det arktiska istäcket 2007. De flesta forskningsrapporter som ligger till grund för att kartlägga hoten mot isbjörnen är också de skrivna före 2007. Och läget i dag är definitivt inte bättre än vad det var 2006.

Havsnivåhöjningarna är ett annat område som IPCC kommer att tvingas revidera. IPCC har i sina tidigare prognoser räknat med en havsnivåhöjning på grund av dels termisk expantion, dels ett nettotillskott från smältande glaciärer.

IPCC har däremot inte räknat med någon ökad avsmältning från inlandsisarna på Grönland och Antarktis. Alltså det som händer. Och som händer med blott en blygsam temperaturökning på blott 0,13 grader per decennium, enligt Roy Spencer.

Den här avsmältningen satte igång under 2000-talet, och den kommer att fortsätta - om inte temperaturerna ser till att sjunka.

Temperaturerna ser inte ut att göra det. Det har inte hjälpt att solaktiviteten legat på ett minimum under flera år. Lindzens hypotes om att varmare hav påverkar molnbildningen, och att dessa kyler klimatet har inte slagit in. Havet har blivit varmare, det kanske har blivit fler moln, men det har inte precis kylt något klimat.

Permafrost som försvinner, glaciärer som krymper, metan som frigörs, tillhör också de delar där en ny IPCC-rapport knappast kommer att visa att läget förbättrats. När vi läser nästa IPCC-rapport kommer vi med största sannolikhet konstatera att det stora problemet från 2007 inte är omkastade siffror, från 2350 till 2035 - utan att 2350 inte är ett årtal som håller för Himalayas glaciärer ...

Svd1 2 3

Lysande Lars Lindström!

I mitt förra inlägg beskrev jag en liten människa som leker krönikör. I det här inlägget tar jag upp en krönikör, som tänker, och som inte bara följer med mobben i fallet Linnéa.

Fallet Linnéa är fruktansvärt tragiskt; mest tragiskt är att de medmänniskor som inte trodde på Linnéa så snabbt svänger över till att urskulda sina egna tillkortakommanden genom, något som snällt sagt kan kallas för lynchmentalitet. Alla som tänker till förstår, att om samhället hade tagit tag i den här våldtäktshistorien, så hade betydligt färre människor behövt skämmas i dag. Förövaren hade fått stå till svars för sina gärningar redan från början. Nu måste förövaren även stå till svars för alla de idioter som inte tog sitt ansvar när de hade chansen. Och samhället är inte skola och myndigheter, det är du och jag.

Lars Lindström berör en sak som slog mig ganska tidigt. Förövaren är 100% etniskt svensk, annars hade vi förmodligen haft kravaller på orten. Sverigedemokraterna har lyckats med sin propaganda; våldsbrott och våldtäkter beror på den kultur som inte är svensk. Och eftersom gärningsmannen i det här fallet är svensk har det troligen inte skett någon våldtäkt. Hmm.

Den här propagandan från SD är naturligtvis rent skitsnack. Våldsbrott, inklusive sexbrott, kan i de flesta fall kopplas till alkohol; alltså till kulturarvet, men inte det kulturarv som SD vill framhålla ...

I just det här fallet är det inte någon alkohol inblandad (vad vi vet). Men väl synen på vad som är OK eller inte. Jamen, grabben har varit lite hetsig, men våldtäkt är väl att ta i; han är ju en reko kille ... Synen på brottet avgörs alltså inte av gärningen, utan av vad vi tror om den anklagade. (Precis som SD:s Jimmie Åkesson vill ha det.)

Mångt och mycket handlar det här om rättssäkerhet. Den som befinner sig i samhällets utkant ska inte dömas på förhand, och den som befinner sig i samhällets centrum ska inte frias på förhand. Det är bara avskum som kopplar kriminalitet med etnisk och social tillhörighet. Och avskum vill jag inte ha i riksdagen.

Expressen1 2 DN1 Aftonbladet

Göran Skytte är grund

Med tanke på att jag legat på latsidan ett tag med bloggandet nu, har saknat inspiration helt enkelt, är det bra att det finns sådana som Göran Skytte att tillgå.

Göran Skytte är grund. Hans analys av dels opinionssiffrorna, dels av hur det påverkar det inbördes förhållandet mellan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand, är intressant. Som bloggare kan jag välja om jag vill skriva, Göran Skytte måste prestera en kolumn till en av sveriges största tidningar. Han kan inte avstå, även om han inte har något att skriva om.

Jag förstår Göran Skyttes inriktning, han måste plocka fram en konflikt i det rödgröna regeringsalternativet. Precis som alla andra skvallerjournlister.

I mätning efter mätning av folkets syn på partiledarna sjunker stödet för Mona Sahlin kraftigt, vilket är begripligt, medan stödet för Maria Wetterstrand ökar kraftigt, vilket är obegripligt. Man behöver inte ens vara Einstein för att förstå att detta måste påverka deras inbördes relation.

Så skriver Skytte i Svenska Dagbladet, och han har helt rätt. Skytte är ingen Einstein.

För oss som är intresserade av det politiska spelet, är det naturligtvis också intressant att följa det politiska spelet i de olika regeringsalternativen. Personligen förundras jag mest över att ledarna för satellitpartierna i Alliansen inte verkar påverkas av siffror, som är långt värre än de Mona Sahlin brottas med. Inte bara väljarsympatier utan även förtroendesiffrorna för partiledarna är katastrof. Det finns ingen nerv, inget j-r anamma, ingen vilja att visa att man är politiska partier med en egen ideologi och historia. Man uppträder redan som om sammanslagningen till ett alliansparti var ett faktum. Uppgivenhet.

Göran Skytte vill gärna få det till att vi inte vågar tala om förhållandet mellan socialdemokrater och miljöpartiet, därför att partierna leds av kvinnor!!! Om inte karln är någon Einstein, så borde han i fall försöka vara seriös. OK, hade jag läst krönikan i Hänt i Veckan så hade jag förstått det. Mina krav växlar med chefredaktör.

Att vi inte diskuterar förhållandet mellan partiledarna i Alliansen är inte så konstigt. Få bryr sig.

Fria resor och mutbrott

Jag bara måste skriva lite om riksdagsledamöternas resebidrag. Och dra mig till minnes vad dåvarande kommunalrådet i Åre, centerpartisten John-Bruno Jakobsson, sa för bra många år sedan. (Tror jag börjar bli gammal nu ...)

Bakgrunden var att kommunen hade bekostat resa och uppehälle, för ett antal politiker och tjänstemän, som skulle studera vinterturism i Alperna.

En reporter frågade kommunalrådet hur man kunde använda skattemedel för en resa till Alperna för politiker och tjänstemän.

Kommunalrådet svarade något i stil med: I Åre kommun arbetar vi med att bygga upp sveriges bästa skidanläggning för utförsåkning, och vi ska skicka iväg lika många nästa år ...

Mig veterligt ställde inte reportern någon följdfråga ...


Jag måste erkänna att jag personligen har tveksamheter till ett studiebesök på Disneyland för riksdagsledamöter. Däremot skulle jag tycka att det vore bra om flera politiker studerade Ekoturism, därför att jag anser att det har en stor potential, i sveriges glesbefolkade land.

Märker ni skillnaden?

Mina åsikter om vad som är viktigt. Därför anser jag, att jag ska hålla käften om resan till Disneyland.


Däremot om ett företag sponsrar en resa, om än syftet är gott, eller bekostar en hotelvistelse, eller en kurs, som jägarförbundet (inget företag, men väl en stark lobbyorganisation).

Tror ni att ett företag bjuder riksdagsledamöter för skoj skull? Som inte väntar något i gengäld? Det här vill jag ha bort! (Som parentes anser jag också att det borde iordningställas en svart lista över journalister som tackar ja till liknande gratiserbjudanden.)

Vill några riksdagsledamöter studera Shell och dess verksamhet, därför att de anser att det är värdefullt, så ska staten betala - inte bolaget. Och därför ska vi också ha generösa regler för studieresor.


Vi vill väl ändå inte ha det som i Schweitz där man visserligen inte slösar skattepengar på sina parlamentariker, men där det förväntas att den som får audiens betalar för det ...


Aftonbladet DN

Är kluven till att rödlista isbjörnen

Naturligtvis heter det "akut utrotningshotad", men jag kallar det för rödlista. SR:s miljöblogg klotet tar i ett inlägg upp isbjörnens skyddsstatus, där framförallt USA velat rödlista Ursus Maritimus, som den heter på latin. Något som inneburit totalt stopp för handel med alla isbjörnsprodukter. Jag använder isbjörnshår som flugbindningsmaterial, men det är inte därför jag är tveksam till ett totalförbud mot jakt.

Isbjörnen är hotad, men det är inuiterna och deras kultur också! Jag har mycket svårt att säga att inuiterna ska förbjudas att jaga isbjörn som de alltid gjort, samtidigt som deras livsstil är minst lika hotad av klimatförändringar som isbjörnen.

Isbjörnsstammen har efter inskränkningar i jakten ökat kraftigt de senaste decennierna. Från att ha varit nere på kanske 5 000 djur räknar man med att populationen vuxit till i dag 25 000 djur.

Så vad är problemet?

Miljögifter och att den globala uppvärmningen är som starkast i de arktiska regionerna. Med avsikt skrev jag ut det latinska namnet Ursus Maritimus; namnet har björnen fått av att den är knuten till havet, närmare bestämt hav i frusen form. Isbjörnen får problem med att hitta mat de perioder då det är helt öppet vatten.

Is i arktis som redovisas i grafer och på kartor är inget man gå på till nordpolen ... I vart fall inte sommartid. NSIDC redovisar isutbedning som hav till mer än 15% täckt av is; drivis alltså, och perfekt för säl -  och jagande isbjörn. Försvinner denna is från kusterna, och det gör den - allt annat är lögn - får djur som är knutna till isen problem. Nej, de kan inte följa iskanten, sälen är beroende av kunna dyka ner till botten för hämta föda, och det är djupt i ishavet, mycket djupt.

Det är inte i första hand de vuxna isbjörnarna som får problem utan det är ungarna. Och eftersom isbjörnen i alla fall blir 25 år så märks det till en början inte så mycket om det försvinner några generationer. Man räknar med att en isbjörnsunge på tre övererlever.

Vi vet alltså att isbjörnarna habitat är statt i stark förändring och att djuren får problem under en del av året med näringssöket, och att denna period blir längre och längre. Att säga att "artis is återhämtar ju sig varje år" är bara dumt, om man syftar på isbjörnarna. Inträder en lång period där björnarna inte kan skaffa föda, sätter det naturligtvis spår i populationen. Det kan i värsta fall leda till en dramatisk minskning, utan att det märks så mycket. Det kommer inte att märkas så mycket till en början, om ett antal generationer björnungar försvinner.

Detta skriver jag därför att klimatskeptiker gärna använder antalet isbjörnar som ett mått på att klimatförändringarna i Arktis inte skulle ha så stor betydelse. De skeptiker som säger så kan väl ta en liten fastekur från det att exempelvis Novaja Semlja blir isfritt fram till dess att isen återvänder.

Nog om den delen. Problemet med klimatförändringar är att födotillgången minskar för isbjörnen. Därför kan man i högsta grad ställa sig frågan vilken positiv effekt ett totalt jaktförbud skulle ha. Om isbjörnar svälter till döds för att maten inte räcker är de helt enkelt för många. Detta är ett cyniskt resonemang, jag vet.

Men det är en situation som vare sig de som jagar (inuiter) eller isbjörnen bett om. Orsaken finns i vårt sätt att hantera de fossila bränslena, det är vi som skapat de problem som gör att isbjörnarnas habitat förändras.

Ska vi skydda isbjörnen bara för att ge ytterligare några individer björn förmånen att svälta ihjäl, tror jag, att jag föredrar att inuiterna får fortsätta med licensjakt på björn.

Mer om "Nature" sätter ner foten

Denna post är en uppföljning på "Nature" sätter ner foten.

Tack för kommentarer, och att dessa hållit sig inom civilicerade gränser. Jag vill helst inte moderera, utan plockar i stället bort sådant som jag bedömer (ingen annan) inte höra hemma i debatten i efterhand. Jag hoppas kunna fortsätta så.

Debatten kom mycket att handla om vilken grund McIntyre har att stå på, då han ifrågasätter NASA:s temperaturserier. Mycket dålig grund, skulle jag vilja påstå, utan att överdriva, eller till och med ingen grund alls. Anthony Watts kan vi lämna därhän. Det borde professor Ingemar Nordin också göra. Å andra sidan riskerar inte Nordin någon trovärdighet.

Det vi ska ha i minnet när vi ser McIntyres analyser av temperaturer från NASA, är att det inte går att ifrågasätta delar av temperaturserie. Jo, McIntyre kan naturligtvis, och det försöker han också. Ett beteende som blir rent ut löjligt, då han inte låtsas om att hans annorlunda hantering av data även påverkar bakåt i tiden. Mig veterligt har aldrig McIntyre tagit upp en diskussion om vad som händer med temperaturerna 1934, 1961 eller 1979, om dessa ska behandlas på sammas sätt som temperaturerna år 2010. En riktig forskare hade ställt upp en sådan hypotes.

Tankeväckande i det här sammanhanget är att vi efter energikrisen på 70-talet effektiviserat energianvändningen. Värmeläckage kostar. Och ett minskat värmeläckage minskar UHI. Nu tror dock inte på mera än en ytterst marginell effekt i det avseendet. Men tänk om det varit tvärtom. Räck upp handen, den som tror att Watts och McIntyre inte hade tagit upp, att ett minskat värmeläckage påverkar temperaturerna. Och att Fox News indignerat hade talat om att klimatforskarna saknar trovärdighet, då de inte tagit hänsyn till de ändrade energiflödena. Det är så dom arbetar.

Självklart finns det också en reell UHI-effekt. Temperaturen är högre i New York än utanför, men den effekten syns även i satellitmätningarna. Om jag inte har fattat fel så handlar Roy Spencers UHI-analys till stora delar om detta. Något helt annat än antydningar, påståenden och rena lögner om att UHI skulle medföra "dopade" temperaturer; äpplen och päron alltså.

Vare sig McIntyre eller Watts har publicerat någon studie inom klimatforskningen. Det är därför professor Ingemar Nordin refererar till Watts. Den som inte har någon grund att stå på refererar naturligtvis också till ...ingenting.


Intressant är det rena förtal av Phil Jones, som Stockholmsinitiativet, med Göran Ahlgren som försångare drog igång. Max Andersson har utförligt beskrivit felen i Ahlgrens påståenden, så om den delen ska jag inte orda.

Däremot om vad som hände med pressmeddelandet ... Den ordagranna inledningen av pressmeddelandet ger 527 googleträff; Bland annat den här:

http://wattsupwiththat.com/2010/03/05/swedes-call-out-jones-on-data-availability/

Antony Watts är lite av förnekosfärens propagandaavdelning, något som vi förstår av det här: En googlesökning på rubriken hos Watts ger 7 380 träff. Och då har jag bara kollat den ordagranna lydelsen av Watts rubrik.

En av kommentarerna på mitt blogginlägg innebar något i stil med, att många verkade tycka att SI hade gjort en höna av en fjäder.

Jo så kan man ju också se det. Jag föredrar att se docenten i organisk kemi som det ärans kräk han är. Han har struntat i att kolla upp fakta bakom sina påståenden. Eller, om jag ska vara ärlig, tror jag inte att fakta skulle ändrat hans beteende.

Han har skickat ut en ren lögn om en människa (som även råkar vara klimatforskare), i trygg förvissning om, och säkert nöjd över det också, att påståendet kommer att spridas effektivt. Att det efter några dagar visar sig vara just den där hönan av ingenting saknar betydelse, och det vet Ahlgren om. Han spridit skit omkring sig, och skiten har fastnat på Jones. Jag tror att Ahlgren är nöjd. Det är så dom arbetar.

"Nature" sätter ner foten

Det är uppfriskande att den ansedda tidskriften Nature sätter ner foten i den rena förtalskampanj, som pågår gentemot forskare, som publicerar studier som visar att vi har en global uppvärmning, och att den - hemska tanke - kan ha med mänsklig aktivitet att göra.

Climate of fear heter heter artikeln, och beskriver i stort hur forskarna uppfattar klimatdebatten. Ett skeende som påminner mera om en amerikansk presidentvalskampanj än om forskning, den verksamhet som naturligt nog är den som forskarna behärskar bäst.

Scientists must not be so naive as to assume that the data speak for themselves.

Så skriver redaktionen för Nature, och slår huvudet på spiken. Klimatfrågan handlar inte om vilka resultat forskarna kommer fram till. Det handlar om på vilket sätt forskningsresultaten kommer att misstänkliggöras, och hur mycket forskaren personligen kommer att nedsvärtas.

Glöm det här med forskare som kämpar om att göra en upptäkt. (Den som är populärvetenskapligt intresserad vet att en sådan kamp inkluderar såväl såväl missunsamhet som tjuvnyp.)

Det som är unikt för klimatforskningen är, att efter det, att en forskare gjort en upptäckt, fått sina rön granskade och blivit publicerad - om hans arbete hållit måttet vill säga ...då börjar kampen. Och glöm att de som ifrågasätter resultaten bryr sig om att kolla upp om deras teser i sin tur håller. Nej, istället handlar det om att sprida så mycket skit som möjligt med förhoppningen att en del fastnar på forskaren personligen - något som snabbt utvecklas från klimatforskaren i singularis till klimatforskare i allmänhet.

Det finns ett ständigt aktuellt exempel på det här. Anthony Watts och Steve McIntyre ifrågasätter ständigt de globala temperaturerna med utgångspunkt från teorin om Urban Heat Islands (UHI).

UHI är inte något nytt fenomen, och alla som redovisar temperaturer tar hänsyn till detta.

I sitt agerande visar Watts och McIntyre att de inte är forskare. De ställer upp en tes om att UHI påverkar temperaturerna så att resultatet blir fel. Vilket är det enklaste sättet för att kontrollera om tesen stämmer? Något att jämföra med naturligtvis, finns det? Svar: ja. Satellitmätningar signerade Roy Spencer, från University of Alabama in Huntsville (UAH).

Roy Spencer  (som även är forskare till skillnad från de andra två) förekommer för övrigt ofta på här båda herrarnas bloggar, så det borde inte vara så svårt att fråga. Spencer är ansvarig för  UAH:s satellitmätningar, där man mäter temperaturen en bit upp i atmosfären. Finns det någon diskrepans mellan de mätserier från NASA i det här fallet och UAH:s satellit. Svar: Ja. Satellitmätningen visar en svag men urskiljbar ökning i förhållande till markstationerna. Finns det något stöd för tesen? Svar: nej.

De flesta forskare hade nog ansett att tesen i och med det här hade fallit. Inte Watts och McIntyre. För att ändå hålla fast vid tesen var de nu tvungna att börja ett mödosamt arbete för att förklara varför markmätningarna inte stämmer överens med satellitmätningarna trots att alla kurvor visar detta. Alternativt visa att satellitmätningarna inte heller stämmer.

Men vänta lite ... Något sådant arbete har inte utförts. De fortsätter att hålla fast vid tesen trots att de inte kan visa varför. Ännu värre, de låtsas inte om att det existerar något som förkastar tesen, eller i vart fall starkt ifrågasätter den; något som rimligen krävt ett resonemang kring detta. Trots att Anthony Watts på sin blogg har haft en post som visar på problemen med tesen.

Kan vi kalla det här vetenskapligt bedrägeri? Nej! Anthony Watts är inte forskare, och statistikern och före detta mineralprospektören Steve McIntyre är numera frifräsare. Därför måste de frias från misstankar om vetenskapligt bedrägeri. Men vi bör ställa oss frågan om en forskare i den akademiska världen hade överlevt ett sådant här agerande.

I vart fall tror jag inte att den forskaren hade kunnat fortsätta på samma tema, att ständigt hitta nya områden som man påstår klimatologerna fuskar med. FUSKAR ... En sådan anklagelse kommer man inte med om man inte tydligt kan visa att det är så. Visst ja, Watts och McIntyre är bloggare och inte forskare, viss skillnad, höll på att glömma det.

Något som Watts med all önskvärd tydlighet visar då han till stora delar bygger sin forskning propaganda på bildmaterial i stället för siffror.

Det är inte konstigt att det finns vetenskapsmän som mera liknar det här vid ett gatuslagsmål (street fight) än forskning.

Att färdigställa en forskningsrapport innebär flera års arbete, bland annat måste forskaren ta reda på vad som är gjort tidigare inom sitt område. Några sådana bekymmer har icke ickeforskare som Watts & McIntyre. De kan innan trycksvärtan torkat på en rapport, skicka iväg en bloggpost som visar nya  revulotionerande rön, och som kullkastar årtals arbete... Strunt samma om bloggposten håller måttet vetenskapligt sett, ingen kommer att granska den, för den gör inte anspråk på att vara vetenskaplig. Posten gör bara anspråk på att kullkasta det vetenskapliga. Sådant är tillåtet i bloggvärden.

Men sedan börjar det roliga ...

Läs den här bloggposten från professorn i vetenskapskommunikation vid Linköpings Universitet, tillika medlemmen i Stockholmsinitiativet, och medarbetaren på bloggen The Climate Scam, Ingemar Nordin:

I veckan kastade så slutligen Nature alla pretentioner på att vara en seriös vetenskaplig tidskrift och gick ut med en politisk ledare till försvar för de klimat-aktivister inom IPCC som kidnappat klimatvetenskapen.

Hoppsan. Ingemar Nordin måste ha mycket på fötterna för att kunna komma med en sådan anklagelse. Det har han också:

Nåväl, ledaren fortsätter i samma stil med en uppmaning till världens klimatforskare att gemensamt ställa upp på alarmisterna och IPCC:s sida i sin kamp mot de onda skeptikerna.

Jag har kursiverat "de onda" för att markera, att här länkar professor Ingemar Nordin till ... Anthony Watts blogg Watts Up With That.

Man tror inte sina ögon. En professor i vetenskapskommunikation, som håller föreläsningar på universitetsnivå i "vetenskapsteori för naturvetare", förkastar vetenskapligt arbete till förmån för en bloggare i Right Wingsfären i USA. Sådant får en bloggare göra, knappast en hederlig professor.

Ingemar Nordin är av åsikten att klimatforskningen politiserats. Ja det kan man ju hålla med om. Senator Jim Inhofe i USA är en sådan politiker. Han är inte ensam, det stiftas suspekta lagar i USA om att undervisning vad gäller evulotion och global warming, ska inkludera "alternativa teorier".

Så nog politiseras forskningen alltid. Och riktigt motbjudande blir det när en akademiker som Ingemar Nordin blandar ihop vetenskap med kvasivetenskap, vetenskapliga rapporter med bloggeri, och kryddar med förtal i största allmänhet. Så där ja, en liten presentation av professor Nordin. Undra på att han är populär bland skeptikerna ...

Uppföljningen till bloggposten här.

Borgerligheten på väg mot enpartisystem

Av och till spekuleras det om vi går mot ett tvåpartisystem. Utan att dra för stora växlar på den SIFO-mätning som publiceras i bland andra Svenska Dagbladet, kan man säga att så verkar inte vara fallet. Däremot verkar borgerligheten raskt marchera mot ett enpartisystem.

Trenden är att moderaterna ökar medan satellitpartierna minskar, på väg mot fyraprocentspärren eller rent av under densamma. Det syns alltså i opinionen att moderaterna håller på att käka upp de små partierna. Som om det inte vore nog gör dessa partier själva sitt bästa för att utplånas. "Hjärtefrågorna" som folkpartiet, centern och kristdemokraterna driver är inte längre så mycket hjärtefrågor; mera gamla moderatförslag som det statsbärande partiet inte längre prioriterar, eller har släppt till sina kollegor.

Maud Olofsson skriver i Expressen en debattartikel där hon attackerar Maria Wetterstrand och miljöpartiet. Sakfrågan handlar om de hushållsnära tjänsterna, och inlägget skulle kunna ha skrivits av vilken moderat som helst.

Ja, jag är övertygad om att centern är bättre än miljöpartiet på att driva frågan om hushållsnära tjänster. Och jag är lika övertygad om att väljarna vet det också. Dock tror jag att problemet för centern är att miljöpartiet uppfattas som mera trovärdiga i miljöfrågan. Men, vill Maud Olofsson prioritera de hushållsnära tjänsterna, så får hon väl göra det.

Naturligtvis är det som läckt av miljöproppen inte alls bra. Ett parti som säger sig vara alliansens gröna röst får inte hamna i en diskussion där det heter att regeringen sänker miljökraven för att kunna uppfylla dem. Man får inte vända en i stort samlad miljörörelse mot sig.

Utspelet med att kommunerna ska få besluta om bilfria zoner förstärker den bilden. Intervjun med stockholmscenterns Per Ankersjö var kliniskt rent från synpunkter om satsningar på en förbättrad kollektivtrafik. Beundranvärt i all sin tragik. Regeringen vill att det ska låta bra, men helst inte göra något. Uppgivet kan man säga.

Expressen Aftonbladet

Regeringen och miljön

Det finns två sätt att skärpa miljöpolitiken. Det ena är att investera pengar, de områden man prioriterar får kosta. Det andra sättet är lagstiftningsvägen. Helt enkelt att skärpa miljölagstiftningen. Piska eller morot brukar det populärt heta.

Ett konkret exempel på hur det skulle kunna gå till tar jag från ett område, som jag själv tycker skulle prioriteras: korridorer med grönska i anslutning till vattendrag och diken. Det finns en del regler för det här, framförallt inom skogsbruket. Men, för att förhindra näringsläckage och för att öka den biologiska mångfalden behövs en skärpning. Åker ni genom ett jordbrukslandskap, ser ni naturligvis vattendrag och diken lite varstans som genomkorsar landskapet. Vitsen är att dessa vatten inte ska synas så mycket, i vart fall inte sommartid. Dessa vatten bör då vara dolda av grönska, som i sin tur är full av liv.

De här korridorerna kan man dels lagstifta fram, dels få fram genom bidrag. Eller bådadera. Men man måste prioritera om det ska hända något. Det här med bidrag är för övrigt inte alls något suspekt; i stället för att markägaren får betalt för x kg potatis får markägaren betalt för x kvadratmeter liv.

Regeringen har valt en tredje modell.

Jag förstår inte. För en regering som säger sig prioritera miljöfrågan borde det vara lätt att hitta områden att satsa på (av förståeliga skäl skulle jag gärna se en satsning enligt ovan). Väljer regeringen att inte öka anslagen till miljövård, förstår jag det. Om man i stället väljer att skärpa lagstiftningen, vill säga. Att välja en modell där lokala moderater lovar att plantera ett träd för varje ny lägenhet ser jag mera som något gulligt. Inte som offensiv miljöpolitik.

Aftonbladet har ett skarp analys av miljöminister Andreas Carlgrens dilemma i regeringen. En centerpartistisk miljöminister i en regering som inte tillför några nya pengar för miljöpolitiken, och som verkar sänka miljökraven för att kunna tala om att man uppfyllt dem! Ingen önskedröm direkt, och helt obegripligt anser jag. En regering som inte kopplar samman en hög arbetslöshet med miljöfrågorna, och ser möjligheten till gröna jobb, tänker inte vidare strategiskt. Praktikplatser hos myndigheter kostar också pengar ...

Aftonbladet skriver att Fredrik Reinfeldt inte unnar miljöminister Andreas Carlgren några framgångar. Den delen tror jag inte stämmer. Hade centern krävt att miljöpolitiken skulle prioriteras, så hade miljöfrågorna naturligtvis inte hamnat i strykklass.

Det största problemet, vad gäller miljöpolitiken, är inte statsminister Fredrik Reinfeldt. Problemet är i stället att centern inte prioriterar miljöpolitiken. Och partiledaren heter Maud Olofsson.

DN1 2

Grader i helvetet

Frågan ställs på sin spets: vad ska få kallas för folkmord? Är vi alla överens om att nazisternas jakt på judar i de ockuperade staterna ska kallas folkmord? Bra. då är vi överens om det.

Ska turkarnas slakt av armenier kallas folkmord? Ja. Är vi säkra på det? Går det att jämföra? Nej. Grovt brott mot mänskligheten vill jag kalla det för, och en etnisk rensning utan motstycke. Jag erkänner att jag går in på, för mig motbjudande hårklyverier. Hårklyverier som jag inte skulle acceptera ... om det inte gällde en jämförelse med nazismen. Som på något sätt framstår som den ultimata ondskan, vilket inget i jämförelse kan mäta sig med.

Så vad är skillnaden mellan Turkiet och nazityskland? Bo-Inge Andersson SVT:s utrikespolitiske kommentator har en kort och lakonisk beskrivning av händelseförloppet; Det osmanska riket muslimskt) genomförde en etnisk rensning mot armeniska kristna (wikipedia).

Händelseförloppet kan också beskrivas som ett riktigt blodigt och vidrigt inbördeskrig. Jag förstår att skillnaden mellan att bli mördad av en muslimsk granne eller en nazistisk granne inte existerar för de drabbades anhöriga, som vill ha upprättelse. Bara för en utomstående betraktare.

Den hårfina skillnaden ligger i att nazisterna invaderade många länder som skulle bli "lydriken", alltså bli slavar åt nazisterna. Men där man letade upp en viss etnisk grupp, judarna, bara för att döda dem. Livsrummet var klart, befolkningen förslavad som planerat, men ändå utförde man en förintelse av rasmässiga skäl.

För mig räcker detta för att, rent ut sagt, gradera helvetet. Hur cyniskt det än låter dödade turkarna inte på andra ställen i kriget folk, för att de var kristna, det som nazisterna gjorde med judarna. De började jaga judar i grannländerna, och såg det som en huvuduppgift. Därför måste vi ha en liten gradskillnad mellan turkarnas illdåd och nazisternas.

Nu har vi bestämt oss för att kalla nazisternas illgärningar för folkmord, men jag skulle också kunna tänka mig att kalla turkarnas slakt av armenier för folkmord, och reservera begreppet brott mot mänskligheten för nazisterna. Men en skillnad måste vi ha, anser jag. Det nazisterna gjorde saknar motstycke, även om vi ser till det osmanska riket.

Carl Bildt beklagar beslutet att likställa slakten på armenier med utrotningen av judar, men han har lite grann sig själv att skylla. Hade utrikesministern då det begav sig, då förintelsen diskuterades i samband med kontoversen om "Forum för levande historia" rivit i och sagt, att oavsett hur vidrigt sovjetunionen än hanterade sina medborgare, kan vi ändå inte jämställa kommunismen det med det ...som är förintelsen.

Grader i helvetet.

DN1 2 3 4 Svd1 2

Elisabeth Ohlsson-Wallin, Dror Feiler och Lars Vilks

Uppdatering: Skrev det här för någon vecka sedan, men posten är aktuell för en länk igen. Har ändrat ett stavfel och lagt till namnet Gunilla Sköld Feiler, som jag missade tidigare.

Yttrandefriheten skall vara helig. Den konstnärliga friheten likaså. När religiösa dårar inte drar sig för att mordhota en konstnär måste samhället resa sig och försvara de humanistiska värdena.

En konstnär måste ha rätten på sin sida att uttrycka sig. Därför agerar samhället (däri ingår massmedia) i dag efter vad man kan förvänta - och kräva. Att jag sedan är konservativ, och anser att det i första hand är upp till varje kultur att häckla sina egna, hör inte hit. Vilks ska försvaras.

Ändå känns den här debatten om "rondellhunden" lite skruvad. Jag vill inte minnas att man på ledar-, kultur- och debattsidor så oförbehållsamt ställde upp för Elisabeth Ohlsson-Wallin i samband med Ecce Homo. Ändå förekom det i samband med utställningen såväl mordhot som politisk inblandning. De som inte stod upp för Ohlsson-Wallin den gången behöver inte ställa upp för Vilks nu. Det blir bara hyckleri.

Eller Dror Feilers och Gunilla Sköld Feilers installation "Snövit och Stillhetens hav sanningens vansinne", som utöver mordhot och trakasserier mot konstnären, drabbades av vandalisering. (En installation som jag känner lite extra för, eftersom den faktiskt berörde mig.) Jag hoppas att alla dom som mumlade om antisemitism (utan att kunna förklara vad dom menade) faktiskt tar konsekvenserna av det och håller käften i den här debatten.

Den antisemitism som främst Gunnar Hökmark och Per Ahlmark pratade om i samband med Dror Feilers installation är obegriplig. Dror Feiler, själv israel, med ett förflutet i armén, och aktiv i israelisk-palestinska fredsförbundet (tror jag det heter) skulle vara antisemit!!! Ändå var det märkligt tyst i stora delar av kulturetablissemanget till stöd för Feiler. I vart fall inte lika högljutt som i dag. Och jag undrar vad de ledarskribenter som då duckade, skulle ha skrivit om en utrikesminister rivit ner rondellhunden ...

Åter lite grann till min poäng i början om min åsikt om att var och en i första hand bör ta hand om sina egna. Såväl Elisabeth Ohlsson-Wallin som Dror Feiler "rörde om i sina ankdammar". De ställde genom sin konst saker på sin spets; Ohlsson-Wallin det sekulära och kristna sveriges förhållande till Jesus och kristendomen, Feiler israelernas och palestiniernas förhållande till hatet och det meningslösa dödandet.

Lars Vilks poäng hittar jag inte, men ställer oförbehållsamt upp för hans rätt att framföra den.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/konstnaren-gunilla-skold-feiler-om-lars-vilks-1.1063234

Aftonbladet1 2 Svd1 2 3 4 5 6 DN1 2 3

Climategates och grå litteratur

Jag ska fortsätta på samma tema som när jag skrev "Africagate är avslöjande". Och inte bara Africagate, Stockhomsinitiativet (SI) har nyligen dragit till med att avsiktligt ljuga om klimatforskaren Phil Jones korrespondans med SMHI.

Kortfattat, att SI och figurer i dess omgivning sprider ut att klimatforskarna inte är trovärdiga därför att de inte lämnar ut rådata. Trots att SI mycket väl vet, att det inte är forskaren som bestämmer om rådata ska lämnas ut eller inte. SMHI bestämmer över sveriges klimatdata, inte Phil Jones. Punkt.

Africagate är avslöjande skrev jag. Klimatförändringar är bekymmersamma i Afrika. En kontinent, tre gånger större än Europa, med savann, regnskog och vändkretsöknar - och ett jordbruk i utvecklingsstadiet, blir med nödvändighet sårbar.

Utbildningsväsendet är fortfarande under uppbyggnad i Afrika. Forskning och data om klimatets utveckling är än så länge bristfällig. Men håller snabbt på att bli bättre, bland annat därför att man börjar dokumentera den muntliga traditionen; när brukar regnen komma och hur mycket, torrperioderna, tidigare svängningar, kunskap som finns hos jordbrukarbefolkningen. Och som är minst lika viktig som temperaturserier.

Just kunskapsluckorna om Afrika utnyttjas skamlöst när det gäller försöken att skjuta FN och dess klimatpanel i sank.

IPCC skriver i rapporten:

”Vid år 2020 kan avkastningen från jordbruk som är avhängiga regnvatten i vissa länder att minska med upp till 50 %.”

Vilket är grundat på WG II

I andra länder finns ytterligare risker som kan förvärras av klimatförändringarna, inkluderande större erosion och upp till 50 % minskande skördar på regnbevattnade marker under perioden 2000-2020 och minskning av skördarnas växtperiod (Agoumi, 2003).

Men, och det är förbannat viktigt, det står också i rapporten:

Hursomhelst är det möjligt att en anpassning kan minska dessa negativa effekter (Benhin, 2006).” Några exempel på detta följer och sedan fortsätter det med: ”Emellertid kommer inte alla förändringar i klimat och klimatväxlingar vara negativa, då jordbruk och växtsäsonger i vissa områden (exempelvis delar av Etiopiens högland och delar av södra Afrika som Mozambique) kommer att gynnas av klimatförändringarna beroende på en kombination av ökad temperatur och nederbördsförändringar (Thornton et al., 2006). Klimatscenarior med mildare klimat ger en bild av fler fördelar bland afrikanska bevattnade åkermarker, speciellt de på torra områden.

Alltså i mångt och mycket ett resonemang kring klimatförändringarna i Afrika, om hur dessa kommer att slå och hur man ska anpassa sig. Något som jag har fått intryck är vad många skeptiker säger sig efterlysa. Men säga en sak, göra en annan. Därför ger man sig på referenserna till Agoumi 2003, och hävdar att dessa referenser aldrig skulle blivit godkända. (Naturligtvis rent skitsnack, huvudsyftet är att underminera FN.) En minst sagt subjektivt slutsats, vilket framgår av det Tim Lamberth skriver om på Deltoid.

Det är också intressant att en del av slutsatserna i det tredje citatet, även de kommer från så kallad grå litteratur.

En liten samvetsfråga; om man nu genomför åtgärder som tar ut effekterna från klimatförändringarna, tror ni då att alla skeptiker kommer att tycka att det är bra, eller tror ni att det kommer att finnas skeptiker som tar detta till intäkt för att säga att IPCC hade fel i sina prognoser?

Grå litteratur hör som en konsekvens av vad jag skrivit ovan om bristfällig klimatforskning, samman med Afrika. Och den högljudda kritiken hör samman med, att om man kan avfärda klimatproblemen på grund av formella skäl så ska man försöka.

Den ena huvudfiguren i det är krypskyttet är Richard North, en lobbyist placerad någonstans till höger om höger, och vars gärning går ut på, utöver att underminera FN och dess organisationer, att kritisera EU utifrån att unionen riskerar att slå sönder samhörigheten med USA (undrar hur han ser på NATO). Man kan lungt säga, att här har vi ett exempel på hur man utifrån en egen agenda politiserar forskningen.

Den andra huvudfiguren är journalisten Jonathan Leake. Helt klart är väl, att inte alla vetebröden är färska, utan det dyker upp kontroverser kring det mesta han ger sig in på. Han är vetenskapsjournalist, så det ingår i hans arbete att skriva om klimatet. Jag måste säga att jag känner tacksamhet över att han, som man säger engelskspråkigt, tillhör kategorin "deniers".

Slutsatserna om bluff och mygel från dessa två figurer, sprids som löpeldar på nätet; av den del av en rapport, som innehåller slutsatser om Afrikas klimat, och som kan diskuteras, drar mindre nogräknade bloggare slutsatsen att

"... uppvärmningen ... inte kommer att minska skördarna i Afrika."

Och indignationen hos en del som kommenterar blir humoristisk, när jag blandar in lite lämpliga personangrepp, av nästan samma kaliber som i förnekosfären (jag skriver nästan, att jämställa klimathaverister med fascister gör jag inte).

Dom som tar illa upp av personangrepp, och svepande anklagelser, kanske skulle verka för att sådant försvinner ur debatten. Man kan göra personangrepp på olika sätt; en mycket effektiv metod är att antyda något i en bloggpost (ibland behövs inte ens antydningar), i trygg förvissning om att de som kommenterar kommer att sköta resten. För att sedan urskulda sig med något i stil med: men jag har inte skrivit något sådant ...

Skärpning för helvete!

Åter till den grå litteraturen. Grå litteratur är nödvändig om man vill ha en aktuell bild av läget. Utan den kommer IPCC:s rapporter, vad gäller iaktagelser om klimatförändringar, att vara inaktuella innan de ens går i tryck. Det kanske tar tre år att göra en vetenskaplig studie, något år innan den får accept, ytterligare något år innan IPCC gått igenom den och tagit in den i sin rapport. Först därefter publiceras AR 5 med fem år gamla vittnesmål om faktiska klimatförändringar.

Det borde inte vara svårt att lösa, att i en rapport ha material, som till exempel ovanstående om Afrika, avsett bland annat för en diskussion, om vad det bästa är för att lösa de hot och möjligheter som klimatförändringarna ger upphov till.

Det borde inte ens enstaka journalister och proffstyckare med paranoida drag kunna förhindra.

(Citaten ovan är från en översättning från RealClimate på bloggen Klimat och Energi av Christer Borg)

DN

Trendmätningar och riktig politik

Den trendmätning som publiceras i bland annat Expressen är naturligtvis ingen munter läsning för centerpartisterna. Ska jag ändå ge ett råd, så är det att strunta i den här mätningen, och alla andra mätningar också för den delen.

Kalla i stället till en extrastämma, och lås in er en vecka eller så. Strunta i att göra några utspel, de kommer ändå inte att ha någon effekt. Den procent som enligt DN verkar prioritera RUT-avdraget röstar säkert ändå på moderaterna, som drev det här från början.

Fråga er i stället varför centern bildades, och vilka väljargrupper partiet bildades för. OK, bönderna har försvunnit, men de små människorna finns kvar. Alla dom som ser till att få vardagen att gå ihop, i stället för att vara högljudda på debattsidorna. Alla dom som finns, och de är många, och som tar miljö och natur på allvar, inte den där högljudda jägargruppen som vill bestämma i skogen efter eget gottfinnande.

Det finns stora väljargrupper som behöver rejäla företrädare. Någon som ryter i och ifrågasätter om verkligen en privatisering av apoteket är det bästa för att garantera den servicen i hela landet - inte bara på stureplan. Eller om en nyetablering av en friskola verkligen är det bästa när ett antal kommunala skolor riskerar nedläggning. Vågar man överhudtaget ställa de här frågorna i centern i dag? Jag är i alla fall övertygad om att man vågar ställa dem runt köksbordet.

Jag är säker på att det är många som vill ha ett parti, som inte dumsnålt vänder skattekronorna när det gäller offentlig upphandling, efter principen ju större desto bättre. Med resultat att det lokala näringslivet och dess handel hamnar utanför de kommunala grytorna.

Det finns mycket att göra för ett parti som tar till huvuduppgift att företräda alla dom som inte är så högljudda alla gånger. Nyliberalerna kommer säkert att klara sig ändå.

DN

Ännu en groda ...

Det finns säkert flera med mig som har läst Göran Ahlgrens pressmeddelande om SMHI och klimatdata, och naturligtvis att klimatforskaren Phil Jones på CRU ljuger (man skriver att Jones "statement is false and missleading"). Jag läste eländet på The Climate Scam, och konstaterade snabbt att här har Ahlgren producerat något som inte stämmer med verkligheten. Nej, inte den här gången heller ...

Maggie Thauersköld Crusell (högoddsare?) har naturligtvis rätt när de skriver att de kommit över korrespondansen. De här gökarna är duktiga på att komma över saker och ting.

Ahlgren skriver att all svensk klimatdata är offentlig. Göran Ahlgren är en rolig man.

Max Andersson, som är ordentligt insatt i SMHI:s policy har bloggat om den fadäsen från Stockholmsinitiativet. Underhållande faktiskt.

"Africagate" är mycket avslöjande

Från Christer Borgs utmärkta översättning från RealClimate (IPCC:s misstag: Fakta och vinklingar) korpar jag ett långt citat:

Skördeavkastning i Afrika: I syntesrapporten från IPCC säger man: ”Vid år 2020 kan avkastningen från jordbruk som är avhängiga regnvatten i vissa länder att minska med upp till 50 %.

"Detta är på rätt sätt refererat tillbaka till kapitel 9.4 i WG2, som säger: ”I andra länder finns ytterligare risker som kan förvärras av klimatförändringarna, inkluderande större erosion och upp till 50 % minskande skördar på regnbevattnade marker under perioden 2000-2020 och minskning av skördarnas växtperiod (Agoumi, 2003).” Agoumi-referensen är relevant och citerad korrekt.

The Sunday Times, har i en artikel signerad av Jonathan Leake rubricerat detta som ”Africagate” – med huvudsaklig kritik riktad mot att Agoumi (2003) inte är sakkunnigbedömd (peer-reviewed) (se nedan våra kommentarer om ”grå litteratur), utan en rapport från International Institute for Sustainable Development och Climate Change Knowledge Network, grundad av en statlig organisation under USA:s utrikesministerium (USAID). Rapporten, som är skriven av den marockanska klimatexperten professor Ali Agoumi, är en sammanfattning av tekniska studier och undersökningar utförda för att informera ”Initial National Communications” från tre länder (Marocko, Algeriet och Tunisien) till FN:s Framework Convention on Climate Change (UNFCCC) och är en helt giltig referens.

Detta är oerhört avslöjande.

Magge Thauersköld Crusell skriver i sin (läs Stockholmsinitiativets) blogg The Climate Scam att

Nu har det visat sig att glaciärerna i Himalaya INTE smälter oroväckande snabbt, att havsnivån INTE stiger alarmerande fort, att uppvärmningen INTE kommer att förstöra 40% av Amazonas och att den INTE kommer att minska skördarna i Afrika.

Jag undrar var hon fått uppgiften att klimatförändringarna inte kommer att minska skördarna i Afrika (övriga uppgifter också för den delen). Vilka studier grundar hon det på? "Felet" som inte ens verkar vara ett fel beror på att den studie som finns med i IPPC:s rapport inte är sakkunnigbedömd. Vilket däremot de uppgifter som studien grundas på är.

Det The Climate Scam skriver om är bara hårklyverier, rent haveristarbete, och för Thauersköld Crusells slutsats (ovan) finns det inget stöd. Det finns inte ens en antydan.

Nu tror jag i och för sig inte att Thauersköld Crusell begripit vad det här handlar om. Den som hämtar sina uppgifter från Right Wingsfären i USA är antingen bara godtrogen - eller har problem med de mentala utförsgåvorna.

Det som jag tycker är riktigt obehagligt, och avslöjande, är, att de slutsatser som dras i IPCC-rapporten står fast. Detta är det riktiga "Africagate", att att det finns riktigt vidriga människor som tar till intäkt att negligera problemen med klimatförändringar i Afrika, inte på grund av sakliga fel i en rapport - utan på grund av att man vill hitta fel för att slippa konfronteras med verkligheten. Hjärnspöken alltså.

DN

Hide the gaps

Tänk er en kurva, peer-reviewed naturligtvis, som det refereras till i olika sammanhang. Kurvan är  bruten på många ställen, fast det inte syns i den obrutna linjen. Inget medelvärde mellan olika värden, utan helt enkelt olika analyser, punktvisa och ibland med flera års mellanrum, som bundits samman till en kurva.

Inte bara olika analyser, utan också olika analysmetoder och från olika platser, och av olika personer. Analyserna går heller inte att göra om, inget råmaterial finns kvar, bara apparaturen.

Naturligtvis skriker klimatskeptikerna rakt ut, och Steve McIntyre har skrivit långa utläggningar om det omoraliska i forskarens agerande. För att inte tala om alla hans ilskna inlagor, om varför den aktuelle forskaren valt att lyfta fram just de analyser han har gjort, från  de mer än de 180 rapporter han haft att sovra bland, inkluderande tiotusentals analyser. Och till på köpet analyser som inte går att göra om. Och hur kunde en ansedd vetenskaplig tidskrift ta in en sådan artikel?

Nej, det är tyst om den saken från den avdelningen, för här är kurvan på bild.

Och tidskriften är denna.

All likhet med den rena personförföljelse av forskare* som ett antal bloggar ägnat sig åt är naturligtvis bara en tillfällighet.

*Mann, Briffa, Jones mfl.

Teknik 360 Klotet

Stockholmsinitiativet och

Klimatdebatten behöver kylas ner skriver Stockholmsinitiativet på Aftonbladet debatt. Det kan jag hålla med om. Jag hoppas därför att jag i fortsättningen slipper läsa trådar på Stockholmsinitiativets The Climate Scam, där klimatforskare och politiker och journalister och övriga, som tar klimatfrågan på fullt allvar jämförs med Hitler, Stalin och Pol Pot. Och slippa läsa att den globala uppvärmningen är något som New World Order och Bilderbergarna hittat på för att ta över världen.

Jag ska ta upp några exempel på oegentligheter á la Stockholmsinitiativet: Från rapporten från WG II, som även SKA ta upp sådant där det saknas vetenskapliga rapporter. I WG II:s rapport står att hälften av Hollands yta ligger under havsnivån. Detta är fel. Ungefär en fjärdedel är det riktiga. Lika stor area som riskerar att översvämmas av floderna ... Källan till felet? Den Holländska miljöbyrån. Eller att att IPCC refererade till en artikel av WWF i stället för att hänvisa till de vetenskapliga rapporter som WWF baserade sin artikel på ...

"Oegentligheter från IPCC", skriver de ansvariga för debattartikeln. Ordens valör är viktig om man vill kyla ner klimatdebatten. Att påstå "oegentligheter" är detsamma som en bedrägerianklagelse. Mycket, mycket starka ord. Falsk tillvitelse skulle vi också kunna kalla det för, och visar tydligt att stockholmsinitiativet består av obehagliga figurer, som inte alls vill kyla ner någon debatt.

Phil Jones fortsätter man att referera till. Ingen global uppvärming sedan 1995... Det kan inte upprepas nog: Jones har sagt att tiden mellan 1995 och 2009 är för kort för att säga, att vi har en statistiskt signifikant (95% säkerhet) upvvärmning. Däremot är uppvärmningen säkerställd mellan 1975 och 2009.

Så uttalar sig en ärlig forskare på raka frågor. Jag förstår om det känns för jävligt att med det som grund anklagas för att ha tagit fel tidigare. Men, har du hälsat på en klimathaverist - räkna fingrarna.

Uppdatering: Ännu en "gata" presenteras i en kommentar nedan. Ännu en gata som vid närmare granskning visar sig hålla farbarhet något sämre än en kostig.

Jag hittade den här bloggposten, en utmärkt översättning från RealClimate på sidan "chriborg"; kortfattat om IPCC, hur de arbetar och en beskrivning av "skandalerna". Det kommer flera, var så säkra, kreativiteten är hög ...

Erkänn feltänket i stället, Carlgren!

Jag lyssnade på Radio Dalarna för några minuter sedan. Det var ett reportage om kungsörnar; ett örnprojekt som varit lyckat. Och att örnen inte längre räknas som akut hotad; man räknar med att det finns 300-400 örnar i landet.

Kungsörnen räknas alltså inte längre som skut hotad. Ändå skulle ingen vettig människa föreslå licensjakt på kungsörn. Samma sak gäller vargstammen. Ingen vettig människa har heller i det här fallet föreslagit licensjakt ...

Trots det genomförs en licensjakt där man skjuter av ungefär tio procent(!) av stammen. Plus lite tjuvjakt förstås.

En anledning till att kungsörnarna återhämtat sig så bra är stödutfodringen. En metod som vare sig behöver, ska eller får användas för rovdjur som varg. Den "stödutfodring" för varg som bedrivs av delar av jägarkåren, har ett helt annat syfte.

Lämnar man slaktavfall i anslutning till bebyggelse (är det avsiktligt heter det åtel) ska man bli fråntagen vapenlicensen. Nå'n jävla ordning får det vara även i jägarkåren. Den som lägger ut åtlar till rovdjur ska bli av med vapnet på grund av överlagt jaktbrott. Den som lockar in rovdjur till byarna genom slarv, är så korkad att vapnet ska omhändertas av den anledningen.

Det finns ekologiskt ett samband mellan varg och örn. Kadaver efter vargrivna djur är värdefulla för örnarna, det är naturens ordning. Så den som vill skjuta varg men bevara kungsörn klarar inte det ställningstagandet utan en rejäl logisk kullerbytta. (Å andra sidan är väl inte jägarkåren (undantag finns förvisso) känd för några djupgående kunskaper vad gäller naturvård.)

Nu har i alla fall miljöminister Andreas Carlgren satt ner foten och sagt att det inte blir någon mera licensjakt om inte jägarna ställer upp på utplantering av varg. Hela syftet (som det sades, även om jag mera tror på röstjakt) med jakten skulle vara att öka acceptansen för vargen som art. Ett präktigt självmål; skjuter man alfahannen i ett revir, som inte ställer till problem utan skyr mänsklig aktivitet, riskerar man att få lösa ungvargar som gör det. Den enda rimliga jaken är skyddsjakt på de vargar som verkligen söker sig till mänsklig aktivitet, och ställer till problem. De här vargarna blir inga bra flockledare. Men har man själv lockat in vargarna till byn ska man skylla sig själv.

Vargen är ett socialt djur (logiskt eftersom vi därifrån hämtat hunden) och just denna egenskap, som påminner om människan, kan vara ett skäl till att vargen hos vissa väcker ett så starkt hat. Underlägsenhet, konkurrens, jag vet inte. För den som känner så, är fjollträsk ett bra alternativ. Att leva i glesbygd är inget för mentala veklingar.

Jag är osäker på om Carlgren själv tror på det med licensjakt för att stärka vargstammen. För det kommer inte att fungera; två tjuvjakter direkt efter licensjakten talar sitt tydliga språk.

Det finns människor som kan det här med det ekologiska samspelet i naturen och dess samspel med människan. Lyssna på dem i stället för att prata med särintressen.

Aftonbladet Svd DN

Ett löjets skimmer ...

Jag måste bara kommentera de här ickenyheterna som massmedia älskar att blåsa upp. S-toppar som drar av för hushållsnära tjänster...

Vadå, är det olagligt? Tänker de driva igenom en lagstiftning som de har personlig vinning av?

Var det någon journalist som ifrågasatte riksdagsmännen som röstade för avdraget för hushållsnära tjänster? I och för sig hade jag tyckt att även det varit urusel journalistik, men den hade i alla fall gått att koppla till att ledamoten haft personlig vinning av sitt ställningstagande.

Sådant här drar bara ett löjets skimmer över journalistkåren. Men det är en enkel nyhet, fordrar inte så mycket arbete, och väcker uppseende. Starkt jobbat!

Svd Aftonbladet DN

Det behövs en stins

Det lär väl dröja ett tag till innan tågen går som de ska efter det kaos som varit. Och en elak påminnelse om att underhåll och framförhållning inte varit den bästa. Nu måste ansvariga ta lärdom; vad var det som fungerade respektive inte fungerade. En sak som inte fungerade, var att man uppenbarligen alldeles för länge utmanade naturkrafterna, i stället för ställa in. Det modet måste ansvariga ha. Det är bara dumdristigt att släppa iväg tåg i snöyra, som man vet riskerar att fastna.

Det finns ett antal bolag inblandade i järnvägstrafiken; SJ, Green Cargo och banverket naturligtvis, men även en hel del andra aktörer.

En lärdom man borde dra är att spår och tåg är ett, som måste fungera. Jag kan inte se någon rimlighet i att ett bolag ansvarar för banorna och flera andra för trafiken. Vem är det som har ansvaret för bedömningen om vad som är möjligt, och vidare, vem tar ansvaret om det inte fungerar?

Vem gör prioriteringen om vad som måste åtgärdas först? De oväder som vi upplevde var av den digniteten att trafiken med nödvändighet kollapsar. Då måste det finnas en plan, en prioriteringslista på vad som är viktigast att få igång.

Har man vid en sådan prioritering kommit fram till, att det är sträckningen Göteborg - Stockholm - Malmö, så måste resurserna sättas in där först också. (Något som med säkerhet också kommer att se till att problemen i övriga Sverige kommer att avhjälpas snabbare. Jämför med att alla försöker fly genom samma utgång samtidigt.)

Jag har svårt att se någon annan lösning än att man slår samman banverket och SJ igen. Det torde trots allt vara så att de som har ansvaret för tågtrafiken är de som är bäst skickade att avgöra vilka bansträckningar som behöver förstärkas eller stå först i tur vad gäller underhåll.

Ökad konkurrens har varit ledstjärnan, skriver professsorn i statskunskap Marie Denker, och hävdar att staten måste ta det övergripande ansvaret för järnvägstrafiken. Konkurrens, jo pyttsan, ett antal småmonopol möjligen, dock begränsade i tid. Det kan säkert vara bra för just den bansträckningen, och något som pressar priserna; ett bolag kan ligga på marginalen vad gäller vagnar och personal - och med ett färdigskrivet avtal med ett bussbolag som backup. Och med banverket som ansvarigt för banunderhållet. Inte mycket till privatisering alltså.

Det råder delade meningar om hur framgångsrik privatiseringen varit i England, det land som har setts lite grann som föredöme för utvecklingen i Sverige. Jämför inte. Storbritannien har mer än 61 miljoner innevånare. Alltså nästan sju gånger så många marknadsandelar som Sverige. Lite lättare då.

Nu ska SJ, Green Cargo och ett antal mindre aktörer samsas på samma spår. Lägg ner dom tankegångarna i stället för SJ! Ovanför en flygplats kan i alla fall planen cirkla runt ett tag i väntan på landningstillstånd, på järnvägen går det inte ens att köra till sidan (det är en viss skillnad på en och tre dimensioner).

Blir det problem måste någon ha rätt att prioritera var vagnar och lok ska användas någonstans. Helt enkelt "släcka" en sträckning för att prioritera en annan. Det ansvaret måste vi som medborgare kunna kräva, när transportsektorn drabbas av problem, att den ändå ska kunna fungera optimalt i förhållande till förutsättningarna.

Det är ingen slump att tolv näringslivsföreträdare hänvisar till Johan August Gripenstedt i en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de kräver att järnvägen byggs ut. Inget idéologiskt svammel om marknaden och liknande. Järvägen ska fungera och det är statens ansvar. Punkt.

Gripenstedt var svensk finansminister under 1850-talet, och såg till att staten tog ansvar för utbyggnaden av järnvägsnätet.

Näringslivsföreträdarna undrar vem som ska bli denna tidens Johan August Gripenstedt. En alldeles utmärkt uppgift för en centerpartistisk kommunikationsminister anser jag. Vill och törs hon?

Svd1 2 DN1 2 3 4

Bryr mig inte om PIG eller RUT

Jag struntar i om avdraget för hushållsnära tjänster kallas för PIG- eller heter RUT-avdrag. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om förslagets eventuella för- och nackdelar. Inte i det här inlägget.

Jag tror även, att de flesta väljarna inte heller bryr sig. Och vad värre är: jag tror att många i den väljargrupp, varifrån centern tidigare hämtat sina röster, är mera bekymrade för hur de ska få råd att köpa en ny damsugare eller inte.

Och hur många är det som arbetar med hushållsnära tjänster? 11 000, 6 500 eller? Nej, det är inte bra att det börjar dribblas med siffror. Varför sade man inte så här från början: Det arbetar ungefär 11 000 personer inom hemservicesektorn, många av dem som en direkt följd av avdragsrätten. Nu får man bara uppfattningen att regeringen inte vet riktigt, men behöver skriva upp siffrorna.

Ärade centerpartister: jag tror, att om ni ser det här som en av de viktigaste politiska frågorna inför valet, så har Ni grovt överskattat Er bedömningsförmåga. Det här är ingen fråga som gör centern till ett hållbart idéologiskt alternativ inför valet. Bättre kan ni.

Satsningen på vindkraft och alternativa energikällor är en bra fråga, men förbleknar i skuggan av att regeringen inte skriver ett ordentligt ägardirektiv till vattenfall. Jan Björklund är närmast med att ha uttalat att vattenfall ska arbeta utifrån ett kommersiellt perspektiv. Inte så mycket om att vattenfall ska gå vara ett verktyg för statens energipolitik alltså ... Och inte ett enda ljud om detta i Maud Olofssons debattartikel i DN! Mycket svagt, eller måste Björklund också godkänna artiklarna?

En och annan centerpartist kritiserar Björklund. Partiledningen hukar. Vakna! Centern har ingen trovärdighet kvar när det gäller energi och miljö. Och det är ingen önskedröm att göra klimatet till huvudfråga samtidigt som man bygger nya trafikleder.



Sedan vet jag ärligt talat inte hur det uppfattas ute i väljarkåren att Maud Olofsson tar alla chanser, till att säga att hon vill debattera med Mona Sahlin. Om Lars Ohly sagt att han vill debattera med Fredrik Reinfeldt är jag rädd, att många borgerliga väljare skulle tycka det vara löjligt.

Aftonbladet1 2 3 DN Svd

Utvecklingen i Arktis förändrar världen

Samtidigt som klimathaveristerna gör sitt bästa för att lura i folk (kanske sig själva också) att det inte existerar några klimatförändringar, står kommersiella intressen på tårna för att dra nytta av de positiva fördelarna.

Det är parodiskt att läsa hos experttyckare att den arktiska isen återhämtar sig, samtidigt som Kina förbereder sig för nya transportleder, som inte tidigare varit öppna. Det är inte alls konstigt. Kina håller koll på vad de forskare som är verksamma i Arktis kommer fram till. De struntar i vad "klimatproffsen" skriver på internetsidor och i debattartiklar.

Jag tror inte heller att telekombolaget, som redan börjat förbereda att lägga en fiberoptikkabel  i Nordvästpassagen, använder bloggen Moderna Myter som husorgan.

Inte bara parodiskt, det är även beklämmande, med påtryckargrupper som högljutt utmålar all anpassning till ett förändrat klimat som idioti. I vanliga fall benämner man de som baktalar nationella intressen med epitetet landsförrädare. (Här är en intressant paradox: klimathaverister säger ofta att klimatet alltid förändras och det är något vi måste anpassa oss till; men om vi säger att klimatet förändras på grund av en global uppvärmning, ja, då behövs det ingen anpassning eftersom den globala uppvärmningen inte existerar???)

DN
Jag är väldigt nyfiken på hur Right Wing-sfären hanterar det här i staterna. I Canada har de konservativa satt ner foten: vi har en global uppvärmning, och vi måste anpassa oss till den verkligheten. Det gäller såväl ändrade levnadsförhållanden för människor som ändrade ekologiska förutsättningar - och inte minst ett nytt säkerhetspolitiskt läge.

Jag är säker på att det i USA finns gott om "deniers" som talar om klimatbluffen, samtididigt som de planerar för hur de ska dra nytta av isreträtten för att komma åt olje- och gasfyndigheter. För att inte tala om dilemmat för konservativa politiker som ser ryssarnas aktiviteter i ett allt mera isfritt arktis. Ska de erkänna att vi har en dramatisk förändring i Arktis, och anpassa säkerhetspolitiken efter det, eller?

IPCC har underskattat den arktiska isens utveckling. De har i prognoser uttryckt farhågor för att Arktis kan vara isfritt (havet) i slutet av detta seklet. Deras underskattningar hitintills är av lite större dignitet än de fel "förnekosfären" svamlar om.

Arctic Focus tycker jag är en bra sida för den som vill hålla sig uppdaterad om vad som händer i den arktiska regionen. Som alltid gäller dock att dubbelkolla - googla lite - om man blir tveksam. Riktiga nyheter går alltid att spåra. Tar sökandet stopp vid en docent i svetsteknik, som varit med som mekaniker till en resa till Svalbard, men som kallar sig polarforskare, då kan man med gott samvete avfärda rönen som dikt och förbannad lögn. Han verkar dock ha lugnat ner sig, om han inte börjat använda pseudonym, men det finns gott om sidor med ungefär samma innehåll som cirkellänkar till varandra.

Det skulle vara en stor nyhet om någon klimathaverist kunde referera till en seriös forskningsrapport, som visar på att Arktis verkligen håller på att återhämta sig. Att temperaturerna sjunker, isen visar tillväxt, att glaciärerna generellt växer, att permafrosten breder ut sig, att erosionen stannat av, att isbjörnars, valrossars och sälars habitat håller på att återställas (jag har för mig att samtliga isbjörnforskare utom en ser arten som hotad på grund av AGW, undantaget ser arten som hotad bland annat på grund av klimatförändringarna). Några sådana rapporter har jag inte sett.

Däremot dyker det upp påståenden om att Nordvästpassagen varit farbar tidigare. Jodå, den har passerats tidigare, av Roald Amundsen, men det tog tre år ... Ett bra bevis för att dagens uppvärmning är bluff. Ett bra haveristbevis.

Det är säkert ingen slump att det är ungdomar, som är vana vid att hantera internet, som tar klimatförändringarna på större allvar än vi som är lite äldre; den yngre generationen har genomskådat "förnekosfären". Att i ett skolarbete använda faktauppgifter som kommer från konspirationsbloggar är säkert ingen höjdare vid presentationen inför kamrater och lärare ...