söndag 30 juni 2019

Förvanskade citat och konspirationsteorier från Stig Mörtman


Jag tror inte att Mörtman är så oärlig, att han själv hittat på ”citatet” från klimatforskaren Stephen Schneider. Bara återger det andra påstått att Schneider sagt. Enkelt att kontrollera via Google, men då måste viljan finnas, att förmedla korrekta uppgifter. Vilka som sprider falsariet framgår även vid sökning.

Rätt återgivet inleder Schneider resonemanget så här:


Raka motsatsen till det Mörtman tillskriver Schneider.

Stephen Schneider (1945-2010). Närmare 10 år efter sin död fortfarande förtalad och förfalskad av klimatförnekare.


Klippa/klistra/lägga till är inte att citera, och ovärdigt Arbetarbladets opinionssida. Mörtman drar även upp 20 år gamla grundlösa anklagelser mot klimatforskare, som då resulterade i ren personförföljelse av berörda forskare. Även rent politisk förföljelse i USA.

Alla intresserade av den vetenskapliga grunden till klimatförändringarna, inklusive koldioxidens roll, kan lugnt ta del av klimatpanelens rapporter. Arbetsgrupp 1, som sammanställer den vetenskapliga grunden, använder sig av vetenskapligt granskat material.

Arbetsgrupperna 2 och 3 däremot, som samlar observationer, tittar på åtgärder mot klimatförändringarna och studerar socioekonomiska effekter, använder sig även av så kallad grå litteratur. Det kan vara myndighetsrapporter från olika länder, observationer från såväl miljöorganisationer som ursprungsbefolkningar (hemskt va?). Jodå, även reseskildringar och personliga iakttagelser är intressanta. Ibland blir det fel i detaljer, precis som i Nationalencyklopedin. Att många myndighetspersoner även är medlemmar i miljöorganisationer, är inget som gör dom till aktivister i sin yrkesutövning.

Klimatpanelen (ej arvoderad) bildades som sagt 1988, och vi svenskar kan känna stolthet över meteorologen Bert Bolin, som var organisationens förste ordförande (även han duktigt förtalad i klimatförnekarsfären, av Mörtman reducerad till oroad miljömedveten forskare).

Med IPCC slöts cirkeln, från Svante Arrhenius, som 1896 påvisade koldioxidens verkan på klimatet, till Bolin och den organisation, som i dag analyserar koldioxidens påverkan.

Även om inte alla uppskattar arbetet. Och att öka kunskapen om bland annat extremväder är inte att skrämmas. Det har tvärtom lett till ökad beredskap för de värmeböljor som kommer allt tätare.

lördag 15 juni 2019

Se till att tjejerna trivs







Någon gång måste något göras åt de växande klyftorna mellan stad och land. Jag använder begreppet landsort om de områden som inte är stadsnära. Landsändar som krymper befolkningsmässigt, och med en bedrövlig demografi.


Det mesta tyder på att landsortens största problem, inte i första hand är utflyttningen, utan den typ av människor som flyttar. Enligt forskning från Linköpings Universitet (Marc Keuschnigg) dräneras landsorten på talangfulla och utbildade personer.

Därutöver försvinner den personliga och nära servicen, såväl från myndigheter som från kommersiella aktörer. (Denna service försvinner överallt, men landsorten drabbas hårdast.)

Jag lyfter förslag och tankar, som jag tror är viktiga för att vända avvecklingen.

EU:s fonder för landsbygdsutveckling är en bra grund för satsningar på landsbygd, men kräver att pengar även satsas lokalt, regionalt eller från staten. I dag uteblir många satsningar på grund av dumsnålhet. Eller på grund av att kommunen inte ens har råd med det nödvändigaste. Resurser måste fram.

Människor måste ha någonstans att bo, även på landsorten. Motsvarande ett nytt miljonprogram behövs för hela Sverige. Måttstocken måste vara att en undersköterska inom hemtjänsten, ska ha råd etablera sig, bo och leva, även i en nyproducerad lägenhet. Annars är det fel på marknaden.­­ Finansieringen av bostäder, inklusive egnahem, är svår bortom de stora allfarvägarna. Här måste staten gå in som garant när bankerna sviktar. Det ska inte vara nödvändigt att ödelägga strandskyddat område (då ses bostaden som mera värdefull) för att kunna teckna ett bostadslån.

Allt fler ser en avskrivning av studielån, för att underlätta rekrytering och kompetensförsörjning i landsort, som en möjlig väg framåt. Men glöm inte rekryteringen av personal inom främst hemtjänsten. Här tror jag det krävs att kommunerna bekostar (inte tillåtet i dag) körkortsutbildningar. Utöver någonstans att bo. Annars påskyndas nog avfolkningen, via nödvändig tvångsförflyttning av gamla.

Det är inte bara åldersdemografi som hotar landsorten, även könsfördelningen. Fler unga kvinnor än män lämnar landsorten, och snabbare. Slutsats: Se till att tjejerna trivs, annars spelar det ingen roll vilka regionalpolitiska instrument som används.

Kanske är det omöjligt att vända trenden, men den får inte fortgå utan en ordentlig analys av varför, inte minst utifrån ett genusperspektiv. Inklusive åtgärder för att vända utvecklingen. Däremot ska kanske inte den typiska kommunala ungdomssatsningen, en motorgård för i första hand grabbarna, ligga överst på prioriteringslistan.

Landsortens demografiska snedfördelning avspeglar sig även politiskt. Sverigedemokraterna är svagast bland ungdomar och kvinnor. Följaktligen är också SD starkast i avfolkningsbygder, där andelen ungdomar och kvinnor krymper. Något som ovillkorligen leder till en värderingsmässig förskjutning.

Något som i sig utgör ett hot mot landsorten.

Läs gärna även mitt inlägg i Gävle Dagblad om Resten av Sverige (15/6).