Se till att tjejerna trivs

Någon gång måste något göras åt de växande klyftorna mellan stad och land. Jag använder begreppet landsort om de områden som inte är stadsnära. Landsändar som krymper befolkningsmässigt, och med en bedrövlig demografi.

Det mesta tyder på att landsortens största problem, inte i första hand är utflyttningen, utan den typ av människor som flyttar. Enligt forskning från Linköpings Universitet (Marc Keuschnigg) dräneras landsorten på talangfulla och utbildade personer.

Därutöver försvinner den personliga och nära servicen, såväl från myndigheter som från kommersiella aktörer. (Denna service försvinner överallt, men landsorten drabbas hårdast.)

Jag lyfter förslag och tankar, som jag tror är viktiga för att vända avvecklingen.

EU:s fonder för landsbygdsutveckling är en bra grund för satsningar på landsbygd, men kräver att pengar även satsas lokalt, regionalt eller från staten. I dag uteblir många satsningar på grund av dumsnålhet. Eller på grund av att kommunen inte ens har råd med det nödvändigaste. Resurser måste fram.

Människor måste ha någonstans att bo, även på landsorten. Motsvarande ett nytt miljonprogram behövs för hela Sverige. Måttstocken måste vara att en undersköterska inom hemtjänsten, ska ha råd etablera sig, bo och leva, även i en nyproducerad lägenhet. Annars är det fel på marknaden.­­ Finansieringen av bostäder, inklusive egnahem, är svår bortom de stora allfarvägarna. Här måste staten gå in som garant när bankerna sviktar. Det ska inte vara nödvändigt att ödelägga strandskyddat område (då ses bostaden som mera värdefull) för att kunna teckna ett bostadslån.

Allt fler ser en avskrivning av studielån, för att underlätta rekrytering och kompetensförsörjning i landsort, som en möjlig väg framåt. Men glöm inte rekryteringen av personal inom främst hemtjänsten. Här tror jag det krävs att kommunerna bekostar (inte tillåtet i dag) körkortsutbildningar. Utöver någonstans att bo. Annars påskyndas nog avfolkningen, via nödvändig tvångsförflyttning av gamla.

Det är inte bara åldersdemografi som hotar landsorten, även könsfördelningen. Fler unga kvinnor än män lämnar landsorten, och snabbare. Slutsats: Se till att tjejerna trivs, annars spelar det ingen roll vilka regionalpolitiska instrument som används.

Kanske är det omöjligt att vända trenden, men den får inte fortgå utan en ordentlig analys av varför, inte minst utifrån ett genusperspektiv. Inklusive åtgärder för att vända utvecklingen. Däremot ska kanske inte den typiska kommunala ungdomssatsningen, en motorgård för i första hand grabbarna, ligga överst på prioriteringslistan.

Landsortens demografiska snedfördelning avspeglar sig även politiskt. Sverigedemokraterna är svagast bland ungdomar och kvinnor. Följaktligen är också SD starkast i avfolkningsbygder, där andelen ungdomar och kvinnor krymper. Något som ovillkorligen leder till en värderingsmässig förskjutning.

Något som i sig utgör ett hot mot landsorten.

Läs gärna även mitt inlägg i Gävle Dagblad om Resten av Sverige (15/6).

Jag har även tagit upp hur landsorten kidnappas av skattepopulister i ETC den 25 maj.