torsdag 24 januari 2019

Kan Jennie Nilsson vända trenden?

Jennie Nilsson är en spännande utnämning. Äntligen en landsbygdsminister som kan identifiera sig med den problematik som är verklighet i mindre kommuner och små tätorter.

Identitetspolitik fnyser många föraktfullt. Inte minst såna som till läpparna bekänner sig till tron, att utnämningar skall ske oberoende av ålder, bakgrund, kön och klass. Fan tro´t. Själv ser jag stora poänger i just identitetspolitiken, att det ger en mångfald som är viktig i beslutsprocessen.

Jennie Nilsson, landsbygdsminister
Jennie Nilsson har egenskaper som ingen tidigare landsbygdsminister haft. Definitivt inte Eskil Erlandsson (centerpartist) eller Sven-Erik Bucht (socialdemokrat). Om än män med stor livserfarenhet.

Studerar vi flyttmönstren på orter med vikande befolkningsunderlag ser vi att det i första hand är ungdomarna som flyttar. Och allra först drar de unga kvinnorna, och i större omfattning. Och det lär knappast vara mångkulturen som skrämmer bort dom …

Jennie Nilsson är kvinna, är uppväxt, och har även arbetat politiskt, i den miljö hon nu ska vara minister för. Förhoppningsvis kan hon i vart fall lyfta upp den demografiska snedfördelningen på dagordningen. Och även lägga ett feministiskt perspektiv på arbetet.

Det behövs. Ser vi till verkligheten i utarmningsbygderna borde fråga nummer ett vara: Hur får vi tjejerna att trivas, så att dom vill flytta tillbaka efter avslutad utbildning?

Symtomatiskt är att när en kommun gör en ungdomssatsning så handlar det ofta om någonting med motor. Visst, det är säkert bra, inte minst för att det har en lugnande verkan lokalt. 

Men frågan måste ställas: Hur ser vi till så att tjejerna trivs? Gärna också besvaras och åtgärdas.

Eller är det kanske så illa. att många orter med stigande medelålder helt enkelt kommer att tyna bort. Att vi kommer tvingas tvångsförflytta gamla därför att där inte finns personal att anställa till vård och omsorg. Eller att där inte finns billiga bostäder. Det kommer tiden att utvisa.

Men innan vi börjar utrymma landsändar i det här landet, ska vi i alla fall försöka göra något för att slippa ta till den åtgärden. Nu har vi i alla fall fått en landsbygdsminister med lite annorlunda erfarenhet och bakgrund än föregångarna.

måndag 21 januari 2019

Högerns ”herrelösa” hundar


Jag vet inte hur många gånger vi hört det, när grova överdrifter, rena lögner eller ren rasism delas av debattörer, att övertrampet inte är något, som ett parti eller en organisation står bakom. Att det är personligt, om än av återkommande art.

Precis som om det vore herrelösa hundar som ställde till problem.

Men nu är inte hundarna herrelösa, och i en del fall är herre och hund en och samma. Som i fallet med Sara Skyttedal, och hennes sanslösa påhopp på Annie Lööf.
Sara Skyttedal poserar

Sara Skyttedal, kristdemokratiskt förstanamn inför EU-parlamentsvalet, gjorde alltså gemensam sak med fullblodsnazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen, vilka även dom skanderat att Annie Lööf är landsförrädare.

Sara Skyttedal uttalade sig inte i något vakuum. Skyttedal hade täckning internt för påståendet, att Annie Lööf var en förrädare. Det enda som väckte uppmärksamhet, och viss kritik, internt, var epitetet quisling. Annars har det varit närmast legitimt att tala om centern och liberalerna, i termer av förrädare, efter det att dom röstade nej till Ulf Kristersson som statsminister.

Det har handlat om att Sverigedemokraterna ska släppas in i värmen. En metod har varit att kraftfullt demonisera Vänsterpartiet, för att därmed legitimera samröre med ett parti, som i modern tid bildats med hjälp av gamla nazister. En annan att använda samma retorik som SD när det gäller flyktingar, invandring och välfärd. Att frammana bilden att Sverige drabbats av systemkollaps, med skenande brottslighet och accelererande otrygghet. Det sistnämnda är förvisso sant. Samtidigt som allt färre tvingas uppsöka vård efter att ha blivit misshandlade, blir allt fler rädda för att gå ut. Propagandans makt.

Det är en ödets ironi att samma personer, som ser liberaler och centerpartister som landsförrädare, sjunkit så lågt, att dom i regeringsunderlaget, vill räkna in ett parti, som ligger farligt nära landsförräderiets gräns.

Patrik Oksanen, till vardags politisk redaktör på Mittmedia, granskar förtjänstfullt den svenska extremhögerns, dit även Sverigedemokraterna måste räknas, kopplingar till Ryssland. Senast med en artikel om tidskriften Nya Tider – en publikation med klart nationalsocialistiska drag. Oksanens gästkrönika i Expressen för två år sedan förtjänar fortfarande att diskuteras. Vissa av rötäggen finns ännu kvar, i vart fall inom Sverigedemokraternas hegemoni.

De värsta femtekolonnarna hittar vi nog bland dom som medvetet sprider, och legitimerar, propaganda, som inte kan ha något annat syfte, än att destabilisera nationen.

Mycket propaganda sprids i syfte att underminera media, i synnerhet public service. För det ändamålet används gärna ”media” med kanaler till utländsk propaganda, inte minst Ryssland. Apropå det här med landsförrädare.

I Gävle spred en moderat riksdagsman, Lars Beckman, ut konspirationsteorin, att medias rapportering om klimatet i slutet av valrörelsen, syftade till att rädda kvar miljöpartiet i riksdagen …

Sajten Ledarsidorna.se har stor spridning i borgerlighetens (inklusive SD) vildvuxna rabatt. Johan Westerholm, tillsammans med tecknaren Kjell Nilsson Mäki, visar att journalistik a lá Der Stürmer fått renässans.
Ledarsidorna.se bekänner färg

Staffan Danielsson, en före detta riksdagsman för centern, får symbolisera det totala förfallet i fråga om aningslöshet inför extremhögern. Danielsson skickar titt som ofta nålstick mot media, för att dom inte rapporterar som han vill, men genom att referera till Katerina Janouch når han nya bottennivåer.
Redigerat. Jo du, Staffan. Media teg om det här lika väl som när en medlem i ett riksdagsparti var inblandad i skottlossning i Värnamo.

Katerina Janouch är inget annat än en mytoman, som tar alla chanser att förtala det land hon numera bor i. Därutöver delta i demonstrationer arrangerade av nazister. Staffan Danielsson vet, men bryr sig inte. Och i sanningens namn är det många som också förväntar sig den typen av delningar från Danielsson. 

Den som till äventyrs fortfarande tror att media gör skillnad i sin rapportering, med någon suspekt teori om media mörkar, rekommenderar jag varmt att läsa en genomgång, som jag gjorde för knappt ett halvår sedan: Myten om mörkning.

söndag 13 januari 2019

Ödet stängde dörren för Sverigedemokraterna


Inte bara SD-anhängare, utan även en del borgerliga debattörer, i den brunnationalistiska utkanten, är sura för att SD stängs ute från politiskt inflytande, i och med den uppgörelse som överenskommits mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centern.

Av SD:s egen retorik, efter valet att döma, är detta dock en fråga som ligger utanför teknikaliteter som valresultat och mandatfördelning.

I stället är det ödet som fällt avgörandet.

Slutsatsen är en direkt konsekvens av det inlägg, SD:s gruppledare, Mattias Karlsson, gjorde på Facebook några dagar efter valet:



”Offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter”, ”ödet har utsett oss den här gången”, ”existentiell kamp om vår kulturs och nations överlevnad”, är formuleringar Mattias Karlsson använder, och troligen menar han allvar, och tror på det själv också.

”Fett fläsk och stora ord fastnar sällan i halsen”, är ett gammalt fint ordstäv, som passar väl in på Sverigedemokraternas gruppledare.

Nåväl, även om SD tror på ödet, så behöver ju inte vi andra göra det.

Förnuftiga människor tror inte på ödet, men att ta ödesretoriken på allvar är något helt annat.

Retoriken är nationalsocialistisk, och bör rimligen ha fungerat som ett skrämskott för varje politiker, som lekt med tanken, att ingå i en regering, som är utlämnad till SD:s godtycke.

Dessvärre finns i borgerlighetens periferi politiker och opinionsbildare, som själva är starkt anfrätta av nationalistisk brunröta. Som inte drar sig för att använda samma nationalistiska retorik som SD. Alternativt ta till sig SD-propagandan, för att sedan sprida vidare. Även om nyheterna är fabricerade i Ryssland.

Denna periferi är i dag ursinnig, och gör allt den kan för att misstänkliggöra uppgörelsen som ska kunna leda fram till en regering.

Den SD närstående nyhetssajten Nyheter idag visar med önskvärd tydlighet vad den senaste tidens debatt handlar om.

Översätter vi Nyheter Idag till engelska, blir namnet News Today. Ett namn som påminner om den ryska mediekanalen Russia Today.  
En av grundarna till Nyheter Idag heter Chang Frick, och han var även medarbetare på Russia Today. Det kan vara en slump, men oaktat det bör Frick ha skaffat sig goda erfarenheter från den ryska propagandan om hur sådan bedriv. Nyheter Idag har även direkta kopplingar till ett politiskt parti som heter Medborgerlig Samling.

Annie Lööfs presskonferens behandlades naturligtvis på Nyheter Idag. När presskonferensen var slut och journalisterna började resa sig och Annie Lööf lämnade var det en dåre i bakgrunden, som skrek till Lööf, om hon tänkte äta upp sin sko nu. Lite på samma nivå som Gert Fylkings ”äntligen”, men det tilltaget innehöll i alla fall en del humor.



Att en journalist(?) väntar med att skrika ut sin enda fråga tills träffen är över måste betecknas som närmast efterblivet, men det var tydligen planerad propaganda.

Putins egna skulle inte kunna gjort det bättre.






onsdag 9 januari 2019

2018: Metoo och manipulerad valdebatt


Politiskt sett lämnar det gångna året en hel del övrigt att önska, men det finns några saker som sticker ut, såväl positivt som negativt.

2018 blev året metoo. Den oorganiserade rörelsen metoo blev, i motsats till vad många trodde, betydligt mera än en dagslända. Med långtgående konsekvenser, och ett välgörande uppvaknande.

Det började för ett par år sedan med omfattande skriverier om sexuella övergrepp i samband med festivaler. Ofta utifrån den förvridna verklighetsuppfattningen, att problemen är ”importerade” (vilket i och för sig är sant – om vi räknar från inlandsisens avsmältning).

För dom som fortfarande tror på att problemen är nya, eller för den delen ”importerade” rekommenderar jag varmt, att lyssna på Katarina Wennstams vinterprogram från den 25 december. Många välgörande, och även beska, sanningar förmedlas i programmet.

Det är troligen uppmärksamheten som gjort att sexuella övergrepp på festivaler minskat i omfattning. Samma uppmärksamhet för övrigt som gjorde att anmälningarna ökade. För några år sedan anmäldes inga övergrepp, därefter gick anmälningarna brant uppåt, för att nu minska. Att fenomenet skulle vara nytt är helt enkelt inte trovärdigt. Tidigare anmäldes våldtäkter på många festivaler, men inga andra övergrepp. Var och en må dra sina egna slutsatser.

En direkt konsekvens av metoo, är med största sannolikhet, att tröskeln för vad som är acceptabelt sänkts dramatiskt, och att antalet övergrepp därför minskat. Samtidigt som benägenheten att anmäla ökat.
Armbandet #tafsainte, som enligt obekräftade uppgifter kommer delas ut inför polisens julfester 2019.

Polisens kampanj #tafsainte med dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson i spetsen var välgörande. Även om kampanjen hånades, så var det ett kraftfullt budskap, inte minst till utsatta, att myndigheten tog dom på allvar. En ny inställning från polisens sida.

Ändå lämnar polisens uppvaknande en del övrigt att önska. Ett antal anmälda övergrepp efter interna julfester väcker frågor om hur det står till i organisationen. Det här är knappast något nytt inom polisen. (Heller.) Snarare att kampanjen #tafsainte börjat få genomslag även internt.

Om kampanjen metoo hörde till de mera positiva skeendena under 2018, så var den manipulerade valdebatten desto mer negativ.

Att valdebatten på ett ”framgångsrikt” sätt manipulerades av mer eller mindre fascistoida högernationella grupper, med understöd från inte minst ryska trollfabriker, är ställt utom varje rimligt tvivel. Sverige var en nation i fritt fall. Ordet systemkollaps vattnades ur så till den milda grad, att benämningen inte längre är möjlig att använda, ens om det skulle vara befogat.

Lögnfabriken som sänds i SVT Play beskriver hur arbetet bedrivs med att skapa instabilitet i såväl i Sverige, som i anda västdemokratier.

Mer eller minder fascistoida organisationer som samverkar med totalitära stater som Ryssland. På en sådan nivå att begreppet femtekolonnare är relevant.

I programmet Lögnfabriken visas en fejkintervju med en rysk kvinna boendes i Tyskland som hävdar att Tyskland på grund av invandring blivit så osäkert att hon överväger flytta tillbaks till Ryssland. Hon visar upp sin pepparspray. Temat känns igen från den svenska debatten …

Det är ett känt fenomen att fascistoida grupper är sexfixerade. Sverigedemokraternas förre ledamot i konstitutionsutskottet, Jonas Millard, där det på hans Flashback-sida beskrevs hur kvinnor skulle våldtas, är inget undantag. Ungefär som att krafsa på andra för att det kliar på en själv. Jag undrar förresten hur chattarna ser ut bland medlemmarna i gruppen SD Thailand?


För övrigt tycker jag att det är positivt att anmälningarna om våldtäkter ökar i New York. Att verkligheten lagförs. För det finns väl ändå ingen vettig människa som tror någon dramatisk ökning av sexbrotten? Problematiken med anmälningar och lagföring förklaras för övrigt på ett lysande sätt av Katarina Wennstam i Vinterprogrammet.

Avslutar med ett klipp från Stockholmstidningen 1955. Det året blev 211 polismän utsatta för misshandel från januari till december. Herregud. Hela Stockholm måste varit en enda No-Go-Zon det året.

God fortsättning på 2019!
Bo Jonsson