Högerns ”herrelösa” hundar

Jag vet inte hur många gånger vi hört det, när grova överdrifter, rena lögner eller ren rasism delas av debattörer, att övertrampet inte är något, som ett parti eller en organisation står bakom. Att det är personligt, om än av återkommande art.

Precis som om det vore herrelösa hundar som ställde till problem.

Men nu är inte hundarna herrelösa, och i en del fall är herre och hund en och samma. Som i fallet med Sara Skyttedal, och hennes sanslösa påhopp på Annie Lööf.

Sara Skyttedal poserar

Sara Skyttedal, kristdemokratiskt förstanamn inför EU-parlamentsvalet, gjorde alltså gemensam sak med fullblodsnazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen, vilka även dom skanderat att Annie Lööf är landsförrädare.

Sara Skyttedal uttalade sig inte i något vakuum. Skyttedal hade täckning internt för påståendet, att Annie Lööf var en förrädare. Det enda som väckte uppmärksamhet, och viss kritik, internt, var epitetet quisling. Annars har det varit närmast legitimt att tala om centern och liberalerna, i termer av förrädare, efter det att dom röstade nej till Ulf Kristersson som statsminister.

Det har handlat om att Sverigedemokraterna ska släppas in i värmen. En metod har varit att kraftfullt demonisera Vänsterpartiet, för att därmed legitimera samröre med ett parti, som i modern tid bildats med hjälp av gamla nazister. En annan att använda samma retorik som SD när det gäller flyktingar, invandring och välfärd. Att frammana bilden att Sverige drabbats av systemkollaps, med skenande brottslighet och accelererande otrygghet. Det sistnämnda är förvisso sant. Samtidigt som allt färre tvingas uppsöka vård efter att ha blivit misshandlade, blir allt fler rädda för att gå ut. Propagandans makt.

Det är en ödets ironi att samma personer, som ser liberaler och centerpartister som landsförrädare, sjunkit så lågt, att dom i regeringsunderlaget, vill räkna in ett parti, som ligger farligt nära landsförräderiets gräns.

Patrik Oksanen, till vardags politisk redaktör på Mittmedia, granskar förtjänstfullt den svenska extremhögerns, dit även Sverigedemokraterna måste räknas, kopplingar till Ryssland. Senast med en artikel om tidskriften Nya Tider – en publikation med klart nationalsocialistiska drag. Oksanens gästkrönika i Expressen för två år sedan förtjänar fortfarande att diskuteras. Vissa av rötäggen finns ännu kvar, i vart fall inom Sverigedemokraternas hegemoni.

De värsta femtekolonnarna hittar vi nog bland dom som medvetet sprider, och legitimerar, propaganda, som inte kan ha något annat syfte, än att destabilisera nationen.

Mycket propaganda sprids i syfte att underminera media, i synnerhet public service. För det ändamålet används gärna ”media” med kanaler till utländsk propaganda, inte minst Ryssland. Apropå det här med landsförrädare.

I Gävle spred en moderat riksdagsman, Lars Beckman, ut konspirationsteorin, att medias rapportering om klimatet i slutet av valrörelsen, syftade till att rädda kvar miljöpartiet i riksdagen …

Sajten Ledarsidorna.se har stor spridning i borgerlighetens (inklusive SD) vildvuxna rabatt. Johan Westerholm, tillsammans med tecknaren Kjell Nilsson Mäki, visar att journalistik a lá Der Stürmer fått renässans.

Ledarsidorna.se bekänner färg

Staffan Danielsson, en före detta riksdagsman för centern, får symbolisera det totala förfallet i fråga om aningslöshet inför extremhögern. Danielsson skickar titt som ofta nålstick mot media, för att dom inte rapporterar som han vill, men genom att referera till Katerina Janouch når han nya bottennivåer.

Redigerat. Jo du, Staffan. Media teg om det här lika väl som när en medlem i ett riksdagsparti var inblandad i skottlossning i Värnamo.

Katerina Janouch är inget annat än en mytoman, som tar alla chanser att förtala det land hon numera bor i. Därutöver delta i demonstrationer arrangerade av nazister. Staffan Danielsson vet, men bryr sig inte. Och i sanningens namn är det många som också förväntar sig den typen av delningar från Danielsson. 

Den som till äventyrs fortfarande tror att media gör skillnad i sin rapportering, med någon suspekt teori om media mörkar, rekommenderar jag varmt att läsa en genomgång, som jag gjorde för knappt ett halvår sedan: Myten om mörkning.