I mitt förra inlägg beskrev jag Steve McIntyres rättshaveristiska kampanj mot klimatforskning i allmänhet, och enskilda klimatforskare i synnerhet. McIntyre som är olje- och mineralprospektör, och som aldrig själv någonsin ägnat sig åt forskning inom ämnet, har nått helgonstatus hos klimatförvillarna.
Yamalrekonstruktionen, av främst Keith Briffa, användes som en pusselbit i Michael Manns banbrytande rekonstruktion 1999, den som populärt kallas för hockeyklubban.McIntyre gör allt för att visa att där inte finns någon uppvärmning på Yamal.
Att Steve McIntyre skjutit in sig på en temperaturrekonstruktion från Yamalhalvön i kanten på norra ishavet, och desperat försöker visa att den är fel, visar med önskvärd tydlighet att McIntyre saknar verklighetsförankring. Samtidigt som mineral- och oljeprospektören McIntyre gör sitt bästa för att dribbla bort uppvärmningen på Yamalhalvön, flockas McIntyres branschkollegor strax intill för att dra nytta av just den uppvärmning som sker allra starkast i den arktiska regionen (inklusive Yamalhalvön).
[Samtidigt som ni läser länken om Rysslands och Norges forskningsprojekt kring oljeutvinning i Arktis, 50 forskare kommer att arbeta enbart inom detta projekt, kan det vara värt att kasta ett getöga på bloggen The Climate Scams närmast paranoida syn på de forskningsresurser som satsas på det som populärt kallas för klimatdito. Hemska tanke för bloggarna. Räknar vi även forskning på konsekvenserna av den globala uppvärmningen, alltså även råvaruutvinning i Arktis, blir de summor som figurerar på scammen mångdubblade.]
Inte bara olje-, gas- och mineralprospektörer flockas i Arktis för att dra nytta av uppvärmningen. Ryssland ser också Nordostpassagen som den nya Suezkanalen, snart färdig att tas i bruk. Ryssland har påbörjat en investering av hamnen i Murmansk för detta ändamål. En investering på i dagsläget motsvarande 30 miljarder kronor.
Förändringarna i Arktis har inte bara betydelse när det gäller handel och råvaror. Hela det geopolitiska läget skakas i grunden, nu när det tillgängliga öppna havet blir allt större för varje år. Den militära upprustningen i Arktis är stark.
Länder som inte gränsar till Arktis, som exempelvis Kina, kan å sin sida sida köpa sig inflytande i de tillgångar som nu blir allt mer tillgängliga. Grönland blir allt mera intressant.
Den här bilden, 15 maj 2012, över den arktiska havsisen, där vi tydligt ser ett fragmenterat istäcke utefter den sibiriska kusten, torde mest glädja dom som är intresserade av oljeutvinning i området. (IARC-JAXA, Sea-Ice Monitor)
Den som vill läsa mera om förändringarna i Arktis kan med fördel ta sig an Climate Change in the Arctic – A Hot Topic från SWIPA.
En anledning som kraftfullt driver på utvecklingen i Arktis är naturligtvis jakten på nya resurser:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar