Fagerström och The Climate Scam gör bort sig

Johnny Fagerström, pansaröversten, och bloggen The Climate Scam, missar sällan ett tillfälle att håna etablerad kunskap när han får chansen. Denna gång i form av ett gästinlägg från ”Klimatgruppens Nyhetsredaktör” Ove Lilljequist.

Brittiska vädertjänsten, Met Office, larmar om det extremt låga grundvattnet i stora delar av England.

Alltså ett lysande tillfälle att göra sig lustig över att det regnat ovanligt mycket under april månad, underförstått att Met Office, borde förutsett dessa skyfall, i stället för att prata om torka.

Herregud! Om Fagerström & Lilljequist hade talat med en hydrolog om situationen i England, så kanske även den här duon begripit problemet. Och kanske insett, även om det är mycket begärt, att aprilmånaden med mycket och häftiga regn har en minimal påverkan på grundvattnet.

En student som läser en termin naturgeografi, får tillräckliga, om än ytliga, kunskaper för att förstå, att en uttorkad jord inte klarar av att tillgodogöra sig stora regnmängder, som kommer häftigt. Precis som i BBC-artikeln ovan krävs det långvarigt lätt regn, med betoning på långvarigt, för att vända utvecklingen.

[Samma problem dyker för upp i områden som ofta drabbas av torka, exempelvis Afrika och Australien. Långvarig torka gör att det mesta regnet spolas bort utan att göra nytta. En förhöjd temperatur medför också att den del som marken kan tillgodogöra sig reduceras. Problemen kan alltså fortsätta förvärras, trots det genomsnittligt ser ganska bra ut.]

Problemen ser alltså ut att fortsätta i England, varför vi förmodligen kan vänta fler spottloskor från skribenterna på The Climate Scam riktade mot britterna.

Minns Ni Africagate?

Africagate fick sitt fäste i förvillosfären alldeles i början av 2010. Upphovsmannen var en suspekt figur,  Dr. Richard North, som vid ett antal tillfällen utmärkt sig i klimatdebatten.

Bakgrunden var att IPCC i sin rapport AR4 WG II använt sig av det här påståendet från professor Ali Agoumi, som skrivit en rapport för iisd:

” In other countries, additional risks that could be exacerbated by climate change include greater erosion, deficiencies in yields from rain-fed agriculture of up to 50% during the 2000-2020 period, and reductions in crop growth period (Agoumi, 2003).”

Richard North upp i falsett över att IPCC i sin syntesrapport dristat sig till att citera så kallad grå litteratur i Syntesrapporten. Grå litteratur är exempelvis rapporter från myndigheter eller nationell statistik, sådant som låg till grund för Ali Agoumis arbete.

Äh, läs själva vad Richard North skrev, en stilstudie i hur en fullfjädrad rättshaverist agerar.

Det säger en hel del om klimatdebatten, att sådana som Richard North kan få ett så enormt genomslag för, ja, ingenting.

Det riktigt tragiska i den här historien är verkligheten:

”Är torka vanlig i Sahelområdet?

Ja, och det blir allt vanligare med klimatförändringarna. Det är nu den tredje torkan som drabbar Sahelområdet på mindre än ett årtionde. Särskilt i Niger, har många familjer ännu inte återhämtat sig helt från den sista torkan under 2010 och de har därför ännu mindre att falla tillbaka på nu än de hade då.” 

Det är svårt att få riktigt grepp om den kampanj som bedrivs mot IPCC av figurer som Richard North. Vi måste i de funderingarna också komma ihåg varför IPCC skriver om olika hot i sin syntesrapport.

Sansade bedömare inser naturligtvis, att enskilda nationer och världssamfundet ska vara beredda på att risken ökar för klimatrelaterade problem, mer i vissa områden. Det är IPCCs skyldighet att påpeka sådant. Det gäller att skaffa sig beredskap för händelser, som förr kanske inträffade vart tionde år i dag kommer tätare, mycket tätare.

Men det är självklart, frågar ni Richard North, eller andra haverister, så är det naturligtvis för att giriga forskare ska tvinga fram nya anslag till verksamhet, som från Norths sida betecknas som helt onödig. Jag förstår North, ju mera forskning som kommer fram, desto klarare blir bilden av förändringarna i vår tid, som dessutom går snabbt. Och sådan forskning är ju obehaglig. Forskningen kanske till och med fram till att vi borde minska på användningen av fossila bränslen, kanske låta tjärsanden ligga där den ligger i Kanada, och låta Arktis vara ifred från exploatering av kol, olja och gas. Vi kan trots allt hushålla med energi och resurser, och ändå få det bättre. Inte för jag vet om det kommer att lugna personer som jämställer grön politik med helvetet (!), men vi andra kan ju se lite mera positivt på framtiden.

För Richard North och andra bakåtsträvare, som struntar i att det här handlar om människoliv, var det tydligen viktigare att påtala, att en nationell studie från ett afrikanskt land minsann inte var att lita på.

Även om det nu, med oönskad tydlighet visat sig att den afrikanska studien stämde, och att det i högsta grad var riktigt att lägga in studien i syntesrapporten.

Uppdatering. Sveriges Radio tar upp katastrofen

Visst ökar extremvädren

Av och till får vi i bloggosfären läsa att extremvädren, vare sig flera eller ökar i intensitet. Det viktigaste argumentet för det synsättet, är vetenskapliga studier som visar på att antalet stormar inte har ökat, eller för delen blivit intensivare.

De har å andra sidan heller inte blivit färre, eller mindre intensiva, vilket skulle vara en förutsättning för en minskning av extrema väderhändelser. Det finns fler extrema väder än bara stormar.

Det finns en otäck syn i vissa kretsar att måttet på extrema väderhändelser, är antalet dödsfall dessa orsakar. Tack och lov minskar antalet döda i extremväder. De flesta länder har i dag en beredskap, och tekniska möjligheter att klara av översvämningar, torka och stormar. Radio, TV, Internet, eller för delen bara en vanlig mobiltelefon, ökar dramatiskt oddsen för att överleva en annalkande katastrof.

Det är bara att läsa Annual Climate Statement 2011 från den Australiensiska Vädertjänsten, så ser man att extremvädren knappast minskat i den aktuella världsdelen. Och det behövs inte mycket fantasi för att inse vad som hänt om landet inte haft just ett utvecklat informationsnät, och även resurser för evakuering av drabbade.

(Som ett brev på posten dök det naturligtvis upp konspirationsteorier om att ”gröna krafter” i Australien förvärrat översvämningarna genom att ”varna för torka i stället för regn”. Naturligtvis rent nonsens, men de här teorierna fick en del fäste utanför Australien. I det drabbade landet hade man naturligtvis nog av verkligheten.)

Men, extremväder behöver inte ens leda till materiella skador. Klimatforskaren James Hansen har analyserat hur frekvensen av varma perioder ökar över tid, medan kalla episoder minskar. Alltså inga klimatmodeller (som Hansen är jäkligt duktig på också), utan bara en knastertorr matematisk beskrivning av hur världen utvecklas.

Häri ligger det naturligtvis en del värmeböljor, inte bara en övervikt av varma episoder, som skapat såväl lidande och död som materiella kostnader, men de flesta temperaturrekord blir bara en siffra i någon rekordbok.

Extremväder har ofta inte någon omedelbar betydelse för oss. Vad ska vi säga om de temperaturer DMI redovisar för området norr om 80:e breddgraden, den här vintern? 

Om det inte är extremt, att drygt fyra månader i följd visar på temperaturer över medelvärdet 1958-2002, så vet jag inte vad som ska betecknas som extremt. Men, som sagt, inga dödade eller skadade, och inte en notis.

Utvecklingen går i den riktning där händelser, som enligt meteorologerna, borde inträffa vart hundrade, femtionde eller tionde år, i stället inträffar allt oftare. Ett exempel är torkan som drabbade Amazonas 2005 och 2010, för övrigt de varmaste år (tillsammans med 1998) som uppmätts. Detta är, enligt forskare, händelser som borde inträffa en gång vart hundrade år. Och det är, typ, ingen lokal värmebölja á la Målilla, utan en gigantisk händelse i ett område som motsvarar mera än sju Sverige (3,2 miljoner kvadratkilometer).

Det behöver heller inte vara någon dramatisk förändring för att det ska bli stora konsekvenser. En liten ökning i medeltemperatur i vårt västra grannland, lagom för tina permafrosten på några strategiska ställen, och dom kan tvingas utrymma hela fjorddalar.  

Det vi kan förvänta oss av framtiden är inte mindre extremväder utan mer. År 2011 var ett La Nina-år, och ett ganska kraftigt sådant. Ett år som normalt sett ska vara ganska kyligt. Det var det också, sett till 2000-talet. Inte till 1900-talet. Den varmaste La Nina som uppmätts blev resultatet, och varmare än El Niño-episoderna (som ger varma år) på 1900-talet, undantaget 1998. (Läs mer om ENSO som fenomenet heter.)

I Sverige är temperaturskillnaderna mellan samma månad, mellan olika år mycket stora. Den globala uppvärmningen kommer troligen aldrig att bli större än dessa skillnader. Ändå kommer klimatzonerna obevekligt att flyttas norrut, och vintersportanläggningarna att bli allt mera beroende av konstfruset och -snö. Vi kommer också att vara tvungna att ha en större beredskap för både häftiga regn och torka. Redan i dag har banverket i stort lika stora problem med värme (främst solkurvor) som med snö.

Även om det, troligen inte blir i Sverige, som i Australien eller Moskva ska vi nog se till att öka beredskapen för värmeböljor. I gamla tider skämtade man rått om att det tunnade ut på ålderdomshemmen kalla vintrar.

Sommaren 2003 tog också hårt.

Klotet intervju med miljödebattören Mark Lynas.

DN skriver om en studie som handlar om havsnivåerna. En meter högre nästa sekelskifte med en "blygsam" temperaturökning drygt en grad (två grader sett till förindustriell nivå). Höjningen beräknas dock fortsätta, och det är rent logiskt inte orimligt. Geologiska skeenden är långsamma och långvariga.

Uppdatering: En månad efter inlägget rapporterar Ekot om artikel publicerad i Nature

En samling slöa knivar

När jag slentrianmässigt, efter det föga förvånande misslyckade klimatmötet i Durban, läser igenom vad som skrivs i så kallade förnekarbloggar, och kommentarer under olika artiklar, kan jag inte låta bli att förundras över den världsbild det här klientelet byggt upp.

Kanske för första gången världens folk har fått en, såväl bildligt som bokstavligen, glödande kolbit, kastad i famnen, samtliga. Ingen seriös bedömare kan anse att någon ens vill göra något åt den här glödande kolbiten, än mindre i grunden omdana samhället.

Ändock är denna påhittade, ej existerande, omdaning av samhället ett bärande argument för de värsta klimatförvillarna. Jag kan för mitt liv inte begripa hur personer i den akademiska världen, och Sten Kaijser är gubevars inte värst, kan sjunka ner i det här konspirationsteoretiska träsket. Att amerikanska politiker, som till och med trodde att det fanns massförstörelsevapen i Irak, vill få det till att seriösa forskare bluffar och myglar för att få anslag(!) eller i värsta fall styra världen, är kanske inte så konstigt, men att professorer på bloggen TCS länkar till smörjan från Inhofe & Co är ofattbart.

Många klimatförvillare vill få klimatfrågan till att handla om olika åsikter som bör komma till tals. Och att massmedia som bland annat public service är onda när inte klimatförvillarna får uttala sig i frågor som rör forskning.

I klartext så anser alltså klimatförvillarna, att när klimatförändringarna i Arktis diskuteras, den krympande havsisen, smältande glaciärer och inlandsis, tinande permafrost, kol-, gas- och oljeutvinning, kort sagt ändrade livsbetingelser för flora, fauna och människor, så ska public service leta upp något som i deras tycke balanserar diskussionen.

Herregud. Public Service och andra massmedia måste väl ändå ha annat för sig än att leta upp knäppskallar som påstår att inget händer i Arktis, eller att det är naturliga variationer, eller att det snart blir kallare. Om en forskare sagt något vettigt, och kunna belägga det, har dom också fått det publicerat i vetenskapliga tidskrifter. Alltså på annat ställe än via konservativa tankesmedjor. Det borde till och med professorer förstå.

Maggie Thauersköld Crusell, som grundade bloggen The Climate Scam har nu helt bytt taktik. Inget ifrågasättande längre av vetenskapen, inte öppet i alla fall, och det är kanske därför hon trots allt publiceras i seriösa medie,r till skillnad från de skribenter som är kvar på TCS.

Så här skriver Thauersköld Crusell:

Vi ser hur mycket pengar som försvinner spårlöst i klimathavet. Vi hör att det inte har någon effekt på utsläppen. Vi är trötta på att bli lurade.

Lurade? Det är möjligt att Thauersköld Crusell känner sig lurad, men i så fall är det mera hjärnspöken.

De som har skäl att känna sig lurade är översvämningsoffren i Asien, människor som bor i kustnära områden där havet gnager sig på, och människor som lider av torka och/eller skyfall. Där har vi det riktiga klimathavet.

Själv är jag cynisk. Jag tror inte att klimatförändringarna kommer att tas på allvar förrän en västerländsk storstad får sin elförsörjning utslagen av en värmebölja: Luftkonditionering, vatten, transporter, handel etc.

Då kommer det att hända något.

SR-intevju med Stern om kostnader för klimatförändringar.

DN 

Verklighet och förnekeri

Det börjar närma sig ett internationellt möte om klimatfrågan i Durban. Nyligen presenterade IPCC en rapport om extremväder, och vad vi måste göra för att helt enkelt minimera skadeverkningarna. Få bedömare ifrågasätter allvaret i det som händer.

Vad gör då klimathaveristerna när ett internationellt klimatmöte närmar sig? Svar: Man publicerar hackade mail från klimatforskare och börjar älta ”hockeyklubba”. Jag är osäker på om detta beror på, att dom inte kommit längre inom klimatforskningen, eller om dom faktiskt är efterblivna.

Det som hänt, att klimatforskare hackats, och att mailväxling mellan forskare som exempelvis Michael Mann och Phil Jones lagts ut på nätet, är inte oväntat.

I USA har Michael Mann utsatts för politiska trakasserier, där en åklagare Ken Cuccinelli på juridisk väg försöker tvinga universitetet Penn State att lämna ut Manns korrespondens med sina kollegor.

Underblåst av väderpojken Anthony Watts.

Bakgrunden är en lag i USA motsvarande offentlighetsprincipen, där offentlig verksamhet ska vara just offentlig. På juridisk väg försöker man då hävda att eftersom klimatforskning har betydelse för samhället (obs att det i det här fallet gäller eventuella skatter och avgifter, och inte att samhällets beredskap för klimatförändringar) så ska allt bakomliggande arbete vara offentligt. Det vore onekligen en intressant utveckling om en rättshaverist, bara för att han anser att forskningen påverkar samhället, skulle kunna kräva och får igenom, att forskarens mailväxling ska bli offentlig. Onekligen intressant då det gäller forskning som rör försvaret …

Det som gjort Michael Mann mest känd, att han var ledande i arbetet med att ta fram den första samlade temperaturrekonstruktionen, för då norra halvklotet. Den rekonstruktionen visade, vilket i stort alla rekonstruktioner, om de inte bygger på rena körsbärsplockningar, att de senaste decennierna visar en kraftig uppvärmning. Senare rekonstruktioner från Mann som även de bekräftats av andra visar att temperaturerna i dag är varmare än på några tusen år, se länk till Hockey Stick Controversy.

Det är ingen slump att Michael Mann kommer att tilldelas ”Hans Oeschger Medal of the European Geosciences Union” för sina insatser inom klimatforskningen.

Steve McIntyre, mineralprospektör och oljeletare, men även utbildad i statistik, är den som högljuddast opponerat sig mot Michael Manns studie. McIntyre konstaterade, vilket bekräftats av andra statistiker, att Mann borde ha använt en bättre statistisk metod.

Det dessa hederliga forskare och statistiker, i motsats till Steve McIntyre, även påpekat, är att även om Michael Mann borde ha använt en bättre metod, så hade det ändå inte påverkat det slutliga resultatet.

Efter att ha fått några statistikstudier om Michael Manns temperaturrekonstruktion publicerade i vetenskapligt granskade tidskrifter, och fått bekräftat att, ja, Mann borde ha använt bättre statistik, är McIntyre borta från den vetenskapliga diskussionen. Efter det har McIntyre varit hänvisad till bloggen Climate Audit och den vetenskapliga skandalblaskan Energy & Environment.

Steve McIntyre tas inte på allvar i forskarvärlden, och har aldrig själv ägnat sig åt forskning, däremot finns det anledning att hålla koll på hans förehavanden i den offentliga debatten.

Steve McIntyre har vid ett flertal tillfällen uppvisat ett rent haveristbeteende, han har ifrågasatt i stort sett de flesta redovisningarna av temperaturer som gjorts. Ett led i detta ifrågasättande har vari att begära ut rådata från väderstationerna. I synnerhet från stationer som finns i länder som inte lämnar ut data till vem som helst.

Hade Steve McIntyre varit genuint intresserad av datan hade han naturligtvis vänt sig till respektive land, som faktiskt är juridiskt ägare av datan. Vad han skulle ha datan till är höljt i dunkel, eftersom det rör sig om sådana enorma datamängder att det inte är hanterbart för en enskild amatörforskare.

När Steve McIntyre inte får ut datan, så hör och häpna, uppmanar han sina bloggläsare att spamma forskare och universitet. Här har faktiskt McIntyre passerat gränsen till sådant som ska diagnostiseras.

Tack vare Steve McIntyres meriter används han flitigt i kampanjen mot klimatforskare i USA. Den beryktade Wegmanrapporten referenser till såväl McIntyres blogginlägg som artiklar i E & E. Utöver att Wegman (eller var det hans student, eller var det Smocky Joe Bartons sekreterare) plagierat från bland annat Wikipedia. Trots att det passerat två år sedan Manson University skull börja utreda härvan har inget hänt. Jag undrar hur lång tid det ska ta innan vetenskapsakademin i USA tröttnar på allvar. Här har vi den riktiga ”climatgate”.

Trots att Wegmanrapporten innehåller så flagranta brott mot god sed (eller kanske snarare tack vare) ses den som ett föredöme i vissa kretsar. Varför inte studera vad andra statistiker skrivit om Michael Manns arbete, utan vare sig länkar till McIntyres blogg  eller E & E.

Naturligtvis är det ett elände när klimatforskningen inte längre handlar om vetenskap, utan vad vissa personer skriver i bloggar eller i kvasivetenskapliga tidskrifter. Skulden till att det blivit så måste helt läggas på de politiker, tankesmedjor, lobbyorganisationer och massmedier, som inte accepterar forskningen utan söker stöd hos de individer, som säger att forskarna har fel/ljuger/överdriver, vare sig dessa är begriper ämnet eller inte.

Om dessa politiker, som inte vill se några åtgärder för att lösa klimatproblemen, vore rakryggade, hade dom naturligtvis sagt något i stil med, att vi har tagit del av forskarnas arbete men vi tycker att det är viktigare att marknaden fungerar utan inblandning av politiker. Det törs dom inte, utan i stället gäller det att så gott det går att misskreditera forskarna och deras arbete.

”Climategate 2.0” som det här spridandet av privata mail kallas för, är ett tämligen uselt försök. Hade det varit en film hade recensenten skrivit att uppföljaren var sämre.

Att forskare inklusive klimatdito, är timida i sin framtoning framgår av nedanstående mail mellan Phil Jones och Michael Mann. Det framgår inte vad saken handlar om, det framgår aldrig när klimathaverister offentliggör vare sig citat eller annat.

Däremot går att utläsa att forskarna är irriterade på Steve McIntyre:

I would not respond to this. They will misrepresent and take out of  context  anything you give them. This is a set up. They will certainly publish this, and will ignore any evidence to the contrary that you provide. s They are going after Wei-Chyung because he’s U.S. and there  is a higher threshold for establishing libel. Nonetheless, he should consider filing a defamation lawsuit, perhaps you too.

I have been talking w/ folks in the states about finding an investigative journalist to investigate and  expose McIntyre, and his thusfar unexplored connections with fossil fuel interests.Perhaps the same needs to be done w/ this Keenan guy.

I believe that the only way to stop these people is by exposing them and discrediting them.

Do you mind if I send this on to Gavin Schmidt (w/ a request to respect the confidentiality with which you have provided it) for his additional advice/thoughts? He usually has thoughtful insights wiith respect to such matters,

En människa med normalt humör hade naturligtvis uttryckt något i stil med att Steve McIntyre kan dra åt helvete. Det hade varit mera mänskligt.

Fox News är en av klimatförvillarnas propagandakanaler. Det är ingen slump att deras tittare även har en inskränkt världsbild.

Klotet-bloggen har en sociologiskt intressant diskussionstråd i ämnet.

Svd om intrånget

Modest rapport från IPCC

IPCC har nyligen presenterat en rapport som handlar om väderextremer, deras koppling till den globala uppvärmningen och konsekvenserna för världens befolkning.

Rapporten är lågmäld och förmedlar bara det i stort sett alla redan vet: klimatet förändras, det får konsekvenser, se till att planera för dessa förändringar och minska skadeverkningarna.

Klimatförändringarna drabbar olika i de olika delarna av världen, inte bara förändringarna som sådana utan även konsekvenserna. I utvecklingsområdena slår konsekvenserna av till exempel torka/skyfall/översvämningar hårt mot liv och försörjning. I utvecklade länder slår konsekvenserna främst mot ekonomi och handel. Det kommer att bli mycket kärvare framöver att teckna försäkringar mot den globala uppvärmningens konsekvenser.

För de flesta av oss är den här analysen självklar. Ändå ifrågasätts till och med varför vi ska ha en beredskap för att klara klimatförändringarna.

En käpphäst för klimatförvillarna är faktiskt att världens samhällen faktiskt utvecklats mycket i att just hantera katastrofer. Antalet dödsfall till följd av extremväder har inte följt antalet extrema händelser, mycket tack vare bättre förvarningssystem och att logistiken faktiskt fungerar någotsånär även vid katastrofsituationer.

Man behöver inte ha så god fantasi för att inse vad som hänt i Pakistan, Bangladesh, Indien, Thailand, Vietnam med flera, för bara ett halvt sekel sedan, om dessa länder då drabbats av skyfall motsvarande dagens.

Just skyfallen har slagit hårt de senaste åren. Det har till och med regnat så mycket att havsnivån sjunkit med en dryg halvcentimeter. Havsnivåhöjningen på en centimeter var tredje år är oroande, och det blir definitivt inte bättre om höjningen hamnar på land …

Indur M. Goklany personifierar det här mycket suspekta ifrågasättandet av åtgärder för att klara klimatförändringarna:

First, since deaths from extreme weather events have declined despite any global warming that may have occurred, how much resources should we expend on this issue given other priorities?

Argumentationen är lysande. Eftersom åtgärderna faktiskt fungerar, vi vet att antalet extrema väderhändelser ökat, så behöver vi alltså inte lägga ner några resurser på att hantera klimatförändringarna. Någon mera än jag som blir snurrig?

Indur M Goklany har tidigare uttalat att den globala uppvärmningens politik är farligare än den globala uppvärmningen, varför kanske trots allt finns en logik i hans slutsatser. Även om slutsatserna är, hm, en aning verklighetsfrånvända.

Den rapport som Goklany refererar till är publicerad av en libertariansk tankesmedja, Reason Foundation. Alltså en politisk propagandabyrå, som inte har något med forskning eller objektivt kunskapssökande att göra. Först kommer manifestet, att all politisk inblandning i den fria marknaden är av ondo, därefter söker man aktivt efter de argument som ger stöd åt manifestet. Krävs det så drar man sig heller inte för att förtala forskare, som visar den dåliga smaken att redovisa resultat som inte de här libertarianerna accepterar. Då blir det helt plösligt acceptabelt att låta politiken styra.

Bloggen Watts Up With That är ett sådant här libertarianskt fäste. Den personförföljelse av Michael Mann, Phil Jones och ett flertal andra klimatforskare, som underblåses av bland andra Anthony Watts, är riktigt obehaglig, och syftar bara till att försöka tysta forskare som sköter sitt jobb. Anthony Watts borde återgå till sitt jobb som väderpresentatör. Men Watts kanske tjänade så bra som väderpojke att han numera kan blogga på heltid.

En fullständigt bisarr kampanj på WUWT, och även från republikanska politiker, är att klimatforskaren Michael Mann via domstol ska tvingas lämna ut den e-postkorrespondens han hade med kollegor, och andra forskare, för mera än tio år sedan!

Därför är det som en upprättelse när Michael Mann tilldelas den här utmärkelsen från European Geosciences Union. Universitet Penn State har all anledning att vara stolta över Michael Mann. 

Däremot kan mänskligheten skämmas över det vetenskaps- och kunskapsförakt som visas upp av haverister som Anthony Watts, Steve McIntyre, politiska åklagare som Cuccinelli, politiker som Inhofe och Barton med medlöpare som Wegman (han ni vet det-var-inte-jag-som-plagierade-det-var-en-student), med flera. Precis som man en gång fick skämmas över McCarthy.

Dom finns i Sverige också gubevars, men här är det mera av ”tomma tunnor skramlar mest”, här personifierat av Ingemar Nordin:

Det som gör mig så heligt förbannad är att TV, Radio och övriga stormedia och, än värre, våra departement ljuger (ja, det handlar uppenbarligen inte längre om okunskap) folk rakt upp i ansiktet utan att ens darra på manschetten. Gång, på gång, på gång.

Någon som är förvånad över att seriösa media inte tar professorn i vetenskapsteori, Ingemar Nordin (eller någon annan på den bloggen), på allvar?

DN1  DN2 DN3  Ekot  SR om IPCC-rapporten