Visst ökar extremvädren

Av och till får vi i bloggosfären läsa att extremvädren, vare sig flera eller ökar i intensitet. Det viktigaste argumentet för det synsättet, är vetenskapliga studier som visar på att antalet stormar inte har ökat, eller för delen blivit intensivare.

De har å andra sidan heller inte blivit färre, eller mindre intensiva, vilket skulle vara en förutsättning för en minskning av extrema väderhändelser. Det finns fler extrema väder än bara stormar.

Det finns en otäck syn i vissa kretsar att måttet på extrema väderhändelser, är antalet dödsfall dessa orsakar. Tack och lov minskar antalet döda i extremväder. De flesta länder har i dag en beredskap, och tekniska möjligheter att klara av översvämningar, torka och stormar. Radio, TV, Internet, eller för delen bara en vanlig mobiltelefon, ökar dramatiskt oddsen för att överleva en annalkande katastrof.

Det är bara att läsa Annual Climate Statement 2011 från den Australiensiska Vädertjänsten, så ser man att extremvädren knappast minskat i den aktuella världsdelen. Och det behövs inte mycket fantasi för att inse vad som hänt om landet inte haft just ett utvecklat informationsnät, och även resurser för evakuering av drabbade.

(Som ett brev på posten dök det naturligtvis upp konspirationsteorier om att ”gröna krafter” i Australien förvärrat översvämningarna genom att ”varna för torka i stället för regn”. Naturligtvis rent nonsens, men de här teorierna fick en del fäste utanför Australien. I det drabbade landet hade man naturligtvis nog av verkligheten.)

Men, extremväder behöver inte ens leda till materiella skador. Klimatforskaren James Hansen har analyserat hur frekvensen av varma perioder ökar över tid, medan kalla episoder minskar. Alltså inga klimatmodeller (som Hansen är jäkligt duktig på också), utan bara en knastertorr matematisk beskrivning av hur världen utvecklas.

Häri ligger det naturligtvis en del värmeböljor, inte bara en övervikt av varma episoder, som skapat såväl lidande och död som materiella kostnader, men de flesta temperaturrekord blir bara en siffra i någon rekordbok.

Extremväder har ofta inte någon omedelbar betydelse för oss. Vad ska vi säga om de temperaturer DMI redovisar för området norr om 80:e breddgraden, den här vintern? 

Om det inte är extremt, att drygt fyra månader i följd visar på temperaturer över medelvärdet 1958-2002, så vet jag inte vad som ska betecknas som extremt. Men, som sagt, inga dödade eller skadade, och inte en notis.

Utvecklingen går i den riktning där händelser, som enligt meteorologerna, borde inträffa vart hundrade, femtionde eller tionde år, i stället inträffar allt oftare. Ett exempel är torkan som drabbade Amazonas 2005 och 2010, för övrigt de varmaste år (tillsammans med 1998) som uppmätts. Detta är, enligt forskare, händelser som borde inträffa en gång vart hundrade år. Och det är, typ, ingen lokal värmebölja á la Målilla, utan en gigantisk händelse i ett område som motsvarar mera än sju Sverige (3,2 miljoner kvadratkilometer).

Det behöver heller inte vara någon dramatisk förändring för att det ska bli stora konsekvenser. En liten ökning i medeltemperatur i vårt västra grannland, lagom för tina permafrosten på några strategiska ställen, och dom kan tvingas utrymma hela fjorddalar.  

Det vi kan förvänta oss av framtiden är inte mindre extremväder utan mer. År 2011 var ett La Nina-år, och ett ganska kraftigt sådant. Ett år som normalt sett ska vara ganska kyligt. Det var det också, sett till 2000-talet. Inte till 1900-talet. Den varmaste La Nina som uppmätts blev resultatet, och varmare än El Niño-episoderna (som ger varma år) på 1900-talet, undantaget 1998. (Läs mer om ENSO som fenomenet heter.)

I Sverige är temperaturskillnaderna mellan samma månad, mellan olika år mycket stora. Den globala uppvärmningen kommer troligen aldrig att bli större än dessa skillnader. Ändå kommer klimatzonerna obevekligt att flyttas norrut, och vintersportanläggningarna att bli allt mera beroende av konstfruset och -snö. Vi kommer också att vara tvungna att ha en större beredskap för både häftiga regn och torka. Redan i dag har banverket i stort lika stora problem med värme (främst solkurvor) som med snö.

Även om det, troligen inte blir i Sverige, som i Australien eller Moskva ska vi nog se till att öka beredskapen för värmeböljor. I gamla tider skämtade man rått om att det tunnade ut på ålderdomshemmen kalla vintrar.

Sommaren 2003 tog också hårt.

Klotet intervju med miljödebattören Mark Lynas.

DN skriver om en studie som handlar om havsnivåerna. En meter högre nästa sekelskifte med en "blygsam" temperaturökning drygt en grad (två grader sett till förindustriell nivå). Höjningen beräknas dock fortsätta, och det är rent logiskt inte orimligt. Geologiska skeenden är långsamma och långvariga.

Uppdatering: En månad efter inlägget rapporterar Ekot om artikel publicerad i Nature