IPCC har nyligen presenterat en rapport som handlar om väderextremer, deras koppling till den globala uppvärmningen och konsekvenserna för världens befolkning.
Rapporten är lågmäld och förmedlar bara det i stort sett alla redan vet: klimatet förändras, det får konsekvenser, se till att planera för dessa förändringar och minska skadeverkningarna.
Klimatförändringarna drabbar olika i de olika delarna av världen, inte bara förändringarna som sådana utan även konsekvenserna. I utvecklingsområdena slår konsekvenserna av till exempel torka/skyfall/översvämningar hårt mot liv och försörjning. I utvecklade länder slår konsekvenserna främst mot ekonomi och handel. Det kommer att bli mycket kärvare framöver att teckna försäkringar mot den globala uppvärmningens konsekvenser.
För de flesta av oss är den här analysen självklar. Ändå ifrågasätts till och med varför vi ska ha en beredskap för att klara klimatförändringarna.
En käpphäst för klimatförvillarna är faktiskt att världens samhällen faktiskt utvecklats mycket i att just hantera katastrofer. Antalet dödsfall till följd av extremväder har inte följt antalet extrema händelser, mycket tack vare bättre förvarningssystem och att logistiken faktiskt fungerar någotsånär även vid katastrofsituationer.
Man behöver inte ha så god fantasi för att inse vad som hänt i Pakistan, Bangladesh, Indien, Thailand, Vietnam med flera, för bara ett halvt sekel sedan, om dessa länder då drabbats av skyfall motsvarande dagens.
Just skyfallen har slagit hårt de senaste åren. Det har till och med regnat så mycket att havsnivån sjunkit med en dryg halvcentimeter. Havsnivåhöjningen på en centimeter var tredje år är oroande, och det blir definitivt inte bättre om höjningen hamnar på land …
Indur M. Goklany personifierar det här mycket suspekta ifrågasättandet av åtgärder för att klara klimatförändringarna:
First, since deaths from extreme weather events have declined despite any global warming that may have occurred, how much resources should we expend on this issue given other priorities?
Argumentationen är lysande. Eftersom åtgärderna faktiskt fungerar, vi vet att antalet extrema väderhändelser ökat, så behöver vi alltså inte lägga ner några resurser på att hantera klimatförändringarna. Någon mera än jag som blir snurrig?
Indur M Goklany har tidigare uttalat att den globala uppvärmningens politik är farligare än den globala uppvärmningen, varför kanske trots allt finns en logik i hans slutsatser. Även om slutsatserna är, hm, en aning verklighetsfrånvända.
Den rapport som Goklany refererar till är publicerad av en libertariansk tankesmedja, Reason Foundation. Alltså en politisk propagandabyrå, som inte har något med forskning eller objektivt kunskapssökande att göra. Först kommer manifestet, att all politisk inblandning i den fria marknaden är av ondo, därefter söker man aktivt efter de argument som ger stöd åt manifestet. Krävs det så drar man sig heller inte för att förtala forskare, som visar den dåliga smaken att redovisa resultat som inte de här libertarianerna accepterar. Då blir det helt plösligt acceptabelt att låta politiken styra.
Bloggen Watts Up With That är ett sådant här libertarianskt fäste. Den personförföljelse av Michael Mann, Phil Jones och ett flertal andra klimatforskare, som underblåses av bland andra Anthony Watts, är riktigt obehaglig, och syftar bara till att försöka tysta forskare som sköter sitt jobb. Anthony Watts borde återgå till sitt jobb som väderpresentatör. Men Watts kanske tjänade så bra som väderpojke att han numera kan blogga på heltid.
En fullständigt bisarr kampanj på WUWT, och även från republikanska politiker, är att klimatforskaren Michael Mann via domstol ska tvingas lämna ut den e-postkorrespondens han hade med kollegor, och andra forskare, för mera än tio år sedan!
Därför är det som en upprättelse när Michael Mann tilldelas den här utmärkelsen från European Geosciences Union. Universitet Penn State har all anledning att vara stolta över Michael Mann.
Däremot kan mänskligheten skämmas över det vetenskaps- och kunskapsförakt som visas upp av haverister som Anthony Watts, Steve McIntyre, politiska åklagare som Cuccinelli, politiker som Inhofe och Barton med medlöpare som Wegman (han ni vet det-var-inte-jag-som-plagierade-det-var-en-student), med flera. Precis som man en gång fick skämmas över McCarthy.
Dom finns i Sverige också gubevars, men här är det mera av ”tomma tunnor skramlar mest”, här personifierat av Ingemar Nordin:
Det som gör mig så heligt förbannad är att TV, Radio och övriga stormedia och, än värre, våra departement ljuger (ja, det handlar uppenbarligen inte längre om okunskap) folk rakt upp i ansiktet utan att ens darra på manschetten. Gång, på gång, på gång.
Någon som är förvånad över att seriösa media inte tar professorn i vetenskapsteori, Ingemar Nordin (eller någon annan på den bloggen), på allvar?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar