Skuggor från förr

Med jämna mellanrum dyker det upp olika skuggfigurer ur det förgångna. En sådan figur är Lars Bern, som med jämna mellanrum upplyser folk om sin egen förträfflighet inom områden han bevisligen inte behärskar, på Newsmill.

Den här gången gör han ett svep över skogsdöden och ozonlagret innan han ger sig på forskningen kring klimatförändringarna. På en punkt vill jag ge Lars Bern rätt och det är när han kritiserar biologen Paul Ehrlich för hans domedagsprofetior. Man bör ta forskare, som befinner sig långt utanför sitt kompetensområde, med en nypa salt när dom kommer med tvärsäkra påståenden.

Lars Bern är naturligtvis ingen forskare, eller har givit något som helst bidrag till klimatforskningen. Därför kan vi tryggt placera Lars Bern i samma fack som Paul Ehrlich: Inget att bry sig om.

Att jag ändå väljer att skriva om Lars Berns inlägg på Newsmill, beror på dom knäppgökar översteprästen mobiliserar i debatten, och varför dom sticker upp sina trynen just nu.

När det gäller skogsdöden finns det en intressant debatt om hur allvarlig den var, och orsakerna till skadorna. Detta diskuteras seriöst av forskare, alltså folk som begriper vad det handlar om. Det dessa forskare också tar upp, är den mycket allvarliga försurning av mark och vatten, som på sina håll var på väg att ödelägga viktiga ekologiska system. Det är möjligt att Lars Bern, som före detta VD för ångpanneföreningen, inte anser att sjöar och vattendrag är något att bry sig om. I detta fallet föredrar jag att lyssna på biologer.

Sedan 80-talet har främst svavelutsläppen mera än halverats. Naturen har, på en del håll tack vare kalkning, återhämtat sig. Eftersom skogsdöden, enligt Lars Bern, var en bluff, så måste han ju också i konsekvensens namn hävda att det var onödigt att minska svavelutsläppen.

Förmodligen inser Lars Bern att det för mark, sjöar och vattendrag var helt nödvändigt att reducera utsläppen kraftigt. Men eftersom vi inte fick någon skogsdöd, så skjuter han in sig på just detta faktum, och struntar i det arbete som lades ner för att restaurera vattendrag och sjöar. På vissa platser med låg buffertförmåga pågår fortfarande arbetet med att kalka.

Naturligtvis hade jag inte väntat mig att Lars Bern skulle nyansera sina utfall. Men, som sagt, Lars Bern är inte värd att ta på allvar.

Det är heller inte den fullblodsidiot (tillsammans med viss uppbackning), som på fullt allvar anklagade miljörörelsen för att ha tagit livet av miljontals människor genom att driva fram ett förbud mot DDT (finns inget förbud mot DDT vad gäller malariabekämpning).

Frågan jag ställer mig, är varför någon i dag sticker upp trynet och missionerar om förträffligheten hos DDT. Problemen vad gäller det bekämpningsmedlet torde vara välkända.

Jag tror svaret är så enkelt, att naturen har återhämtat sig från de mycket svåra skador som DDT ställde till med. Fåglarnas reproduktion är bra, bestånden har återhämtat sig; dom vattenlevande djuren förökar sig igen, resistiviteten hos insekterna är borta, och medför att den begränsade användningen mot malaria är effektiv. Då är det som om aldrig de storskaliga problemen existerat.

Sedan finns det ett annat, mycket smutsigare skäl till varför vissa grupper väljer att lyfta fram förträffligheten hos DDT: Det gäller att till varje pris misstänkliggöra miljörörelsen. Det är naturligtvis ingen slump att sådant här dyker upp under en artikel skriven av ett kräk, som tidigare inte dragit sig för att ge fascistoida drag åt oss som tar klimatförändringarna på allvar.

Kampen mot malaria är komplicerad, mycket handlar om utbildning, infrastruktur, sjukvård, medicin och vaccin, myggnät etc. Och sådant kostar pengar och resurser. Därför är inte malarian utrotad. Och vad är då bättre än att utpeka miljörörelsen som mördare?

De här krafterna som bland andra Lars Bern nu agerar nyttig idiot åt (jo, det stämmer; Bern saknar kompetens i sakfrågan och kan inte beskyllas för något avancerat fusk), ger sig nu, så gott det nu går, på klimatfrågan. I första hand genom politiska angrepp riktade mot klimatforskare. Någon forskning värd namnet, att backa upp sina påståenden med finns inte. Däremot en uppsjö av konspirationsteorier.

Precis som i fallet med Trippelvaccinet, som påstods orsaka autism. Jag undrar hur många människor Andrew Wakefield tagit livet av med ekonomisk vinning som motiv; troligen tillräckligt många för att han borde låsas in. Tolv år efter skandalen nystas det upp på allvar.

Jag hoppas att det inte tar lika lång tid att gå till botten med Edward Wegmans famösa rapport som sades visa att det inte existerade några klimatförändringar av betydelse. Mycket av rapporten från statistikprofessorn (!) var plagierat, men det finns mer att gräva i. Steve McIntyre är ingen forskare, och kan naturligtvis inte anklagas för forskningsfusk, men när Wegman refererar till McIntyre i en rapport beställd av en kongressledamot inför ett förhör, ja, då blir det kvalificerat fusk.

Det riktiga Climategate, i motsats till Lars Berns virriga konspirationsteorier.

Att Expressens Ulf Nilsson refererar till Lars Bern är knappast oväntat, om än beklagligt.