lördag 15 juni 2019

Se till att tjejerna trivs







Någon gång måste något göras åt de växande klyftorna mellan stad och land. Jag använder begreppet landsort om de områden som inte är stadsnära. Landsändar som krymper befolkningsmässigt, och med en bedrövlig demografi.


Det mesta tyder på att landsortens största problem, inte i första hand är utflyttningen, utan den typ av människor som flyttar. Enligt forskning från Linköpings Universitet (Marc Keuschnigg) dräneras landsorten på talangfulla och utbildade personer.

Därutöver försvinner den personliga och nära servicen, såväl från myndigheter som från kommersiella aktörer. (Denna service försvinner överallt, men landsorten drabbas hårdast.)

Jag lyfter förslag och tankar, som jag tror är viktiga för att vända avvecklingen.

EU:s fonder för landsbygdsutveckling är en bra grund för satsningar på landsbygd, men kräver att pengar även satsas lokalt, regionalt eller från staten. I dag uteblir många satsningar på grund av dumsnålhet. Eller på grund av att kommunen inte ens har råd med det nödvändigaste. Resurser måste fram.

Människor måste ha någonstans att bo, även på landsorten. Motsvarande ett nytt miljonprogram behövs för hela Sverige. Måttstocken måste vara att en undersköterska inom hemtjänsten, ska ha råd etablera sig, bo och leva, även i en nyproducerad lägenhet. Annars är det fel på marknaden.­­ Finansieringen av bostäder, inklusive egnahem, är svår bortom de stora allfarvägarna. Här måste staten gå in som garant när bankerna sviktar. Det ska inte vara nödvändigt att ödelägga strandskyddat område (då ses bostaden som mera värdefull) för att kunna teckna ett bostadslån.

Allt fler ser en avskrivning av studielån, för att underlätta rekrytering och kompetensförsörjning i landsort, som en möjlig väg framåt. Men glöm inte rekryteringen av personal inom främst hemtjänsten. Här tror jag det krävs att kommunerna bekostar (inte tillåtet i dag) körkortsutbildningar. Utöver någonstans att bo. Annars påskyndas nog avfolkningen, via nödvändig tvångsförflyttning av gamla.

Det är inte bara åldersdemografi som hotar landsorten, även könsfördelningen. Fler unga kvinnor än män lämnar landsorten, och snabbare. Slutsats: Se till att tjejerna trivs, annars spelar det ingen roll vilka regionalpolitiska instrument som används.

Kanske är det omöjligt att vända trenden, men den får inte fortgå utan en ordentlig analys av varför, inte minst utifrån ett genusperspektiv. Inklusive åtgärder för att vända utvecklingen. Däremot ska kanske inte den typiska kommunala ungdomssatsningen, en motorgård för i första hand grabbarna, ligga överst på prioriteringslistan.

Landsortens demografiska snedfördelning avspeglar sig även politiskt. Sverigedemokraterna är svagast bland ungdomar och kvinnor. Följaktligen är också SD starkast i avfolkningsbygder, där andelen ungdomar och kvinnor krymper. Något som ovillkorligen leder till en värderingsmässig förskjutning.

Något som i sig utgör ett hot mot landsorten.

Läs gärna även mitt inlägg i Gävle Dagblad om Resten av Sverige (15/6).




torsdag 23 maj 2019

Snuset är en svensk angelägenhet



Det är bara inse, att länderna i Europa inte är intresserade av det svenska snuset. Det är därför Sverige har dispens från snusförbudet i EU. En utmärkt ordning, väl värd att slå vakt om.

Att som svenska politiker, främst moderater, med understöd av liberala opinionsbildare, försöka ändra denna ordning, genom att tvinga på resten av EU svenskt snus, betecknar jag som vanvett.
" Det är en kultur som jag gärna vill dela med mig av till resten av Europa" skriver Warborn. Missionären med budskap från Swedish Match har talat.

Utgå från att EU inte vill tillåta handel med snus. EU-domstolen sade nej senast förra året, efter propåer från Swedish Match. Utgå också från att EU-länder inte är intresserade av återkommande domstolsförhandlingar i samma ärende.

Ett sätt att slippa den typen av domstolsärenden, är att ta bort Sveriges dispens. Då är det avgjort en gång för alla.

I så fall. Bra jobbat snuslobbyister. Ansvaret är ert.

söndag 19 maj 2019

Vilka hotas av Greta Thunbergs engagemang?


Samtidigt med applåderna för Greta Thunbergs engagemang förekommer det tandagnisslan.
Tidskriften Time visar med eftertryck att Greta Thunbergs budskap inte bara är en svensk angelägenhet.

Klimatfrågan ses som så farlig, att en sextonåring måste förminskas och hånas. SD:s ledare Jimmie Åkesson hävdade att Greta Thunberg skulle göra större nytta i skolbänken. Lögn, Thunberg har anpassad skolgång, men kärnväljarna fick höra vad dom ville höra.

Åkesson hävdade även att engagemanget var en iscensatt PR-kampanj, underförstått, hon är inte äkta. Samma glidning gjorde Kd:s EU-kandidat Sara Skyttedal. Thunberg är styrd av vuxenvärlden. Underförstått ett propagandaverktyg. Dessutom störs Skyttedal av att Thunberg behandlas som expert i media, hon är ju bara ett barn. (Tveksamt dock om Thunberg någon gång kallats expert i media.)

Konspirationsteorin, att klimathotet är konstruerat, att att FN använder klimathotet i syfte att bilda en världsregering, har cirkulerat ända sedan 1988. Även klimatförnekande nätverk i Sverige odlar föreställningen. Gruppen Klimatsans, skriver på sin hemsida, under rubriken IPCC:

”FN:s generalsekreterare ansluter sig således till kraven på en New World Order, vilket inte är förvånande, då han ser FN som den naturliga världsregeringen.”


”Greta Thunberg talade naturligtvis inte av en slump på FN:s klimatmöte eller i Davos. Sådana tal är planerade långt i förväg av den mäktiga eliten.”

Inte illa. Greta Thunberg är styrd av hela den mäktiga eliten.

Och media pekas ut som lydigt redskap i den blivande nya världsordningen.

Det är frestande att avfärda Klimatsans och Klimatupplysningen som foliehattar, men dom har inflytande. Mycket inspiration hämtas från USA, där klimatförnekeriet frodas i tunga lobbyorganisationer, med ekonomiska muskler, som Heartland Institute, Koch family, Breitbart, Fox news, med flera. Inklusive starka band till den kristna högern. Nätverken är globala. Udden är riktad mot, vad man upplever, hoten mot dagens livsstil.

Vetenskap och forskning misstänkliggörs, trots att kunskapen om koldioxidens klimatpåverkan funnits sedan slutet av 1800-talet.

Kd och SD är naturligtvis inte opåverkade av konspirationsteorierna, men troligen mest ledsna över att EU-valrörelsen inte handlar om deras frågor.

Greta Thunbergs mycket modesta krav är att politikerna ska lyssna på forskarna, och uppfylla Parisavtalet. Något som sannerligen inte kräver några expertkunskaper, det räcker med sunt förnuft.

fredag 26 april 2019

Brunhögern skräckslagen av Gretas engagemang


För inte så länge sedan försökte kristdemokraternas förstanamn i EU-valet, Sara Skyttedal, misstänkliggöra och förminska klimataktivisten Greta Thunberg genom att kritisera att ”Greta behandlas som expert” av vuxenvärlden.
Sara Skyttedal skjuter skarpt

Sara Skyttedal kan vara lugn. Greta Thunberg presenteras inte som någon expert. Jag har då i alla fall aldrig hört det. Thunbergs modesta mål med sitt engagemang är att politikerna ska ta klimatforskningen på allvar, alltså lyssna på dom som är experter. Viss skillnad.

Dessutom odlar Sara Skyttedal den populära konspirationsteorin, att Greta Thunberg skulle vara styrd av något, oklart vad. Rymdödlor kanske. Att hennes engagemang inte skulle vara äkta.

Formuleringar som känns igen från den riktiga brunhögern, som Sara Skyttedal, i likhet med många andra kristdemokrater, har märkbart svårt att distansera sig från. En normaliseringsprocess som är svår att kamouflera.

Det är ingen slump att Sara Skyttedal låter ungefär som Jimmie Åkesson, när han beskriver Greta Thunbergs engagemang i termer av att det skulle vara en iscensatt Pr-kampanj. Naturligtvis utan belägg, men han följer ett ständigt upprepande.

Jimmie Åkesson tycker i stället att Greta Thunberg ”borde gå i skolan (sic)”.

Det gör Greta Thunberg. Hon har anpassad skolgång. Till skillnad från Jimmie Åkesson, som bokstavligen suttit i skolbänken. Trots det usel fattningsförmåga.
Greta Thunberg - Bild från Wikipedia

Greta Thunbergs aktivism är en lysande väckarklocka, främst internationellt. Hon lyfter upp mänsklighetens viktigaste fråga på bordet, och får den politiska debatten att handla om klimatförändringarna.

Jimmie Åkesson och Sara Skyttedal, med svans, är naturligtvis inte dummare än att dom inser detta. Att EU-valets viktigaste frågor är klimat och miljö – inte nationalism och svenskhet.

Därför är dom jättearga.

tisdag 9 april 2019

Varför tynar Sverigedemokraternas dröm?


Vår gemensamma resa går mot en allt mera globaliserad värld. Ekonomi och handel känner inga gränser, förutom nålstick i form av att diverse aktörer och nationer på olika sätt försöker begränsa utbud och efterfrågan. Lite som i den gamla Warszawapakten. Våra ungdomar reser, studerar och arbetar i olika länder och världsdelar. Informationsteknologin har bokstavligt flyttat in världen i vårt vardagsrum. Världen är så sammanflätad, att länder som önskar självbestämmande måste finna sig i att dela detta tillsammans med andra. Klimathot och miljöproblem måste lösas globalt och gemensamt. Konflikter och naturkatastrofer påverkar långt utanför närområdet.

Jag ser det som närmast rörande, att det i Sveriges Riksdag finns ett parti, som vill lösa framtidens utmaningar genom att Sverige, som nation ska hålla sig för sig självt. Trots att Sveriges arbetsfält är världen, ska influenser utifrån (inklusive invandring) reduceras till sådant som redan finns på plats. Mångfald och mångkultur används som svordomar.

Det finns anledning att stanna upp, och granska verkligheten på de platser där Sverigedemokraterna är starka.

Om nu Sverigedemokraternas världsbild är ett framgångsrecept, så borde ju starka SD-fästen närmast utgöra idyller i ett för övrigt mångkulturellt moras.

Till en del kanske dom tycker så själva.

Hur ser då verkligheten ut? Utgår vi från SD:s väljare, så är SD det riksdagsparti som har i särklass störst obalans mellan män och kvinnor (mindre än en tredjedel av SD:s väljare är kvinnor). Dessutom återfinns många av partiets starka fästen i avfolkningsbygder, inte minst gamla bruksorter. Den demografiska obalansen är stor med växande kvinnounderskott (något som till en del förklarar SD:s höga väljarstöd). Orter som helt enkelt kommer tyna bort utan inflyttning.

Det som SD tycker så illa om saknas i de här bygderna. Den förhatliga feminismen, inklusive metoo, lyser med sin frånvaro – dom unga kvinnorna har i stor utsträckning redan flyttat. Förutom pizzabagaren som förestår det lokala vattenhålet är samhället etniskt homogent. Mångkultur saknas.

Frågan är då varför inte de här samhällena blomstrar? Det är ju så här dom vill att det ska se ut – ingen feminism, ingen mångkultur, inga invandrare.

Svaret är nog att den här verkligheten har liten attraktionskraft. Inget som lockar vare sig entreprenörer eller nytänkare. Men, visst, om människor vill leva så här, så måste dom i demokratins namn få göra det. Även om livsstilen ofrånkomligen leder till att ”siste man tar ner flaggan”.

Och det kan mycket väl bli den lokala pizzabagaren som utför den ceremonin.

torsdag 28 mars 2019

Såsom i Tyskland …


Min första tanke, när jag i december läste om ett högerextremt nätverk inom den tyska polisen, var hur det är ställt i Sverige. Är vi förskonade från den här typen av brunröta inom den myndighet som uppbär våldsmonopol i samhället? Sverige och Tyskland är trots allt ganska lika.

För även om det inte uppmärksammats några organiserade kotterier, så förekommer det med ojämna mellanrum incidenter, där intryck ges, att det inom polisen, är tillåtet att leva i sin egen värld. Polischefen i Västernorrland, som för ett år sedan sjukskrev sig efter grova rasistiska kommentarer på Facebook. Jag är tvivlar på, i händelse av en placering i Sandviken, att han skulle använda ord som ”hundfoder” och ”dykardräkt”, om ledarna i underavdelningarna till Bandidos och Hells Angels.
 
Det är av stor vikt att allmänheten har förtroende för polisen som myndighet. (P4 Örebro 14/9 2018)
Även den riksbekante polisen Peter Springare har haft en hel del märkligheter för sig, som ibland blivit viktigare än att sköta jobbet. Springare är mest känd för sitt intresse av brottslingars etniska bakgrund, något som jag tvivlar på odlats i samma omfattning, om han arbetat med våld i nära relationer, exempelvis i norra Dalarna.

Förödande för brottsbekämpningen är om polisen ser människor som olika inför lagen. När det för ungefär ett år sedan uppdagades, att ungdomar i rikare stadsdelar mera sällan misstänktes för narkotikabrott, trots högre konsumtion än fattigare dito, var det en kraftfull varningssignal. Trots att nyheten knappast kunde förvåna någon.

Men, nejdå, det finns ingen etnisk profilering inom polisen. Säger dom ansvariga. Bara att gratulera. I så fall är polisen den enda yrkesgrupp som saknar fördomar.

Verkligheten, som fallet med misstänkta narkotikabrott visar, finns inte.

Det finns skäl att bli riktigt misstänksam, när en polis, trots att problematiken med profilering är känd, avfärdar densamma. Snarare ett tecken på bristande självinsikt, och som sagt, förödande för brottsbekämpningen.

Det har även uppmärksammats extrema åsikter bland ordningsvakter. Enligt en kartläggning Expressen gjort, var det 170 individer, som kunde kopplas ihop med extrema åsikter. Det är en liten andel, men dessvärre en tydlig signal om att mångdubbelt flera accepterat kopplingarna. Även arbetsgivarna.

Även detta förödande för allmänhetens förtroende för ordningsmakten. Ena dagen dela konspirationsteorier från extrema sajter, nästa dag i allmänhetens tjänst. Görs det överhuvudtaget någon research på dom som söker jobb, utöver två referenser, belastningsregistret och (ibland) kontrollera betalningsanmärkningar? Det är inga cykelreparatörer som ska anställas.

Så svårt är det inte att som steg ett ögna igenom offentlig aktivitet på sociala medier. Inte heller att genomföra personlighetstester, som fokuserar på människosyn. Är den sökande till bevakningsuppdraget lämplig till att arbeta bland människor? Inom vissa yrkesgrupper är sunkiga värderingar inte någon privatsak. I synnerhet inte om dessa torgförs offentligt.

Som Dagens Nyheter konstaterade i en ledare: Nu är frågan vem som vaktar väktarna.

torsdag 21 mars 2019

En vilsen höger


I EU-parlamentet är det raka rör i den konservativa gruppen (egentligen europeiska folkpartiets grupp, men klart missvisande namn enligt svenska förhållanden). Gruppen där Moderater och Kristdemokrater ingår kastar helt enkelt ut ungerska Fidesz från samarbetet i gruppen, även om dom inte formellt är uteslutna.

Skälen är såväl goda som kända. Fidesz är ett nationalistiskt och högerpopulistiskt parti med mycket tydliga auktoritära drag. Naturligtvis är Ungern, med Fidesz ledare Viktor Orban, en förebild för Sverigedemokraterna, som följaktligen anser att EU, inklusive den konservativa gruppen, mobbar Orban, Fidesz och Ungern.

I Sverige har däremot de konservativa partierna, Moderaterna och Kristdemokraterna, inte något emot, att räkna in ett auktoritärt och högerpopulistiskt parti i regeringsunderlaget. Inte ens när det aktuella partiet har tydliga nazistiska rötter. Och inte bara rötter för den delen. Sverigedemokraternas gruppledare Mattias Karlssons ”seger eller död”-inlägg på Facebook, där demokrati ersätts med öde, efter valet, är klart nationalsocialistiskt i sin retorik.

Högern i Sverige kan inte sägas vara annat än vilsen. I EU-parlamentet följer dom med strömmen när det gäller renhållningen gentemot bruna partier, men hemma är det makten som hägrar, även om det innebär samverkan med ett nazistanstruket parti.
Skärmklipp från SVT 21 mars 2019. Länk till nyheten nedan.

I Staffanstorp samverkar Moderaterna och SD, och har bland annat kommit överens om den något luddiga formuleringen, att det i kommunen inte ska förekomma ”några kulturella särkrav”.  

Precis som i fallet Ungern tycks islamofobin vara som starkast där det knappt finns några muslimer. Och där islamofobin ges utrymme kommer antisemitismen som ett brev på posten. I Staffanstorp ska det inte serveras någon kosher till några judar! Eller halal till muslimer.

Det är det ju värt för att få styra tillsammans med SD.

Överhuvudtaget betyder ofta det uttrycket ”kulturella särdrag”, att begränsningar mot dessa innebär just särlagstiftning. Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor argumenterade för att eventuella böneutrop från moskéer skulle förbjudas. För att utforma ett sådant förbud, utan att det drabbar exempelvis frälsningsarméns insamlingar med sång, krävs det många kullerbyttor av lagstiftarna.

Eller det här med burkinin och muslimer. Hur ska det förbudet utformas? Kanske via en religiös särlagstiftning där muslimer förbjuds delta i Vansbrosimmet?

Som en muslimsk kvinna uttryckte det: ”Ingen ska berätta för mig vad jag ska ha på mig”. Och i stället för att diskutera accessoarer kanske vi kan ägna oss åt viktigare frågor. Minoriteter och klankultur exempelvis, där även heder ingår, och som jag skrev om för några veckor sedan.


Märkligt, med tanke på att Kristdemokraterna i EU-parlamentet inte vill ha med dom krafterna att göra.