torsdag 27 april 2017

Fridolin fjättrad vid populismen

Det var väntat efter terroristattacken på Drottninggatan, att politiker med svag ryggrad skulle producera förslag på kraftfulla åtgärder, även om dessa inte var relevanta i sammanhanget.
Gustav Fridolin. Bild från Wikipedia.

Gustav Fridolins tal om fotboja för personer med samröre med terrororganisationer var ett sådant populistiskt utspel. För den som tog sig tid att läsa referaten om vad Fridolin verkligen sade, stod det snabbt klart att han med sitt fotbojeutspel inte avsåg att förövaren på Drottninggatan, Rakhmat Akilov, skulle utrustats med fotboja. Akilov hade ingen anknytning till någon terrororganisation, något som SÄPO tidigare konstaterat. Typisk copycat skulle jag vilja hävda. Inklusive noll religiositet.  

Fotboja är något som kriminalvården använder i stället för fängelse, något som förutsätter att personen faktiskt är dömd för något. Medlemskap i en terrororganisation skulle en person vara dömd för, men det var då sannerligen inte Rakhmat Akilov. Därför var det sällsynt korkat av miljöpartisten Gustav Fridolin att ta upp en diskussion om fotboja i samband med Akilovs attack.

Däremot tycker jag att det är viktigt att samhället håller koll på personer som bevisligen är medlemmar i terrororganisationer. Och att vi har en lagstiftning som reglerar detta.

Det ska lagföras om en person aktivt stöder en organisation som använder terror som medel. Sedan ska det inte spela någon roll om organisationen tillhör Islamiska Staten eller Nordiska Motståndsrörelsen. Det är skit samma. Frågan är på vilket sätt. Fotboja kan vara en metod.

Om medlemmar i Islamiska Staten vill anordna en demonstration i Falun den 1:a maj anser jag att detta faktiskt faller utanför yttrandefrihetens ram. Det ska inte vara grundlagsskyddat att terroristorganisationer får göra sin röst hörd.

Detsamma gäller Nordiska motståndsrörelsen. Organisationen borde vara olaglig, och frågan är även här på vilket sätt medlemmarna ska lagföras. Fotboja kan vara en metod.

Frågan är gränsdragningen. Ska alla medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen utrustas med fotboja, eller bara de mest våldsbenägna?

onsdag 26 april 2017

Churchill och den fria världen

När världen hotades av nazismen på 30- och 40-talen var det sir Winston Churchill som stod upp som garant och fungerade en tid till och med som närmast ensamt bålverk mot denna utveckling.

Sir Winston Churchill slog med framgång mot nazismen, men vad slogs han för?
Från Wikipedia

Inget som smickrar alls. Vi ska vara tacksamma för att sir Winston Churchill både vann och förlorade.

Sir Winston Churchill var inget annat än en vidrig imperie- och kolonialist, utöver rasist. Hans bild av den fria världen var den vite mannens hegemoni. Kolonierna var till för att skänka välstånd åt imperiet. Utöver att leverera soldater, som skulle slåss mot nazisterna, utan vare sig cred eller rättmätig sold. Inte ens en menig vit britt skulle behöva förnedras genom att tvingas göra honnör inför en brun officer (annars är kutym i militära sammanhang ”salute the rang, not the person” även när det gäller krigsfångar).

Sir Winston Churchill var när andra världskriget började sedd som en förbrukad politiker. Hans syn på världen hörde redan då till en förgången tid. Men, Churchill var envis och dök upp vid rätt tid. Churchill reagerade mycket häftigt mot att en diktator som Adolf Hitler tog sig samma friheter i Europa som han själv tog för givet i Asien, med en mycket, mycket, viktig distinktion. Medan Adolf Hitler ville förslava och utrota, inte minst vad nazisterna såg som undermåliga raser, såg Churchill det som naturligt att bara hålla dessa som förslavade.

Ingetdera är en syn på världen vi överhuvudtaget vi kan överväga att acceptera i dag. Tack och lov har synen på vad som ska vara den fria världen vidgats, även om väldigt mycket återstår. Vi har i alla fall nått fram till läpparnas bekännelse.

Men trots sir Winston Churchills seger över nazismen kan vi ändå inte blunda för mannens brott mot mänskligheten. Churchills behandling av Indien, närmare bestämt Bengalen, måste av varje objektiv bedömare placera Churchill i topp bland folkmördarna under 1900-talet. Churchills vanvettiga beslut att trots svält i Bengalen konfiskera livsmedel till England kostade upp emot tre miljoner indier livet. De som protesterade sköts eller fängslades. Detta var ett brott mot mänskligheten, även rättsligt.

Att skänka sir Winston Churchill rätt eftermäle innebär för mig även att berätta sanningen även om Churchills mycket mörka sidor. Inklusive en man som platsar på topplistan över folkmördare.

Jan ”JOLO” Johansson skildrar detta i sin lysande faktion ”Någonstans i Sverige”. Fänriken, gestaltad av Per Ragnar på besök hos sin flickvän boendes på Östermalm i Stockholm. Under början av kriget hade hennes föräldrar ett porträtt av Hitler på bokhyllan. När krigslyckan vände byttes detta till Churchills.

Däremot tror jag dessvärre inte att personerna som vände porträtt vände åsikt. Anledningen var helt enkelt att Churchill sågs som en bättre rasist än Hitler.

Jag länkar denna gång inte källor i texten. Mina uppgifter har jag tagit från:

1.      Folke Schimanski ”De bortglömda”. Här recensionen: http://www.sydsvenskan.se/2015-11-09/krigskartans-vita-flackar

2.      ”Rasismen visar hur komplex Churchill var”. SvD Johan Lindberg 2015.


torsdag 6 april 2017

Falun – växande stad på begränsad yta

Falu tätort kommer fortsätta växa. Från dagens knappa 39 000 invånare till kanske minst 44 000 inom en tjugoårsperiod. Den fördjupade översiktsplanen för Falu tätort och området runt Varpan är ute på remiss fram till den 28 april. Fram till det datumet kan alla som vill lämna synpunkter på planen som rör Faluns framtida planering.


Utöver nya bostäder behöver byggas förskolor, skolor, gemensamhetslokaler och även äldreboenden. Fler arbetsplatser kommer etableras. En utmaning om vi även fortsättningsvis vill att Falun ska ha karaktären av småstad, med en levande stadsmiljö.

Faluns läge medför begränsningar. Placerat i en sänka, omgivet av höga kullar och intill sjön Runn. Lite som i en gryta, vilket gör staden väldigt sårbar för luftföroreningar.

Det är dags att vi år 2017 börjar ifrågasätta om bilen ska vara det transportmedel samhällsplaneringen skall bygga på. I synnerhet för Faluns del.

Visserligen finns det en framtid för elbilar, men även elbilar kräver utrymme – även när det inte är rusningstrafik. Utgår vi från status quo i biltäthet framöver måste bilanvändandet per person de facto minska, vi blir ju 5 000 fler som både ska resa och dela livsutrymme.

De gator och vägar som finns i Falun är de som finns att tillgå. Anser vi inte att dessa räcker till är det husrivningar som gäller.

En fullständigt bisarr diskussion togs upp av moderaterna angående den nya Korsnäsleden som bland annat passerar järnvägsstation och bussterminal. Moderaterna ville ha Korsnäsleden tvåfilig i båda körriktningarna längs hela sträckan. Korsnäsvägen alltså. Inte några förändringar avGruvgatan, där de verkliga flaskhalsarna finns … Paradoxalt nog är det snarare så att ett snabbare trafikflöde på Korsnäsleden skulle korka igen Gruvgatan än mera effektivt.
Korsnäsvägen som övergår i Gruvgatan. En ofta använde "genväg" mellan Lugneleden (Rättvik - Sandviken/Hedemora) och Hanröleden (Borlänge). 

Jag tror att det är bättre att planera för ett samhälle med mindre biltrafik än dagens.

Vi måste börja titta på vad det är som genererar trafikströmmarna i Falun.

Falun och Borlänge brukar benämnas som tvillingkommunerna. Orterna har till stora delar en gemensam arbetsmarknad, och delar naturligtvis även då på resandet.

Fungerar då transporterna mellan Falun och Borlänge? Ja, tveklöst, om vi bara ser till människorna som pendlar mellan bostad och arbete. Nej, inte om vi ser till antalet bilar som i onödan kör mellan orterna.

Vi kommer som sagt att bli fler i Falun. Även i Borlänge. Samtidigt som detta kan leda till en minst sagt besvärlig trafiksituation i Falun ökar även underlaget för en förbättrad kollektivtrafik. Bara att välja vilket alternativ som föredras!

Pendlingsbussarna mellan Falun och Borlänge fungerar bra och har en tät trafik. Problemet är att komma vidare från slutstationerna, ut till arbetsplatserna. Det som behövs är bussturer som går lite som i en solfjäder ut från bussterminalerna i Falun respektive Borlänge. Tvillingkommuner är rätt benämning på de båda orterna. För att minska biltrafiken i Falun krävs bättre bussförbindelser i Borlänge, och tvärtom naturligtvis. Det går inte att separera Falutrafiken från Borlängetrafiken. Det är ett och samma flöde.

Behövs det nya parkeringsplatser i Falun? Alltså skapa nya ytor som därefter inte kan användas till något annat.

Ja, det tror jag. Och i direkt anslutning till pendlingsmöjligheter. Kanske behöver Tiskenparkeringen utökas, inklusive att en Borlängebuss utgår från den parkeringen.

Vill vi vara rädda om stadskärnan i Falun ser vi också till att i möjligaste mån hålla bilarna borta från densamma. Det kräver att det är lätt att göra sig av med bilen i ganska nära anslutning till centrum.  


Det finns förutsättningar för Falun att växa utan att samtidigt öka biltrafiken. Men det kommer krävas en genomtänkt strategi för att lyckas.

onsdag 5 april 2017

Nazistiska strömningar i Sverige, Umeå och Falun

Nej, jag tänker inte skriva att Sverige är på väg åt helvete. Det finns alldeles för mycket förnuft samlat i nationen för det ordvalet. Men det finns skäl till en skarp uppstramning, inklusive åtgärder.


Samma nazister (Nordiska Motståndsrörelsen) kommer till Falun den första maj för att hålla torgmöte. De kommer att bevakas/skyddas av omkring 350 poliser. Vi vet vad polismördarna i Malexander hade för sympatier. Vi vet också vad medlemmar i Nordiska Motståndrörelsen skrek vid ett tumult i Södertälje för några veckor sedan: ”Leve Malexander”. Tre poliser fick uppsöka läkare, en med lindrig hjärnskakning. Föga förvånande var tyst från svansen som följer FB-gruppen ”Stöd Svenska Polisen”.

Till torgmötet i Falun vet jag i alla fall att tre medlemmar ur Nordiska Motståndsrörelsen har laga förfall. De sitter nämligen och väntar på rättegång för sprängattentaten mot flyktingförläggningar i Göteborgstrakten. Och det var nära att dom lyckades ta livet av en vaktmästare också. (Av någon outgrundlig anledning heter det inte terrorism när nazister spränger bomber. När nazister spränger heter det allmänfarlig ödeläggelse.)

Jo, räknar vi in mordet i Långshyttan, så har ytterligare en till två personer förhinder till torgmötet. Och hade polisen i Umeå prioriterat utredning av hoten mot den Judiska Församlingen där, så hade nog torgmötet ytterligare decimerats.

Jag överdriver inte när jag påstår, att om vi vill finna fler lagförda personer, än i nazistgruppen, som kommer ta plats på Stora Torget, måste vi besöka ett större fängelse.

Nazism och antisemitism är precis som hand i handsken. Även om det finns veritabla stolpskott som förnekar detta, typ Ingrid Carlqvist:



Ingrid Carlqvist är intressant i sammanhanget, därför att hon befinner sig i en gråzon mellan det uttalat nazistiska tankegodset och Sverigedemokraterna, inklusive den svans som vill normalisera partiet. Gemensamt för dessa är mycket starka antimuslimska åsikter inklusive opinionsbildning.

Och där islamofobin frodas, där dyker även antisemitismen upp som ett brev på posten. Svenska Kommittén mot Antisemitism varnar starkt för denna utveckling, och redovisar även en polsk studie som understryker allvaret i den värdeförskjutning vi ser runt om i världen.




Egentligen borde det inte vara möjligt att kombinera islamofobi och antisemitism i en och samma mening, men det bevisas gång på gång att det är möjligt: Sionismen får helt enkelt skulden för att det kommer muslimer till västvärlden. Och i min begreppsvärld innebär det glasklar antisemitism och islamofobi om en grupp eller en enskild på Facebook låter sådana påståenden passera oemotsagt. Det finns gott om medlöpare till Nordiska Motståndsrörelsen.


Medlöpare är dom som högljutt kräver, att en branschorganisation, som Bok- och Biblioteksmässan, ska husera en tidskrift, som inte håller rent mot nazismen.

Det finns gott om medskyldiga till att Judiska Församlingen stänger i Umeå.

torsdag 30 mars 2017

Girigheten är problemet – inte den fria rörligheten

EU innebar fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Som jag ser det en på det stora hela bra ordning. En uppfattning som jag delar med många. Dock tycker alltför många att den fria rörligheten ska utnyttjas till snöd vinning, och som verktyg för att slå sönder sådant som tidigare fungerat bra.

Cabotageverksamheten är en sådan företeelse. Alltså att utländska speditörer inom en vecka har rätt att genomföra tre uppdrag inom det land till vilket åkaren utfört en transport, utöver inresan. En verksamhet som alltför mycket urartat i vilda västern, trots att det inte alls hade behövt bli så.

Generellt sett kan det aldrig för en nation som Sverige vara negativt med att det kommer ny verksamhet till landet. Att nya företag etablerar sig, att det skapas nya arbetstillfällen, är i grunden positivt.

Om det inte vore för girigheten.

Samtidigt som seriösa åkeriföretag är förtvivlade över att inte kunna konkurrera gentemot låga löner och social dumping, finns det gott om andra näringsidkare som gnuggar händer över att kunna sänka sina utgifter.

Branschorganisationen Sveriges Åkeriföretag är med rätta oroliga och lyfte så sent som den 24 februari i år frågan i ett uttalande. Ändå påminner åkarna mest om tuppen, som råkat hamna på en plåt som legat och blivit het i solen; ett planlöst flaxande utan att sätta ner fötterna.
Av Stromcarlson at engelska Wikipedia

Visst är det viktigt med polisinsatser och kontrollorgan, som Sveriges åkeriföretag hävdar, men polisen kan inte göra mycket mer än att lagföra och klampa ett fåtal av de transporter det rör sig om.

Sveriges Åkeriföretag borde, som en del i det svenska näringslivet, med alla de kontaktytor som därmed tillhandahålls, riva i ordentligt, och slå fast att det är totalt oacceptabelt, att något företag anlitar speditörer, som inte följer svensk lagstiftning. Uppmana till bojkott av företag som uppenbarligen bryter mot lagen eller mot dess anda. Ställa sådana företag till svars i sina egna organisationer.

Fackliga organisationer måste även kunna vidta stridsåtgärder mot företag som inte följer gällande avtal.

Girigheten är dock inte isolerad till ett antal företag, som med tvivelaktiga och lagstridiga metoder utnyttjar systemet med cabotage.

Girigheten finns även bland dom som populärt brukar kallas för vanligt folk. Och inte sällan en grandios dubbelmoral. Ena dagen läggs det ut en bild på Facebook, en nyhet om att polisen klampat en utländsk chaufför, ofta tillsammans med en inte så lite rasistisk kommentar. Nästa dag är det stora bekymret att hitta den billigaste produkten, eller kanske till och med det billigaste fraktsättet.

Utan någon som helst tanke på att det låga priset kanske beror på genomruttna villkor i distributionskedjan. 

tisdag 28 mars 2017

Nya tidens oacceptabla politik

Jag blev av den centerpartistiske riksdagsmannen Staffan Danielsson, via hans FB-sida, uppmärksammad på ett totalt oacceptabelt och kriminellt beteende. Hur en lokal mobb av barn/ungdomar, till misshandel gränsande, hotat och förföljt den moderate politikern Jörgen Anderssons son. Staffan Danielsson var med rätta upprörd. Polisutredning pågår.
Jörgen Andersson. Bild från Dagens Vimmerby.

Jörgen Andersson själv säger till Dagens Vimmerby (länken ovan):

Jag bor i en bruksort och tittar man bakåt så har många kanske helt andra politiska värderingar än vad jag har. Det kan vara provocerande, men det kan finnas andra kopplingar också. Det nya blockets politik har stor sympatikrets på landsbygden. Det är svårt att dra en automatisk koppling.

Läs noga. Och resten av artikeln också. Att Jörgen Andersson, och hans son, oförskyllt får klä skott för att skolan i Loftahammar lägger ner, säger kanske lite vilka krafter som ligger bakom. Vänstern, AFA eller mångkultur? Nä, skulle inte tro det.

Snarare att ett demokratiskt fattat beslut i en kommun fått motståndarna att först löpa amok i argumentationen, och sedan ungarna att ta orden på allvar. ”Som de gamla sjunga, kvittra de unga”, som det heter i ett gammalt ordspråk.

[Som en parentes minns jag en diskussion på ett debattfora (som jag lämnade därför att jag tyckte att det regelmässigt förekom för mycket rasism) där jag, tillsammans med Staffan Danielsson, hävdade att underlaget till byskolor ibland helt enkelt tvingade fram en nedläggning av byskolor. ”Förbannade centralister” fick vi då höra från en person, som i dag gärna vill lägga skulden för mobbingen av Jörgen Anderssons son på vänster och AFA. Att rensa den egna truten vore nog en första bra åtgärd. Det finns avarter i centerns periferi som inte står Donald Trump efter.]


Enligt brevskrivaren har några elever tagit över skolan där en handfull elever från Överum sprider skräck på Östra Ringskolan i Gamleby. Det påstås bland annat att lärare slutar och vissa är sjukskrivna på grund av att elever har tagit över skolan.

Överdrivet säger rektor och fritidsledare, och det finns säkert anledning till att visa viss återhållsamhet med dömandet.

Men trots det en perfekt grogrund och ett kraftfullt indicium för just de strömningar som banade vägen för Donald Trump i USA och för Sverigedemokraterna i Sverige.

Verkligheten är långt ifrån den vad kloakmedier som Avpixlat, Fria Tider och Flashback Forum försöker beskriva.

torsdag 23 mars 2017

Måste aktivt skogsbruk betyda skövling?

Skogsbruksintressen hamnar ofta i någon slags konflikt med naturvårdshänsyn. Äganderätten hävdas från skogsägarhåll, understött av olika intresseorganisationer. Att äganderätten ibland står i konflikt med omsorgen om natur och miljö påtalas från organisationer med ansvar eller omtanke om naturvård.

Frågan är inte enkel. Beslutet om en avverkning i dag innebär i stort sett allt eller inget, och så effektivt som möjligt. Även om marken inte är lämplig för detta sköts avverkningen med hjälp av skördare, och utkörningen av skotare. Skogsbruk i dag är ingen varsam hantering av naturen.
Från Natursidan. Podcastserien "Det var en gång en skog"

Så här formulerar jag mig i ett bokprojekt om min hembygd:

”För en skogsägare är det ett enkelt sätt att avverka på. Revolutionen har gått snabbt även för små skogsägande bönder. Inte minst för dom som själva inte bor på fastigheten. Träden faller utan att ägaren behöver närvara. Det som förr var en vinters slit med först handsåg och senare motorsåg är nu bara några dagars jobb. Även nätter för den delen. En ägare till en stor skogsmaskin måste se till att den körs i alla fall under två åttatimmarspass per dygn, annars går det inte ihop. Och sedan flytta till nästa avverkning.
Men spåren i naturen blir ofta förfärliga. Mosstäcket rivs sönder och den magra myllan kommer i dagen. Stenar rivs upp, välts och ligger sedan nakna. Överallt ligger kvistar och toppar, tillsammans med småträd som bara tryckts ned längs marken, med uppstickande rötter. Och skulle där ligga ett fornminne på platsen för avverkningen blir det illa åtgånget.
Marken pressas ihop av de tunga maskinerna. Dräneringsförmågan försämras, och vatten stannar kvar i lägre partier, får svårare att tränga ner till grundvattnet. Naturliga vägar för ytvattnet stoppas av fördämningar bestående av grova hjulspår. Och ofta är spåren i sig vattenfyllda.
Senast tre år efter avverkningen skall marken vara återplanterad. Då står där nya granplantor i raka rader. Gammal skog är sällsynt och träden i en och samma föryngring har samma ålder och är ungefär lika höga. Skogsbruket har blivit kliniskt.”

Jag ser det som ett problem att där inte finns något mellanting mellan att stoppa en avverkning och fritt fram. Antingen avverkningsstopp eller också en monstermaskin över markerna. Metoder för varsamt virkesuttag är sällsynt använda.

Skogsstyrelsen har börjat titta på det här med hyggesfritt skogsbruk och kontinuitetsskog, men normen är ändå kalhygge och föryngring.

Jag anser inte att det ingår i äganderätten att framföra skördare och skotare i känsliga områden. Däremot att varsamt med motorsåg tillsammans med traktor/fyrhjuling (vissa tider) eller häst bedriva skogsbruk med virkesuttag. Och, nej, hästen i skogen är inte något passerat stadium.

Min syn är, att det med äganderätten följer en skyldighet att förvalta, en omsorg om marken även för kommande generationer.