Sanningen bakom Filipstad

För tre månader sedan gjorde Uppdrag Granskning en granskning av flyktingmottagandet i Filipstad. Kommunen hade tagit emot många flyktingar, samtidigt som de ”egna” ungdomarna lämnade orten. Hur kommunen skulle klara åtagandena när det statliga stödet för flyktingmottagandet sinade skapade stor oro.

Tyvärr nådde Uppdrag Granskning inte ända fram i sin granskning. Det speciella med Filipstad var att man tagit emot många flyktingar. Annars är inte kommunen det minsta unik. Filipstad har samma bekymmer som väldigt många gamla bruksorter. Dom unga flyttar, främst kvinnorna, och lämnar efter sig kvinnounderskott och en bedrövlig demografi.

Den interaktiva och animerade sidan Kommunfakta, befolkningspyramider ger en klar bild av ovanstående. Det är bara att skriva in vilken kommun eller region man vill studera, så visas resultatet år från år, med start 1968 (ett halvt sekel). Så här ser demografin ut 2018 för nämnda Filipstad:

Inte bra alls. Men heller inte sämre än många andra landsortskommuner. Och jag kan lugna alla konspiratoriska nationalister, att myndigheterna har ingen plan för att byta ut landsortsbefolkningen med invandrare från mellanöstern. Det fungerar inte så. Flyktingarna är precis som ungdomarna som växer upp i de här orterna. Dom flyttar vanligtvis när dom får chansen.

Det är det som är det stora problemet. Inte att kommunen får ett snabbt befolkningstillskott. Även om det bevisligen fungerar i en del kommuner. I Storuman har tre av fyra flyktingar valt att stanna i kommunen.

Annars är nog alternativet dessvärre, att planera för tvångsförflyttning av de gamla, för de kommuner som inte har vare sig ”egna” eller nyanlända tillräckligt för att möta efterfrågan inom vård och omsorg.

Kvinnor ska känna sig trygga …

… även när dom är hemma, låser upp mobiltelefonen eller övernattar på en soffa hos en bekant. Dit har vi inte kommit. Inte än, men tiderna ändras, något som syns i brottsstatistiken. Stora mörkertal flyttas långsamt över till anmälningar och lagföringar.

Populister av den mindre nogräknade arten (typ Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater) pratar mycket och gärna om (o)tryggheten utomhus, precis som om den verkligheten skulle förändrats ens nämnvärt.

Två rättsfall, ett pågående och ett avslutat, kan illustrera allvaret. Ett moderat kommunalråd häktas för flera våldtäkter och grov kvinnofridskränkning[1]. Partitillhörigheten ser jag som slump, brotten förekommer i alla grupper, klasser, kulturer och yrken. Överallt. Detta önskar jag att även konservativa politiker tar till sig, att kvinnans farligaste plats är hemmet, eller hemma hos någon. Den som fortfarande inte förstått rekommenderar jag samtal med någon verksam inom kvinnojouren.

Det andra rättsfallet är Sverigedemokraten, som dömdes för sexuellt ofredande via brev. Också här är partitillhörigheten en slump. Dock borde SD lära sig att det här med sexbrott sannerligen inte är något importerat problem. Och att sexualbrott inte behöver vara fysiska. Framförallt sluta argumentera som om det vore så. Sexbrott ökar även med internetanvändandet, inte minst via mobiler. Lagstiftningen har också skärpts.

Att fler av dessa brott anmäls, och att därmed trygghets- och sexualbrott ökar i statistiken, ser jag som positivt. Den urgamla svenska mentaliteten, att det man inte vet, har man heller inte ont av, ger jag inte mycket för.

Det är inte överfallsvåldtäkter utomhus som ökar. Ökningen av anmälda våldtäkter är brott begångna inomhus. Ofta av en bekant. Då hjälper det inte med pepparspray i handväskan. Det är inte tafsandet på musikfestivaler som ökar, däremot risken att hitta en dickpic på mobilskärmen. Sådant är brottsligt, om nu någon missat det.

Visst måste vi arbeta för att skapa trygga miljöer utomhus, och på offentliga platser. Men samtidigt komma ihåg, att det inte är där vi hittar mörkertalen, även om mycket går åt rätt håll.

---

[1] Kvinnofrid är ett begrepp som blev lag under Birger Jarl redan under medeltiden. Lagen handlade inte om kvinnofrid. Mera att lagstifta en hederskultur. Tolkningen är glasklar: Om en kvinna, med hjälp av en man, flydde från ett stundande äktenskapsarrangemang, blev mannen dömd för våldtäkt, alldeles oavsett kvinnans vilja. Glöm att Sverige haft urgamla lagar i fråga om kvinnans rätt till sin kropp.

Politisk klyvning mellan stad och land

Ofta är tonläget högt, och lösningarna enkla, när landsorten diskuteras. Moderaterna har i debattartiklar framfört sina krav för en levande landsbygd, ”vi måste lyssna på landsbygdens folk”. Föga förvånande ses vargar och bensinskatt som livsavgörande frågor. Sverigedemokraterna ser det som viktigast att strypa invandringen, vare sig där finns några eller inte.

SVT har i ”Sverige Möts” lyft åsiktsskillnader mellan socialgrupper (klasskillnader), mellan män och kvinnor, unga och gamla, och mellan stad och landsort[1].

Vargar, bensinskatt och invandring tycks viktigt i landsort, men hur är det med feminism, jämställdhet, miljö, naturvård, klimat och solidaritet? Frågor som är viktiga för främst unga kvinnor? Den grupp som först av alla flyttar från landsorten, och som är överrepresenterad bland vänsterns och miljöpartiets väljare.

Sverigedemokraterna bland män i landsort.

Ungefär så ser den politiska klyvningen av landet ut. En klyvning som är fullständigt förödande för orter som kämpar mot kvinnounderskott, och med en bedrövlig demografi.

Det är hög tid att lyssna på dom som funderar på att lämna landsorten. Dom andra hörs ändå.

---

[1] De olika definitionerna på glesbygd, landsbygd, tätort, stadsnära landsbygd, stad och storstad är en snårskog, som ofta resulterar i begreppsförvirring. Jag vill använda begreppet landsort, som en definition av den del av Sverige, som ligger bortom allfarvägarna, och som plågas av utflyttning och demografisk obalans.

När Åkesson fiser får ingen säga att det luktar illa

Moderaterna i Gävleborg tog illa vid sig när Sverigedemokraterna (SD) kallades rasister under en debatt (30 oktober) i Regionfullmäktige. Moderaterna kallar indignerat anförandet vuxenmobbning, och tycker att politiker ska hålla god ton och avstå från den typen av angrepp. Hört talas om Lars Beckman eller Hanif Bali? Av utrymmesskäl avstår jag från att fördjupa mig i herrarnas CV, vad gäller mobbing av såväl vuxna som barn, men kacka i eget bo är en bra liknelse. Eller för att anspela till rubriken, ”den som nämnde det, klämde det”.

Tidigare under en partiledardebatt blev Jimmie Åkesson upprörd över att vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt beskrev SD som rasistiskt. Så upprörd att han lämnade podiet.

Samma beteende, som om någon släpper en fjärt, för att sedan bli upprörd när det påtalas att det luktar illa.

Jimmie Åkesson blev medlem i SD 1995. Sju år tidigare hade det nazistanstrukna SD bildats ur det klart nazistiska Bevara Sverige Svenskt. SS-veteranen Gösta Ekström, skildrad i boken Utan ånger (Johan Ulvenlöv med flera), fanns med bland grundarna.

Tidningen EXPO har pekat ut ett antal milstolpar i SD:s utveckling fram till 2010. Bestickande är artikeln ”avskyn för nazismen” år 2000. Sex år senare blir en kvinna med invandrarbakgrund vice ordförande, Anna Hagwall, som senare blir invald i riksdagen. Drygt ett decennium senare utesluts Hagwall på grund av grova antisemitiska konspirationsteorier. Eller var det för att Hagwall blivit besvärlig för partiledningen? SD:s ekonomipolitiska talesperson Oscar Sjöstedt som gjort sig känd genom grova judeskämt (föga förvånande med tanke på bakgrunden i skinnskallevärlden) är kvar i partiet. Dessutom en person som deltar i överläggningar med moderater och kristdemokrater.

Halleluja.

När upphörde vi i det offentliga samtalet, att kalla en spade för en spade? I vart fall efter 1991.

Då beskrev Svenska Dagbladet SD som ett rasistiskt kamouflerat nazistparti. Utan att den tidens moderater började prata om vuxenmobbning.

Klipp från Svenska Dagbladet 1991. Uppsnappat av folkbildaren Maria Robsahm. Från blogginlägget http://www.robsahm.se/2018/05/18/det-handlar-inte-om-nazistiska-rotter/

Kanske beroende det på att det var annat i virke i den tidens höger. För det är inte Sverigedemokraterna som ändrat sig, även om kängor bytts till skor, och bomberjackor till kostymer.

Fast det är ju vuxenmobbning att berätta.

Saboterar moderaterna medvetet för polisen?

Ni har väl läst nyheten från polisen i Malmö, om att antalet sprängningar i staden minskar kraftigt, och att polisen även fått tag på ett antal förövare?

Inte?

Fullt förståeligt, verkligheten har ibland svårt tränga igenom den propaganda, som följer, visserligen mycket allvarliga, men likväl ändå enskilda händelser.

Även SVT hade använt sig av felaktiga siffror, varför polismyndigheten såg sig tvingade att gå ut med ett förtydligande. 2017 var det 58 sprängningar i Malmö, 2019 var det 45, och hittills i år 28.

Ni har kanske även har missat nyheten från polisens trygghetsundersökning, att färre medborgare utsätts för brott? Lätt att göra när bilden av ett pågående inbördeskrig sprids.

Bedömningen kan bara bli att polisen gör ett bra jobb, även om den organiserade kriminaliteten kräver enormt mycket arbete.

Detta vet naturligtvis moderatledaren Ulf Kristersson om, även om han desperat, tillsammans med kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor, närmast leker von Papen[1], för att inte bara släppa in Sverigedemokraterna i värmen, utan även ge Åkesson rollen som oppositionsledare.

Att väcka misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson är pajaskonster, ovärdigt Sveriges Riksdag. Inte minst sett till grundlagen. Vad ska justitieministern göra utan att han lägger sig i polisens arbete? Det kallas ministerstyre om så sker. Polisen ska kunna göra sitt jobb utan att politiker är där och petar.

Mera allvarligt är dock att det konservativa blocket, under ledning av Sverigedemokraterna, ett parti med nazistiska kopplingar i närtid, med sitt utspel i praktiken underkänner polisens arbete. Trots de framgångar polisen bevisligen har. Är det nya konservativa blockets avsikt, i och med misstroendeförklaringen, att slå sönder det arbete som fungerar?

Kampen mot gängkriminalitet är en kamp mot ekonomisk brottslighet. När maffialedaren Al Capone knäcktes var det i första hand ett verk av skattemyndigheten. Samma verklighet som i dag. Så länge den organiserade brottsligheten är lönsam kommer den fortsätta, och så länge som där finns kryphål för att tvätta pengar, är det lönsamt. Jag tror inte jag har sett enda moderatförslag, som syftar till verksamma åtgärder mot pengatvätt. Snarare tvärtom. Moderaterna vill inte ens erkänna, att det är rika områden, som till stora delar finansierar gängkriminaliteten.

Så det är nog bäst att det konservativa blocket hålls så långt borta som möjligt från kampen mot den organiserade brottsligheten. Dom har inget att tillföra.

---

[1] Konservativ tysk politiker som blev känd för att ha erbjudit Adolf Hitler posten som rikskansler. Därefter osynlig i regeringen.

Det hastar med ny minerallag

Aldrig tidigare har vi haft en större moralisk skyldighet, att öppna gruvor och utvinna mineral. Samtidigt som vi blivit medvetna om att all verksamhet, som påverkar miljö och landskap, måste anpassas därefter.

Den ekvationen måste lösas.

Vi kan inte i den rika delen av världen överlåta skitjobbet till andra, att ta fram mineral till den nödvändiga omställningen, bort från fossilsamhället.

En nedlagd gruva är oftast ingen vacker syn. Särskilt inte om den övergivits enligt brända jordens taktik, där strukturen inte bara förstörts, utan även saboterats. Typ kapat vajern till hissen i schaktet. Hur det ser ut runt gruvan med lakdammar och miljöfarligt avfall ska vi helst inte tala om. Så får det inte gå till.

Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull mineralutvinning, om vi inte ser till att hålla oseriösa aktörer borta från verksamheten. Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull gruvverksamhet, om inte resurser avsätts för att återställa landskapet när verksamheten upphört.

Kravspecifikationen är egentligen ganska enkel, när det gäller utnyttjandet av nationella tillgångar i form av mineral: Öppna gruva, bryt mineral, skydda natur och miljö medan verksamheten pågår, återställ sedan. Finns inte ekonomi för detta är inte gruvan lönsam, och skall därför av marknadsekonomiska skäl inte öppnas! Lycksökare skall hållas borta från branschen.

Vi måste få en minerallag som slår fast detta ansvar, att medel skall avsättas för att återställa miljö och landskap. Att brytningen ovillkorligen måste ske med hänsyn även till miljön utanför själva gruvområdet.

Samtidigt måste vi vara medvetna att det blir stor påverkan där fyndigheten finns. Det är ofrånkomligt att människor kan tvingas flytta om där finns brytvärt mineral. De mineral som finns inom landets gränser är en nationell angelägenhet. Inte en kommunal eller enskild.

För att understryka det sistnämnda finns ingen annan väg än att staten har full insyn i gruvverksamheten, något som bara kan ske om staten också är delägare i det bolag som bryter mineral. Så bör en ny minerallag utformas.

Men vi kan alltså inte av moraliska skäl säga nej till brytning av mineral, som det råder brist på, och som är helt nödvändiga för omställning och teknisk utveckling.

Skratta inte åt Lars Beckman

Det är lätt att göra sig lustig över Lars Beckmans senaste alster i konspirationsträsket. Bakgrunden är att Beckman upprörs över att äldreboenden i Sätra blir beskjutna. När sedan Arbetarbladet gräver i ärendet hittar dom … ingenting!

Ingen polisanmälan, ingen har hört några skott, de märken som finns i fönstret är enligt personal och fastighetsägare fem år gamla (ingen större skada eftersom inget passerat genom fönstret). Följaktligen har heller ingen funnit vare sig kulhål inne i äldreboendet eller några kulor.

Det kunde stannat där. Lars Beckman kunde ha tagit det anglosaxiska ordspråket "if you find yourself in a hole, stop digging” på allvar.

Det gjorde han inte. I stället sätter cirkus Lars Beckman igång på Arbetarbladets Facebooksida. Och det är nu det riktigt obehagliga börjar. Som om det inte vore nog med att sprida synnerligen tveksamma uppgifter, ger sig nu även Beckman på äldreboendets personal. Definitivt inget att göra sig sig lustig över, eller skratta åt.

I klartext anklagas personalen på äldreboendet för att dom inte polisanmält den påstådda skjutningen. Trots att ingen noterat att något anmärkningsvärt ägt rum! Inga skott som hörts, inga hål i fönstret, inga kulor som letat sig in på boendet etc. Bara en uppgift från Beckman, som fått uppgiften från en vän som han litar på. Ungefär som det beskrivs i boken Råttan i Pizzan (1986) av Bengt af Klintberg.

Lars Beckman fortsätter:

Här talar Lars Beckman i termer av repressalier mot äldreboendets personal. På annat sätt kan inte hotet om att ta upp frågan i KF tolkas. Beckman utgår från att personalen vet vad som hänt men underlåtit att rapportera. En obehaglig anklagelse. Ingen, och då menar jag ingen, har någon aning om vad som hänt. Det vi med säkerhet kan fastslå är att inget föremål passerat genom fönstret.

Jag förstår varför verksamhetschefen måste ringa runt till anhöriga efter Beckmans olika utfall.

Simon Ridell slår huvudet på spiken i sin ledare i Arbetarbladet den 8 november: ”Ansvarslöse Beckman (M) slirar på sanningen för att sprida oro igen”. Om Lars Beckmans Facebookinlägg varit en engångsföreteelse, hade Ridell kunnat skriva, att det var ansvarslöst av Beckman. Så är inte fallet. Det finns ett tydligt mönster.

Som för att understryka det sistnämnda, gjorde Lars Beckman, samma dag, stor sak av att någon lustigkurre skrivit in namnet Musse Pigg i ett upprop, med över 11 000 forskares underskrifter, för kraftfulla åtgärder mot klimathotet. Föga förvånande fanns även ”källor” som Rebecca Weidmo Uvell med i Beckmans delade länk.

Ansvarsfullt? Nej, men så handlar det också om Lars Beckman.

Myter om Grönland av Olle Ljungbeck

Med jämna mellanrum, när det diskuteras klimat, dyker det upp närmast befängda påståenden om Grönland. Det är nästan så man kan tro att Grönland var en kornbod under vikingatid. Och man bortser noga från det faktum, att Erik Röde, som var först med att kolonisera Grönland, hade dömts fredlös på Island. Erik Röde hade med andra ord anledning att ge sig ut på upptäcktsfärd.

I Gävle Dagblad odlar Olle Ljungbeck, flitig insändarskribent, grönlandsmyterna:

Så här står det i Grönlandsresors katalog (dagens förhållanden), om byn där vikingarna först slog sig ner:

”Byn är vackert belägen på frodiga grässluttningar med mörkröda sandstensklippor uppstickande i landskapet.”

Under 1900-talet var medeltemperaturen för juli månad tio grader C. I dag, en bit in i 2000-talet, är medeltemperaturen ett par grader högre, och stadigt stigande. Det odlas potatis och grönsaker på friland inte långt från Erik Rödes gamla gård.

Enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist, som granskat olika källor, var Grönland lika varmt under vikingatiden, som under 1900-talet. Dagens uppvärmning däremot saknar medeltida motsvarighet.

Jag vet inte om man i dag kan odla säd på Grönland, och få den att mogna, men det kunde inte vikingarna heller. Säden som odlades användes som kreatursfoder, och man var beroende av import av brödsäd. Den grönländska kolonin var bräcklig och beroende av handel för att överleva. Det fanns fler faktorer än klimatet, som bidrog till nordbornas fall på Grönland.

De myter som med jämna mellanrum återkommer om Grönland under vikingatiden, har oftast ett enda syfte, och det är att så tvivel om allvaret i klimatförändringarna.

I fallet Grönland och vikingarna är det dubbelt tråkigt, eftersom det är en viktig del av historien, och bör i möjligaste mån hållas ren från lögner och överdrifter.