torsdag 14 november 2019

Saboterar moderaterna medvetet för polisen?


Ni har väl läst nyheten från polisen i Malmö, om att antalet sprängningar i staden minskar kraftigt, och att polisen även fått tag på ett antal förövare?

Inte?

Fullt förståeligt, verkligheten har ibland svårt tränga igenom den propaganda, som följer, visserligen mycket allvarliga, men likväl ändå enskilda händelser.

Även SVT hade använt sig av felaktiga siffror, varför polismyndigheten såg sig tvingade att gå ut med ett förtydligande. 2017 var det 58 sprängningar i Malmö, 2019 var det 45, och hittills i år 28.





Bedömningen kan bara bli att polisen gör ett bra jobb, även om den organiserade kriminaliteten kräver enormt mycket arbete.

Detta vet naturligtvis moderatledaren Ulf Kristersson om, även om han desperat, tillsammans med kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor, närmast leker von Papen[1], för att inte bara släppa in Sverigedemokraterna i värmen, utan även ge Åkesson rollen som oppositionsledare.

Att väcka misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson är pajaskonster, ovärdigt Sveriges Riksdag. Inte minst sett till grundlagen. Vad ska justitieministern göra utan att han lägger sig i polisens arbete? Det kallas ministerstyre om så sker. Polisen ska kunna göra sitt jobb utan att politiker är där och petar.

Mera allvarligt är dock att det konservativa blocket, under ledning av Sverigedemokraterna, ett parti med nazistiska kopplingar i närtid, med sitt utspel i praktiken underkänner polisens arbete. Trots de framgångar polisen bevisligen har. Är det nya konservativa blockets avsikt, i och med misstroendeförklaringen, att slå sönder det arbete som fungerar?

Kampen mot gängkriminalitet är en kamp mot ekonomisk brottslighet. När maffialedaren Al Capone knäcktes var det i första hand ett verk av skattemyndigheten. Samma verklighet som i dag. Så länge den organiserade brottsligheten är lönsam kommer den fortsätta, och så länge som där finns kryphål för att tvätta pengar, är det lönsamt. Jag tror inte jag har sett enda moderatförslag, som syftar till verksamma åtgärder mot pengatvätt. Snarare tvärtom. Moderaterna vill inte ens erkänna, att det är rika områden, som till stora delar finansierar gängkriminaliteten.

Så det är nog bäst att det konservativa blocket hålls så långt borta som möjligt från kampen mot den organiserade brottsligheten. Dom har inget att tillföra.


[1] Konservativ tysk politiker som blev känd för att ha erbjudit Adolf Hitler posten som rikskansler. Därefter osynlig i regeringen.

onsdag 13 november 2019

Det hastar med ny minerallag










Aldrig tidigare har vi haft en större moralisk skyldighet, att öppna gruvor och utvinna mineral. Samtidigt som vi blivit medvetna om att all verksamhet, som påverkar miljö och landskap, måste anpassas därefter.


Den ekvationen måste lösas.

Vi kan inte i den rika delen av världen överlåta skitjobbet till andra, att ta fram mineral till den nödvändiga omställningen, bort från fossilsamhället.

En nedlagd gruva är oftast ingen vacker syn. Särskilt inte om den övergivits enligt brända jordens taktik, där strukturen inte bara förstörts, utan även saboterats. Typ kapat vajern till hissen i schaktet. Hur det ser ut runt gruvan med lakdammar och miljöfarligt avfall ska vi helst inte tala om. Så får det inte gå till.

Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull mineralutvinning, om vi inte ser till att hålla oseriösa aktörer borta från verksamheten. Det kommer aldrig att gå, att bedriva en ansvarsfull gruvverksamhet, om inte resurser avsätts för att återställa landskapet när verksamheten upphört.

Kravspecifikationen är egentligen ganska enkel, när det gäller utnyttjandet av nationella tillgångar i form av mineral: Öppna gruva, bryt mineral, skydda natur och miljö medan verksamheten pågår, återställ sedan. Finns inte ekonomi för detta är inte gruvan lönsam, och skall därför av marknadsekonomiska skäl inte öppnas! Lycksökare skall hållas borta från branschen.

Vi måste få en minerallag som slår fast detta ansvar, att medel skall avsättas för att återställa miljö och landskap. Att brytningen ovillkorligen måste ske med hänsyn även till miljön utanför själva gruvområdet.

Samtidigt måste vi vara medvetna att det blir stor påverkan där fyndigheten finns. Det är ofrånkomligt att människor kan tvingas flytta om där finns brytvärt mineral. De mineral som finns inom landets gränser är en nationell angelägenhet. Inte en kommunal eller enskild.

För att understryka det sistnämnda finns ingen annan väg än att staten har full insyn i gruvverksamheten, något som bara kan ske om staten också är delägare i det bolag som bryter mineral. Så bör en ny minerallag utformas.

Men vi kan alltså inte av moraliska skäl säga nej till brytning av mineral, som det råder brist på, och som är helt nödvändiga för omställning och teknisk utveckling.

söndag 10 november 2019

Skratta inte åt Lars Beckman


Det är lätt att göra sig lustig över Lars Beckmans senaste alster i konspirationsträsket. Bakgrunden är att Beckman upprörs över att äldreboenden i Sätra blir beskjutna. När sedan Arbetarbladet gräver i ärendet hittar dom … ingenting!

Ingen polisanmälan, ingen har hört några skott, de märken som finns i fönstret är enligt personal och fastighetsägare fem år gamla (ingen större skada eftersom inget passerat genom fönstret). Följaktligen har heller ingen funnit vare sig kulhål inne i äldreboendet eller några kulor.

Det kunde stannat där. Lars Beckman kunde ha tagit det anglosaxiska ordspråket "if you find yourself in a hole, stop digging” på allvar.

Det gjorde han inte. I stället sätter cirkus Lars Beckman igång på Arbetarbladets Facebooksida. Och det är nu det riktigt obehagliga börjar. Som om det inte vore nog med att sprida synnerligen tveksamma uppgifter, ger sig nu även Beckman på äldreboendets personal. Definitivt inget att göra sig sig lustig över, eller skratta åt.




I klartext anklagas personalen på äldreboendet för att dom inte polisanmält den påstådda skjutningen. Trots att ingen noterat att något anmärkningsvärt ägt rum! Inga skott som hörts, inga hål i fönstret, inga kulor som letat sig in på boendet etc. Bara en uppgift från Beckman, som fått uppgiften från en vän som han litar på. Ungefär som det beskrivs i boken Råttan i Pizzan (1986) av Bengt af Klintberg.

Lars Beckman fortsätter:




Här talar Lars Beckman i termer av repressalier mot äldreboendets personal. På annat sätt kan inte hotet om att ta upp frågan i KF tolkas. Beckman utgår från att personalen vet vad som hänt men underlåtit att rapportera. En obehaglig anklagelse. Ingen, och då menar jag ingen, har någon aning om vad som hänt. Det vi med säkerhet kan fastslå är att inget föremål passerat genom fönstret.

Jag förstår varför verksamhetschefen måste ringa runt till anhöriga efter Beckmans olika utfall.

Simon Ridell slår huvudet på spiken i sin ledare i Arbetarbladet den 8 november: ”Ansvarslöse Beckman (M) slirar på sanningen för att sprida oro igen”. Om Lars Beckmans Facebookinlägg varit en engångsföreteelse, hade Ridell kunnat skriva, att det var ansvarslöst av Beckman. Så är inte fallet. Det finns ett tydligt mönster.

Som för att understryka det sistnämnda, gjorde Lars Beckman, samma dag, stor sak av att någon lustigkurre skrivit in namnet Musse Pigg i ett upprop, med över 11 000 forskares underskrifter, för kraftfulla åtgärder mot klimathotet. Föga förvånande fanns även ”källor” som Rebecca Weidmo Uvell med i Beckmans delade länk.

Ansvarsfullt? Nej, men så handlar det också om Lars Beckman.

måndag 4 november 2019

Myter om Grönland av Olle Ljungbeck


Med jämna mellanrum, när det diskuteras klimat, dyker det upp närmast befängda påståenden om Grönland. Det är nästan så man kan tro att Grönland var en kornbod under vikingatid. Och man bortser noga från det faktum, att Erik Röde, som var först med att kolonisera Grönland, hade dömts fredlös på Island. Erik Röde hade med andra ord anledning att ge sig ut på upptäcktsfärd.

I Gävle Dagblad odlar Olle Ljungbeck, flitig insändarskribent, grönlandsmyterna:


Så här står det i Grönlandsresors katalog (dagens förhållanden), om byn där vikingarna först slog sig ner:

”Byn är vackert belägen på frodiga grässluttningar med mörkröda sandstensklippor uppstickande i landskapet.”

Under 1900-talet var medeltemperaturen för juli månad tio grader C. I dag, en bit in i 2000-talet, är medeltemperaturen ett par grader högre, och stadigt stigande. Det odlas potatis och grönsaker på friland inte långt från Erik Rödes gamla gård.

Enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist, som granskat olika källor, var Grönland lika varmt under vikingatiden, som under 1900-talet. Dagens uppvärmning däremot saknar medeltida motsvarighet.

Jag vet inte om man i dag kan odla säd på Grönland, och få den att mogna, men det kunde inte vikingarna heller. Säden som odlades användes som kreatursfoder, och man var beroende av import av brödsäd. Den grönländska kolonin var bräcklig och beroende av handel för att överleva. Det fanns fler faktorer än klimatet, som bidrog till nordbornas fall på Grönland.

De myter som med jämna mellanrum återkommer om Grönland under vikingatiden, har oftast ett enda syfte, och det är att så tvivel om allvaret i klimatförändringarna.

I fallet Grönland och vikingarna är det dubbelt tråkigt, eftersom det är en viktig del av historien, och bör i möjligaste mån hållas ren från lögner och överdrifter.

torsdag 17 oktober 2019

Klimatförnekare och Sion Vises Protokoll


För klimatförnekarna är konspirationsteorierna luften dom andas. FN, alternativt någon annan auktoritet, synlig eller inte, Bilderberggruppen nämns ofta, sägs styra forskningen kring klimatet. Vädertjänster beskylls för att redovisa högre temperaturer än vad det i själva verket är. Forskare som arbetar med att ta fram klimatmodeller förklaras som odugliga. Klimatkänsligheten, alltså effekten från en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären, förklaras alltid som överdriven, om den överhuvudtaget ges betydelse. Den arktiska havsisen sägs återhämta sig varje vinter, lika säkert som att höjningen av havsnivån bara är marginell. Forskarna ljuger, förutom några få sanningssägare, som oftast har det gemensamt att dom aldrig ägnat sig åt forskning relaterat till ämnet.

Allt är en konspiration. Ibland förklarad med att politiker, i klimathotet, hittat ännu en metod att beskatta medborgarna, men allt oftare påstås, att det är krafter i eller bakom FN, som vill bilda en världsregering, med målet att införa en grön diktatur. Globalister och New World Order är lagom diffusa ord, som allt oftare dyker upp hos tongivande klimatförnekare.

Synsättet ligger snubblande nära falsariet Sion Vises Protokoll. En pamflett, som sägs visa en judisk konspiration, med målet att uppnå världsherravälde. En text som från början spreds i tsarryssland, men som drevs till sin spets i nazityskland.

I dag törs ytterst få tala öppet om en påstådd judisk konspiration. I stället används kodord som globalister och New World Order – samma som hos klimatförnekarna – ofta personifierade genom namn som Rothschild och Soros.

George Soros är ett namn som dyker upp allt oftare bland klimatförnekare. Vid sidan av de gamla termerna. Argumentationen blir allt mera extrem. Antisemitiskt tankegods allt mera accepterat.
I kölvattnet av Greta Thunbergs världsberömda klimatstrejk påstår delar av den svenska klimatförnekarsekten, helt öppet, att Thunberg i själva verket styrs av George Soros. Påståendet torgförs via bloggar, sociala medier och webb-TV.   

För en tid sedan undertecknade 500 forskare (sic!) ett brev till FN:s generalsekreterare med påståendet ”att inte förlita sig på klimatmodeller eftersom de bevisligen överdriver den globala uppvärmningen”. De svenska undertecknarna är ungefär de väntade, en krets där antisemitiska kopplingar inte väcker någon uppmärksamhet.
Svenska undertecknare av brevet till FN:s generalsekreterare. Kemiskt befriat från klimatforskare. 

Jacob Nordangård (som undertecknat brevet efter att skärmdumpen togs) skriver om George Soros och Ricken Patel (redan 2015):
När Patel synas så faller dock detta oberoende ihop som ett korthus. Han har tidigare varit involverad med FN, Rockefeller Foundation, Gates Foundation och svarar mot en ultrarik elit som driver en tydlig agenda. Denna handlar om mer makt åt FN och ett system för Global Governance. I bakgrunden hittar man också en av de mest skrupellösa globalisterna, George Soros. Patel och hans medgrundare till Avaaz, Tom Perriello, har sedan länge varit involverad i Soros olika projekt.
Citatet innehåller ett flertal antisemitiska markörer, något som inte väckte någon uppmärksamhet på bloggen ”Klimatupplysningen”, där konspirationsteorier uppenbarligen räknas som upplysning.
Lars Bern, en  av undertecknarna, är ännu mera öppen med sina sympatier. Utöver att låta sig intervjuas av nazistsympatisören Ingrid Carlqvist, skriver Bern även debattartiklar i Newsvoice, och är där långtifrån ensam om antisemitiska konspirationsteorier.
Lars Bern skriver:
Förklaringen är den att han [Soros] tidigt blev den enormt mäktiga bankirdynastin Rothschilds vänstra hand med uppgift att manipulera finansmarknaden och politiken efter deras tycke. Hans mycket nära relationer med Rothschilds har i detalj dokumenterats av den världskände kolumnisten och historikern F. William Engdahl. 
[F. William Engdahl är möjligen berömd som konspirationsteoretiker]
Bland klimatförnekare är Lars Bern ett aktat namn.

Ordval och tonläge gör klimatdiskussionen allt mera extrem. Det som tidigare var extremhögerns tankegods anammats, inte bara av klimatförnekare, utan även av opinionsbildare i borgerlighetens utkant. Rebecca Weidmo Uvell, som tidigare bara varit allmänt skränig och osaklig i debatten, torgför nu även konspirationsteorier om Greta Thunberg och George Soros. Weidmo Uvell delas även flitigt bland borgerliga politiker, som tycks sväva på målet i fråga om den liberala demokratin.
Det måste även tilläggas, att det antisemitiska tankegods, som utgjorde kärnan i den nazistiska propagandan aldrig någonsin försvann. Det har bara legat och vilat, illa dolt, för att undan för undan komma upp till ytan mera öppet. Vi ser det inom Trumps USA, Orbáns Ungern och Kaczynskis Polen, vi ser det inom alt-right och högernationalistiska tankesmedjor – och bland klimatförnekare.
Och av en händelse, som ser ut som en tanke, kopplas nästan alltid de hårda orden om stängda gränser i kombination med invandrarhat, samman med ett högljutt förnekande av klimatförändringarna.

tisdag 8 oktober 2019

Står moderaterna bakom Stig Mörtmans stolligheter?


Återigen är Stig Mörtman ute och slirar i konspirationsträsket. Förra gången jag reagerade var när han förfalskade citat från en sedan tio år avliden klimatforskare. Jag begärde en replik hos Arbetarbladet, men fick nöja mig med att publicera på bloggen. Olyckligt anser jag, då den argumentation Mörtman ägnar sig åt, allvarligt förgiftar det offentliga samtalet.

Denna gång handlar det om försiktighetsprincip och kannibalism. Bland annat. Stig Mörtmans inlägg innehåller oftast så mycket smörja, att det krävs dubbla (lågt räknat) omfånget på en replik, bara för att korrigera falska uppgifter.
Skärmklipp från Arbetarbladet.

Det är svårt följa Stig Mörtmans tankebanor, än påstås det ena, än ”citeras” den andre. Nästan alltid förvanskat, alltför ofta förfalskat. Jag blev nyfiken på varifrån Mörtmans påstående kommer, i fråga om FN:s syn på vetenskap.

Så här skriver Stig Mörtman (ordagrant), i en replik till Sveriges Byggindustrier den 7 oktober:

”FN:s syn på vetenskap, definierad på miljökonferens i Rio 1992, är att FN:s medlemsstater att i kontroversiella miljöfrågor ska fästa större vikt vid tro och politisk övertygelse än vid vetande.”

Det tog tid att härleda påståendet. Det handlar om Riodeklarationen som antogs 1992, däribland försiktighetsprincipen:

"För att skydda miljön, skall försiktighetsprincipen tillämpas allmänt av stater i enlighet med deras förmåga. Om hot om allvarlig eller oåterkallelig skada uppstår, skall brist på fullständig vetenskaplig säkerhet inte användas som ett skäl att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförsämring.”

Nej, det står inte samma sak i Riodeklarationen, som det Stig Mörtman torgför. Återigen ser vi en grov förvanskning från Mörtmans sida. Ovärdigt en öppen debatt. Mörtman antyder även att kannibalism skulle diskuterats! Ett vettlöst påstående (Patrik Oksanen, Mittmedia, har förtjänstfullt analyserat myten).

Frågan måste ställas: Står moderaterna i Ockelbo och Gävleborg bakom Stig Mörtman?

Om inte, bör dom berätta det.


Fotnot: Texten nedanför skärmklippet är skickad till Arbetarbladets insändarsida.

fredag 4 oktober 2019

När orden mister sin valör och sidor kapas

Sveriges Televisions satsning ”Sverige möts” är vällovlig, men innebär det att vi ska tvingas diskutera utifrån vanvettiga påståenden och groteska överdrifter?

Det finns säkra uttryck att ta till för den som vill döda en diskussion. Ord, som en gång betydde något, men som nu mist sitt värde.

Ni känner säkert igen ”systemkollaps”, ”inbördeskrig”, ”No-Go-Zoner”, Stasi-Television etc. Ord som används, inte för att föra en dialog, utan för att trycka ner, härska över, den som vill föra en öppen och sansad diskussion.

Dessutom en välriktad spottloska rakt i ansiktet på alla dom som i verkligheten upplevt systemkollaps, inbördeskrig, levt i No-Go-Zoner eller blivit fängslade och torterade för sina åsikter.

Den som inte håller med, att Sverige blivit ett land i fritt fall blir godhetsknarkare. Vetenskap och beprövad erfarenhet avfärdas som politiskt korrekt, PK (som om det korrekta har med politik att göra).

Visst kan producenterna på SVT tycka att alla ska prata med varandra, men måste även se konsekvenserna, som i fallet med Sverigedemokraten Jan Roostal, som jag skrev om för någon vecka sedan. Ser verkligen SVT det lämpliga i att en politisk diskussion utgår från namnförvanskningar med prefixet ”röv”? I syfte att gagna det offentliga samtalet?

Skall vi, inom ramen för Sverige Möts, när vi diskuterar migration, behöva stå ut med den giftiga konspirationsteorin Eurabia, ibland även kombinerad med den antisemitiska konspirationsteorin, att judarna använder islam för att destabilisera Europa? Jodå, inte ovanligt i trådar som tillåts domineras av SD-anhängare.

Klimatfrågan, måste vi då ta med konspirationsteorin, att klimathotet är konstruerat, för att bana vägen för en världsregering med grön diktatur på agendan? Jodå, George Soros, med judisk bakgrund, pekas ofta ut som spindel i nätet. Måste vi släppa in Rebecca Weidmo Uvell, opinionsbildare, som använder myten, i sin anti-Greta-kampanj?

Rebecca Weidmo Uvell gör sitt bästa för att hålla sig väl med antisemitiska konspirationsteoretiker.

När vi diskuterar våld och kriminalitet, måste vi då ta med, att Sverige befinner sig i inbördeskrig? Debattörer som hävdar att tusentals otrygga svenskar flyr till England och USA? Hur ska vi förhålla till politiker, som förre riksdagsmannen, centerpartisten, Staffan Danielsson, som hjälpt Katerina Janouch att sprida lögnen? Som via sina kanaler legitimerar högerextrem propaganda. Bara dom uppvisar hövlighet mot deltagarna i debattforumet, är det OK att förtala och håna andra. Greta Thunberg är bara en i raden av utsatta.

Bild från den av Staffan Danielsson startade debattgruppen Allmänpolitisk Debatt. En tendentiös video som sägs skildra Greta Thunberg som lydigt redskap för New World Order. Och av en händelse som ser ut som en tanke dyker Rebecca Weidmo Uvell upp som referens i tråden.

Marcus Oscarsson, i motsats till Staffan Danielsson, gör sitt bästa för att hålla rent, så det är inte omöjligt.



Lotta Gröning, ett annat exempel, försöker inte ens. Snarare slänger ut olika ”köttben”, som uppmuntrar invektiv och konspirationsteorier, alternativt själv torgför. 

Gröning klagade efteråt på att hennes följare gick till personangrepp på Greta Thunberg. Alltså först peka ut Thunberg som viljelöst barn, sedan uppröras över att folk går i spinn. Naivt med dragning åt det infantila.


Måste pissrännor, signerade Rebecca Weidmo Uvell, Staffan Danielsson, Lotta Gröning, Katerina Janouch med flera, infogas i det offentliga samtalet?  Måste vi, i mötet mellan människor, lyssna till, samtala kring, ta på allvar, teorier om Eurabia, Soros och New World Order?


Fotnot: Bildexemplen är samtliga tagna från ”alternativmedias” pågående kampanj mot klimatfrågan som de låter personifieras av Greta Thunberg. 


fredag 27 september 2019

Hård eller mjuk omställning?



Det fossila samhället är på väg bort, sedan står valet, precis som för britterna och brexit, mellan om det ska ske den mjuka eller den hårda vägen. Planerat eller bara av nödtvång. Om det ska bli en omställning, eller bara en anpassning.

Att flygbolaget Thomas Cook gick i konkurs för några dagar sedan kan ses som ett omen, även om orsaken i första hand berodde på en överetablerad marknad, men det går inte bortse från att flygandet minskar, till en del beroende på samhällsdebatten. Det är inte lika häftigt att flyga längre. Det går inte att blunda för flygets klimatpåverkan.

Sakta men säkert börjar insikten komma, att vi måste lämna fossilsamhället bakom oss. Även om oljebolag och lobbyorganisationer spjärnar emot allt vad tygen håller. Det är därifrån motståndet mot en verksam klimatpolitik kommit hela tiden. Väl klarlagt av Martin Hultman, Chalmers. Även sir David Attenborough ger bakgrunden i BBC-dokumentären ”Klimatkrisen” (tillgänglig SVT Play fram till november).

Verkligheten slår mot städer som Detroit, just nu storstrejk på General Motors. Bland annat handlar strejken om nedläggning av fabriker. Men också om att facket kräver att GM ska satsa på elbilar. En svår omställning i ett land där presidenten förkastar kunskap och beprövad erfarenhet, och ser värnandet av kolindustrin som en huvuduppgift. Donald Trump behöver inte vara orolig för biltillverkningen. USA har alltid varit världsledande på att tillverka stora bensinslukande bilar, och kommer alltid att vara det, även när efterfrågan försvinner.
Kolkraft allt mindre lönsam. Reuters februari 2019.

Däremot ska han känna oro för kolindustrin. Efterfrågan och lönsamhet minskar, vilket förmodligen kommer leda till att Donald Trump blir den president som lagt ner mest kolbrytning och -användning i USA.

Hur vi i Sverige hanterar omställningen är i första hand upp till oss. Vi kan naturligtvis välja att sänka skatten på fossila drivmedel, och därmed gynna i första hand stadsborna, för att det ska bli lite billigare att köra på landsorten, men vad blir resultatet i slutändan när fordonsflottan blir allt mera fossilfri? Lite som att pinka i byxorna när det är kallt åt benen.

Byggandet av nya flygplatser, och investeringar i gamla, är inte bara en klimatfråga. Det blir bortkastade pengar när, inte om, flygandet minskar. Omställning är framförhållning.

Den svenska kött- och mjölkproduktionen börjar öka sitt miljömedvetande, och snart kanske även branschen inser, att dagens konsumtion inte är hållbar. LRF:s kampanj för att äta svenskt kött, kan närmast ses som ett hån mot lantbrukare, som värnar biologisk mångfald. Det är vare sig miljövänligt eller klimatsmart att importera kreatursfoder från Brasilien till växtätare.

Många exempel visar att omställningen redan är full gång, vare sig vi vill eller inte, och vare sig vi är med på banan eller inte.

Men vi i Sverige kan bestämma en sak helt själva: Om det ska bli en omställning eller en anpassning. En omställning är något vi kan styra.

onsdag 18 september 2019

Sverige Möts enligt SVT


Sveriges Television tar upp ett angeläget ämne, polariseringen i Sverige, eller kanske klyvningen, om ni så vill.

Ämnet är svårt, med såväl fallgropar som sidospår. Redan i ett av de första reportagen landade redaktionen i en fallgrop: ”Släkting sa upp bekantskapen efter diskussion om invandring

Jan Roostal, aktiv Sverigedemokrat, som intervjuas i reportaget, uttrycker en oro över, vad han kallar brunsmetningen, och ser i förlängningen detta som ett hot mot demokratin.

Jag blev nyfiken, ville veta mer, sökte på Jan Roostal på Facebook, och fann personen i fråga. Och läste hans olika inlägg. Detta är ett av dom:



Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Hur var det med det där, att skilja på sak och person? Hitlery Clinton? Fredrik Svinfeldt? Röfven? Och journalistpacket, även om dom denna gång såg till, att Jan Roostal fick dra på sig offerkoftan på bästa sändningstid. Utöver rent svammel.

Jag kanske inte har någon lust att överhuvudtaget diskutera med en person, som förr eller senare landar i att Sverige är förstört genom invandringen. Det är för övrigt heller ingen politisk diskussion, det är värderingar som prackas på mig utan att jag bett om det. Och när den ofta antisemitiska konspirationsteorin om New World Order (även om Jan Roostal hävdar att han inte ser konspirationen överallt) ligger och lurar blir det liksom bara obehagligt.

SVT avstod, medvetet eller omedvetet, från att ta upp den här problematiken, i vart fall ställdes den inte på sin spets:

Vilka ordval, och vilket tonläge, ska en person behöva stå ut med i umgänget med en annan människa?

Jag kommer även att skriva en uppföljare till detta inlägg, som beskriver hur grupper på Facebook fullständigt kan urarta, bara genom ordval och tonläge.

Fotnot: Nazistkopplingen till Sverigedemokraterna kan uppfattas som problematisk, men är ett faktum, som inte kan tvättas bort. SD bildades med hjälp av svenska SS-veteraner, och ännu vid tiden då Jimmy Åkesson blev medlem, sprang medlemmarna omkring och heilade. Det är vare sig förtal, lögn eller brunsmetning.

tisdag 17 september 2019

Visst var det tryggare förr …


… när kriminella ägnade sig åt att råna banker, butiker och värdetransporter (fotanglar på köpet) i stället för, att som i dag, skjuta på varandra. Inklusive sprängämnen som penisförlängare (även om det ofta rör sig om så kallade bangers).

Förr visste vi att en explosion vid fel tillfälle oftast betydde en sprängd bankomat. Att veta varför det smäller är en lugnande faktor.

Och även om man mera frekvent hade ihjäl folk, eller kunde reparera dom, så small det i alla fall mindre. Och det är ju huvudsaken i dag, när skottlossningar fräser runt, likt en skogsbrand i Västmanland, på sociala medier.

Grafik från Maria Robsahms blogginlägg "Fem myter om det dödliga våldet". 

Det låg det ett idylliskt skimmer över de dagar när det inte fanns några sexuella övergrepp på barn, eftersom ingen pratade om det. Så som det ska vara i folkhemmet.

Det var på något sätt mera hederligt när alla våldtäkter skedde genom överfall, och det var helt otänkbart, att bekanta tvingade till sig sex, exempelvis genom att supa tjejen under bordet. I vart fall inget som anmäldes.

Det fanns ingen riksfåne, som åkte mellan nyss rånade banker, ställde sig utanför och spottade saliv i mobilkameran, under tiden han beskrev traumat hos en skakad personal, inklusive kunder. I värsta fall en artikel i media, och lite snack på lunchrasten – om rånet skett i grannskapet. Rikslarm var något som sköttes av polisen.

Blev du av med plånboken, så var det en ficktjuv som varit framme. Du behövde inte hela tiden gå och oroa dig för att korten blivit skimmade, eller att någon hackare kopierat dina personuppgifter.

Och blev du rånad, så var det plånboken som var målet. Inte din smartphone, även om många nog gärna skulle bli av med denna tingest, som mera än något annat fått anmälningarna om sexuella övergrepp att öka.

måndag 9 september 2019

Tror moderaterna att kriminaliteten organiseras på gatan?


Det är närmast något rörande med de moderata förslagen, att komma åt gängbrottsligheten. Kanske en planerad naivitet, ett sätt att visa handlingskraft, trots att dom själva måste vara medvetna om att föreslagna åtgärder bara skrapar på ytan.

Det är som om högern är rädd för det översta trappsteget. Enklare då att prata utanförskapsområden, ett lagom luddigt begrepp, en symbol, att det här inte egentligen gäller oss.

Har ni sett filmen ”De omutbara” från 1987? Om hur en grupp poliser försöker rensa upp i förbudstidens maffiastyrda Chicago. Mycket, kanske det mesta, är fiktion, men slutet för Al Capone är sanningsenligt.

Det var inte morden, det var inte den olagliga spritförsäljningen, det var överhuvudtaget inte det vi vardagligt bruka kalla kriminell verksamhet, som fällde Al Capone. Det var skattebrott.

Även om våldsnivån i vare sig dåtidens eller nutidens USA går att jämföra med Sverige finns lärdomar att hämta.

Pengar från kriminell verksamhet måste på något sätt tvättas för att komma in i cirkulationen. Småsummor är inga problem, men stora summor från organiserad brottslighet måste in i någon form av affärsverksamhet, som ger sken av att vara laglig.

Ekobrottsmyndigheten måste få utökade resurser, och förmodligen även vidgat ansvar. Jag tror dessutom att det behövs en helt ny typ av poliser, även en speciell polisutbildning.
 
Bild från Ekots rapportering. Länk nedan.

Det behövs en ny typ av poliser. Poliser som inte behöver lära sig skjuta eller ens klara ett fystest. Med kanske en specialbegåvning, men som inte fått godkänt i alla ämnen. För att tala klartext, dom som är bäst skickade att bedriva avancerad spaning på nätet, och som har kompetens, inte bara att begära att en åklagare beslutar om husrannsakan, utan även klarar av att genomföra den.

Det där med husrannsakan är lite känsligt. Det krävs nämligen för att inom lagens råmärken hacka sig in i ett privat nätverk eller en privat dator. Och måste utföras av någon med polismans befogenhet.

Nej, jag är inte heller nöjd med övriga partiers förslag för att komma tillrätta med gängkriminaliteten, inte heller med mitt parti, socialdemokraternas förslag. Det är för mycket triangulering, alltså anpassning till vad andra tycker i förhållande till opinionen, de riktigt kraftfulla åtgärderna uteblir därför.

Därutöver är det av yttersta vikt att myndighetssverige agerar på ett sådant sätt att människor känner att dom är lika inför lagen.


Undrar förresten om det är i områden med mest knark, som moderaterna tänker sig införa visitationszoner?

onsdag 4 september 2019

Striden om naturskogarna


Det är en ynnest att ströva i en naturskog. Träd av olika slag och ålder, från spensliga plantor till höga gammelträd. Flor av hänglav, som silar solljus över marker, där floran växlar efter markens bärighet. Svamp kan plockas, lingon och blåbär. Hallon i gläntorna. Marken är mjuk av mossa eller frasig av lav.

Stubbar i varierande storlek och ålder. Några som ännu inte nått nedbrytningsstadiet, medan andra börjar bli en del av förnan. Gamla tallstubbar där bara lite kådved återstår, granstubbar där bara den yttersta barken spjärnar mot förmultningen.
Bild hämtad från Naturskyddsföreningens dokument Rädda skogens alla värden!

På sina ställen syns även spår av kolbottnar och tjärdalar. Vissa träd har passerat åldern för när det anses lönsamt med slutavverkning. En del riktigt gamla träd kan bära brandlyror, ärr från gamla skogsbränder.

Skogen bär spår av människohand, ett kontinuerligt, men varsamt, uttag för virke, ved och kol. Men även för stängsel och hässjor. Lingon och blåbär, hjortron från myrar som inte ödelagts i vågen av skogsdikningar.

Skogar som aldrig kalavverkats, aldrig utsatts för trakthyggesbruk via skördare, skotare och markberedare. Skogar med höga naturvärden, vars näringsväv innefattar en flora och fauna, som ger plats åt såväl småkryp som lavskrikor.

Det är om sådana skogar striden står.

Skogar som brukats i strid mot jägmästares påbud. Skogsägare som stått emot stat, bolag och fackföreningar. Markägare som vägrat omvandla sina skogar till kliniska virkesåkrar. Skogar som vilade medan fåglarna häckade.

Nu vill deras arvtagare, eller köpare, allt oftare slutavverka. Kalhugga, markbereda och plantera nytt i täta, snörräta, rader.

Och om skogsstyrelsen, via naturvården – eller ett certifierat skogsbolag – inte godkänner avverkningsplanen, ja, då vill skogsägaren att staten ska ersätta. Borta är känslan för skogen och dess egenvärde.

Ibland påstår skogsägare, att dom vill fortsätta bruka skogen som sina fäder. Äganderätten ska vara oinskränkt, ivrigt påhejade av lobbyorganisationer som LRF, och understödda av politiker, som främst centerpartister. Detta om skogar som i generationer brukats hyggesfritt!

Möjligen lurar det människor som aldrig upplevt skogsbruk.

Viljan saknas att bruka skogen likt fäderna. Hyggesfritt skogsbruk avfärdas, trots möjligheten. Det är snabba pengar som ska in.

Kanske en fastighet som köpts på spekulation, och som måste betalas.

Låter vi det sistnämnda ske, är det riktigt illa för såväl skog som biologisk mångfald.

tisdag 3 september 2019

Det var på tiden, vänsterpartiet


Det finns tillfällen, vattendelare, som antingen ökar eller minskar förtroendet för en politiker. Om hen antingen visar sig värdig sitt uppdrag eller bara allmänt omdömeslös. Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh passerade en sådan vattendelare april 2016.


Jag tappade förtroendet för Amineh Kakabaveh när hon på sociala medier delade en video från den nazistiska organisationen Nordisk Ungdom. Kakabaveh bad sedan om ursäkt för att hon delat videon, men hävdade att innehållet var korrekt. Vilket inte heller var sant – översättningen var förfalskad. Daniel Pohl på tidningen EXPO gjorde en förtjänstfull kartläggning av Amineh Kakabavehs slingrande i samband med att en annan tidning, Focus, utsåg henne till ”årets svensk”, och därmed förlängde en synnerligen tvivelaktig lista på det temat.
Skärmklipp från EXPO. Inga länkar i bilden.


Personligen bryr jag mig inte så mycket om vänsterpartiets interna stridigheter.

Anledningen till att jag tar upp uteslutningsärendet Amineh Kakabaveh, är att hon blivit närmast en ikon hos dom, som i vart fall skriker högst om klanvälde och hederskultur (ofta utan att mena något med det). Kakabaveh skriker som bekant också högt, och är heller inte noga med sanningen.

Frågan är berättigad, dom som är mest högljudda, bryr dom sig verkligen om problematiken med hederskultur? Och jag förstår definitivt inte varför opinionsbildare med kurdisk bakgrund lägger så stor vikt vid islam som religion. Så ser inte den kurdiska problematiken ut med hederskultur, den grupp som har störst problem.

Det är svårt frigöra sig från tanken, att fixeringen vid islam är ett sätt, att slippa ta tag i problem inom den egna gruppen. Fullt förståeligt hos kurderna, med tanke på att dom är en såväl multietnisk som -religiös grupp, och föraktade på många håll, inte bara, i den muslimska världen. Även internt mellan olika grupperingar.

Har föreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime någon gång lyft fram den religiösa inriktningen i Fadimes familj, efter det att hon föll offer för brutalt hedersvåld? Har GAPF tagit fasta på att Fadimes familj tillhör Aleviterna, en religion som är så sekulär till sin karaktär, att den inte ska lägga sig i vare sig samhälle, eller, som en konsekvens, klan. ”Glöm Aldrig” blev till minns inte.

Blundar vi medvetet för problemen hos Yazidierna, en kurdisk identitet och religion på samma gång? En grupp vi utsett till hjältar i kriget mot IS, men som troligen är den etniska och religiösa grupp, som är mest anfrätt av heder och klan. Vi minns hedersmordet på Maria, och vi läste nyligen om att gruppen inte vill veta av barnen till de kvinnor som kidnappats och våldtagits av IS.

Ett sätt att öka förståelsen av klanstrukturer och hederskulturer, vore att skapa en ny stereotyp, en ny symbol för den utsatta kvinnan. En bild av den tuffa tjejen i rökrutan i stället för det vanliga fotot av en kvinna i slöja. Så att folk begriper, att det utifrån yttre attribut, inte går att avgöra, om någon lever i hedersproblematik. Lika lite som att vi till det yttre kan se vilka som lever i en våldsamma relationer.  

Ibland är jag pessimist i fråga kampen mot klan- och hederskultur. Alltför många, främst de mest högljudda, har bestämt sig för att det är islam som är problemet. Ungefär, att om bara slöjorna försvinner från det offentliga, så behöver vi inte bry oss.


Som det var på den gamla goda tiden, när vi inte lade oss i grannens familjeliv.

Uppdaterad 4 september

fredag 23 augusti 2019

Moderaterna behöver Hanif Bali


Nu har då moderaterna, efter många givna tillfällen, satt ner foten mot Hanif Bali. Eller kanske inte. Bali petas från sina utskottsuppdrag i Riksdagen (tidigare har han fått lämna partistyrelsen), men blir inte föremål för någon uteslutningsprocess. Än.

Ulf Kristerssons agerande är förståeligt.

Moderaterna behöver Hanif Bali. Den moderata ledningen är skitnervös.

Så länge som Hanif Bali stod inne i det moderata rummet, och pinkade ut, sågs det som ganska okey, även om partiets företrädare ibland pliktskyldigast tog avstånd. Först när Bali tog steget, att pinka även in i det egna rummet, upphörde han vara rumsren.

Det är en ödets ironi, att moderaterna reagerar, och även agerar, först när Hanif Bali ger sig på någon som har muskler och kraft nog att försvara sig själv – Carl Bildt.

Så länge som de av Hanif Balis utsatta saknade möjligheter att försvara sig – eller ens fanns i verkligheten – låg den moderata partiledningen lågt.

Jag förstår dom.

Ofta låter Hanif Bali som en Sverigedemokrat, agerar som en Sverigedemokrat och ibland undrar jag om han inte är det också. Hur som helst skamlöst vårdslös med sanningen.


”Nordens Ramallah levererar”. Det är inte svårt förstå syftet med formuleringen från Hanif Bali.
Trots att inga som helst uppgifter, inte från den drabbade själv heller, tydde på några som helst religiösa motiv hos föraren, drog den extremnationalistiska bubblan igång ett drev i rena Der Stürmer-stilen.
  
I den bubblan är moderaten Hanif Bali en viktig aktör, och det är han säkert väl medveten om. Sådant kan omöjligen ha undgått hans ego.

Då teg Ulf Kristersson. Naturligtvis. Hanif Bali hade ju bara ägnat sig åt illa dolt förtal, av en sharia-chaufför, som dessutom inte existerade. Och den inte oväsentliga grupp moderater, som uppskattar lite islamofobi och rasism, hade fått höra vad dom ville höra.

Annat när Hanif Bali ger sig på en person i de egna leden, som dessutom existerar. Då tar det hus i helvete.

En busschaufför har som bekant under sin rast ingen skyldighet att släppa ombord passagerare. Det tycker Hanif Bali ändå att han ska göra – om det visar sig att föraren ber under rasten. Balis agerande mot, och hånande av, chauffören, på sociala medier, påminner mera om Der Stürmer, än om ett ansvarsfullt agerande av en folkvald riksdagsman.

Men ändå inte. Hanif Bali är oerhört populär i en väljargrupp, som moderaterna är livrädda att stöta sig med, eller till och med stöta bort. Bali är även en viktig länk, och ger legitimitet, till den högerextrema sfär New York Times granskat (Tidningen ETC har publicerat en översättning från NYT, en låst artikel på nätet, men bör finnas på biblioteket – ETC 190815). Sajter där sanning (sic) proklameras före fakta, och där övriga medier, främst public service, utmålas som vänstervridna. Alltså samma framgångsrecept som Donald Trump, och kretsen kring honom använt.

Där är förklaringen till Ulf Kristerssons ryggradslösa beteende. Kristersson behöver Bali för att hålla en betydelsefull väljargrupp på gott humör, och han ser att det lönar sig.

Men det är en mycket farlig strategi, som bokstavligt talat innebär att leka med elden. I takt med att acceptansen ökar, inklusive legitimeras av politiker och opinionsbildare, för extremnationalistiskt tankegods, ökar också risken för att extrema element går till handling. Något som också SÄPO observerat, och varnar för.

Så lågt har alltså högern av i dag sjunkit.   

söndag 7 juli 2019

Jorden är övernyttjad – mer än överbefolkad


Liksom för att döva samvetet, när de ekologiska och klimatmässiga ”fotavtrycken” blivit för stora, talas det allt mera om att människopopulationen är för stor.

Problemställningen är konkret, men samtidigt obegriplig. Vad menas?

Troligen vill den som varnar för befolkningsökningen frammana bilden av fattiga länder med fattiga människor, som helt enkelt inte får plats, utan breder ut sig, närmast som djur. Här finns hotet – inte att ett mindre antal nationer, dessutom med svag befolkningstillväxt, lever långt, långt, över tillgångarna.

Befolkningstillväxten i fattiga, ofta krigshärjade, länder (ett vanligt samband) ställer till mycket lidande för den egna befolkningen, men med mindre påverkan på moder jord.

Antalet barn som föds till världen har dessutom minskat under ett antal decennier. Mycket tack vare den effektivaste barnbegränsningen som finns: Minskad barnadödlighet, som närmast per automatik leder till att färre antal barn föds. Utbildning och ökat välstånd, främst för kvinnorna, leder även det till att det föds färre barn. Att världens befolkning trots det ökar, beror i första hand på att människor lever längre – också det en konsekvens av utbildning och ökat välstånd. Alltså samma process som Sverige genomgick under främst första hälften av 1900-talet.

Vi gör ändå det tankeexperimentet, att vi är för många. Att människopopulationen måste minska.

Något vi naturligtvis inte kan effektuera, men vi leker ändå med tanken, att det till vår hjälp kommer en icke behandlingsbar böldpest, med enorm dödlighet bland de smittade.

Nu är frågan, var skall denna pest få sitt utbrott, för att jorden ska komma i bättre balans?

Säkerligen tycker många, per automatik, i ett land med mycket höga födelsetal. Kanske ett land med pågående svältkatastrof. Flyktinglägret med människor packade i misär. Men skulle det minska användandet av resurser? Minska klimatpåverkan?
Flyktingläger i Kenya. Lika många människor som i Malmö. Förbrukar dessa människor lika mycket resurser som Malmö? Bild från KIT.

Knappast.

Om en böldpest verkligen skulle få någon effekt för den här planeten, måste den naturligtvis slå till i de länder som har högst BNP per capita. Och eftersom det är ett tankeexperiment kan vi låta pesten slå till selektivt. Kanske utgå från soptunnan – sortera bort dom som slänger mest användbara prylar, inklusive mat. Dom som förbrukar mest fossila bränslen eller har högst elräkning för luftkonditionering.

Fattigpensionärer, flyktingar, människor i samhällets periferi, är heller inte så resursdragande, att en pestsmitta bland dom skull få någon större effekt. Även om dom bor i rika länder.

Begreppet överbefolkning säger alltså inte så mycket. Det skulle kräva en gigantisk folkminskning i fattiga länder, för att mer än marginellt minska resursuttaget, kanske inte alls, med tanke på att mycket av resurserna ändå hamnar i den rika delen av världen.

Men, istället för otrevliga tankeexperiment, kanske vi ska konstatera, att jorden har större problem än antalet människor …

lördag 6 juli 2019

En lättlurad Lars Beckman


Lars Beckman, Gävle, riksdagsman för moderaterna, är i blåsväder. Efter att ha vidarebefordrat Rebecca Weidmo Uvells ryktesspridning, att Greta Thunberg har personlig vinning av sitt klimatengagemang.
För övrigt verkar Greta Thunberg vara i gott sällskap. Det går tydligen även att boka in Ingvar Kamprad som föredragshållare ...























Rebecca Weidmo Uvells ryktesspridning behöver inga ytterligare kommentarer än de journalisten Emanuel Karlsten gjort i sin dissekering.

Däremot ska vi nagelfara den moderate riksdagsmannen Lars Beckmans omdöme när han delar vidare uppgifterna från Rebecca Weidmo Uvell. Beckman är bevisligen inte okunnig om Weidmo Uvells tidigare klavertramp. Trots att vi inte kan begära, att Lars Beckman läser Aktuellt i Politiken (en tidning med vänsterperspektiv, och varifrån jag korpat skärmdumparna, och där även Beckman är inblandad).


En någotsånär frisk opinionsbildare pekar inte ut en kristen assyrier som turkisk muslim (i Rebecca Weidmo Uvells värld något klandervärt), eller påstår att en examinerad folkhögskollärare saknar utbildning. Utan täckning.

Inläggen är av typen sprid-så-mycket-skit-du-kan, något kan fastna, även om det är lögn.

Rebecca Weidmo Uvell blev för övrigt på sociala medier kallas miss Piggy efter ett mindre lyckat inlägg om kommunistiska läger. Weidmo Uvell tog första bästa bild hon hittade på nätet som illustration till ett inlägg om kommunismen. Bilden visade sig vara från filmen Kermit i Gulag … Den andra bilden var från ett nazistiskt koncentrationsläger. Smaklöst.


Personligen tycker jag Rebecca Weidmo Uvell mera kan liknas vid Herman Hedning än miss Piggy.

Lars Beckman kan omöjligen vara omedveten om Rebecca Weidmo Uvells ”sanningar”.

Eller är det Beckman som är Herman Hedning? En del av Jonas Darnells beskrivning stämmer väl in: ”… tycks vara helt osårbar när det gäller att ta lärdom av misstag och inse sina begränsningar.”






söndag 30 juni 2019

Förvanskade citat och konspirationsteorier från Stig Mörtman


Jag tror inte att Mörtman är så oärlig, att han själv hittat på ”citatet” från klimatforskaren Stephen Schneider. Bara återger det andra påstått att Schneider sagt. Enkelt att kontrollera via Google, men då måste viljan finnas, att förmedla korrekta uppgifter. Vilka som sprider falsariet framgår även vid sökning.

Rätt återgivet inleder Schneider resonemanget så här:


Raka motsatsen till det Mörtman tillskriver Schneider.

Stephen Schneider (1945-2010). Närmare 10 år efter sin död fortfarande förtalad och förfalskad av klimatförnekare.


Klippa/klistra/lägga till är inte att citera, och ovärdigt Arbetarbladets opinionssida. Mörtman drar även upp 20 år gamla grundlösa anklagelser mot klimatforskare, som då resulterade i ren personförföljelse av berörda forskare. Även rent politisk förföljelse i USA.

Alla intresserade av den vetenskapliga grunden till klimatförändringarna, inklusive koldioxidens roll, kan lugnt ta del av klimatpanelens rapporter. Arbetsgrupp 1, som sammanställer den vetenskapliga grunden, använder sig av vetenskapligt granskat material.

Arbetsgrupperna 2 och 3 däremot, som samlar observationer, tittar på åtgärder mot klimatförändringarna och studerar socioekonomiska effekter, använder sig även av så kallad grå litteratur. Det kan vara myndighetsrapporter från olika länder, observationer från såväl miljöorganisationer som ursprungsbefolkningar (hemskt va?). Jodå, även reseskildringar och personliga iakttagelser är intressanta. Ibland blir det fel i detaljer, precis som i Nationalencyklopedin. Att många myndighetspersoner även är medlemmar i miljöorganisationer, är inget som gör dom till aktivister i sin yrkesutövning.

Klimatpanelen (ej arvoderad) bildades som sagt 1988, och vi svenskar kan känna stolthet över meteorologen Bert Bolin, som var organisationens förste ordförande (även han duktigt förtalad i klimatförnekarsfären, av Mörtman reducerad till oroad miljömedveten forskare).

Med IPCC slöts cirkeln, från Svante Arrhenius, som 1896 påvisade koldioxidens verkan på klimatet, till Bolin och den organisation, som i dag analyserar koldioxidens påverkan.

Även om inte alla uppskattar arbetet. Och att öka kunskapen om bland annat extremväder är inte att skrämmas. Det har tvärtom lett till ökad beredskap för de värmeböljor som kommer allt tätare.

lördag 15 juni 2019

Se till att tjejerna trivs







Någon gång måste något göras åt de växande klyftorna mellan stad och land. Jag använder begreppet landsort om de områden som inte är stadsnära. Landsändar som krymper befolkningsmässigt, och med en bedrövlig demografi.


Det mesta tyder på att landsortens största problem, inte i första hand är utflyttningen, utan den typ av människor som flyttar. Enligt forskning från Linköpings Universitet (Marc Keuschnigg) dräneras landsorten på talangfulla och utbildade personer.

Därutöver försvinner den personliga och nära servicen, såväl från myndigheter som från kommersiella aktörer. (Denna service försvinner överallt, men landsorten drabbas hårdast.)

Jag lyfter förslag och tankar, som jag tror är viktiga för att vända avvecklingen.

EU:s fonder för landsbygdsutveckling är en bra grund för satsningar på landsbygd, men kräver att pengar även satsas lokalt, regionalt eller från staten. I dag uteblir många satsningar på grund av dumsnålhet. Eller på grund av att kommunen inte ens har råd med det nödvändigaste. Resurser måste fram.

Människor måste ha någonstans att bo, även på landsorten. Motsvarande ett nytt miljonprogram behövs för hela Sverige. Måttstocken måste vara att en undersköterska inom hemtjänsten, ska ha råd etablera sig, bo och leva, även i en nyproducerad lägenhet. Annars är det fel på marknaden.­­ Finansieringen av bostäder, inklusive egnahem, är svår bortom de stora allfarvägarna. Här måste staten gå in som garant när bankerna sviktar. Det ska inte vara nödvändigt att ödelägga strandskyddat område (då ses bostaden som mera värdefull) för att kunna teckna ett bostadslån.

Allt fler ser en avskrivning av studielån, för att underlätta rekrytering och kompetensförsörjning i landsort, som en möjlig väg framåt. Men glöm inte rekryteringen av personal inom främst hemtjänsten. Här tror jag det krävs att kommunerna bekostar (inte tillåtet i dag) körkortsutbildningar. Utöver någonstans att bo. Annars påskyndas nog avfolkningen, via nödvändig tvångsförflyttning av gamla.

Det är inte bara åldersdemografi som hotar landsorten, även könsfördelningen. Fler unga kvinnor än män lämnar landsorten, och snabbare. Slutsats: Se till att tjejerna trivs, annars spelar det ingen roll vilka regionalpolitiska instrument som används.

Kanske är det omöjligt att vända trenden, men den får inte fortgå utan en ordentlig analys av varför, inte minst utifrån ett genusperspektiv. Inklusive åtgärder för att vända utvecklingen. Däremot ska kanske inte den typiska kommunala ungdomssatsningen, en motorgård för i första hand grabbarna, ligga överst på prioriteringslistan.

Landsortens demografiska snedfördelning avspeglar sig även politiskt. Sverigedemokraterna är svagast bland ungdomar och kvinnor. Följaktligen är också SD starkast i avfolkningsbygder, där andelen ungdomar och kvinnor krymper. Något som ovillkorligen leder till en värderingsmässig förskjutning.

Något som i sig utgör ett hot mot landsorten.

Läs gärna även mitt inlägg i Gävle Dagblad om Resten av Sverige (15/6).