tisdag 16 augusti 2016

Om detta borde debatten handla

Sakta men säkert klyvs Sverige. Många mindre kommuner minskar stadigt sin befolkning, inte minst på grund av något som cyniskt kallas för ”naturlig avfolkning”. Det dör helt enkelt flera än som föds.

Detta är i sin tur ett symptom på ett jätteproblem, som är på väg att ödelägga stora delar av Sveriges landmassa: Andelen äldre blir större och antalet människor i arbetsför ålder minskar. Till slut nås en gräns där kommunen inte längre kan tillgodose invånarnas behov av service.


Sverige är också på väg mot alltmer påtagliga demografiska obalanser. Redan i dag finns tre kommuner i landet där antalet utanför arbetsför ålder är fler än de som är i. Enligt Framtidskommissionen kommer 40 procent (!) av landets kommuner att år 2050 befinna sig i denna bräckliga befolkningssituation. Samtliga Dalarnas kommuner, undantaget Borlänge som klarar sig tack vare den tidigare höga invandringen, räknas dit.

Gabriel Ehrling, Dalarnas Tidningar

Gabriel Ehrling lyfter i ledaren fram utmaningarna för de kommuner och regioner som tappar befolkning i arbetsför befolkning.

En verklighet som kommer få konsekvenser. Inom några decennier kommer vi tvingas tvångsförflytta gamla, därför att den kommun där de bor inte kommer klara vård och omsorg. Vill inte personer i arbetsför ålder stanna kvar, eller flytta dit, kommer som en konsekvens hemtjänst och omsorg upphöra att fungera.

Detta är ett problem som måste lösas.

Pseudodebatten, om mer eller mindre påhittade problem, att Sverige på ett par år fått ungefär 100 000 nya invånare (ungefär hälften av de asylsökande kommer få uppehållstillstånd), framstår i sammanhanget som ett dåligt skämt. 

Mer eller mindre seriösa debattörer och opinionsbildare, ofta knutna till mycket ensidiga och hårdvinklade, inte sällan tendentiösa, forum, har en period arbetat närmast patologiskt för att lyfta fram kopplingar mellan asylmottagande och en påstådd skenande brottslighet. Detta är ett bekvämt sätt slippa konfronteras med framtidens utmaningar.

Ett sätt klara personalbehovet för vård och omsorg är att införa ett system med gästarbetare. Jag tror inte på ett sådant system. Alls.

Jag tror att människor som knyts till Sverige, och som här känner trygghet, blir hemmastadda, är bättre skickade att ta hand om våra gamla.

Hur göra?

Börja redan nu rekrytera personer med erfarenhet av vård och omsorg, som ska slussas ut från flyktingförläggningar. Handplocka dom som behöver kompletterande utbildning. Bekosta körkortsutbildningen, med motprestationen att dom förbinder sig att arbeta en period åt den aktuella kommunen. Chansen är stor att de nya invånarna stannar kvar och ger kommunen ett värdefullt tillskott av kompetens. Det som nästan alltid glöms bort, är att barnen till de som i dag är nyanlända, när dessa uppnår arbetsför ålder, inte bara behärskar två språk utan snarare tre.


Det brådskar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar