Verkligheten till KD: Hallååååå

Kristdemokraterna (KD) i Dalarna måste sägas ha tagit populismen till en helt ny nivå i Region Dalarna. KD vill nu rekrytera sjuksköterskor från Filipinerna för att utöver dagens brist täcka upp framtida pensionsavgångar.

Bild från Ekot (ej klickbar).

Så enkelt är det naturligtvis inte. Även om sjuksköterskorna är välutbildade kommer det krävas en ganska omfattande svenskundervisning innan den nya personalen kan påbörja sitt arbete.

Känner ni igen problematiken?

Tänkte väl det. Det är just det som är bekymret med de nyanlända som även dom har en bra utbildning som måste omsättas till svenska förhållanden.

Vi behöver inte gå över ån efter vatten.

Migrationsverket måste få i uppdrag att intensifiera sökandet efter personer med kompetenser som behövs i det här landet. Vårdpersonal är en sådan grupp. Ändra vanliga Svenska För Invandrare (SFI) till mera skräddarsydda arbetsförberedande utbildningar. Inkludera körkort om sådant krävs (det gör det om vi vill fortsätta ha hemtjänst i våra glesbygdskommuner).

Och kanske viktigast av allt: När en asylsökande visar sig ha kompetens som behövs i det här landet, och har påbörjat en sådan utbildning. Sluta då att klassa personen som asylsökande och behandla i stället personen som arbetskraftsinvandrare.

Tycker jag skulle vara mycket bättre än att börja rekrytera gästarbetare.

Och mera realistiskt.

Bostäder den största utmaningen

Jag ser framför mig ett scenario där många kommuner inom en framtid inte längre klarar av att trygga den vård och omsorg en åldrande befolkning har rätt till.

Den största flaskhalsen kommer att vara bostadsbristen. Inte bara när det gäller att rekrytera personal till hemtjänst, utan även för att klara pensionsavgångarna i tillverksindustri och inom servicesektorn.

Det finns inga genvägar. Lägenhetsbyggandet måste ta fart.

En stadigt förändrad demografi kräver helt enkelt fler bostäder. Personer som blir gamla och behöver omsorg försvinner inte. Dom bor kvar. Personer som pensioneras försvinner heller inte, dom bor kvar. Det behövs ny personal inom vård och omsorg, det behövs personal att fylla luckorna, men ingenstans att bo. Detta måste ändras.

Arbetsförmedlingen presenterade en knastertorr analys i december förra året, närmast brutal i sin uppriktighet. Utgår vi från Sveriges nuvarande befolkning kommer svensk ekonomi att stagnera. Landet behöver en nettoinvandring på ca 60 000 personer årligen.

Ett alternativ till flykting- och arbetskraftsinvandring är ett system med gästarbetare. Attendo började förra året rekrytera sjuksköterskor från Filipinerna. Jag tror inte på den lösningen, men alldeles oavsett kommer det lik förbannat krävas bostäder, även för gästarbetare. Behovet går inte att trolla bort.

Det förekommer, inte minst på sunkiga sociala medier, en förvriden världsbild om att bostäderna inte räcker, på grund av att vi tagit emot många flyktingar. Den bilden stämmer inte. Bostäderna räcker inte till för det antal människor som krävs för att driva det här landet.

Under lång tid har det närmast varit en uttalad målsättning, inklusive ekonomiska incitament, att människor kunna äga sin bostad. Jag tror inte att detta håller, utan är övertygad om att det måste till en ny målsättning för att klara bostadsförsörjningen. Arbetsmarknaden i dag är rörlig, människor är rörliga, och då duger det inte med en bunden bostadsmarknad. Det behövs hyresrätter. Även på mindre orter. Om inte försvinner rekryteringsunderlaget för personal inom vård och omsorg. Ja, även dom som ska täcka upp för pensionsavgångar.

Och är det så att företag inom byggbranschen inte tycker att det är lönsamt att bygga hyresrätter, så är det politikens uppgift se till att det blir så. Och att hyrorna inte blir högre än att personer även med lägre inkomster har råd att bo.

Jag ser detta som den viktigaste investeringsfrågan framöver. En fråga som borde vara glödhet i valet 2018.

Om detta borde debatten handla

Sakta men säkert klyvs Sverige. Många mindre kommuner minskar stadigt sin befolkning, inte minst på grund av något som cyniskt kallas för ”naturlig avfolkning”. Det dör helt enkelt flera än som föds.

Detta är i sin tur ett symptom på ett jätteproblem, som är på väg att ödelägga stora delar av Sveriges landmassa: Andelen äldre blir större och antalet människor i arbetsför ålder minskar. Till slut nås en gräns där kommunen inte längre kan tillgodose invånarnas behov av service.

Ledarskribenten på Dalarnas Tidningar, Gabriel Ehrling, beskriver en problematisk, om än med positiva inslag, framtid för många av Sveriges kommuner:

Sverige är också på väg mot alltmer påtagliga demografiska obalanser. Redan i dag finns tre kommuner i landet där antalet utanför arbetsför ålder är fler än de som är i. Enligt Framtidskommissionen kommer 40 procent (!) av landets kommuner att år 2050 befinna sig i denna bräckliga befolkningssituation. Samtliga Dalarnas kommuner, undantaget Borlänge som klarar sig tack vare den tidigare höga invandringen, räknas dit.

Gabriel Ehrling, Dalarnas Tidningar

Gabriel Ehrling lyfter i ledaren fram utmaningarna för de kommuner och regioner som tappar befolkning i arbetsför befolkning.

En verklighet som kommer få konsekvenser. Inom några decennier kommer vi tvingas tvångsförflytta gamla, därför att den kommun där de bor inte kommer klara vård och omsorg. Vill inte personer i arbetsför ålder stanna kvar, eller flytta dit, kommer som en konsekvens hemtjänst och omsorg upphöra att fungera.

Detta är ett problem som måste lösas.

Pseudodebatten, om mer eller mindre påhittade problem, att Sverige på ett par år fått ungefär 100 000 nya invånare (ungefär hälften av de asylsökande kommer få uppehållstillstånd), framstår i sammanhanget som ett dåligt skämt. 

Mer eller mindre seriösa debattörer och opinionsbildare, ofta knutna till mycket ensidiga och hårdvinklade, inte sällan tendentiösa, forum, har en period arbetat närmast patologiskt för att lyfta fram kopplingar mellan asylmottagande och en påstådd skenande brottslighet. Detta är ett bekvämt sätt slippa konfronteras med framtidens utmaningar.

Ett sätt klara personalbehovet för vård och omsorg är att införa ett system med gästarbetare. Jag tror inte på ett sådant system. Alls.

Jag tror att människor som knyts till Sverige, och som här känner trygghet, blir hemmastadda, är bättre skickade att ta hand om våra gamla.

Hur göra?

Börja redan nu rekrytera personer med erfarenhet av vård och omsorg, som ska slussas ut från flyktingförläggningar. Handplocka dom som behöver kompletterande utbildning. Bekosta körkortsutbildningen, med motprestationen att dom förbinder sig att arbeta en period åt den aktuella kommunen. Chansen är stor att de nya invånarna stannar kvar och ger kommunen ett värdefullt tillskott av kompetens. Det som nästan alltid glöms bort, är att barnen till de som i dag är nyanlända, när dessa uppnår arbetsför ålder, inte bara behärskar två språk utan snarare tre.

Det brådskar.