Sjukskriven tills vidare

Mina kontroverser med Arbetsmarknadsenheten i Falu kommun och Arbetsförmedlingen gick därhän att jag såg det nödvändigt att söka läkarhjälp.

Jag ska alltså egentligen lägga allt på is tills jag känner mig tillräckligt stark, att ta tag i saker och ting igen. Men, och det är ett stort men, jag känner samtidigt att jag av rent terapeutiska skäl, för min egen del, egenbehandling, måste svara arbetsförmedlingen, och på den vägen ägna mig åt något som benämns debriefing.

Min korrespondens med berörda myndighetspersoner kommer därför att vara offentlig, via min blogg. Jag kommer dock inte i detalj att redovisa mitt sjukintyg, som beskriver mitt nuvarande tillstånd: Alltså inga detaljer om depression, suicidrisk, våldsbenägenhet – eller för den delen om att jag den senaste tiden druckit för mycket alkohol.

Detta blogginlägg utgör alltså ett formellt svar på Arbetsförmedlingens "Kommunicering", signerat, men ej underskrivet, Dan Strömberg.

Efter långvarig bortavaro från arbetsmarknaden, såg jag det som oerhört positivt när en handläggare på AF ringde mig den 18 januari i år, och talade om att jag inom de närmaste veckorna skulle kallas till ett möte om en extratjänst inom kommunen. För övrigt kan sägas att jag fram tills nu tyckt mig ha bra stöttning från arbetsförmedlingen.

Jag hade alltför länge befunnit mig i ett slags ingenmansland, där jag inte befunnits anställningsbar, samtidigt som kommunen enligt sina regler[1] stängt dörren för mig. Att jag själv under min arbetslöshet sökte kontakt med förvaltningar och enheter där jag såg mig kunna bidra, sågs inte med blida ögon från Arbetsmarknadsenheten i Falu kommun. Här är för övrigt det personliga brev som INTE Arbetsmarknadsenheten i Falu kommun tyckte att jag skulle sprida självsvåldigt. Den bisarra situationen infann sig att de initiativ som handläggarna på arbetsförmedlingen uppmanade och uppmuntrade förkastades av arbetsmarknadsenheten på Falu kommun.

Självklart har jag under tiden även letat sysselsättning på andra håll.

Tiden gick utan att jag hörde av något från arbetsförmedlingen. I mitten av februari påminde jag, och fick ett oväntat snabbt svar. Jag blev kallad till ett möte med Samhall angående arbetsträning. Fortfarande såg jag då positivt på tillvaron, min anställning, med A-kassegrundande lön på Arbetscenter i Falun kallades även det för arbetsträning.

På mötet med Samhall, med arbetsförmedlingens handläggare, som typ statist, rasade allt. Jag hade blivit föremål för arbetsförmedlingens fattigauktion. Där Samhall mot en ersättning av 150 kronor per dag erbjuder arbetsträning (förstärkt sådan kallas det) för personer som står långt från arbetsmarknaden, så att dessa ska kunna lära sig socialt umgänge, passa tider, förstå vad ett arbete är, etc. Något som Samhalls representant noggrant förklarade för oss mindre vetande som närvarade. Arbetsträning, till skillnad från praktik, är heller ingen åtgärd som heller syftar till att personen ska kunna anställas. Förvaring alltså.

På min direkta fråga till arbetsförmedlingens handläggare om varför min anvisning till extratjänst försvunnit, svarade handläggaren att AME i kommunen nekat, och ansåg det konstigt att inte AME hört av sig till mig. Skaka lite på huvudet lille vän, tänkte jag, och svalde så gott det gick och mötet fortsatte. Även om jag säkert ansågs som ganska aggressiv gentemot AF och Samhall. Mötet ägde rum fredagen den 23 februari.

Att jag blev ursinnig är ingen underdrift. Första e-posten skickade jag till berörd handläggare redan under fredagskvällen:

Ingen reaktion. Alltså ungefär som väntat från en myndighetsperson som stämplat ut för helgen. Och glömt att stämpla in efter. Jag skrev igen, denna gång provokativt.

Denna andra e-postkontakt fick omgående svar, brevledes:

Den tidigare likgiltigheten, närmast flegmatisk, var som bortblåst. Handläggaren som tidigare inte ens bemödat sig med att vidarebefordra mitt personliga brev till Samhall (säkert inte läst det själv heller), eller ens vara närvarande för dialog i samband med mötet, svarade nu med vändande post. Anledningen till att jag tidigare skickat mitt personliga brev till handläggaren, var att jag ville ha en förberedelse inför mötet, som jag trodde skulle leda till arbete. Så var det inte. Det så kallade mötet var bara en information från Samhall om vad som gällde för oss i fråga om arbetsträningen, övervakat av handläggaren. Intrycket var närmast att en handläggare får provision på de 3 300 kronor i månaden som Samhall får i ersättning för den uppoffrande arbetsträningen. Uppdatering: Eftersom mitt fall rörde sig om fördjupad arbetsträning, skulle Samhall uppbära en ersättning på 300 kronor per dag för mig, alltså ungefär 6 500 kronor per månad.  Mina kvalifikationer är i det sammanhanget helt oväsentliga.

Jag erkänner att jag skrev mitt inlägg på kvällen under måndagen var under affekt. Men ändå inte värre än att jag fortfarande kan stå för det. Arbetsförmedlarens handläggare avser att stänga av mig från arbetsförmedlingen och därmed aktivitetsstödet, därför att jag skrivit att jag inte tänker infinna mig till arbetsträningen på Samhall, utan hellre skada mig själv. Detta vilar på en mycket bräcklig juridisk grund, därför att jag aldrig avstått från att närvara en kallad aktivitet. Avstängningen bestrids alltså. Att bli oförmögen till arbete är för övrigt ingen giltig anledning till avstängning, oavsett orsak.

Och självklart är det så, att hotet, även om orden är grova, gäller att handläggaren på AF är moraliskt ansvarig, om jag skulle skada mig själv, vilket kan ställa till ett helvete, om jag skulle ta till den drastiska metoden. Min bedömning är en gäspning från eventuell åklagare. Om handläggaren gör en annan tolkning får det väl vara så.

Att jag blivit utstraffad från Arbetsmarknadsenheten i Falu kommun har jag tagit upp i ett blogginlägg från den 27 februari. Ämnet är dock inte färdigutrett utan jag kommer att skriva ytterligare om detta.

Blogginlägget "Att vara obekväm" från den 9 mars behandlar den delen mera utförligt.

---

[1] Den som i kommunen arbetat inom en arbetsmarknadspolitisk åtgärd får inte återkomma förrän tidigast om två år. Vilket åtskilliga praktiska exempel visar är ett tänjbart begrepp.