Ofta är tonläget högt, och
lösningarna enkla, när landsorten diskuteras. Moderaterna har i debattartiklar
framfört sina krav för en levande landsbygd, ”vi måste lyssna på landsbygdens
folk”. Föga förvånande ses vargar och bensinskatt som livsavgörande frågor. Sverigedemokraterna
ser det som viktigast att strypa invandringen, vare sig där finns några eller
inte.
SVT har i ”Sverige Möts” lyft åsiktsskillnader
mellan socialgrupper (klasskillnader), mellan män och kvinnor, unga och gamla, och
mellan stad och landsort[1].
Vargar, bensinskatt och invandring tycks
viktigt i landsort, men hur är det med feminism, jämställdhet, miljö,
naturvård, klimat och solidaritet? Frågor som är viktiga för främst unga
kvinnor? Den grupp som först av alla flyttar från landsorten, och som är
överrepresenterad bland vänsterns och miljöpartiets väljare.
Sverigedemokraterna bland män i
landsort.
Ungefär så ser den politiska
klyvningen av landet ut. En klyvning som är fullständigt förödande för orter
som kämpar mot kvinnounderskott, och med en bedrövlig demografi.
Det är hög tid att lyssna på dom som
funderar på att lämna landsorten. Dom andra hörs ändå.
[1]
De olika definitionerna på glesbygd, landsbygd, tätort, stadsnära landsbygd,
stad och storstad är en snårskog, som ofta resulterar i begreppsförvirring. Jag
vill använda begreppet landsort, som en definition av den del av Sverige, som
ligger bortom allfarvägarna, och som plågas av utflyttning och demografisk
obalans.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar