Myter om Grönland av Olle Ljungbeck

Med jämna mellanrum, när det diskuteras klimat, dyker det upp närmast befängda påståenden om Grönland. Det är nästan så man kan tro att Grönland var en kornbod under vikingatid. Och man bortser noga från det faktum, att Erik Röde, som var först med att kolonisera Grönland, hade dömts fredlös på Island. Erik Röde hade med andra ord anledning att ge sig ut på upptäcktsfärd.

I Gävle Dagblad odlar Olle Ljungbeck, flitig insändarskribent, grönlandsmyterna:

Så här står det i Grönlandsresors katalog (dagens förhållanden), om byn där vikingarna först slog sig ner:

”Byn är vackert belägen på frodiga grässluttningar med mörkröda sandstensklippor uppstickande i landskapet.”

Under 1900-talet var medeltemperaturen för juli månad tio grader C. I dag, en bit in i 2000-talet, är medeltemperaturen ett par grader högre, och stadigt stigande. Det odlas potatis och grönsaker på friland inte långt från Erik Rödes gamla gård.

Enligt Fredrik Charpentier Ljungqvist, som granskat olika källor, var Grönland lika varmt under vikingatiden, som under 1900-talet. Dagens uppvärmning däremot saknar medeltida motsvarighet.

Jag vet inte om man i dag kan odla säd på Grönland, och få den att mogna, men det kunde inte vikingarna heller. Säden som odlades användes som kreatursfoder, och man var beroende av import av brödsäd. Den grönländska kolonin var bräcklig och beroende av handel för att överleva. Det fanns fler faktorer än klimatet, som bidrog till nordbornas fall på Grönland.

De myter som med jämna mellanrum återkommer om Grönland under vikingatiden, har oftast ett enda syfte, och det är att så tvivel om allvaret i klimatförändringarna.

I fallet Grönland och vikingarna är det dubbelt tråkigt, eftersom det är en viktig del av historien, och bör i möjligaste mån hållas ren från lögner och överdrifter.