Skratta inte åt Lars Beckman

Det är lätt att göra sig lustig över Lars Beckmans senaste alster i konspirationsträsket. Bakgrunden är att Beckman upprörs över att äldreboenden i Sätra blir beskjutna. När sedan Arbetarbladet gräver i ärendet hittar dom … ingenting!

Ingen polisanmälan, ingen har hört några skott, de märken som finns i fönstret är enligt personal och fastighetsägare fem år gamla (ingen större skada eftersom inget passerat genom fönstret). Följaktligen har heller ingen funnit vare sig kulhål inne i äldreboendet eller några kulor.

Det kunde stannat där. Lars Beckman kunde ha tagit det anglosaxiska ordspråket "if you find yourself in a hole, stop digging” på allvar.

Det gjorde han inte. I stället sätter cirkus Lars Beckman igång på Arbetarbladets Facebooksida. Och det är nu det riktigt obehagliga börjar. Som om det inte vore nog med att sprida synnerligen tveksamma uppgifter, ger sig nu även Beckman på äldreboendets personal. Definitivt inget att göra sig sig lustig över, eller skratta åt.

I klartext anklagas personalen på äldreboendet för att dom inte polisanmält den påstådda skjutningen. Trots att ingen noterat att något anmärkningsvärt ägt rum! Inga skott som hörts, inga hål i fönstret, inga kulor som letat sig in på boendet etc. Bara en uppgift från Beckman, som fått uppgiften från en vän som han litar på. Ungefär som det beskrivs i boken Råttan i Pizzan (1986) av Bengt af Klintberg.

Lars Beckman fortsätter:

Här talar Lars Beckman i termer av repressalier mot äldreboendets personal. På annat sätt kan inte hotet om att ta upp frågan i KF tolkas. Beckman utgår från att personalen vet vad som hänt men underlåtit att rapportera. En obehaglig anklagelse. Ingen, och då menar jag ingen, har någon aning om vad som hänt. Det vi med säkerhet kan fastslå är att inget föremål passerat genom fönstret.

Jag förstår varför verksamhetschefen måste ringa runt till anhöriga efter Beckmans olika utfall.

Simon Ridell slår huvudet på spiken i sin ledare i Arbetarbladet den 8 november: ”Ansvarslöse Beckman (M) slirar på sanningen för att sprida oro igen”. Om Lars Beckmans Facebookinlägg varit en engångsföreteelse, hade Ridell kunnat skriva, att det var ansvarslöst av Beckman. Så är inte fallet. Det finns ett tydligt mönster.

Som för att understryka det sistnämnda, gjorde Lars Beckman, samma dag, stor sak av att någon lustigkurre skrivit in namnet Musse Pigg i ett upprop, med över 11 000 forskares underskrifter, för kraftfulla åtgärder mot klimathotet. Föga förvånande fanns även ”källor” som Rebecca Weidmo Uvell med i Beckmans delade länk.

Ansvarsfullt? Nej, men så handlar det också om Lars Beckman.