Regeringen skuldbelägger

sina egna myndigheter. Någon annan slutsats kan jag inte dra efter de senaste turerna med försäkringskassan. Regeringen har helt enkelt inte genomfört någon vettig konsekvensbeskrivning av sina beslut, alternativt struntat i varningarna.

Och detta är inte första gången. Vi minns arbetsförmedlingens jobbcoacher. Man avsatte pengar, lite i panik verkade det som, för att visa handlingskraft när arbetslösheten skenade. Fort skulle det gå.

Resultatet lät inte vänta på sig, kritiken har bitvis varit svidande - och välförtjänt. Först drar regeringen ned på arbetsförmedlingens satsningar på de arbetssökande, kompletterar med att skära ner på komvux. För att sedan följa upp med en åtgärd i stil med:

Tänk Positivt:
- Foten i kläm?
- Jajemensan!

Jag kan inte göra mig kvitt tanken, att regeringen inte direkt misshagas av att myndigheter, som vi är i beroendeställoning till, misslyckas. Med en underliggande ideologi, att staten inte ska lägga sig i så mycket, är det steget inte så avlägset.

Men det kommer mera: Sven-Otto Littorins löfte om att arbetslöshetskassorna, genom en schablon, ska klara av, att se till att de arbetslösa inte blir utan pengar, är ord av samma skrot och korn. Naturligtvis vet Sven-Otto om att den ansvariga personalen inte kommer att klara av detta. Och att kritiken kommer att bli hård.

Frågan är om han begriper det själv, eller om han hoppas att arbetslöshetskassorna ska ta smällen, och den vägen minska förtroendet för facket? Helt enkelt, tack vare att regeringen inte fått ändan ur vagnen, och sett till att det i god tid finns ett regelverk.

Efter tre år i regeringsställning är man en ynkrygg om lägger skulden förra regeringen. Det är sådant man kan hålla på med i början av en mandatperiod.

Det är för mycket Stickan:
- Jag har en plan...

Aftonbladet Expressen Svd1 Svd2 DN