Kärnan i Klimatgate

Jag har läst vad Steve McIntyre har skrivit om climatgate och "hiding the decline", vilket verkar vara det viktigaste man har fått fram efter tre veckors idogt letande bland materialet från 13 års klimatforskning. "The trick", från 1999,  divergensproblemet med övergången från proxiestudier till de instumentella värdena. Proportioner tack.

För den som är intresserad av divergensproblemet kan det vara bra att veta, att det inte är några nyheter som McIntyre kommer med. Trees tell of past climates: but are they speaking less clearly today? En artikel av Keith Briffa, klimatforskare som tillsammans med Michael Mann utsetts till särskilt hatobjekt bland klimathaveristerna.

Det climategate handlar om är ett område i nordvästra Ryssland. Ett av många områden där man rekonstruerat temperaturer genom trädproxies. Just på den platsen upphör överensstämmelsen mellan instrumentella värden och proxies någon gång på 60-talet. Detta tas till intäkt av bland andra Steve McIntyre, att vi inte kan lita på klimatforskningen.

Och att forskarna fuskat med resultaten för att få överensstämmelse. Jag är övertygad om att de flesta läsarna nu ser framför sig en obruten kurva, där man ändrat värdena för att skapa en hel bild, en vacker kurva helt enkelt.

Det är exakt det man inte gjort! Det är olika färg på kurvorna, Övergången är tydlig, alltså den punkt där man inte längre redovisar proxiestudierna utan övergår till enbart instrumentella värden. En övergång som diskuterats offentligt.

Det som McIntyre saknar, är den temperaturnedgång i proxiestudierna, från nordvästra Ryssland, på en av kurvorna, som inte existerar enligt instrumentella värden. Så frågan är vem som är den värsta fuskaren...

Den andra delen av climatgate, är att forskarna anklagas för att dopa de instrumentella värdena för att få upp dagens temperaturer, eller bygger slutsatserna på osäkra mätmetoder. Antony Watts stod i spetsen för en stor sådan undersökning, i hägn av Heartland Institute, där man kartlade USA:s väderstationer, och konstaterade, föga överraskande att de flesta inte var att lita på:

http://wattsupwiththat.files.wordpress.com/2009/05/surfacestationsreport_spring09.pdf

Den amerikanska vädertjänsten gjorde en jämförelse mellan de av Watts nådigt godkända stationerna, och de övriga:

http://www.ncdc.noaa.gov/oa/about/response-v2.pdf
 
Jag har skrivit det tidigare, och skriver det igen. Vilken seriös vetenskapman eller forskare som helst, och som falskt anklagat andra, som Watts gjorde, hade gjort sig omöjlig i forskarvärden. Men Antony Watts och Steve McIntyre befinner sig inte i forskarvärlden, om nu någon trodde det. Därför kan de oberoende av vilka tavlor de själva gör fortsätta.

Det enda man för övrigt kan visa, om man kommer fram till att temperaturhöjningen varit mindre än man antagit, är att naturen är känsligare än man trodde.

Slutsatsen är att climategate är mycket skrik och lite ull. Men det medför dessvärre att tonläget blir allt mera uppskruvat på en del haveristbloggar och i kommentarspalter. Frustration helt enkelt. Men det är otrevligt för de människor som seriöst vill diskutera klimatet i olika fora. Det är inte kul att bli sammankopplad med fascister och kriminella bara för att man bryr sig om klimatet.

Den som har varit med i debatten vet vad jag pratar om, annars kan jag lätt plocka fram ett antal debattrådar, som får det att vända sig i magen på vilken normal människa som helst. Det finns bloggar som påstår att de står för demokrati, men i yttrandefrihetens namn glatt släpper igenom vilka kränkningar som helst. Jag skulle för övrigt gärna vilja kolla Karin Bojs, vetenskapsreporter på DN, mailbox för att se vilka kärleksfulla tillmälen hon fått av ett antal idioter, som utåt hävdar att de står för öppenhet och demokrati.

Uppdatering: Läs gärna det här blogginlägget från en biologistuderande, om bland annat hur man måste behandla data för att man ska få ut något vettigt av undersökningarna.
DN