lördag 5 december 2009

Vad tusan handlar climategate om?

Uppenbarligen inte mycket, mera än ett desperat försök att misskreditera klimatforskningen. Det mest skandalösa jag lyckats leta upp är skarven mellan temperaturrekonstruktionerna och de instrumentella värdena. Oerhört upphetsande.

Och till på köpet koncentreras hela norra hemisfären till i stort enda plats. Alltså ett litet område i nordvästra Ryssland som ska bevisa att klimatforskningen är snudd på kriminell. Jag baxnar över proportionerna.

Bakgrunden är den här: (Nu uttalar jag mig naturligtvis som nyfiken naturvetare, en amatör, och inte som expert på trädproxies. Ungefär på samma nivå som Steve McIntyre alltså.) Trädproxies, man analyserar årsringarna - tillväxten - och med hjälp av dessa rekonstruerar man temperaturen under tillväxtperioderna (alltså inte vintrarna). Fler faktorer än bara temperatur spelar in, och en okänd faktor (eller flera) spelar en stor roll efter 60-talet. Fram till dess, och från de instrumentella värdenas intåg, stämmer avlästa temperaturer väl överens med analyser av trädringar. Sedan händer något. Temperaturen stiger enligt instrumenten, och enligt andra biologiska observationer, men träden visar inte den tillväxt som hade varit naturlig.

Detta kallas divergensproblemet. Ett problem som blir tydligt (i vart fall om man förstorar upp, som Antony Watts gjort i den första länken) i övergången mellan rekonstruktion och avlästa värden. McIntyre har en infallsvinkel på detta problem som jag har svårt att förstå; han anser att det valts för få träd, eller fel träd, till en trädproxieserie som slutar på 90-talet. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att McIntyre hänger upp sin argumentation på den del av serien som inte används vid redovisningen av de olika temperaturkurvorna (det redovisas sedan länge många temperaturkurvor när man åskådliggör klimatet bakåt i tiden, det är i stort bara klimathaverister som använder den här).

Lägger ni förresten märke till i länkarna att Antony Watts diskuterar övergången från proxies till instrumentella värden, medan Steve McIntyre diskuterar den del som inte finns med i diagrammet.

Watts och McIntyres syfte är tydligt; det gäller att i så stor utsträckning som möjligt misskreditera de uppgifter, som finns på att vi har ett varmare klimat i dag, än vad vi hade före den branta uppgången i koldioxidutsläpp. Watts har tidigare gjort försök, att visa på att mätstationerna i USA anger fel temperatur. Efter så mycket skrik och så lite ull som föregick detta, hade vilken seriös forskare som helst fått lägga ner på grund av havererad trovärdighet. I de kretsar som Watts och McIntyre verkar, så utgör dock inte sådana här misslyckanden något problem för karriären. Utan mera ett: nästa gång lyckas du nog! Och var så säkra, det kommer flera försök...

I omgivningen till climategate figurerar det även ett antal mail där klimathaverister som McIntyre får utstå mindre smickrande epitet. Inte alls konstigt. Klimatforskare som Tomas  Michael Mann och Keith Briffa med flera är vetenskapsmän, som först plockar ut råämnen (underlag till trädproxies, sedimentprov, isborrkärnor etc) och sedan gör prover och sammanställer data. Statistiker som McIntyre hittar en ett gäng trädringar, med värden som han tycker är bra. Närmare bestämt 36 träd mot Briffas 12, och tror ni att han tar ett genomsnitt av dessa och infogar? Nej, McIntyre är statistiker och vet naturligtvis, att om han tar med alla 36 värdena så kommer dessa att kraftigt dominera resultatet. Fiffigt va?

Tror ni att denna statistiker hade opponerat sig om dessa 36 träd inte hade visat på kalla somrar?

Sedan finns det i debatten mellan Briffa och McIntyre en underbar passus, på Climate Audit, där McIntyre tackar Briffa för att han trots ohälsa, av vad McIntyre förstått vara en njursjukdom , ändå tagit sig tid att svara på McIntyres invändningar.

I min världbild kan bara en äkta fähund uttrycka sig på detta sätt, och jag förstår varför han kallats för idiot i mailen.

Svd DN DN2 Expressen

8 kommentarer:

  1. McIntyre är en mycket duktig statistiker och han har sysslat med klimatproxys i sex år nu, så han vet nog vad han sysslar med. Han vet åtminstone tillräckligt mycket för att t ex kunna se att Briffas Yamal är en usel proxy samt att Mann har vänt Tiljanders proxy upp och ned.

    Jag tror att det har skett en del missförstånd kring Yamal. Jag vet själv inte hur det ligger till riktigt, men klart är i alla fall att rekonstruktionen som avses där Phil Jones har satt in verkliga temperaturmätningar egentligen har en nedgång efter 1960. Jag vet inte om Yamal-proxyn ingår i denna rekonstruktion, men om den gör det så lyckas den ändå inte ge en uppåtgående trend mot slutet. Medan man låter andra, "lyckade" rekonstruktioner löpa fram till slutet av 1900-talet så avbryter man Briffas vid 1960, och klistrar där på verkliga temperaturmätningar så att nedgången blir en uppgång istället. Det är förstås riktigt att temperaturen har gått upp, men det ger en falsk bild av Briffas proxys, där man döljer den stora osäkerheten trädringar innebär när man försöker rekonstruera temperatur. När man gör på det viset skapar man en falsk trygghet av att rekonstruktionen även stämmer bra längre bak i tiden, men det är ju absolut inte säkert. Här visar McIntyre hur det skulle se ut om man lät Briffas rekonstruktion löpa hela vägen ut:
    http://camirror.wordpress.com/2009/11/29/still-hiding-the-decline/
    Dessutom redovisade Phil Jones aldrig att han hade satt in temperaturdata i rekonstruktionen, vilket jag tycker är ganska allvarligt.

    McIntyre påpekade förresten redan under reviewen av AR4 att Briffas rekonstruktion borde löpa hela vägen ut (IPCC har förresten inte klistrat på temperaturdata på Briffas proxy, utan bara kapat av den vid 1960):
    Show the Briffa et al reconstruction through to its end; don't stop in 1960. Then comment and deal with the "divergence problem" if you need to. Don't cover up the divergence by truncating this graphic. This was done in IPCC TAR; this was misleading and d
    [Stephen McIntyre (Reviewer’s comment ID #: 309-18)]

    Svaret:
    Rejected – though note ‘divergence’ issue will be discussed, still considered inappropriate to show recent section of Briffa et al. series

    Detta var innan McIntyre ens hade tillgång till all data så han kunde se nedgången själv. Nu i efterhand är det uppenbart varför man inte visade hela rekonstruktionen.

    Vad är förresten fel på McIntyres analyser kring Yamal? Det finns andra proxys från närbelägna områden som består av många fler träd, och eftersom Yamal bevisligen influeras av enstaka träd är det vettigare att använda andra proxys. Yamal används ju enbart för att ge AGW-alarmisterna ett tillfredsställande resultat.

    Sen förstår jag inte hur McIntyres artighet gör honom till en idiot riktigt.

    SvaraRadera
  2. Realtypirate, om jag offentligt börjar tala om vilka sjukdomar en person lider av, som jag debatterar mot, så gör jag det därför att jag vill nedvärdera, alternativt håna, den personen. Inte av artighet.

    Dendrokronologi (trädproxies) är inget lätt område, det har jag förstått, och det finns också gott om vetenskaplig litteratur som tar upp detta. Jag erkänner att jag inte kan bedöma den. Och noterar att McIntyre inte ens bryr sig om att diskutera svårigheterna. Han verkar inte ens referera till den litteratur som finns. Så hans expertkunskaper inom det området betecknar jag som ringa.

    OK, att McIntyre vill ha ett antal spagettigrafer med i temperaturrekonstruktionerna, men de lär knappast ändra något. När jag tittar på kurvorna ser jag att proxievärdena upphör, so what?

    Sedan kan man, om jag har förstått det rätt, aldrig bygga en seriös temperaturrekonstruktion på enbart trädringar. Eller sedimentprov, eller isborrkärnor, eller glaciärer, eller någon annan enskild analys heller för den delen.

    Det är, precis som i allt annat helheten som avgör tillförlitligheten. Och med tanke på McIntyres fixering vid trädproxies, från ett område dessutom, så verkar han inte ha så mycket att komma med vad gäller just helheten.

    SvaraRadera
  3. Jag kan garantera att McIntyre inte nämnde njursjukdomen för att nedvärdera Briffa, utan för att ClimateAudits läsarskara inte skulle beskylla Briffa för att bara gömma sig från Yamal-kritiken. Exempelvis skrev Bishop Hill något åt det hållet om Briffa på sin blogg, och McIntyre kommenterade inlägget med "I've been told that Briffa has a serious kidney illness that arose in the summer. I suggest that you edit both the post and references accordingly." Och visst, han kanske inte skulle ha sagt att det var just njurarna det var fel på, men jag förstår inte vad det spelar för någon roll. Han gjorde det i alla fall för att vara schyst och ge Briffa den tid han behövde att svara på Yamal-kritiken. Om du läser lite mer av det McIntyre skriver så ser du att han i princip alltid håller en god ton, och då kanske du inte misstolkar syftet med det han skriver.

    McIntyre är nog inte expert på dendrokronologi (även om han säkert kan mycket), men det behöver han heller inte vara för att upptäcka uppenbara felaktigheter i Manns och Briffas arbeten.

    Jag tycker inte det är riktigt rättvist att beskylla McIntyre för att vara fixerad vid trädproxys från ett område. Han har granskat väldigt mycket genom åren, och Briffas Yamal är främst vad som har varit under luppen i höst. Det känns befogat eftersom Yamal-proxyn används i väldigt många rekonstruktioner. Och det är nog lättare sagt än gjort att fokusera på "helheten." Yamal är ett steg i den riktningen, men det behövs fortfarande mycket arbete för att granska alla rekonstruktioner, och McIntyre är bara en person och han gör det väldigt bra. Och så är han ju inte ute efter att göra en egen rekonstruktion, utan han granskar andra rekonstruktioner, och exempelvis Manns upp och ned-vända Tiljander är inte trädringar utan en sedimentproxy.

    Det finns väl egentligen ingen helhet att fokusera på. Varje rekonstruktion måste granskas och då är det omöjligt att undvika detaljer som t ex Yamal.

    SvaraRadera
  4. Jag har mycket svårt att förstå denna, nästan mytiska, syn på Briffa och Mann, att dessa båda skulle ha så stor betydelse för vår syn på den globala uppvärmningen.

    Att de är oerhört betydelsefulla för vår förståelse av det forntida klimatet, är däremot ställt utom varje rimligt tvivel. (se gärna dagens climate scam - även om de flesta kommentatorerna där inte verkar vilja inse att Mann arbetat, och fört forskningen framåt även efter 1990-talet...)

    Jag är helt övertygad om, att om temperatur varit den viktigaste indikatorn för global uppvärmning (alltså Briffas och Manns område), så hade inte folk brytt sig. Inte jag heller.

    SvaraRadera
  5. "Jag är helt övertygad om, att om temperatur varit den viktigaste indikatorn för global uppvärmning (alltså Briffas och Manns område), så hade inte folk brytt sig. Inte jag heller."

    Vilken indikator är viktigare?

    SvaraRadera
  6. Arktis havsis, Grönlands is, Antarktis, permafrost, torka, havsnivå, biologi som växtsäsong eller arters utbredning. Har säkert glömt något som är viktigt.

    SvaraRadera
  7. Smältande isar och ändrade havsnivåer är givetvis viktiga indikatorer på förändringar.

    Dock torde väl temperaturförändringar vara en relativt direkt indikator på om det blir varmare eller kallare.

    Oavsett vad man mäter kan man inte mäta exakt rätt. När det gäller temperaturjämförelser över längre tidsperioder så verkar det som vi fortfarande inte har fått jämförelser som är tillräckligt tillförlitliga. Att det blivit varmare det sista 100 åren torde vara klart. Hur mycket varmare det har blivit är väl av intresse att veta.

    Du nämner Watts och McIntyre. Watts har skrivit en hel del om mätresultaten angående termometermätningar och McIntyre har ex tagit upp frågetecken vad gäller temperaturjämförelser via proxymätningar. I mina ögon har de ställt berättigade frågeställningar.
    Mätstationers utbredning över tid och plats lämnar ju frågetecken om tillförlitligheten av resultaten. Vad gäller resultaten från proxymätningarna så verkar ju detta med trädringar inte vara lätt.

    SvaraRadera