fredag 20 november 2009

Lite om att ta reda klimatfakta

Säkert har många undrat om vad som är sant eller inte i klimatdebatten, och om hur man tar reda på fakta - hur lär jag mig mer, helt enkelt.

Först tycker jag att det är viktigt att följa upp ett klimatpåstående. "Grönlands is smälter" eller "Himaylas glaciärer växer" - vad ska jag tro på. En som jag tycker det bra metod, på nätet, är att börja följa länkar bakåt. Finns där inga länkar får man söka på personen, eller googla på nyckelord i artikeln. Sedan blir det spännande att se var man hamnar.

Det händer när jag läste ett påstående i pressen och söker mig bakåt, att jag kommer till exempelvis Greenpeace eller WWF. Även om jag till stora delar sympatiserar med organisationerna, så räcker inte deras rapporter till för att jag ska vilja föra uppgifterna vidare i till exempelvis ett blogginlägg. Däremot om Greenpeace hänvisar till, eller jag själv hittar, en forskarrapport (och en interjuv) som kommer från ett universitet; ett papper som genomgått peer-reviewed-granskning - då blir rapporten intressant. Men det är heller inte Greepeace som är primärkälla.

Samma sak om jag läser ett påstående om att glaciärerna växer. (Den här länken tror jag är knutpunkt för de flesta påståenden om att glaciärerna växer; iceage now???) Finns det någon seriös forskarrapport då? Ett snabbt sök ger vid handen att det finns det. Rapporter som talar om att det finns glaciärer i Alaska som växer, men mest den här typen av rapporter.

Något som ofta dyker upp i debatten är "nya uppgifter som visar på ...". Då skall man bli mycket misstänksam. Forskare och vetenskapsmän har all rätt i världen, precis som vi andra, att spekulera och göra antaganden. Och låt dom få göra det. Jag anser inte att vi kan belägga forskare med munkavle; för det gör vi, om vi börjar jämställa antaganden med forskningsresultat. En forskare vill knappast stå till svars för något som han eller hon inte har funnit reella belägg för.

Att det står klimatforskare i rubriken för ett debattinlägg behöver inte betyda något i verkligheten; undertecknare kan vara en docent i svetsteknik som besökt Svalbard. Med en sådan definition är kronprisessan Viktoria också klimatforskare - hon har också besökt Svalbard. Slutsaten är att mina åsikter är lika mycket värda som svetstekniksdocenten - jag är heller ingen klimatforskare.

Att citera valda delar ur en rapport ligger minst sagt på gränsen. Det senaste exemplet i den vägen är rapporten om en ny koldioxidsänka i Antarktis; mikroorganismer tar upp koldioxid, förökar sig och dör och sjunker till botten. Dessa mikroorganismer frodas när det blir mindre is. En negativ återkoppling. Antony Watts tar upp detta på sin blogg, men inte ett ord om det stora problemet: att isen minskar samtidigt som koldioxidhalten ökar.

Karln är ett stort skämt! Han godkänner för det första inte koldioxidens inverkan på klimatet (ytterst marginellt i så fall). Därefter tar han upp ett fenomen som gör att koldioxiden absorberas. Och verkar tycka att det är betydelsefullt. Hade han varit konsekvent så hade han bara berört det faktum att isen minskar. (Tvärtom så griper han varje halmstrå han kan hitta för att hävda att isen vid polerna visar tillväxt.) En bra definition på en klimathaverist.

Jag visar bara en länk i det här inlägget, men det är en guldgruva: IPCC-rapporten översatt till svenska. Så fort som det dyker upp ett påstående om att IPCC har sagt något; till exempel att IPCC varnar för en accelererande havsnivåhöjning, är det bara att kolla. Exemplet visar att det förekommer mycket skitsnack på nätet och i debattartiklar ... IPCC:s värsta scenario redovisas som en havsnivåhöjning fram till nästa sekelskifte med 0,26-0,59 meter. Alltså en höjning på mellan 25 och 60 millimeter per decennium; i dag ligger ökningstakten på drygt 30 millimeter.

Trots detta går Stockholmsinitiativet ut och säger att "... att ökningen havsnivån inte accelererar (sic) ..." och att därför IPCC har fel i sina modeller. Klimathaverister är mycket konsekventa när det gäller att visa att man är i total avsaknad av heder.

Uppdatering: Från början hade jag bara tänkt att ta med IPCC-länken, men det blev betydligt fler; därför är texten lite kryptisk i anslutning till IPCC-rapporten.
DN Ställ Om

2 kommentarer:

  1. Underbart pedagogiskt.

    SvaraRadera
  2. Uppsalainitiativet, http://uppsalainitiativet.blogspot.com/
    är också en källa att ösa ur.

    SvaraRadera