Vägar för Sverige

Sverige står inför ett antal rejäla utmaningar framöver. En befolkning där andelen äldre som ökar, inklusive vårdbehovet, och stora pensionsavgångar kommer sätta press på landet. Den stora utmaningen är knappast att människor söker sig till Sverige ...

Många vill gärna se den finska modellen som gångbar i Sverige. En restriktiv invandringspolitik, skenande demografisk obalans och arbetstillfällen som på grund av detta lämnar landet.

Sådan är dessvärre situationen i vårt östra grannland. Den demografiska försörjningskvoten försvagas, alltså att färre ska försörja fler. Dessutom förstärkt av en medveten satsning på ett vårdnadsbidrag som håller kvinnorna borta från arbetsmarknaden.

Bild från Ekot. Länk nedan.

Det finns många orsaker till att inte minst finlandssvenskar väljer att emigrera till Sverige, men en krympande arbetsmarknad ska inte underskattas.

Däremot finns det skäl som inte betyder ett förbaskat dugg i flyttplanerna. Eller är finlandssvenskar så korkade att dom frivilligt väljer att flytta till ett land där välfärden håller på att kollapsa på grund av invandringen?

Naturligtvis inte. Välfärden håller inte på att kollapsa, även om vissa mindre nogräknade debattörer hävdar detta med patologisk envishet. Jag ser denna svartmålning som enbart sorlig, och den som talar tillräckligt illa om Sverige, och tillräckligt envist, anser jag ligga farligt nära den gräns där begreppet landsförräderi blir relevant.

Anledningen till att sverigefinnar väljer Sverige är naturligtvis övertygelsen om att här finns bättre möjligheter att leva, bo och verka. Inget annat.

Jag anser att den finska modellen inte ens är att tänka på. Vi har i Sverige en stor kostym för inte minst äldreomsorg. Skulle vi strypa personaltillgången till denna skulle det krävas tämligen brutala rationaliseringar. Att rekrytera personal från exportindustrin är uteslutet.

En andra väg är att rekrytera gästarbetare. Jo, ni läste rätt. Det har redan börjat. Ett vårdföretag har börjat rekrytera sjuksköterskor från Filipinerna. Naturligtvis är språket nu som då problemet. Men dessa problem är inte värre än för dom som nyligen invandrat till Sverige och står i begrepp att få uppehållstillstånd.

Eller är det tvärtom? Att vi i rent egenintresse måste sätta fart med integreringen av de människor som behövs för att klara vård och omsorg om våra gamla, och även för att klara pensionsavgångarna.

Detta är den tredje vägen. Att klara integrationen. Alltså det som vi inte klarar själva. Skulle vi, för att uttrycka det vanvördigt, själva knullat fram dom behövs för att klara välfärden, skulle det varit gjort för 20 år sedan.