I kväll sänds det sista avsnittet av
”Resten av Sverige”. Jag kan bara rekommendera att se programmet. ”Resten av
Sverige” är en dokumentärserie, som handlar om landet utanför
storstadsområdena. De två första programmen handlar om bilden av landsbygden,
medan det tredje är mera lösningsinriktat. Programserien
finns tillgänglig på SVT Play (även tredje programmet före sändningsdag).
Po Tidholms dokumentär ger
naturligtvis inga färdiga lösningar för landsbygden, men många tankar, och
kommer förhoppningsvis utgöra en god grund för en intressant framtidsdebatt. Tidholm
var även tvingad att kraftigt begränsa innehållet för att hålla
sig inom ramen för tre timmar.
Kritiska röster har hörts. Maud
Olofsson talar om att SVT bara släpper fram ”socialister” när landsbygden ska
skildras. Sakine
Mandon talar om förutsägbart vänstertugg. Hög nivå på kritiken alltså.
Först till den löjliga beskrivningen
”vänstertugg”. Mycket av problemen utanför större befolkningscentra handlar om
tillgänglighet till myndigheter och offentlig service, och infrastruktur. Saker
som oftast ligger utanför den så kallade marknadens kompetensområde. Det kallas
inte socialism när trafikplanerarna rynkar sina pannor när trafiksituationen i
Storstockholm ska lösas. Det är heller inte socialism när en rimlig logistik
ska tillgodoses i Sveriges mera avlägsna delar.
Maud Olofsson bygger sin kritik på
något de flesta, av landsbygdsfrågor intresserade, redan vet: Den stadsnära
landsbygden lever, i de flesta fall, i högönsklig välmåga, främst som
utgångsläge för pendlare. (Skrev om
detta i februari.)
Jag hoppas, nu efter programmet, att
även lite mera hardcore marknadsliberaler börjar ta landet bortom allfarvägarna
på allvar och presentera en vision för hela Sverige. Och då inte bara tyckande,
utan även förankrat i den forskning som finns. (Po Tidholm intervjuade många
forskare som exempelvis kulturgeografer och statsvetare, och dessa finns som
sagt inte på handels.)
En stor styrka med dokumentärserien
är att Po Tidholm inte väjer för att lyfta fram de inneboende konflikter som
finns. Exempelvis mellan råvaruuttag och turism. Något som jag tror kan bli
starten på en mera fruktsam dialog.
En intressant detalj i serien var
intervjun med en ung kvinna som flyttat från Gällivare. Hon såg ingen framtid
där, och hade inte mycket till övers för jakt och skoteråkning. I serien togs
även upp filmvärldens skildring av stereotyper på landsorten, bland annat
filmen jägarna. Nja, det odlas en machokultur inom vissa grupper på
landsbygden, och frågan är hur mycket detta påverkar unga kvinnors utflyttning.
Jag skulle vilja se mera genusanalys av flyttströmmarna.
Av naturliga skäl lyfts Norge fram
som lite av ett föredöme i landsbygdspolitiken. Inte minst jordbrukspolitiken.
Den delen känns inte så realistisk. Det finns ingen möjlighet för Sverige att
återgå till tullar och protektionism. Och jag är tveksam till om Norge i
längden kan fortsätta med den politiken.
Återbäringen från naturresurser som
exempelvis vattenkraft och mineral är intressant och tankeväckande. Är det
kanske så vi måste göra för att få delar av vårt avlånga land att fungera?
Låta naturresurserna bestämma, typ
marknaden, vilka delar som ska leva vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar