Jag har trots ansträngning svårt att
förstå den debattartikel som Fredrik Segerfeldt nyligen publicerade i Expressen,
”Vänstervridningen
i public service måste upphöra”. Målet för detta skott från höften är
Po Tidholms dokumentär ”Resten av Sverige”.
Segerstedt anser dokumentärserien vara producerad av en tydlig vänsterdebattör.
Segerstedt säger det inte rent ut, men menar nog att dokumentären är
vänstervriden. Fan tro´t.
Fredrik Segerfeldt själv då? En driven marknadsliberal,
eller kanske nyliberal, som ägnat en stor del av sitt liv som opinionsbildare
på Timbro. En tankesmedja och lobbygrupp som startade 1978, mycket för att
bryta socialdemokraternas dominans i den politiska debatten.
Så är det knappast i dag. Det är
Timbros tankar om ”New Public Management”, avregleringar, skattesänkningar och
privatiseringar som till stora delar ligger som grund i svensk inrikespolitik.
Välfärden ska upphandlas – inte organiseras av det offentliga.
Så har det varit ända sedan Carl
Bildt i regeringsdeklarationen 1991 proklamerade att det skulle bli en ”valfrihetsrevolution
inom välfärdspolitiken”. Alltså för 25 år sedan.
Detta är utgångsläget för den som
vill producera en samhällskritisk dokumentär i dag. Och jag kan inte frigöra
mig från tanken, att Fredrik Segerstedt menar, att kritik mot dagens ordning
automatiskt faller under kategorin vänsterpropaganda.
Eller att Fredrik Segerfeldt anser
att det inte längre räcker med att Timbro är ledande i den politiska debatten.
Att SVT och annan public service ska åläggas förmedla den verklighetsbild
Timbro förmedlar.
I så fall bör Sveriges kanske
starkaste lobbyorganisation tänka till ytterligare ett varv. Det här är
inte det minsta liberalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar