Amatörer Spekulerar

En av pionjärerna inom Sveriges Television, Bengt Feldtreich, såg till att starta upp ett TV-sänt runda-bords-samtal med årets nobelpristagare i samband med utdelningen. Programmet fick namnet ”Snillen Spekulerar”. Feldtreich hade/har lite bredare repertoar än att presentera Kalle Anka och sjunga ”Ser du stjärnan i det blå” med Benjamin Syrsa på julafton ...

Efter att ha läst Sten Kaijsers inlägg på The Climate Scam, kan jag inte låta bli att kommentera detta, inte med ”Snillen Spekulerar”, utan snarare med ”Amatörer Spekulerar”. När det gäller klimatforskning är vi amatörer, Kaijser och undertecknad, vi som saknar utbildning inom ämnet, och vi måste förlita oss på dom som faktiskt arbetar professionellt med frågan.

Sten Kaijser har en intressant passus i sitt inlägg, och som den matematiker Kaijser är, så finner jag ingen anledning att ifrågasätta exemplen, med ett litet undantag:

”Det påstås att jordens energibalans, d.v.s. instrålad energi minus utstrålad energi ska vara av storleksordningen 1 W/m². Eftersom ett dygn består av 86 400 sekunder så skulle det betyda att varje kvadratmeter tillförs 86 400 Joule per dygn, vilket i sin tur räcker för att värma drygt 21 kg vatten 1 grad, På 150 dagar blir det en värmemängd som räcker för att värma hela atmosfären en grad och på ett år skulle det bli 2 grader. Eftersom havens värmekapacitet är 1000 gånger atmosfärens så skulle det motsvara en uppvärmning av haven med 2 tusendels grad – varje år, d.v.s. det skulle ta 50 år att få en uppvärmning av en tiondels grad. Om värmen å andra sidan huvudsakligen stannade i ythavet så skulle det bli ungefär 2 tiondels grad varmare på 3 år, och därmed en grad varmare på 15 år.”

Undantaget jag tänker på är värdet strålningsbalansen. Sten Kaijser talar om att koldioxiden ökar jordens energimängd med ytterligare 1 W/m².

Nu är den här siffran inte så intressant, koldioxidhalten ökar undan för undan, och få bedömare tror något annat än att andelen kommer att fördubblas, i förhållande till förindustriell tid, ca 1750, det här seklet.

Uppdatering: Se nedan, och läs kommentaren från Olle Häggström som upplyste mig om blundern.

 Det ger en forcing på inte 1 W/m² utan på 3,7 W/m². (Denna siffran används även på The Climate Scam, låt vara att effekten sägs dämpas av lite skumma parametrar som ökad molnbildning, orsakad av mera vattenånga i en varmare atmosfär, fan tro´t.)

Sten Kaijser menar uppenbarligen inte att de här 1 W/m² är något att bry sig om. Men nu handlade det inte om 1 W/m² utan om 3,7 W/m², och då ser verkligheten lite annorlunda ut.

Jag tar mig friheten att skriva om Sten Kaijsers stycke och i stället sätta in värdet 3,7 W/m² (ändringarna i fetstil).

”Det påstås att jordens energibalans, d.v.s. instrålad energi minus utstrålad energi ska bli av storleksordningen 3,7 W/m². Eftersom ett dygn består av 86 400 sekunder så skulle det betyda att varje kvadratmeter tillförs 319 680 Joule per dygn, vilket i sin tur räcker för att värma drygt 21 kg vatten 3,7 grader, På 150 dagar blir det en värmemängd som räcker för att värma hela atmosfären 3,7 grader och på ett år skulle det bli 7,4 grader. Eftersom havens värmekapacitet är 1000 gånger atmosfärens så skulle det motsvara en uppvärmning av haven med 7,4 tusendels grader – varje år, d.v.s. det skulle ta 50 år att få en uppvärmning av 7,4 tiondels grader. Om värmen å andra sidan huvudsakligen stannade i ythavet så skulle det bli ungefär 7,4 tiondels grad varmare på 3 år, och därmed 3,7 grader varmare på 15 år.”

Uppdatering 2012-04-17


Det har påtalats för mig att jag resonerat fel kring klimatkänslighet och strålningsbalans, därför stryker jag de felaktiga delarna. Kolidioxiden ger en klimatkänslighet på 3,7 W/m², en påverkan som påverkas av olika faktorer neråt och uppåt. Denna klimatkänslighet ska enligt seriösa bedömare landa i en temperaturökning på 2-4,5 grader. Värden under eller över anses orealistiska.

Detta visar sig i att jorden tar emot ca 1 W/m² mera än vad som strålar ut i oändligheten. Så länge som vi tar emot mera strålning, än vad som lämnar, har vi en uppvärmning, alternativt ackumulering av energi på det här klotet.


Undan för undan kommer strålningsbalansen att gå mot jämvikt, allteftersom temperaturen på jordytan stiger. Men öka kommer temperaturen att göra ända tills den nya strålningsbalansen inträder. Ett skede vi får räkna med dröjer ända till dess att koldioxidhalten sjunkit, alternativt legat still tillräckligt länge.

Även om jag är amatör i klimatfrågan ser jag till att ändra uppenbarliga felaktigheter. Fanns det något vetenskapligt stöd för det jag påstod?


Svar: Nej. Då borde jag varit mera försiktig …


Utöver detta finns det all anledning att ta koldioxidutsläpp och klimatförändringar på allvar.

DN