tisdag 29 november 2016

Gustaf Fröding och Fidel Castro

Det kan inte hjälpas utan att jag tänker på Gustaf Fröding när jag läser en hel del tvivelaktiga runor om Kubas forne diktator Fidel Castro. Inte minst från folk som kallar sig liberaler.
Bild från Wikipedia

Den gode han är väl ej så god,
som själv han tror i sitt övermod.
Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå. 



Stroferna är hämtade från dikten ”En fattig munk i skara”. Jag avstår från att dela upp i text och undertext, men tankarna går därhän att vi kanske ska hålla igen med dömande. Bibelcitatet ”den som är utan skuld kaste förste stenen” är heller inte helt utan relevans.


Fidel Castro ledde en diktatur, men sådana har det då sannerligen funnits gott om, och finns fortfarande. Utan att de som kallar sig västvärldens demokratier har visat någon större vilja till organiserade bojkotter.

Under större delen av Kubas isolering visades inga som helst tecken på tvingande sanktioner mot F. W. de Klerks Sydafrika. Apartheidregimens Sydafrika sågs som en självklar del av det brittiska samväldet. Protesterna var få.

Ett antal diktaturer har kommit och gått under årens lopp. Många så kallade demokratier (inte alla) förfasades över militärkuppen i Chile. Men slutade det handlas med Pinochetregimen? Nä. Salpeter till gödning och sprängämnen är alldeles för viktigt.

Samma med oljan. Det smörjer stater med fria val i deras ickekamp för demokrati.

Fidel Castros största brott var att han var socialist. Inte att han styrde en enpartistat. Sådana finns det nämligen gott om. Men, som sagt, man biter inte den hand som föder en.

Hur är det med Thailand förresten? Landet som håller på att utvecklas till en diktatur. När läste ni senast en liberal skribent föreslå ett verkningsfullt embargo i form av resebojkott?

Nä, mitt råd till högljudda opinionsbildare, som talar om Kuba som om det vore den värsta diktaturen som existerat, är enkelt:

Flytande tvål på tandborsten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar