Snökaos eller hybris

Det har väl hunnit skrivas några spaltmeter vid det här laget om att inte snöröjningen inte fungerade i huvudstaden för några dagar sedan.

Jag håller med om att beredskapen var dålig.

Det fanns inga fungerande rutiner för ett snöfall som skulle kulminera på 40 cm. Och det är inget som röjs bort i en handvändning, och för en sådan situation måste det finnas beredskap.

Bild från SR

Om vi tror att samhället ska fungera som vanligt vid ett sådant tillfälle blir det kaos. När folk ändå ger sig ut på vägarna blir situationen för snöröjarna motsvarande att köra plogbil i rusningstrafik. Det går inte.

Vad jag vet hade inte myndigheterna någon färdig plan för att få folk att stanna hemma. I stället korkade staden igen, och upphörde att fungera av den anledningen. Snöröjningen blev till ett elände mitt i all trafik.

Det är inte lätt att stänga ner verksamheter, som vi är vana vid ska fungera, men alternativet kan paradoxalt nog vara att återhämtningen för dessa funktioner tar än längre tid. Det är volymen människor som rör sig i transportsystemen som måste ner till ett minimum i sådana här situationer. Att sortera bort det som inte akut nödvändigt utan kan skjutas upp till morgondagen. Att skolor ska vara öppna som vanligt tycker jag känns som att utmana ödet.

En färdig plan för att underlätta för snöröjarna.

Sedan är det vissa opinionsbildare som inte kunnat avhålla sig från att göra sig lustiga över faktumet att trottoarer, gång- och cykelvägar är det som ska snöröjas först. Populärt kallat jämställd snöröjning. Jag kallar det för prioriterad snöröjning.

Konceptet anser jag vara genialt: Att i första hand underlätta för dom som går, cyklar eller åker kollektivt. Något som även får som direkt konsekvens att antalet olyckor minskar. Att det ändå blir gnäll är inte så konstigt. Det låter när en grupp som vant sig vid att ständigt prioriteras inte längre får stå först i kön.

Men, kommer det fyra decimeter snö är det viktigaste kanske inse att allt inte kan klaras på en gång.