Det senaste halvåret har varit rekordvarmt globalt sett. Sex
månader med temperaturer drygt en grad över normalen som baseras på åren
1951-1980, enligt NASA. Visserligen har inte samanställningen för mars
ramlat in än, men det finns inget som tyder på något temperaturfall. Och än så
länge fortsätter rekordtemperaturerna även i april:
Värst är det i Arktis. För även om vi hade en period med
ganska kalla temperaturer i Skandinavien, så har den interaktiva kartan (bild
ovan) som bland annat visar temperaturanomalier (OBS) från Climate Reanalyzer (University
of Maine, USA) lyst med en envist röd ton över Arktis. Det handlar alltså
om frånvaron av kyla.
Trenden har varit långvarig med stigande temperaturer över
Arktis, med en betydligt starkare trend än för klotet i övrigt. Utan att ge mig
in på siffror kan trenderna för olika delar av jorden beskrivas så här:
Uppvärmningstrenden för norra halvklotet är betydligt starkare än för jorden
som helhet, för norra halvklotets landmassa starkare än för halvklotet
inkluderat hav, och för det Arktiska området skrämmande stark.
University
of Washington redovisade i dag (5 april) siffror för den arktiska havsisens
volym som inte ser bra ut. Efter några år av svagt ökande isvolymer, och som av
klimatförnekarna inte oväntat sågs som en återhämtning, är det nu åter
bottenrekord som gäller.
Trenden går obevekligt mot en isfri Nordpol, och med stor
sannolikhet snabbare än IPCC:s värsta scenario: En isfri pol inom loppet av 50
år. Istäcket runt Nordpolen är vare sig jämntjockt eller homogent, och därför
spelar slumpen och enskilda väderhändelser stor roll för utvecklingen. För
några decennier sedan hade inte en mild vinter någon betydelse för istäcket –
isen låg där tjock och fin. Inte heller om det blåste upp till storm under
sommaren – isen var så kompakt att påverkan blev marginell.
Bild från Cryosphere Today. Allt som inte är mörkt lila visar att vattnet inte täcks helt av is. Lägg även märke till öppet vatten väster om Novaja Zemlja och kilen som går upp intill Spetsbergen. |
Nu, med allt mindre havsis, leder en mild vinter till att
det redan i smältsäsongens inledning finns öppet vatten på flera ställen i det
inre Arktis. Tunnare is har resulterat i att stora områden bara täcks delvis av
isflak. Därmed kan stora ytor öppet vatten absorbera solinstrålning redan före
sommarsolståndet. Något som i sin tur värmer det arktiska vattnet till långt
över smältpunkten för havsis som ligger på ca minus 1,8 grader Celsius.
Risken är stor att vi kommer få se en mycket stor
avsmältning av den arktiska havsisen i sommar.
Jodå, den kommer att frysa till i vinter, men då är det oerhörda
mängder värmeenergi som kommer frigöras. Och det kommer påverka på någon annan
plats. Bollen har börjat rulla.
Och den är stor.
Arctic sea ice blog är riktigt intressant och faktaspäckad för den som är intresserad av utvecklingen i Arktis.
SKRÄMMANDE.Jag tycker det är märkligt att ledande politiker inte markerar det globala klimatpolitiska läget. Det behövs ju kraftfulla åtgärder och det behövs opinion för det.
SvaraRadera