I skuggan av Kaplan

Så har då Mehmet Kaplan avgått. Vi kan inte ha svenska politiker i ansvarig ställning som inte håller rent mot extremnationalister. Att jämföra Israels förtryck av palestinierna med förintelsen är smaklöst, historielöst och oacceptabelt.

Det sistnämnda är en jämförelse som jag dessvärre ibland hör. Israels ockupation av palestinska områden jämförs med Tysklands agerande under andra världskriget. Sådant som folk hasplar ur sig utan att tänka. Påståendet är lika oacceptabelt för det.

Möjligen beror det på historielöshet, eller på att begrepp som fascism och nazism håller på att urvattnas, och därmed ett förringande av gärningarna. Jag har i debatten stött på att miljöpartiet mer eller mindre klassats som eko-fascister, inte av någon av de större tänkarna men inte mindre osmakligt för det, och respektlöst mot alla dom drabbats av verklig fascism. Jag är heller inte imponerad av de olika Hitlerparodier som florerar på nätet. Skrattet, i den mån det är roligt, fastnar i halsen, nedtryckt av den historiska verkligheten.

Dessvärre lever vi en tid där den slumrande antisemitismen blir allt mer accepterad. Polen får representera ett skräckexempel, vart är Europa på väg? En framtid med munkavle på journalister, oppositionella och till och med forskare? Detta i ett EU som skapades efter andra världskriget, därför att det aldrig någonsin skulle upprepas.

I Sverige har vi även tidigare haft fall då islamister med usel demokratisyn (främst grundat på samröre med öppet antisemitiska individer) befunnit sig i det svenska politiska systemet. Sossarna förefaller, om än efter stark press, ha klarat sig någotsånär helskinnade. Moderaterna har inte varit lika stringenta, se fallet Waberi.

Det finns en svårighet i att diskutera avarter inom islam, utan att kidnappas av diverse extremnationalistiska grupperingar. Alternativt beskyllas som islamofob. Min definition av en islamofob är en person som ser slöjan som en symbol för kvinnoförtryck. Det finns många bra exempel på kvinnoförtryck. Slöja är inte ett av dessa.

Det finns många ledamöter i Sveriges riksdag som vare sig håller rent mot antisemitismen eller håller demokratins fana särskilt högt.

Det kändes som en svart komedi när Sverigedemokraterna skulle begära misstroendevotum mot Mehmet Kaplan.

Ett parti som medvetet valt att samarbeta med extremnationalister och/eller öppna antisemiter i Europaparlamentet. Ett parti som via sitt husorgan försöker legitimera en nazistinfluerad mobb bestående av ofta grovt kriminella i form ”Soldiers of Oden”. Vägrar länka eländet, men se bild ovan.

Det finns mörka moln på den svenska demokratiska himlen, men jag är cyniker och optimist på samma gång. Jag tycker att turerna kring Mehmet Kaplans var välgörande, och hoppas att hans avgång nu en gång för alla gör att det blir slut på tassandet. Politiker och opinionsbildare ska hålla rent gentemot antisemitism och ickedemokratiska personer och organisationer.

I detta ingår att de enskilda politiker som försöker normalisera Sverigedemokraterna, eller än värre nazisterna i ”Soldier of Odin”, fullständigt marginaliseras. Sådana finns dessvärre.