onsdag 27 april 2016

Medicin, naturläkemedel och en hel del bluff och båg


Jag hör till den nyfikna typen av människor, får jag ett recept av doktorn vill jag veta vad medicinen innehåller.

Först och främst så finns det en anledning till varför läkaren skriver ut en medicin mot de symptom som jag för tillfället uppvisar: Medicinen har i kliniska försök visat sig ha effekt. Det är kravet för att benämnas läkemedel.

Kliniska försök är ingen enkel procedur. En stor försöksgrupp får läkemedlet och en lika stor grupp får typ sockerpiller. Ingen i försöksgrupperna vet vad de fått preparatet eller inte. Detta för att ta reda på om den nya medicinen är mera verksamt än kanske det starkaste universalpreparatet som finns: Placebo och tron på att det preparat man tar hjälper.

Skolmedicinen utgår från placeboeffekten. Alternativmedicinen (ett dåligt ord, alternativ är det förvisso, men ingen medicin) låtsas inte om den. Står det i en annons att sex av tio tycker att besvären lindras med hjälp av huggormsgaddar och fladdermusvingar saknas det viktigaste av allt: Jämfört med vaddå? Själv brukar jag använda konjak. Och jag har hört att det hjälper …

Naturläkemedel är något helt annat än alternativmedicin, och inget som ska användas för självmedicinering.
Älggräs innehåller salicylsyra. Bild: Ivar Leidus – eget arbete Wikimedia


Jo, några preparat finns det som kan fixas till utan större risker. Älggräs eller vide (barken) är exempel på sådana örter. Dessa innehåller salicylsyra, som är verksamt mot feber och smärta.

Men det är bättre att köpa Treo som innehåller acetylsalicylsyra. Det visade sig nämligen att naturläkemedel extraherade ur vide eller älggräs inte var speciellt bra för magen. Lösningen blev att kemiskt förändra salicylsyran, lägga till en acetylgrupp, och få ett för magen skonsammare preparat. Men med samma verkan mot feber och smärta (mot viss form av smärta är det till och med mera verksamt än morfin).

Väldigt många av de läkemedel som vi hämtar ut på recept från apoteket är från början naturläkemedel.

Opiumvallmo är ursprunget till många riktigt potenta läkemedel, och definitivt inget för egna experiment. Dessutom olagligt. En hostmixtur med riktigt gamla anor är Opiumdroppar, men med starkt narkotisk effekt. Även i detta fall blev kemin lösningen. Morfinmolekylen, som är verksam mot hosta, kompletterades med en etylgrupp och blev etylmorfin (Cocillana). Försumbar narkotisk effekt, men lika stark påverkan på hostcentrum i hjärnan. De flesta läkare har dock på senare tid börjat använda andra preparat mot hosta.

Hostmedicinen Mollipect är också intressant. Den innehåller efedrin som utvinns ur efedrabusken som växer i Kina. Preparatet är luftrörsvidgande och dopningsklassat så det skriker om det. Många idrottare har åkt fast för efedrin. Källan har ibland varit kosttillskott från någon hälsokostbutik. De här butikerna vet ofta heller inte vad de säljer.

Andra mycket viktiga läkemedel är hjärtmediciner baserade på fingerborgsblomman, Digitalis purupea. Definitivt inget för privata experiment. Inte heller liljekonvalj, som har liknande effekter.

Så visst finns det naturläkemedel att tillgå, men dom finns på apoteket och oftast mot recept. Det som marknadsförs som alternativmedicin har samma effekt som placebo.

I stället för dyr placebo kan jag mot en rimlig ersättning (ja, jag är medveten om att det faller under kvacksalverilagen) ordna samma verkan med exempelvis ”Vilappaskott”. Alltså att ladda en bössa med lite silver och skjuta över den sjuke. Alternativt läsa Fader Vår baklänges.

För det har ungefär samma effekt.



Fotnot: Jag har i texten inte länkat till fakta om läkemedel eller växter. Uppgifterna är enkla att googla fram för den som vill veta mer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar