Demokratins begränsning och politikens jävlighet

Ett av alla berömda citat från Churchill sätter fingret på en mycket öm punkt i det demokratiska systemet: Begränsningen. Så här lyder citatet (jag avstår från översättningen):

” Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time.”

Detta inlägg handlar om Landstinget Dalarna, sjukvården och politikens villkor, men berör även en mentalitet som inte är allt igenom positiv. (Nåja, det kan nog gälla för även andra landsting.)

För några veckor sedan (16-01-19) avgick två moderata politiker från Landstinget Dalarna.

Jag förstår dom. Även om det är för grovt att säga att det är kris i Dalarnas sjukvård, så har verksamheten under lång tid varit pressad. Stundtals är kritiken mot vården hård, samtidigt som alla sansade bedömare inser verksamheten är för dyr. Ett svårlöst dilemma.

Hur sjukvården i Dalarna ska organiseras är en demokratifråga, men det är långt ifrån någon intern fråga för oss som bor i regionen. Hårdrar vi problematiken kan vi konstatera, att vi inte kan arrangera en folkomröstning om huruvida vi ska ersätta läkarna med kloka gubbar. Ett extremt exempel, men med ett korn av sanning. Historien om mannen, som gick in i bokhandeln för att köpa en jordglob, men ville ha en liten en, med bara dalarna, är inte utan poäng …

Klicka för bildkälla

Landstinget Dalarna har en sjukvård som är för dyr. Pengar måste sparas, i dagsläget 700 miljoner kronor (0,7 miljarder). Av en total budget för landstinget som börjar närma sig 8 miljarder kronor. Något har gått snett, och har gjort det under lång tid.

”Demokratins begränsning och politikens jävlighet” är rubriken. Och det tror jag är sanningen med Dalarnas hälso- och sjukvård. Den politiker som söker bringa ordning i organisationen och balans i ekonomin kommer inte väljarna att rösta på.

Ett stort problem är att Dalarna är ett stort län, för lite människor och för många vårdinrättningar. En dyr kombination.

Politiker av olika färg vill tyvärr gärna se akut-, intensiv- och specialistvård med samma ögon, som används när det gäller fördelningen av primärvård, där vårdcentralerna utgör navet. Varför? Därför att väljarna kräver det! I alla fall i den del av länet som berörs om verksamheten flyttar till ett centralt sjukhus. Dom som får en längre resa till sjukhuset för att få specialistvård, blir naturligtvis skitförbannade. Blivande mödrar som får sin närmaste klinik nedlagd startar fullt förståeligt namninsamlingar. (Och jag kan lova att detta inte är någon trevlig arbetsmiljö för en politiker, i synnerhet inte om det även finns en familj som inte kan hållas utanför hatstormen, för den kommer som ett inlägg på Facebook.)

Min åsikt är att sjukvården i hög grad styrs av bypolitik, revirtänkande och lyssna-på-den-som-skriker-högst. Vetenskap och beprövad erfarenhet har blivit begrepp som kan tänjas.

Visst vore det bra om det räckte för ambulansen med en körsträcka på några mil istället för tio eller femton. Eller att resan till förlossningsavdelningen inte krävde planering i form av att bilen ständigt måste vara fulltankad. Det vore naturligtvis bra, men det är inte rimligt om konsekvensen blir människoliv. Det inträffar komplikationer vid förlossningar, ibland livshotande. Då ska det bara vara att rulla över sängen från förlossningen till intensivvårdsavdelningen. Där ska det finnas medicinsk expertis tillgänglig. Det ska bara vara att plocka upp blodpåsarna från förrådet. Den tekniska utrustningen färdig att använda.

Ambulanspersonal ska inte behöva fundera på vilket lasarett som har bäst kompetens för hjärtproblem, stroke eller inre blödningar. Bara koncentrera sig på att hålla patienten vid liv tills man når sjukhuset. (Restiden har INTE den betydelse som ibland görs gällande.)

Frågan måste ställas: Är det rimligt att ha mera än ett fullskaligt akutsjukhus i Dalarnas län? Befolkningen kan inom överskådlig tid med stor säkerhet antas ligga på 300 000 invånare, eller strax däröver. Jag tror dessvärre inte att någon politiker ens vågar dryfta frågan. Stora väljargrupper skulle bli ursinniga, och en politiker måste lyssna på sina väljare, eller?

Det vi kallar vardagssjukvård måste styras över till primärvården, vårdcentraler, eller döp om dessa till närakuter. Sjukvård som inom rimliga gränser är geografiskt lokalt förankrad. Inom primärvården har Dalarna ett jätteproblem, och jag tror inte för ett ögonblick att orsaken är att Landstinget Dalarna har en så mycket sämre personalpolitik än andra landsting. Snarare att synsättet som gett oss historien om ”dalagloben” tillåts dominera för mycket.

Dalarna toppar turistligan. Ett populärt turistmål, och otroligt många besökare. Däremot ett stort misslyckande med att rekrytera läkare till vårdcentraler som är placerade i det som på sommaren är idylliska semestermål.

Lite funderar jag på hur kul det är att bo och arbeta som läkare och ha ansvar för att vidarerapportera, att en person, på grund av psykiska problem eller missbruk, är olämplig för vapenlicens. Eller att dokumentera skadorna hos en misshandlad kvinna för att en åklagare ska kunna väcka åtal.